Ha tro lik Abrahams!

”De som håller sig till tro, dessa är Abrahams söner.” — GALATERNA 3:7.

1. Hur hanterade Abram en ny prövning i Kanaan?

ABRAM hade i lydnad för Jehovas befallning lämnat ett bekvämt liv i Ur och hade under de följande åren fått uppleva en del prövande situationer, men dessa var bara en försmak av det trosprov som han skulle möta i Egypten. Bibelns berättelse lyder: ”Nu uppstod hungersnöd i landet.” I stället för att känna bitterhet över sin situation vidtog Abram praktiska åtgärder för att dra försorg om sin familj. ”Abram begav sig ner mot Egypten för att bo där som främling, eftersom hungersnöden var svår i landet.” Abrams stora hushåll kunde knappast undgå uppmärksamhet i Egypten. Skulle Jehova uppfylla sina löften och skydda Abram mot skada? — 1 Moseboken 12:10; 2 Moseboken 16:2, 3.

2, 3. a) Varför dolde Abram sin hustrus rätta identitet? b) Hur behandlade Abram sin hustru i den här situationen?

² Vi läser i 1 Moseboken 12:11–13: ”Det hände sig, när han hade kommit fram och skulle dra in i Egypten, att han då sade till sin hustru Saraj: ’Nu vill jag be dig! Jag vet mycket väl att du är en kvinna med vackert utseende. Därför blir det säkert så att egyptierna kommer att få se dig och kommer att säga: ”Detta är hans hustru.” Och de kommer helt visst att dräpa mig, men dig kommer de att bevara vid liv. Var snäll och säg att du är min syster, för att det må gå mig väl för din skull och min själ säkert kommer att få leva tack vare dig.’” Trots att Saraj var över 65 år, var hon fortfarande mycket vacker, något som satte Abrams liv i fara.a (1 Moseboken 12:4, 5; 17:17) Med tanke på Jehovas löfte att alla nationer på jorden skulle välsigna sig genom Abrams säd eller avkomma och Abram fortfarande var barnlös, var det viktigt att han förblev vid liv. — 1 Moseboken 12:2, 3, 7.

³ Abram talade nu med sin hustru om att använda en taktik som de tidigare hade kommit överens om, nämligen att säga att hon var hans syster. Lägg märke till att han inte missbrukade sin myndighet som patriark, utan i stället fick henne att vilja samarbeta och ge honom sitt stöd. (1 Moseboken 12:11–13; 20:13) Abram gav därigenom äkta män ett fint exempel på hur man kärleksfullt utövar ledarskap, och Saraj är ett exempel för hustrur i fråga om att underordna sig. — Efesierna 5:23–28; Kolosserna 4:6.

4. Hur bör trogna Guds tjänare handla när deras bröders liv är i fara?

⁴ Saraj kunde faktiskt säga att hon var Abrams syster, eftersom hon var hans halvsyster. (1 Moseboken 20:12) Dessutom var Abram inte skyldig att ge upplysningar åt människor som inte var berättigade att få dem. (Matteus 7:6) Trogna Guds tjänare i vår tid lyder Bibelns befallning att vara redbara eller ärliga. (Hebréerna 13:18) De skulle till exempel aldrig ljuga under ed i en domstol. Men då deras bröders fysiska eller andliga liv är i fara, till exempel i tider av förföljelse eller oroligheter, lyder de Jesu råd att ”vara försiktiga som ormar och ändå oskyldiga som duvor”. — Matteus 10:16; se Vakttornet för 1 november 1996, sidan 18, paragraf 19.

5. Varför var Saraj villig att lyda Abrams begäran?

⁵ Hur reagerade Saraj för Abrams begäran? Då Saraj hörde till de kvinnor om vilka aposteln Petrus säger att de ”hoppades på Gud”, så insåg hon situationens allvar. Dessutom älskade och respekterade hon sin man. Saraj valde därför att ”underordna sig” sin man och dölja att hon var gift. (1 Petrus 3:5) Detta utsatte henne naturligtvis för risker. ”Så hände det sig då att egyptierna, så snart Abram drog in i Egypten, fick se kvinnan och såg att hon var mycket vacker. Och Faraos furstar fick också se henne, och de började lovprisa henne inför Farao, och så hämtades kvinnan till Faraos hus.” — 1 Moseboken 12:14, 15.

Befriad av Jehova

6, 7. I vilken svår situation befann sig Abram och Saraj, och hur befriade Jehova Saraj?

⁶ Detta måste verkligen ha varit en svår situation för både Abram och Saraj. Det verkade som om Saraj skulle komma att bli kränkt. Och Farao, som inte visste att Saraj var gift, överöste Abram med gåvor, så att denne ”fick får och nötkreatur och åsnor och tjänare och tjänarinnor och åsninnor och kameler”.b (1 Moseboken 12:16) Vilken avsky Abram måste ha känt för dessa gåvor! Men Jehova hade inte övergett Abram, även om situationen såg mörk ut.

⁷ ”Sedan lät Jehova stora plågor drabba Farao och hans hushåll för Sarajs, Abrams hustrus, skull.” (1 Moseboken 12:17) På något sätt som inte nämns fick Farao reda på vem som var upphov till dessa ”plågor”. Han reagerade omedelbart: ”Därvid kallade Farao på Abram och sade: ’Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru? Varför sade du: ”Hon är min syster”, så att jag just skulle ta henne till hustru åt mig? Och nu, här är din hustru. Ta henne och gå!’ Och Farao utfärdade befallningar till sina män angående honom, och de började ledsaga honom och hans hustru och allt vad han hade.” — 1 Moseboken 12:18–20; Psalm 105:14, 15.

8. Vad slags skydd lovar Jehova de kristna i våra dagar?

⁸ Jehova garanterar inte oss i den här tiden skydd mot att drabbas av död, brottslighet, hungersnöd eller naturkatastrofer. Vi har löftet att Jehova alltid kommer att skydda oss mot sådant som skulle kunna äventyra vårt förhållande till honom. (Psalm 91:1–4) Detta gör han i första hand genom att i rätt tid varna oss genom sitt ord och ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Hur är det då med hotet att bli dödad på grund av förföljelse? Även om individer kan tillåtas dö, kommer Gud aldrig att tillåta att hans folk utrotas. (Psalm 116:15) Och om några av hans trogna tjänare skulle dö, kan vi vara övertygade om att de får uppstå. — Johannes 5:28, 29.

Uppoffringar för att bevara friden

9. Vad visar att Abram inte blev bofast i Kanaan?

⁹ När hungersnöden i Kanaan var över, ”drog Abram upp från Egypten, han och hans hustru och allt vad han hade, och Lot med honom, till Negev [det regnfattiga området söder om Judas berg]. Och Abram var rikligt försedd med boskapshjordar och silver och guld.” (1 Moseboken 13:1, 2) Landets invånare kunde därför betrakta honom som en mäktig och inflytelserik hövding. (1 Moseboken 23:6) Abram hade ingen som helst önskan att bli bofast och engagerad i kanaaneisk politik. Han fortsatte i stället ”sin färd från lägerplats till lägerplats från Negev och till Betel, till den plats där hans tält först hade varit mellan Betel och Aj”. Och överallt dit han kom satte han alltid tillbedjan av Jehova främst. — 1 Moseboken 13:3, 4.

10. Vilket problem uppstod mellan Abrams och Lots herdar, och varför måste det lösas snabbt?

¹⁰ ”Nu ägde också Lot, som färdades med Abram, får och nötkreatur och tält. Så landet tillät dem inte att bo alla tillsammans, eftersom deras ägodelar hade blivit många och de inte förmådde bo alla tillsammans. Och ett gräl uppstod mellan Abrams boskapsherdar och Lots boskapsherdar; och vid den tiden var kanaanéen och perisséen bosatta i landet.” (1 Moseboken 13:5–7) Då det inte fanns tillräckligt med vatten och bete för både Abrams och Lots hjordar i landet, uppstod det ett spänt och fientligt förhållande mellan deras herdar. Det var inte passande att de som tillbad den sanne Guden uppträdde på det sättet. Om de fortsatte att kivas, skulle klyftan mellan dem kunna bli bestående. Hur skulle då Abram hantera den här situationen? Han hade adopterat Lot, sedan dennes far hade dött, och hade kanske uppfostrat honom som sin egen son. Var inte Abram i egenskap av den äldre av dem berättigad att själv ta den bästa delen?

11, 12. Vilket generöst erbjudande gav Abram Lot, och varför var Lots val oförståndigt?

¹¹ Men ”Abram [sade] till Lot: ’Jag ber dig, låt inget gräl fortsätta mellan mig och dig och mellan mina herdar och dina herdar, för vi män är bröder. Är inte hela landet tillgängligt för dig? Var snäll och skilj dig från mig. Om du går åt vänster, då skall jag gå åt höger; men om du går åt höger, då skall jag gå åt vänster.’” I närheten av Betel ligger vad som har kallats ”en av de bästa utsiktsplatserna i Palestina”. Det var kanske därifrån som Lot ”lyfte ... upp sina ögon och såg hela Jordandistriktet, att det överallt var ett välbevattnat område innan Jehova fördärvade Sodom och Gomorra, såsom Jehovas trädgård, såsom Egyptens land ända till Soar”. — 1 Moseboken 13:8–10.

¹² Trots att Bibeln beskriver Lot som ”rättfärdig”, tog han i det här fallet av någon anledning inte hänsyn till Abram, och det verkar inte heller som om han rådfrågade honom. (2 Petrus 2:7) ”Lot [utvalde] åt sig hela Jordandistriktet, och Lot flyttade sitt läger österut. Så skildes de från varandra. Abram bodde i Kanaans land, men Lot bodde bland städerna i Distriktet. Slutligen slog han upp sina tält nära Sodom.” (1 Moseboken 13:11, 12) Sodom var en blomstrande stad som erbjöd många materiella fördelar. (Hesekiel 16:49, 50) Även om Lots val kan ha verkat förståndigt materiellt sett, så var det inte förståndigt andligt sett. Varför inte? Jo, därför att ”Sodoms män var usla och var stora syndare mot Jehova”, läser vi i 1 Moseboken 13:13. Lots beslut att flytta dit skulle så småningom vålla hans familj mycket bekymmer.

13. Hur är Abrams exempel till hjälp för kristna som skulle kunna bli indragna i en tvist om pengar?

¹³ Men Abram, som trodde på Jehovas löfte att hans säd eller avkomma till slut skulle komma att äga hela landet, bråkade inte om en liten del av det. Han handlade frikostigt i enlighet med den princip som vi finner i 1 Korinthierna 10:24: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” Detta är en bra påminnelse för dem som kan bli indragna i en tvist om pengar med en medtroende. I stället för att följa rådet i Matteus 18:15–17 har somliga dragit sina bröder inför rätta. (1 Korinthierna 6:1, 7) Abrams exempel visar att det är bättre att lida ekonomisk förlust än att dra vanära över Jehovas namn eller störa friden i den kristna församlingen. — Jakob 3:18.

14. Hur skulle Abram bli välsignad för sin frikostighet?

¹⁴ Abram skulle bli välsignad för sin frikostighet. Gud förklarade: ”Jag skall göra din säd lik stoftkornen på jorden, så att, om en människa skulle förmå räkna stoftkornen på jorden, då skulle din säd kunna räknas.” Detta löfte måste verkligen ha varit till stor uppmuntran för den barnlöse Abram! Därefter befallde Gud: ”Stå upp, färdas omkring i landet efter dess längd och efter dess bredd, för åt dig ämnar jag ge det.” (1 Moseboken 13:16, 17) Nej, Abram skulle inte få slå sig ner i en stad för att där leva ett bekvämt liv. Han skulle förbli avskild från kanaanéerna. Nutida kristna måste också hålla sig avskilda från världen, inte för att de betraktar sig som förmer än andra, utan för att de inte vill ha ett nära umgänge med någon som skulle kunna locka dem att handla i strid med Bibeln. — 1 Petrus 4:3, 4.

15. a) Vilken betydelse kan det ha haft att Abram färdades omkring i landet? b) Hur var Abram ett föredöme för kristna familjer i våra dagar?

¹⁵ På Bibelns tid hade en person rätt att inspektera ett område innan han tog det i besittning. Genom att färdas omkring kan Abram på så sätt ständigt ha blivit påmind om att det här landet en dag skulle komma att tillhöra hans avkomlingar. Abram fortsatte lydigt ”att bo i tält. Senare kom han och uppehöll sig bland Mamres stora träd, som är i Hebron; och där grep han sig an med att bygga ett altare åt Jehova.” (1 Moseboken 13:18) Abram visade än en gång hur viktig han ansåg att tillbedjan var. Är studium, bön och möten av stor vikt i din familj?

Angrepp från fienden

16. a) Varför har inledningsorden i 1 Moseboken 14:1 en olycksbådande ton? b) Varför företog de fyra kungarna från öster en invasion?

¹⁶ ”Nu hände det sig i de dagar då Amrafel var kung i Sinar, Arjok kung i Ellasar, Kedorlaomer kung i Elamc och Tidal kung i Gojim att dessa förde krig.” I den hebreiska grundtexten har de inledande orden (”Nu hände det sig i de dagar då ...”) en olycksbådande ton och ”används om en period av prövningar som slutar med välsignelser”. (1 Moseboken 14:1, 2, fotnot i NW, studieutgåvan) Prövningen började då dessa fyra kungar från öster och deras härar gjorde sin förödande invasion i Kanaan. Vad var deras mål? Att krossa det uppror som utbrutit i de fem städerna Sodom, Gomorra, Adma, Sebojim och Bela. ”Som allierade” marscherade de ”till Siddimlågslätten, det är Salthavet”, och krossade allt motstånd. Lot och hans familj bodde i närheten. — 1 Moseboken 14:3–7.

17. Varför var tillfångatagandet av Lot ett trosprov för Abram?

¹⁷ De kanaaneiska kungarna gjorde våldsamt motstånd mot inkräktarna, men de led ett förödmjukande nederlag. ”Sedan tog segrarna allt lösöret i Sodom och Gomorra och all deras mat och drog vidare på sin väg. De tog också Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar och fortsatte på sin väg. Han var då bosatt i Sodom.” Berättelsen lyder vidare: ”Därpå kom en man som hade sluppit undan och berättade det för Abram, hebréen. Han hade då sin tältboning bland de stora träden som tillhörde amoréen Mamre, Eskols bror och Aners bror; och de var Abrams bundsförvanter. På så sätt fick Abram höra att hans broder hade tagits till fånga.” (1 Moseboken 14:8–14) Vilket trosprov! Skulle det nu visa sig att Abram hyste agg mot sin brorson för att denne hade tagit den bästa delen av landet? Kom också ihåg att dessa invaderande kungar kom från hans hemland, Sinar. Om han stred mot dem, skulle han inte längre ha någon möjlighet att återvända dit. Och vad skulle Abram kunna göra mot en här som Kanaans förenade stridskrafter inte hade kunnat besegra?

18, 19. a) Hur kunde Abram befria Lot? b) Vem fick äran för den här segern?

¹⁸ Än en gång satte Abram helt sin förtröstan till Jehova. ”Då bådade han upp sina övade män, tre hundra arton slavar födda i hans hushåll, och tog till att förfölja dem upp till Dan. Och om natten grep han sig an med att dela sina styrkor, han och hans slavar, mot dem, och på så sätt besegrade han dem och fortsatte att förfölja dem upp till Hoba, som är norr om Damaskus. Och vidare tog han tillbaka allt lösöret, och han tog även tillbaka sin broder Lot och hans ägodelar och även kvinnorna och folket.” (1 Moseboken 14:14–16) I full förtröstan på Jehova ledde Abram sin numerärt underlägsna skara till seger och befriade Lot och hans familj. Abram mötte nu Melkisedek, kung och präst i Salem. ”Melkisedek, kungen i Salem, förde ut bröd och vin, och han var präst åt Gud den Högste. Sedan välsignade han honom och sade: ’Välsignad vare Abram som tillhör Gud den Högste, honom som har frambringat himmel och jord; och välsignad vare Gud den Högste, som har överlämnat dina förtryckare i din hand!’ Därpå gav Abram honom en tiondel av allt.” — 1 Moseboken 14:18–20.

¹⁹ Ja, segern tillhörde Jehova. Tack vare sin tro hade Abram än en gång fått uppleva räddning från Jehova. Guds nutida folk tar inte del i bokstavlig krigföring, men de möter verkligen många prövningar och utmaningar. I följande artikel skall vi se hur Abrams exempel kan hjälpa oss att klara av dem framgångsrikt.

[Fotnoter]

Lade du märke till?

• Hur visade sig en hungersnöd i Kanaans land bli ett trosprov för Abram?

• Hur var Abram och Saraj fina föredömen för män och hustrur i våra dagar?

• Vad kan vi lära av Abrams sätt att hantera tvisten mellan sina tjänare och Lots tjänare?

[Bild på sidan 22]

Abram gjorde inte anspråk på sina rättigheter, utan satte Lots intressen framför sina egna

[Bild på sidan 24]

Abram visade förtröstan på Jehova, när han befriade sin brorson Lot