HADAD

[Hạdad]

1. En av de 12 söner som föddes åt Ismael, som var son till Abraham och hans bihustru Hagar. (1Mo 25:12–15; 1Kr 1:28–30)

2. Kung över Edom efter Husams död. ”Hadad, Bedads son, som besegrade midjaniterna på Moabs område”, regerade av allt att döma från staden Avit. (1Mo 36:31, 35, 36; 1Kr 1:46, 47)

3. En kung i Edom som var gift med Mehetabel. Hadad blev kung efter Baal-Hanan, och ”namnet på hans stad var Pagu”. (1Kr 1:43, 50, 51) I Första Moseboken 36:39 kallas han Hadar, vilket kan bero på ett avskrivningsfel, eftersom de hebreiska bokstäverna för ”r” (ר) och ”d” (ד) är snarlika.

4. En edomé av kunglig ätt som skapade problem för Israel under Salomos regering. Medan Hadad fortfarande var barn flydde han tillsammans med några av sin fars tjänare till Egypten via Paran för att undkomma Joabs försök att döda alla av mankön i Edom. I Egypten blev Hadad och hans sällskap väl mottagna. Farao gav Hadad ett hus och även mat och land, och senare gav han till och med sin egen svägerska som hustru åt honom. Med henne fick Hadad en son, Genubat, som fick bo i faraos hus bland faraos söner. När Hadad fick veta att kung David och Joab var döda, vände han tillbaka till Edom och blev en motståndare till Salomo. (1Ku 11:14–22, 25)

5. Hadad (Adad på akkadiska) anses ha varit den främste guden i det forntida Aram och identifieras i allmänhet med Rimmon. Namnet Hadad ingår i vissa arameiska kungars namn, till exempel Ben-Hadad (1Ku 15:18) och Hadadeser (1Ku 11:23), och det ingår också i namnet Hadadrimmon. (Sak 12:11; se HADADRIMMON.)