Har någon sett Gud?
DEN ryktbare patriarken Abraham, som levde mer än 1.900 år före Jesu Kristi födelse, var så varmt betraktad av vår Skapare att han blev kallad ”Guds vän”. (Jakob 2:23, 1981) Om någon skulle få privilegiet att se Gud, skulle det helt säkert vara Abraham. Ja, vid ett tillfälle kom tre besökare till honom med ett budskap från Gud. Abraham tilltalade en av dem som Jehova. Betyder detta att Abraham verkligen såg Gud?
Denna redogörelse finns i 1 Moseboken 18:1—3. Där läser vi: ”Och Herren [Jehova] uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen. När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han mot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden och sade: ’Herre [Jehova], har jag funnit nåd för dina ögon, så gå inte förbi din tjänare.’”
Senare, när Abraham och hans tre besökare betraktade Sodom från en höjd, begav sig två i väg för att besöka staden. Det heter sedan i vers 22 (NW): ”Men vad Jehova beträffar, stod han fortfarande inför Abraham.” Det kunde verka av detta som om Gud var närvarande hos Abraham i en materialiserad köttslig kropp. Detta är vad en del människor påstår, som tror att Gud och Jesus Kristus är en och samma person.
Beträffande 1 Moseboken 18:3 skrev bibelforskaren Melancthon W. Jacobus: ”Här omtalas Gud för första gången som människa bland människor som bevis för att han finns till och för frändskapen mellan honom och människor, och genom denna betecknande handling försäkras patriarken om gemenskap och samhörighet med Gud.” De som har den synen på saken kan dra den slutsatsen att Abraham verkligen såg Jehova med sina fysiska ögon och att människor som såg Jesus Kristus också såg Gud. Men är denna slutsats i harmoni med bibeln?
Vad Jesus sade
I stället för att Jesus Kristus skulle ha gett till känna att han var Gud i köttet, sade han: ”Jag är Guds Son.” (Johannes 10:36) Som Jehova Guds fullkomlige representant sade Jesus också: ”Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” (Johannes 5:30) När Jesus hängde på tortyrpålen, bad han till den store Skaparen i himmelen och tilltalade honom som ”min Gud, min Gud”. (Matteus 27:46) Efter sin uppståndelse sade Jesus till Maria Magdalena: ”Jag far nu upp till min Fader och er Fader och till min Gud och er Gud.” (Johannes 20:1, 17) Eftersom Jesus Kristus inte var Gud förkroppsligad, kunde följaktligen ingen som såg Jesus säga att han hade sett Gud.
Johannes, den apostel som Jesus särskilt älskade, bekräftade att apostlarna inte såg Gud, när de såg Jesus. Under inspiration sade Johannes: ”Ingen människa har någonsin sett Gud.” (Johannes 1:18) Vem var det då Abraham såg? Mose erfarenhet hjälper oss att finna svaret.
Hur Mose såg Gud
Mose uttryckte en gång önskan att få se Gud. I 2 Moseboken 33:18—20 läser vi: ”’Låt mig [Mose] alltså se din härlighet.’ Han [Gud] svarade: ’Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig, där du står, och jag skall utropa namnet ”Herren” [Jehova] inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.’ Ytterligare sade han: ’Mitt ansikte kan du dock inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.’”
Vad Gud lät Mose se var hans förbidragande härlighet. I verserna 21—23 heter det: ”Därefter sade Herren [Jehova]: ’Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall täcka över dig med min hand, tills jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se.’”
I överensstämmelse med vad Jehova sade till Mose och vad aposteln Johannes sade såg Mose inte någon materialisering eller materiell form av Gud. Allt Mose såg var efterglansen av att Guds närvaro passerade förbi. Även då måste han få Guds beskydd. Det är uppenbart att det inte var Gud själv som Mose såg.
När Mose talade med Gud ”ansikte mot ansikte”, som det sägs i 2 Moseboken 33:11, hade han inte någon synlig kontakt med Jehova. Detta uttryck anger det sätt på vilket Mose hade tankeutbyte med Gud, inte vad han såg. Att tala med Gud ”ansikte mot ansikte” anger ett dubbelriktat samtal. På liknande vis kan en person föra ett dubbelriktat samtal via telefonen utan att se den andra personen.
När Mose talade med Gud och fick anvisningar från honom, skedde tankeutbytet inte genom syner, såsom fallet ofta var med andra profeter. Detta konstateras i 4 Moseboken 12:6—8, där vi läser: ”Och han sade: ’Hör nu mina ord, annars om någon är en profet bland er, ger jag, Herren [Jehova], mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Muntligen talar jag med honom, öppet och inte i förtäckta ord, och han får skåda Herrens [Jehovas] gestalt.’” I vilken bemärkelse fick Mose skåda ”Herrens [Jehovas] gestalt”?
Mose skådade ”Herrens [Jehovas] gestalt”, när han, Aron och andra män befann sig på Sinai berg. I 2 Moseboken 24:10 är det skrivet: ”De fick se Israels Gud. Och under hans fötter var liksom ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet.” Hur fick Mose och de andra männen ”se Israels Gud”, eftersom Gud hade sagt till honom: ”Ingen människa kan se mig och leva”? Det förklaras i vers 11, som lyder: ”Han lät inte sin hand drabba Israels barns främsta, utan sedan de hade skådat Gud, åt de och drack.” Den anblick av Gud som Mose och de andra hade var alltså förmedelst en syn.
Änglar som representanter
Det har inte varit nödvändigt för universums store Skapare att komma ner från sin upphöjda plats i himmelen för att lämna budskap åt några vissa människor. Frånsett de tre nedtecknade fall när Guds egen röst hördes medan hans Son var på jorden har Jehova alltid använt änglar för att överbringa sina budskap. (Matteus 3:17; 17:5; Johannes 12:28) Även den lag som Gud gav åt Israels nation vid Sinai berg överbringades genom änglar, även om Mose framställdes som talande direkt med Gud själv. Beträffande detta skrev aposteln Paulus: ”Varför då lagen? Den lades till för att göra överträdelserna påtagliga, tills säden skulle komma, åt vilken löftet var givet; och den överbringades av änglar genom en medlares hand.” — Galaterna 3:19.
Att Mose i själva verket talade med en ängel, som personligen representerade Gud, anges också i Apostlagärningarna 7:38, som lyder: ”Det är han som kom att vara i församlingen i öknen med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra förfäder.” Den ängeln var ett personligt språkrör åt Jehova Gud, Skaparen, och han talade därför till Mose som om Gud talade.
Den ängel som överlämnade Guds budskap till Mose vid den brinnande törnbusken var också ett språkrör. Han omtalas som Jehovas ängel i 2 Moseboken 3:2, där vi får veta: ”Där uppenbarade sig Herrens [Jehovas] ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske.” Vers 4 lyder: ”När då Herren [Jehova] såg att han gick bort för att se, ropade Gud till honom ur busken.” Enligt vers 6 sade denne ängel som språkrör åt Gud: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” När Mose talade med denne personlige representant för Gud var det därför som om han talade med Jehova själv. — 2 Moseboken 4:10.
I Domarbokens 6:e kapitel finner vi ett annat exempel på en man som talade till Gud genom en änglarepresentant. I vers 11 identifieras budbäraren som ”Herrens [Jehovas] ängel”. Där läser vi: ”Och Herrens [Jehovas] ängel kom och satte sig under terebinten vid Ofra, som tillhörde abiesriten Joas. Dennes son Gideon höll då på att klappa ut vete i vinpressen för att bärga det undan Midjan.” Denne budbärare, ”Herrens [Jehovas] ängel”, framställs sedan som om han var Jehova Gud själv. I verserna 14 och 15 läser vi: ”Då vände sig Herren [Jehova] till honom [Gideon] och sade: ’Gå i denna din kraft och rädda Israel ur Midjans våld. Se, jag har sänt dig.’ Han svarade honom: ’Ack Herre [Jehova], varmed kan jag rädda Israel?’” Den materialiserade ängel som Gideon såg och med vilken han talade framställs således i den bibliska berättelsen som om han var Gud själv. Enligt vers 22 sade Gideon: ”Jag ... har sett Herrens [Jehovas] ängel ansikte mot ansikte!” Denne ängel talade precis vad Gud uppmanade honom att tala. Gideon talade därför med Gud genom denne ängel som Guds språkrör.
Lägg också märke till fallet med Manoa och hans hustru, Simsons föräldrar. Även i den berättelsen omtalas änglabudbäraren som ”Herrens [Jehovas] ängel” och ”Guds ängel”. (Domarboken 13:2—18) Enligt vers 22 sade Manoa till sin hustru: ”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Fastän Manoa inte verkligen såg Jehova Gud, kände han det så därför att han hade sett Guds materialiserade personliga språkrör.
”Ingen människa har ... sett Gud”
Nu är det möjligt att förstå varför Abraham tilltalade Guds materialiserade änglaspråkrör som om han talade till Jehova Gud själv. Eftersom ängeln talade just det som Gud ville ha sagt till Abraham och var hans personlige representant där, kunde det i den bibliska berättelsen sägas att ”Herren [Jehova] uppenbarade sig för honom”. — 1 Moseboken 18:1.
Kom ihåg att en ängel som språkrör för Gud kunde överföra hans budskap lika exakt som en telefon eller en radio kan överföra våra ord till en annan person. Man kan följaktligen förstå hur Abraham, Mose, Manoa och andra kunde tala med en materialiserad ängel som om de talade till Gud. Fastän sådana personer kunde se dessa änglar och Jehovas härlighet som avspeglades genom dem, kunde de inte se Gud. Detta motsäger därför inte alls aposteln Johannes’ påstående: ”Ingen människa har någonsin sett Gud.” (Johannes 1:18) Vad dessa män såg var änglarepresentanter och inte Gud själv.