En händelse som tydligt visar rivaliteten mellan Rakel och Lea var när Leas son Ruben hittade några alrunefrukter. De här frukterna ansågs kunna öka fruktsamheten. När Rakel bad att få några av dem, sade Lea bittert: ”Är det för litet att du har tagit min man, eftersom du nu också tar min sons alrunefrukter?” Somliga uppfattar det här som att Jakob var mer tillsammans med Rakel än med Lea. Kanhända att Rakel insåg att Lea hade rätt i sitt missnöje, eftersom hon svarade: ”Därför skall han ligga med dig i natt i utbyte mot din sons alrunefrukter.” Så när Jakob kom hem på kvällen, talade Lea om för honom: ”Det är med mig du skall ha umgänge, eftersom jag faktiskt har lejt dig för min sons alrunefrukter.” (1 Moseboken 30:15, 16)

Men alrunefrukterna hade ingen verkan. När Rakel till sist, efter sex års äktenskap, blev gravid och födde Josef, var det ett resultat av att Jehova ”kom ihåg” henne och svarade på hennes bön. Först då kunde Rakel säga: ”Gud har tagit bort min smälek!” (1 Moseboken 30:22–24)