Din uppfattning om själen påverkar ditt liv
”Människan blev en levande själ.” — 1 MOSEBOKEN 2:7, NW.
1, 2. Vad tror de flesta religioner beträffande människan och själen?
NÄSTAN alla religioner lär att människan har en odödlig själ. I New Catholic Encyclopedia heter det att själen är ”skapad av Gud och införd i kroppen vid avlelsen”. Det heter också att läran om själens odödlighet är en av kristenhetens kyrkors ”grundvalar”. Och i The New Encyclopædia Britannica heter det att ”den muslimska uppfattningen är att själen blir till samtidigt som kroppen; därefter har den sitt eget liv, eftersom dess förening med kroppen är av tillfällig natur”.
2 Sådana religioner tror att själen lämnar kroppen vid dödsögonblicket och lever vidare för evigt och att dess bestämmelse antingen är himmelsk lycksalighet, ett tillfälligt uppehåll i skärselden eller evig pina i ett brinnande helvete. Döden betraktas som en dörr till evigt liv i andevärlden. Som en författare skrev i boken We Believe in Immortality (Vi tror på odödligheten): ”Jag betraktar döden som ett stort och härligt äventyr. Jag betraktar döden som en befordran av Gud.”
3. Vad lär olika österländska religioner?
3 Hinduer, buddister och andra tror på själavandring. Detta innebär att man tror att själen vid döden reinkarneras eller återföds som en annan människa eller något annat levande. Om en människa har varit god, sägs hennes själ återfödas som en person med högre ställning, men om hon har varit ond, sägs hon återfödas som en person med lägre ställning eller rentav som ett djur eller en insekt.
4, 5. Varför är det viktigt att känna till sanningen om själen?
4 Men tänk om människan inte har någon odödlig själ! Tänk om döden för alla som dör inte är någon ”befordran av Gud” och inte heller den omedelbara dörren till evigt andeliv eller till reinkarnation! Då skulle tron på själens odödlighet leda en person i fel riktning. I boken Official Catholic Teachings (Officiella katolska läror) heter det att kyrkan håller fast vid läran om själens odödlighet därför att om man inte trodde på den, så ”skulle det göra dess böner, dess begravningsceremonier och religiösa gärningar för de döda meningslösa eller obegripliga”. En människas livskurs, tillbedjan och eviga framtid berörs således. — Ordspråksboken 14:12; Matteus 15:9.
5 Det är viktigt att känna till sanningen om denna trossats. Jesus sade: ”De som tillber honom [Gud] måste tillbedja med ande och sanning.” (Johannes 4:24) Sanningen om människosjälen finner man i Guds ord, bibeln. De inspirerade skrifterna innehåller Guds uppenbarelse om sina uppsåt, och vi kan därför lita på att de säger oss sanningen. (1 Tessalonikerna 2:13; 2 Timoteus 3:16, 17) Så här sade Jesus i bön till Gud: ”Ditt ord är sanning.” — Johannes 17:17.
Skapad med en odödlig själ?
6. Vad talar berättelsen i Första Moseboken tydligt om för oss angående människans skapelse?
6 I Första Moseboken 2:7 (NW) läser vi: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.” Berättelsen säger inte att Gud inplantade en odödlig själ i människan. Den säger att Adams kropp ”blev en levande själ”, när Guds kraft gav den liv. Människan är således en själ — hon har inte någon själ.
7. Varför sattes människan på jorden?
7 Gud skapade Adam för att leva på jorden och inte i himmelen. Jorden skulle inte bara vara en försöksstation för att se om Adam uppfyllde kraven för himmelen. Gud danade jorden ”till att bebos”, och Adam var dess förste mänsklige inbyggare. (Jesaja 45:18; 1 Korintierna 15:45) När Gud senare skapade Eva som hustru åt Adam, var det Guds uppsåt att de skulle befolka jorden och förvandla den till ett paradis som ett evigt hem för mänskligheten. — 1 Moseboken 1:26—31; Psalm 37:29.
8. a) Vad var villkoret för Adams tillvaro? b) Var skulle Adam ha fått fortsätta att leva, om han inte hade syndat?
8 Bibeln säger inte någonstans att en del av Adam var odödlig. Hans tillvaro var tvärtom beroende av lydnad för Guds lag. Om han bröt den lagen, vad skulle det leda till? Evigt liv i andevärlden? Inte alls. Han skulle i stället ”med visshet” dö. (1 Moseboken 2:17, NW) Han skulle återvända till det som han kom ifrån: ”För stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 2:7; 3:19, NW) Adam hade inte någon tillvaro innan han skapades, och han skulle inte heller få någon efter sin död. Han hade således bara två saker att välja mellan:1) lydnad och liv eller 2) olydnad och död. Om Adam inte hade syndat, skulle han ha fått leva på jorden för evigt, men han skulle aldrig ha kommit till himmelen.
9. Vad kallar bibeln helt korrekt döden för, och varför det?
9 Adam var olydig och dog. (1 Moseboken 5:5) Döden var hans straff. Den var inte någon dörr till något ”härligt äventyr”, utan en dörr till icke-vara. Döden är således inte någon vän, utan den är vad bibeln kallar den — en ”fiende”. (1 Korintierna 15:26) Ifall Adam hade haft en odödlig själ som skulle få komma till himmelen om han var lydig, då skulle döden ha varit en välsignelse. Men det var den inte. Den var en förbannelse. Och i och med Adams synd spred sig dödens förbannelse till alla människor, därför att alla är hans avkomlingar. — Romarna 5:12.
10. Vilket allvarligt problem uppstår, när man tror att Adam hade en odödlig själ?
10 Och ifall Adam hade skapats med en odödlig själ som skulle pinas för evigt i ett brinnande helvete om han syndade, varför blev han då inte varnad för detta? Varför fick han bara veta att han skulle dö och återvända till stoft? Hur orättvist skulle det inte ha varit att döma Adam till evig tortyr för olydnad men inte varna honom för detta! Men hos Gud finns ”ingen orättvisa”. (5 Moseboken 32:4, NW) Det fanns inget behov av att varna Adam för ett brinnande helvete avsett för de ondskefullas odödliga själar. Det existerade inte något sådant helvete och inte heller några odödliga själar. (Jeremia 19:5; 32:35) Det finns ingen evig pina i markens stoft.
Hur bibeln använder ordet ”själ”
11. a) Från vilka hebreiska och grekiska ord kommer det svenska ordet ”själ” i bibeln? b) Hur återger 1917 och 1981 års svenska översättningar det hebreiska och det grekiska ordet för ”själ”?
11 I de hebreiska skrifterna kommer det svenska ordet ”själ” från det hebreiska ordet né·fesh, som förekommer över 750 gånger i grundtexten. Dess motsvarighet i de grekiska skrifterna är psy·khé, som förekommer över 100 gånger i grundtexten. I New World Translation of the Holy Scriptures översätts dessa ord konsekvent med ordet ”soul”, som på svenska motsvaras av ”själ”. (I Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna översätts det grekiska ordet psy·khé konsekvent med det svenska ordet ”själ”.) Andra bibelöversättningar kan använda många olika ord. Några av de sätt på vilka 1917 års svenska översättning återger ordet né·fesh är: andedräkt, begär, (någon) död, hjärta, liv, lystnad, man, människa, person, sinne, själ, själv, varelse och åtrå. Ordet psy·khé återges i denna översättning med bland annat: hjärta, liv, person, själ, varelse och varelse med själ. I 1981 års svenska översättning av Nya testamentet återges psy·khé med bland annat: liv, person, själ och varelse.
12. Hur använder bibeln det hebreiska och det grekiska ordet för ”själ”?
12 Bibeln kallar havsdjuren för né·fesh: ”Varje levande själ som är i vattnen.” (3 Moseboken 11:10, NW) Ordet kan också åsyfta landdjuren: ”Må jorden frambringa levande själar enligt deras arter, varje husdjur och djur som rör sig och vilt djur.” (1 Moseboken 1:24, NW) Hundratals gånger betyder ordet né·fesh människor: ”Alla själar som utgick från Jakobs överlår kom att vara sjuttio själar.” (2 Moseboken 1:5, NW) I Första Petrus 3:20 finner vi ett exempel på hur ordet psy·khé används på det här sättet, när det där heter om Noas ark: ”I vilken några få, det vill säga åtta själar, tryggt blev burna igenom vattnet.”
13. Hur använder bibeln ordet ”själ”?
13 Bibeln använder också ordet ”själ” på många andra sätt. I Första Moseboken 9:5 (NW) heter det: ”Jag [kommer] att kräva igen ert blod, era själars blod.” Här sägs själen ha blod. Och i 2 Moseboken 12:16 (NW) heter det: ”Bara det som varje själ behöver äta, enbart det får göras för er.” I det här fallet sägs det att själen äter. Femte Moseboken 24:7 (NW) talar om en man som ”kidnappar en själ av sina bröder”. Det var helt visst inte någon odödlig själ som kidnappades. I Psalm 119:28 (NW) läser vi: ”Min själ har varit sömnlös av bedrövelse.” Själen kan således till och med förlora sömnen. Bibeln visar också att själen är dödlig. Den dör. ”Den själen skall avskäras från sitt folk.” (3 Moseboken 7:20, NW) ”Han [får] inte komma mot någon död själ.” (4 Moseboken 6:6, NW) ”Våra själar skall dö.” (Josua 2:14, NW) ”Vilken själ det vara må som inte lyssnar till den profeten skall bli fullständigt utrotad ur folket.” (Apostlagärningarna 3:23) ”Varje levande själ dog.” — Uppenbarelseboken 16:3.
14. Vad visar bibeln tydligt att själen är?
14 Bibelns bruk av orden né·fesh och psy·khé visar tydligt att själen är själva personen eller, när det gäller djuren, själva djuret. Den är inte någon odödlig del av en person. Ja, ordet né·fesh används till och med om Gud själv: ”Den som älskar våld, honom hatar sannerligen Hans själ.” — Psalm 11:5, NW.
Många bibelkännare delar denna uppfattning
15. Vad sägs det i olika referensverk angående läran om den odödliga själen?
15 Många bibelkännare är överens om att bibeln inte talar om någon odödlig själ. I The Concise Jewish Encyclopedia heter det: ”Bibeln framställer ingen lära om själens odödlighet, och en sådan lära uppträder inte heller tydligt i den tidiga rabbinska litteraturen.” I The Jewish Encyclopedia heter det: ”Tron att själen fortsätter sin tillvaro efter det att kroppen upplösts är en fråga om filosofisk eller teologisk spekulation snarare än om enkel tro, och följaktligen lär inte den Heliga skrift den uttryckligen någonstans.” I The Interpreter’s Dictionary of the Bible konstaterar man: ”Nefesh ... fortsätter inte att existera oberoende av kroppen, utan dör tillsammans med den. ... Det finns inget skriftställe som ger stöd åt påståendet att ’själen’ i dödsögonblicket skils från kroppen.”
16. Hur uttrycker vissa auktoriteter sig om själen?
16 I Expository Dictionary of Bible Words heter det också: ”Ordet ’själ’ i GT [Gamla testamentet] anger därför inte någon immateriell del av mänskliga varelser som lever vidare efter döden. [Né·fesh] betyder i grund och botten liv så som det unikt upplevs av personliga varelser. ... Grundbetydelsen av [psy·khé] fastslås snarare av dess motsvarighet i GT [Gamla testamentet] än av dess innebörd i den grekiska kulturen.” Och i The Eerdmans Bible Dictionary heter det att ordet själ i bibeln ”inte avser någon del av en mänsklig varelse, utan snarare hela personen. ... I denna bemärkelse har inte mänskliga varelser själar — de är själar.” — Kursiverat av oss.
17. Vad erkänner två katolska källor om ”själen”?
17 Till och med i New Catholic Encyclopedia erkänner man: ”De bibliska orden för själ betyder vanligtvis hela personen.” Den tillägger: ”Det finns ingen dikotomi [tudelning] i kropp och själ i GT [Gamla testamentet]. ... Även om ordet [né·fesh] översätts med vårt ord själ, betyder det aldrig en själ som är åtskild från kroppen eller individen i fråga. ... Ordet [psy·khé] är det ord i NT [Nya testamentet] som motsvarar [né·fesh]. ... Uppfattningen att själen lever vidare efter döden är inte lätt urskiljbar i bibeln.” Och Georges Auzou, fransk katolsk professor i bibelkunskap, skriver i sin bok La Parole de Dieu (Guds ord): ”Begreppet ’själ’ i betydelsen en rent andlig, immateriell realitet, som är skild från ’kroppen’, ... förekommer inte i bibeln.”
18. a) Hur kommenterar ett uppslagsverk bibelns användning av ordet ”själ”? b) Varifrån fick teologerna uppfattningen att det finns något som lever vidare, när kroppen dör?
18 I The Encyclopedia Americana konstaterar man därför: ”Gamla testamentets uppfattning är att människan är en enhet, inte en förening av själ och kropp. Även om det hebreiska ordet [né·fesh] ofta översätts med ’själ’, skulle det vara fel att läsa in en grekisk innebörd i det. ... [Né·fesh] uppfattas aldrig som verkande skild från kroppen. I Nya testamentet översätts det grekiska ordet [psy·khé] ofta med ’själ’, men återigen bör det ordet inte utan vidare uppfattas ha samma innebörd som det hade för de grekiska filosoferna. ... Bibeln ger inte någon klar beskrivning av hur en människa lever vidare efter döden.” Det heter vidare: ”Teologer har måst tillgripa filosofers diskussioner för att på adekvat sätt kunna beskriva individens liv efter döden.”
Inte bibeln, utan filosofi
19. Hur är grekisk filosofi förknippad med tron på en odödlig själ?
19 Det är sant att teologerna omfattade hedniska filosofers idéer för att formulera läran om den odödliga själen. I det franska uppslagsverket Dictionnaire Encyclopédique de la Bible heter det: ”Odödlighetstanken är en produkt av grekiskt tänkande.” Och The Jewish Encyclopedia bekräftar: ”Tron på själens odödlighet kom till judarna genom kontakt med grekiskt tänkande och huvudsakligen genom Platons, dess förnämste uttolkares, filosofi.” Platon, som levde på 300-talet före Kristus, trodde följande: ”Själen är odödlig och oförgänglig, och våra själar kommer förvisso att existera i en annan värld!” — The Dialogues of Plato (Platons dialoger).
20. När och hur trängde hednisk filosofi in i kristendomen?
20 När trängde denna hedniska filosofi in i kristendomen? I The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Från mitten av 100-talet e. Kr. började kristna som hade en viss utbildning i grekisk filosofi att —både för att tillfredsställa sitt eget intellekt och för att omvända bildade hedningar — känna ett behov av att uttrycka sin tro i sådana termer. Den filosofi som passade dem bäst var platonismen.” Och därför omfattade, som det heter i Britannica, ”de tidiga kristna filosoferna den grekiska tanken om själens odödlighet”. Till och med påven Johannes Paulus II erkände att läran om själens odödlighet innehåller ”teorier från vissa skolor av grekisk filosofi”. Men att kristenheten anslöt sig till teorier inom den grekiska filosofin innebar att den hade övergett den enkla sanning som finns uttryckt i 1 Moseboken 2:7 (NW): ”Människan blev en levande själ.”
21. Hur långt tillbaka i tiden går läran om en odödlig själ?
21 Men läran om en odödlig själ går mycket längre tillbaka än till Platon. I boken The Religion of Babylonia and Assyria (Babylons och Assyriens religion) av Morris Jastrow läser vi: ”Odödlighetsproblemet ... upptog de babyloniska teologernas seriösa uppmärksamhet. ... Döden var en övergång till ett annat slags liv.” I boken Egyptian Religion (Egyptisk religion) av Siegfried Morenz heter det också: ”De gamla egyptierna betraktade helt enkelt livet efter döden som en fortsättning av livet på jorden.” I The Jewish Encyclopedia konstateras sambandet mellan dessa forntida religioner och Platon, när det heter att Platon leddes till uppfattningen om en odödlig själ ”genom de orfiska och eleusinska mysterierna, i vilka babyloniska och egyptiska uppfattningar var besynnerligt sammanblandade”.
22. Varför kan det sägas att fröet till läran om den odödliga själen faktiskt såddes i början av människans historia?
22 Uppfattningen om en odödlig själ är således mycket gammal. Dess rötter går faktiskt tillbaka ända till början av människans historia! Efter det att Adam hade fått veta att han skulle dö om han var olydig mot Gud, fick Adams hustru, Eva, höra den rakt motsatta uppfattningen: ”Ni kommer med visshet inte att dö.” (NW) Här såddes fröet till läran om den odödliga själen. Och alltsedan dess har den ena kulturen efter den andra omfattat den hedniska uppfattningen att man inte dör riktigt, utan fortsätter att leva vidare. Detta inbegriper kristenheten, som förde sina efterföljare in i ett avfall i strid med Guds uppsåt och vilja. — 1 Moseboken 3:1—5; Matteus 7:15—23; 13:36—43; Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Tessalonikerna 2:3, 7.
23. Vem utvecklade läran om den odödliga själen, och varför det?
23 Vem var det som fick människorna att tro på den lögnen? Jesus identifierade honom, när han sade till sin tids religiösa ledare: ”Ni är från er fader djävulen, och ni är villiga att göra de ting er fader har begär till. ... När han talar lögn, talar han enligt sitt eget sinnelag, eftersom han är en lögnare och lögnens fader.” (Johannes 8:44) Ja, Satan utvecklade uppfattningen om en odödlig själ för att vända människor bort från sann tillbedjan. En persons livskurs och framtidshopp förs således in på fel väg, om han tror på läror som har växt fram ur det som bibeln visar var den första lögnen, även om Eva då utan tvivel bara uppfattade ormens ord så att hon inte alls skulle komma att dö i köttet.
24. Vilka frågor kan man med rätta ställa om evigt liv och odödlighet?
24 Bibeln lär inte att människan har någon odödlig själ. Varför talar den då om ett hopp om evigt liv? Och säger inte bibeln också i 1 Korintierna 15:53: ”Detta dödliga måste iföra sig odödlighet”? Och kom inte Jesus till himmelen efter sin uppståndelse, och lärde han inte att andra också skulle få komma till himmelen? Dessa och andra frågor kommer vi att undersöka i följande artikel.
Repetitionsfrågor
◻ Vad tror de flesta religioner angående själen?
◻ Hur visar bibeln att människan inte skapades med en odödlig själ?
◻ Vad framgår tydligt av bibelns användning av det hebreiska och det grekiska ordet för ”själ”?
◻ Vad säger många bibelkännare om bibelns syn på själen?
◻ Hur långt tillbaka i historien går läran om den odödliga själen?
[Bild på sidan 20]
De är alla själar