Dödsbringande hunger i en tid av överflöd
”Mina egna tjänare skall äta, men ni för er del skall gå hungriga.” — JESAJA 65:13, NW.
1, 2. a) Med vilket problem brottas nationerna förgäves? b) Vilket realistiskt hopp pekar bibeln på?
HUNGERNS spöke svävar över hela världen! Så här hette det i en redaktionell artikel i The Boston Globe: ”En värld med närmare en miljard människor som lever på svältgränsen måste finna vägar för att hjälpa de fattigaste nationerna att få åtnjuta något som kommer i närheten av det överflöd som skördas av de rikaste nationerna.” Men inte ens så kallade tekniskt avancerade nationer kan göra anspråk på att vara fullständigt förskonade från livsmedelsbrist. Dessa har också misslyckats med att komma fram med ett program som garanterar att alla deras medborgare kommer att få mat. Bekymrade filantroper brottas med det växande problemet. Finns det då någon lösning?
2 I den ovan citerade redaktionella artikeln medgavs det: ”Den mest nedslående aspekten, när det gäller undernäring ..., är att världen har en klar kapacitet att ge mat åt alla.” Men hungerns och svältens hemsökelse fortsätter att förvärras. Varför skall det vara på det viset? Vår kärleksrike Skapare har sörjt rikligen för jordens alla myllrande miljarder. När han beredde jorden som människans hem, gjorde han den så att den kunde frambringa ett överflöd, mer än tillräckligt för alla. (Psalm 72:16—19; 104:15, 16, 24) Också i dessa oroliga tider försäkras vi om att vår store Försörjare kommer att tillhandahålla tillräckligt med mat för dem som vänder sig till den rätta källan. Genom den som han gav som den store livsmedelsförvaltaren säger han: ”Fortsätt ... med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting [livets materiella nödtorft] tilldelas er.” — Matteus 6:33; 1 Johannes 4:14.
En dödsbringande hunger
3. Vilken hunger är den mest betydelsefulla, och hur förutsades den?
3 Den viktigaste frågan på jorden i våra dagar är den bedrövliga andliga hungern. Den har direkt samband med avsaknaden av fred och frid. Mänskligheten stapplar omkring och söker frenetiskt efter en väg ut. För många hundra år sedan fick den allsmäktige Guden sin profet att skriva följande om den här situationen: ”’Se! Det kommer dagar’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’och jag skall sända en hunger i landet, inte en hunger efter bröd och inte en törst efter vatten, utan efter att höra Jehovas ord. Och de kommer sannerligen att stappla från hav ända till hav och från norr ända till soluppgången. De kommer ständigt att ströva omkring medan de söker efter Jehovas ord, men de kommer inte att finna det.’” — Amos 8:11, 12, NW.
4, 5. a) Varför finner somliga inte Gud, trots att de söker honom? b) Hur skilde sig Jesus från de religiösa ledarna på hans tid? (Matteus 15:1—14)
4 Men finns det då någon väg ut ur återvändsgränden? Aposteln Paulus svarade ja och uppmuntrade oss med följande ord: ”Den Gud som har gjort världen ... och ... har förordnat om de fastställda tiderna och de bestämda gränserna för deras boende, för att de skall söka Gud, om de skulle kunna känna sig för efter honom och faktiskt finna honom, fastän han i själva verket inte är långt borta från någon enda av oss.” — Apostlagärningarna 17:24—27.
5 Om nu Gud inte är ”långt borta från någon enda av oss”, varför famlar då så många efter honom utan att finna honom? Därför att de söker efter honom på fel ställen. Hur många av dem som kallar sig för kristna slår själva upp och läser i kristendomens grundläggande lärobok, den heliga bibeln? Hur många så kallade ”herdar” använder Guds ord för att undervisa ”fåren”? (Jämför Hesekiel 34:10.) Jesus sade till de stolta religiösa ledarna på hans tid att de inte kände vare sig ”Skrifterna eller Guds kraft”. (Matteus 22:29; Johannes 5:44) Men Jesus både kände Skrifterna och gav undervisning från dem åt de människor som han kände medlidande med, ”därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde”. — Matteus 9:36.
Hur är det en tid av överflöd?
6. Hur ger Jehova sina tjänare ny tillförsikt när det gäller andligt överflöd?
6 Jehova uppmuntrar och ger ny tillförsikt åt dem som uppriktigt söker lära känna honom. Genom sin profet Jesaja säger han, när han tillrättavisar falska religiösa herdar: ”Se, mina egna tjänare skall äta, men ni för er del skall gå hungriga. Se, mina egna tjänare skall dricka, men ni för er del skall gå törstiga. Se, mina egna tjänare skall fröjdas, men ni för er del skall lida smälek.” (Jesaja 65:13, 14, NW) Men hur sörjer då Gud för ett överflöd åt sina egna tjänare? Vad måste vi göra för att med glädje få del av hans anordning för bevarandet av liv, trots våra dagars andliga hunger?
7. Vilket forntida drama gavs kärleksfullt till uppmuntran för oss i våra dagar?
7 Eftersom vår möjlighet att få överleva helt hänger på att vi känner till Guds krav och i tro rättar oss efter dem, bör vi med glädje vända oss till Guds ord och söka lära känna vad som är hans vilja för oss och urskilja hans sätt att handla med oss. (Johannes 17:3) Därför skall vi nu begrunda ett bibliskt drama som har en motsvarighet i det som händer i våra dagar. Centralgestalten i detta drama är patriarken Josef. Precis som Jehova gjorde en vis anordning för sitt folk genom Josef, så leder han kärleksfullt dem som söker efter honom i våra dagar. — Jämför Romarna 15:4; 1 Korintierna 10:11, Referensbibeln, fotnot (*); Galaterna 4:24.
Josef, en som räddar liv
8, 9. a) Vilka motsvarigheter finner vi längre fram i tiden till Josef och till Jakob och Farao? b) Hur kan vi själva vara inbegripna i uppfyllelsen?
8 Som en som räddade liv spelade Josef, Jakobs son, en framträdande roll. Är detta en förebild av något längre fram i tiden? Ja, tänk på hur Josef uthärdade att oförtjänt bli illa behandlad av sina bröder, hur han klarade av prövningar i ett främmande land, hur han visade obrytbar tro, hur han bevarade sin ostrafflighet och hur han blev upphöjd till ställningen som vis förvaltare i en tid av katastrofal hunger. (1 Moseboken 39:1—3, 7—9; 41:38—41) Ser vi inte en parallell i Jesu livskurs?
9 Det var genom lidande som Jesus blev livets bröd mitt i en värld som hungrar efter ”att höra Jehovas ord”. (Amos 8:11; Hebréerna 5:8, 9; Johannes 6:35) I sina relationer till Josef påminner både Jakob och Farao oss om Jehova och om vad han utför genom sin Son. (Johannes 3:17, 34; 20:17; Romarna 8:15, 16; Lukas 4:18) Det fanns också andra som tog del i att spela upp detta drama ur verkliga livet, och vi skall med intresse begrunda deras roller. Vi kommer utan tvivel att påminnas om vårt eget beroende av den större Josef, Kristus Jesus. Hur tacksamma är vi inte över att han bevarar oss från dödsbringande hunger under dessa ”yttersta dagar” som bara blir allt värre! — 2 Timoteus 3:1, 13.
Dramat rullas upp
10. a) Hur förbereddes Josef för den ansvarsfulla roll han skulle spela? b) Vilka egenskaper visade han prov på tidigt i livet?
10 Ingen människa på Josefs tid kunde i förväg ha känt till vad Jehova hade i beredskap för sitt folk. Men då Josef skulle fullgöra sin livsviktiga roll hade Jehova redan övat och fullkomnat honom, när det gällde hans kvalifikationer. Så här heter det i berättelsen om hans tidiga liv: ”När Josef var sjutton år gammal, hände det sig att han vallade får med sina bröder bland småboskapen, och eftersom han bara var en pojke, var han med sönerna till Bilha och sönerna till Silpa, sin fars hustrur. Så bar då Josef fram en dålig rapport om dem till deras far.” (1 Moseboken 37:2, NW) Han visade lojalitet mot sin fars intressen, precis som Jesus var obrytbart lojal, när det gällde att ta hand om sin Faders hjord mitt ibland en ”förvänd generation utan tro”. — Matteus 17:17, 22, 23.
11. a) Varför kom Josefs halvbröder att hata honom? b) Vilken liknande situation var Jesus med om?
11 Josefs far, Israel, kom att älska honom mer än alla hans bröder och gynnade honom genom att låta göra en lång, randig skjortlik klädnad åt honom. På grund av detta började Josefs halvbröder ”hata honom, och de förmådde inte tala fredligt till honom” (NW). De fann ytterligare orsak till att hata honom, när han hade två drömmar som de uttydde till att betyda att han skulle råda över dem. På liknande sätt kom de ledande bland judarna att hata Jesus på grund av hans lojalitet och hans övertygande undervisning och därför att Jehova så uppenbart välsignade honom. — 1 Moseboken 37:3—11; Johannes 7:46; 8:40.
12. a) Varför var Jakob orolig för hur det gick för hans söner? b) Vilken parallell finner vi mellan Josefs kurs och Jesu kurs?
12 Med tiden kom Josefs bröder att valla får nära Sikem. Josefs far hade orsak att vara orolig, eftersom det var där som Sikem hade skändat Dina, så att Simeon och Levi tillsammans med sina bröder hade dödat den stadens män. Jakob bad Josef att gå och se efter hur det gick för dem och sedan rapportera detta för honom. Trots hans bröders agg mot honom begav sig Josef omedelbart i väg för att söka reda på dem. På liknande sätt accepterade Jesus villigt Jehovas uppdrag här på jorden, även om det skulle komma att innebära mycket lidande medan han fullkomnades som den främste förmedlaren av frälsning. Vilket fint exempel blev inte Jesus för oss alla genom sitt uthärdande! — 1 Moseboken 34:25—27; 37:12—17; Hebréerna 2:10; 12:1, 2.
13. a) Vilket uttryck tog sig Josefs halvbröders hat? b) Vad kan Jakobs sorg liknas vid?
13 Josefs tio halvbröder såg honom komma på avstånd. Omedelbart flammade deras vrede upp mot honom, och de gjorde upp planer för att göra sig av med honom. Först planerade de att döda honom. Men av fruktan för sitt ansvar som förstfödd övertalade Ruben dem att kasta Josef i en torr ”vattengrop” (NW), och han räknade med att komma tillbaka senare och befria honom. Men under tiden övertalade Juda sina bröder att sälja honom som slav till några ismaeliter som passerade med sin karavan. Därefter tog bröderna Josefs långa klädnad och doppade den i blodet av en bock och skickade den sedan till sin far. När Jakob undersökte den utropade han: ”Det är min sons långa klädnad! Ett argsint vilt djur måste ha ätit upp honom! Josef är med visshet sliten i stycken!” (NW) Jehova måste ha känt liknande sorg över Jesu lidande, när denne fullgjorde sitt uppdrag här på jorden. — 1 Moseboken 37:18—35; 1 Johannes 4:9, 10.
Josef i Egypten
14. Hur kan detta forntida drama gagna oss i våra dagar?
14 Vi får inte dra den slutsatsen att de dramatiska händelserna i förbindelse med Josef uppfylls i exakt kronologisk ordning. Vi finner i stället att det är fråga om en serie av händelseförlopp som är till undervisning och uppmuntran för oss i våra dagar. Som aposteln Paulus säger: ”Alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp. Må nu den Gud, som fyller behovet av uthållighet och tröst, förunna er att bland er själva ha samma sinnesinställning som Kristus Jesus hade, för att ni endräktigt med en mun må förhärliga vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader.” — Romarna 15:4—6.
15. Varför fick både Josef och Potifars hus framgång?
15 Josef fördes till Egypten, och där såldes han till en egyptier vid namn Potifar, ”anföraren” för Faraos ”livvakt” (NW). Jehova visade sig vara med Josef som, trots att han var långt borta från sin fars hus, fortsatte att leva efter de fina principer som denne hade ingjutit hos honom. Josef övergav inte Jehovas tillbedjan. Josefs herre, Potifar, kom att sätta värde på hans enastående egenskaper och satte honom över hela sitt hushåll. Jehova fortsatte att välsigna Potifars hus på grund av Josef. — 1 Moseboken 37:36; 39:1—6.
16, 17. a) Hur klarade Josef ytterligare ett ostrafflighetsprov? b) Vilken ledning av förhållandena vittnar Josefs erfarenhet i fängelset om?
16 Det var här som Potifars hustru försökte förleda Josef. Han fortsatte att avvisa henne. En dag grep hon tag i hans klädnad, men han flydde och lämnade den i hennes hand. Inför Potifar anklagade hon Josef för att göra omoraliska närmanden, och han lät kasta Josef i fängelse. Under någon tid slog man honom i järnbojor. Men under allt det lidande Josef fick utstå i fängelset fortsatte han att bevisa att han var en ostrafflig man. Därför satte uppsyningsmannen för fängelset honom till att ha uppsikt över alla fångarna. — 1 Moseboken 39:7—23; Psalm 105:17, 18.
17 Under tiden misshagade Faraos överste munskänk och överste bagare honom och sattes i fängelse. Josef fick i uppdrag att passa upp dem. Återigen manövrerade Jehova saker och ting. De båda hovfunktionärerna hade drömmar som gjorde dem förbryllade. Efter att ha betonat att ”uttydningen [hör] Gud till” (NW) talade Josef om för dem vad deras drömmar betydde. Och precis som Josef hade angett blev munskänken tre dagar senare (på Faraos födelsedag) återinsatt i sin ställning, men överste bagaren hängdes. — 1 Moseboken 40:1—22.
18. a) Hur kom Josef att bli ihågkommen? b) Vad var kontentan av Faraos drömmar?
18 Trots att Josef hade bönfallit munskänken om att denne å hans vägnar skulle tala med Farao, så gick det två år innan mannen kom ihåg Josef. Och till och med då var det bara för att Farao två gånger på en och samma natt hade haft drömmar som gjorde honom förbryllad. När ingen av kungens magiutövande präster kunde reda ut deras innebörd, talade munskänken om för Farao att Josef kunde uttyda drömmar. Farao skickade därför efter Josef, som ödmjukt pekade på de sanna uttydningarnas källa genom att säga: ”Gud kommer att meddela Farao välgång.” Därefter berättade Egyptens härskare sina drömmar för Josef på följande sätt:
”Se, [jag] stod ... på Nilens strand. Och se, ur Nilen steg det upp sju kor, feta, med gott hull, och vackra till utseendet, och de började beta i nilgräset. Och se, det var sju andra kor som steg upp efter dem, ynkliga och mycket usla till utseendet och magra, med dåligt hull. Vad uselhet angår, har jag inte sett deras like i hela Egyptens land. Och de utmärglade och usla korna började äta upp de sju första feta korna. Så kom dessa ner i deras magar, och ändå kunde man inte veta att de hade kommit ner i deras magar, eftersom deras utseende var uselt, alldeles som i början. ...
Därpå såg jag i min dröm, och se, det var sju ax som sköt upp på ett och samma strå, fulla och goda. Och se, det var sju ax, förtorkade, tunna, svedda av östanvinden, som växte upp efter dem. Och de tunna axen började sluka de sju goda axen. Så framlade jag det för de magiutövande prästerna, men det var ingen som gav mig besked.” — 1 Moseboken 40:23—41:24, NW.
19. a) Hur visade Josef ödmjukhet? b) Vilket budskap gavs genom uttydningen av drömmarna?
19 Vilka underliga drömmar! Hur skulle någon kunna förklara dem? Josef kunde det, men han gjorde det inte för att ta äran åt sig själv. Han sade: ”Faraos dröm är bara en. Vad den sanne Guden står i begrepp att göra ... har han låtit Farao se.” Därefter fortsatte Josef med att uppenbara dessa drömmars kraftfulla profetiska budskap och sade:
”Se, det kommer sju år med stor ymnighet i hela Egyptens land. Men sju år med hungersnöd kommer sannerligen att uppstå efter dem, och all ymnigheten i Egyptens land kommer sannerligen att bli bortglömd, och hungersnöden kommer helt enkelt att förtära landet. ... Och det förhållandet att drömmen upprepades för Farao två gånger betyder att saken är fast bestämd från den sanne Gudens sida, och den sanne Guden hastar för att utföra den.” — 1 Moseboken 41:25—32, NW.
20, 21. a) Hur reagerade Farao för varningen? b) Hur kan Josef och Jesus vid det här laget jämföras?
20 Vad kunde då Farao göra åt denna hotande hungersnöd? Josef rekommenderade att Farao gjorde förberedelser genom att sätta en omdömesgill och vis man över landet för att lagra de goda årens överskott. Vid det här laget hade Farao insett vilka enastående egenskaper som Josef besatt. Farao avlägsnade sin signetring från sin egen hand och satte den på Josefs hand och förordnade honom därigenom över hela Egyptens land. — 1 Moseboken 41:33—46, NW.
21 Josef var 30 år gammal, när han stod inför Farao, samma ålder som Jesus Kristus hade när han blev döpt och började sin livgivande tjänst. Den följande artikeln kommer att visa hur Josef brukades av Jehova till att förebilda Jehovas ”främste förmedlare och frälsare” i en tid av andlig hunger som särskilt har avseende på vår egen tid. — Apostlagärningarna 3:15; 5:31.
Vad svarar du?
◻ På vilket tvåfaldigt sätt är hunger ett hot i våra dagar?
◻ Vilka fina egenskaper uppodlade Josef medan han var tillsammans med sina halvbröder?
◻ Vad kan vi lära oss av Josefs tidiga erfarenheter i Egypten?
◻ Vad försäkrar Jehovas intresse för Josef och det av hungersnöd drabbade folket oss om?
[Ruta på sidan 13]
En kolumnist i The Sunday Star (Toronto, 30 mars 1986) sade följande om de så kallade etablerade kyrkorna: ”De kommer ömkligt till korta i fråga om att få kontakt med den djupa andliga hungern hos våra dagars män, kvinnor och ungdomar”