Att bevara liv i en tid av hunger
1. Vilken vis åtgärd vidtog Josef under åren av ymnighet, och med vilket resultat?
OMEDELBART efter det att Josef hade förordnats till livsmedelsförvaltare reste han omkring i Egyptens land. Han hade saker och ting väl organiserade vid den tid då åren av ymnighet började. Nu gav landet riklig avkastning! Josef fortsatte att samla in födoämnena från området runt omkring varje stad och lagrade dem sedan i den staden. Han fortsatte att ”hopa säd i mycket stor mängd, som havets sand, tills man slutligen gav upp att hålla räkning på den, därför att den var utan tal”. — 1 Moseboken 41:46—49, NW.
2. Till vilket pris för dem själva kunde folket skaffa mat?
2 De sju åren av ymnighet gick till ända, och hungersnöden började precis som Jehova hade förutsagt — en hungersnöd inte bara i Egypten, utan ”över hela jordens yta” (NW). När det uthungrade folket i Egypten började ropa till Farao efter bröd, sade Farao till dem: ”Gå till Josef. Vad han än säger till er skall ni göra.” (NW) Josef sålde säd till egyptierna, tills deras pengar tog slut. Därefter tog han emot deras boskap som betalning. Till slut kom folket till Josef och sade: ”Köp oss och vår jord för bröd, så skall vi med vår jord bli slavar åt Farao.” (NW) Josef köpte alltså all egyptiernas jord åt Farao. — 1 Moseboken 41:53—57; 47:13—20.
En anordning för att ge andlig näring
3. Vilket organ förutsade Jesus för tillhandahållande av mat i rätt tid?
3 Precis som den säd som Josef fördelade betydde liv för egyptierna, så är sann andlig mat livsnödvändig för att uppehålla de kristna som blir Jehovas slavar genom att de överlämnar sig åt honom genom den större Josef, Jesus Kristus. Under sin jordiska tjänst förutsade Jesus att hans smorda efterföljare skulle bära ansvaret att dela ut denna mat. Han frågade: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så.” — Matteus 24:45, 46.
4. Hur motsvarar den anordning som gjorts av ”slav”-klassen i våra dagar det som organiserades på Josefs tid?
4 I våra dagar tillgriper den trogna kvarlevan av denna den ”omdömesgille slavens” klass alla skriftenliga medel för att se till att Jehovas överlämnade vittnen, såväl som intresserade människor ute i världen, får livsuppehållande andlig mat. Detta förtroendeuppdrag erkänns som en helig plikt och utförs som en helig tjänst åt Jehova. Dessutom har ”slaven” organiserat församlingar och försett dessa med biblisk litteratur i sådan mängd att de har gott om Rikets ”utsäde” till att sprida offentligt på deras tilldelade fält. Detta utgör en motsvarighet till Josefs tid, då han församlade människorna i städer och försåg dem med säd inte bara till mat, utan också till utsäde med en senare skörd i sikte. — 1 Moseboken 47:21—25; Markus 4:14, 20; Matteus 28:19, 20.
5. a) Hur uppmärksammar ”slaven” särskilt hushållets behov i tider av kris? b) Hur kan man jämföra ”överflödet” av andlig proviant år 1986 med förråden på Josefs tid?
5 Också när det offentliga predikoarbetet är förbjudet och Jehovas vittnen blir förföljda, så betraktar den trogne ”slaven” detta tillhandahållande av andlig mat som en helig plikt. (Apostlagärningarna 5:29, 41, 42; 14:19—22) När katastrof drabbar, till exempel genom stormar, översvämningar eller jordbävningar, så ser ”slaven” till att Guds hushålls fysiska såväl som andliga behov fylls. Till och med de som sitter i koncentrationsläger har nåtts regelbundet med det tryckta ordet. Nationsgränser tillåts inte hindra flödet av andlig mat till dem som behöver den. Att hålla tillförseln i gång kräver mod, tro på Jehova och många gånger också stor uppfinningsrikedom. Enbart under år 1986 producerade ”slaven” jorden runt ett överflöd på 43.958.303 biblar och inbundna böcker, såväl som 550.216.455 tidskriftsexemplar — verkligen en ”mycket stor mängd, som havets sand” (NW).
Hämnd, bestraffning eller barmhärtighet?
6, 7. a) Hur resulterade hungersnöden i att de tio halvbröderna kastade sig ner inför Josef? b) På vad sätt sattes nu Josef själv på prov?
6 Till slut nådde hungersnöden Kanaans land. Jakob sände Josefs tio halvbröder ner till Egypten för att köpa säd. Men han sände inte i väg Benjamin, Josefs ende helbror, av fruktan för att, som han sade, ”en dödsolycka” kunde ”drabba honom.” (NW) Eftersom det var Josef som skötte försäljningen, kom hans bröder till honom och kastade sig ner inför honom. De kände inte igen sin bror, men Josef kände igen dem. — 1 Moseboken 42:1—7.
7 Josef kom nu ihåg sina tidigare drömmar om dem. Men vad skulle han göra? Skulle han hämnas? Skulle han nu när de befann sig i stor nöd förlåta dem den behandling de hade gett honom? Hur var det då med hans fars hjärtslitande sorg? Skulle den glömmas? Hur kände hans bröder det nu angående den stora synd de hade begått? Josef sattes också på prov i den här saken. Skulle hans handlingar vara i linje med den inställning som den större Josef, Jesus Kristus, skulle visa längre fram, så som det beskrivs i 1 Petrus 2:22, 23: ”Han begick ingen synd, inte heller blev något svek funnet i hans mun. När han blev förolämpad, började han inte förolämpa tillbaka. När han led, började han inte hota, utan fortsatte att anförtro sig åt den som dömer rättvist”?
8. Av vad skulle Josef vägledas, och vad belyser detta med avseende på Jesus och hans lärjungar?
8 Eftersom Josef kunde se Jehovas finger i händelseutvecklingen, var han noga med att iaktta Guds lagar och principer. På samma sätt var Jesus alltid angelägen att göra sin ”Faders vilja” när han gav evigt liv åt ”var och en” som ”utövar tro på honom”. (Johannes 6:37—40) Som ”sändebud på Kristi vägnar” fullgör hans smorda lärjungar också sin heliga plikt genom att ”tala till folket alla de ord som gäller detta liv”. — 2 Korintierna 5:20; Apostlagärningarna 5:20.
9, 10. a) Vilket handlingssätt följde Josef nu, och varför det? b) Hur visade Josef ett medlidande som kan jämföras med det som Jesus skulle visa?
9 Josef gav sig inte genast till känna för sina bröder. I stället talade han hårt till dem genom en tolk och sade: ”Ni är spioner!” (NW) Eftersom de hade nämnt att de hade en yngre bror, krävde Josef att de bevisade sin sannfärdighet genom att föra denne ner till Egypten. Josef fick höra dem ångerfullt säga till varandra att denna händelseutveckling måste vara en vedergällning för att de sålt honom, Josef, till slaveri. Josef vände sig bort och grät. Han lät dock ”binda” (NW) Simeon som gisslan tills de återvände med Benjamin. — 1 Moseboken 42:9—24.
10 Josef hämnades inte för det orätta som hade begåtts mot honom. Han ville avgöra om de verkligen från djupet av sitt hjärta ångrade sig, så att de kunde visas barmhärtighet. (Malaki 3:7; Jakob 4:8) Med en barmhärtig inställning jämförbar med den Jesus skulle visa fyllde nu Josef inte bara deras säckar med säd, utan lämnade också tillbaka deras pengar, överst i vars och ens säck. Dessutom gav han dem proviant för deras resa. — 1 Moseboken 42:25—35; jämför Matteus 11:28—30.
11. a) Vad tvingades Jakob så småningom att göra, och varför gick han till slut med på detta? b) Hur försäkrar oss Romarna 8:32 och 1 Johannes 4:10 likaså om Guds kärlek?
11 Så småningom hade de gjort slut på den mat de hade köpt i Egypten. Jakob bad då de nio sönerna att återvända och köpa mer. Dessförinnan hade han vädjat med avseende på Benjamin och sagt: ”Min son kommer inte att bege sig ner med er, för hans bror är död och han ensam har blivit kvar. Om en dödsolycka skulle drabba honom på den väg som ni skulle vilja färdas, då skulle ni sannerligen sända ner mina grå hår med sorg till sheol.” (NW) Men efter mycket övertalning och efter det att Juda har erbjudit sig att personligen ta ansvaret för Benjamin går Jakob motvilligt med på att låta dem ta pojken med sig. — 1 Moseboken 42:36—43:14.
12, 13. a) Hur satte Josef sina bröder på prov för att utröna deras hjärteinställning? b) Hur gav resultatet Josef orsak att visa barmhärtighet?
12 När Josef såg att Benjamin hade kommit tillsammans med sina bröder, inbjöd han dem till sitt hus, där han lät duka en festmåltid. Och han gav Benjamin en ”portion” (NW) som var fem gånger så stor som den ”portion” som var och en av de övriga fick. Därefter anställde Josef ett slutgiltigt prov på sina bröder. Återigen fick var och en av dem alla sina pengar tillbaka i sin säck, men hans egen speciella silverbägare lades överst i Benjamins säck. Efter deras avresa skickade Josef i väg föreståndaren för sitt hus för att anklaga dem för stöld och för att leta igenom deras säckar efter hans bägare. När den hittades i Benjamins säck, rev bröderna sönder sina kläder. De fördes tillbaka för att möta Josef. Juda vädjade lidelsefullt om barmhärtighet och erbjöd sig att bli slav i Benjamins ställe, så att pojken skulle kunna återföras till sin far. — 1 Moseboken 43:15—44:34.
13 Josef, som nu var övertygad om sina bröders hjärteförändring, kunde inte längre behärska sina känslor. Efter att ha befallt alla andra att gå ut därifrån förklarade Josef: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. Men känn er nu inte bedrövade och var inte vreda på er själva, därför att ni sålde mig hit; i livsuppehållande syfte har Gud nämligen sänt i väg mig före er ... för att sätta en kvarleva åt er på jorden och för att behålla er vid liv genom en storslagen räddning.” Därefter sade han till sina bröder: ”Dra med hast upp till min far, och ni skall säga till honom: ’... Kom ner till mig. Dröj inte. Och du skall bo i landet Gosen, och ... jag skall förse dig med mat där, för det är ännu fem år med hungersnöd; för att inte du och ditt hus och allt vad du har må råka i fattigdom.’” — 1 Moseboken 45:4—15, NW.
14. Vilka glädjande nyheter framfördes till Jakob?
14 När Farao fick höra nyheten om Josefs bröder, sade han till Josef att han skulle ta vagnar från Egyptens land för att föra sin far och hela sin släkt till Egypten, därför att den bästa delen av landet skulle bli deras. När Jakob hörde om allt som hade hänt, levde han åter upp i sin ande och utropade: ”Det är nog! Josef, min son, är alltjämt i livet! Ah, låt mig fara och se honom innan jag dör!” — 1 Moseboken 45:16—28, NW.
Ett överflöd av andlig mat
15. Till vem vänder vi oss nu för att få andlig mat, och hur kan vi vara försäkrade om ett överflöd?
15 Vad innebär allt detta för oss i våra dagar? Ständigt medvetna om vårt andliga behov vänder vi oss till en som är mycket större än den välvillige Farao på Josefs tid. Det är den suveräne Herren, Jehova, som tillhandahåller näring och vägledning genom denna mörka tid i en värld som hungrar efter bibelns sanning. Vi har bemödat oss för hans rikes intressen, så att säga fört in våra ”tiondelar” i hans förrådshus. Hur frikostigt har han inte öppnat ”himlarnas dammluckor” för oss och utgjutit en välsignelse ”tills det inte är någon mer brist”! — Malaki 3:10, NW.
16. a) Endast var kan man finna livsuppehållande ”mat” i våra dagar? b) Hur har sådden av ”säd” till gagn för den uthungrade mänskligheten ökat?
16 Vid Jehovas högra sida befinner sig hans livsmedelsförvaltare, den nu på tronen uppsatte kungen, den förhärligade Jesus. (Apostlagärningarna 2:34—36) Precis som folket måste sälja sig som slavar för att förbli vid liv måste nu alla som önskar fortsätta att leva komma till Jesus och bli hans efterföljare, överlämnade åt Gud. (Lukas 9:23, 24) Precis som Jakob sade till sina söner att gå till Josef efter mat vägleder Jehova ångrande människor till sin älskade Son, Jesus Kristus. (Johannes 6:44, 48—51) Jesus församlar sina efterföljare in i stadsliknande församlingar — nu över 52.000 utöver jorden — där de får näring från en skörd av andlig mat och förses med ett överflöd av ”säd” som ”utsäde” för att så ut på fältet. (1 Moseboken 47:23, 24; Matteus 13:4—9, 18—23) Dessa Jehovas vittnen är villiga arbetare! Fler och fler av dem erbjuder sig frivilligt till heltidspionjärtjänst. Som mest tog 595.896 del i detta privilegierade arbete under en och samma månad förra året. Det blir i medeltal mer än 11 pionjärer i varje församling!
17. Vilken annan profetisk berättelse har en likhet med de tio halvbrödernas återförening med Josef?
17 Det är värt att lägga märke till att alla tio av Josefs halvbröder, som ångrade sina tidigare attityder och handlingar, blev förenade med honom nere i Egypten, som tillsammans med Sodom symboliserar den värld i vilken Jesus blev hängd på pålen. (Uppenbarelseboken 11:8) Detta påminner oss om Sakarja 8:20—23, vilket kulminerar med en beskrivning av ”tio män” som säger: ”Vi vill gå med er” (NW), dvs. med Jehovas smorda folk av vilket en kvarleva fortfarande tjänar här på jorden.
18. Den särskilda ynnest som visades mot Benjamin liknar vad i modern tid?
18 Men hur är det då med Josefs ende helbror, Benjamin, vars svåra födsel kostade Jakobs älskade hustru, Rakel, livet? Benjamin gynnades speciellt av Josef, som säkert kände sig mer förtrolig med denne son till sin egen mor. Detta utgör troligen förklaringen till att Benjamin fick en femdubbel portion, när alla 12 bröderna återförenades vid festen i Josefs hus. Är inte Benjamin en bra bild av kvarlevan av smorda vittnen i våra dagar, av vilka flertalet av dem som fortfarande är vid liv har församlats på Herrens sida sedan år 1919? Denna ”Benjamin”-klass har verkligen fått en särskild portion av Jehova, eftersom hans ”ande” ”vittnar med” deras ”ande”. (Romarna 8:16) Dess medlemmar har också prövats beträffande sin ostrafflighet, medan Herrens ”får” har betjänat dem. — Matteus 25:34—40.
19. Vilken parallell kan man lägga märke till mellan förflyttningen av Israels hushåll till Gosen och församlandet av Guds folk i våra dagar?
19 Det är av intresse att när Farao ordnade med att transportera Jakob och hans hushåll ner till Egypten, uppgick alla de manliga ”själar” som bosatte sig där till 70, en produkt av 7 och 10. (1 Moseboken 46:26, 27) Det ligger en viss innebörd i dessa båda tal, när de används i bibeln. Talet ”7” anger ofta himmelsk och ”10” jordisk fulltalighet. (Uppenbarelseboken 1:4, 12, 16; 2:10; 17:12) Detta motsvarar situationen i våra dagar, när vi kan förvänta att Jehova kommer att församla in i sitt ”land” — det andliga paradiset i vilket vi nu gläder oss — varenda en av hans familj av vittnen. (Jämför Efesierna 1:10.) ”Jehova känner dem som hör honom till”, och redan nu låter han dem slå sig ner i ”den allra bästa delen av landet” (NW) som Gosen på den tiden var i Faraos domän. — 1 Moseboken 47:5, 6; 2 Timoteus 2:19.
20. Varför måste vi glädja oss, trots den andliga hungersnöden i våra dagar?
20 På Josefs tid följde åren av hungersnöd efter åren av ymnighet. Nu pågår de samtidigt. I kontrast till den andliga hungersnöden i landet utanför Jehovas ynnest finns det ett överflöd av andlig mat på platsen för Jehovas tillbedjan. (Jesaja 25:6—9; Uppenbarelseboken 7:16, 17) Ja, även om det, som Amos förutsade, råder en hunger efter att höra Jehovas ord i kristenheten, så utgår Jehovas ord från det himmelska Jerusalem. Hur får inte detta oss att glädjas! — Amos 8:11; Jesaja 2:2, 3, NW; 65:17, 18.
21. a) Vilket stort privilegium åtnjuter vi i våra dagar? b) Vad bör vi vara tacksamma för, och hur kan vi uttrycka vårt tack?
21 Under ledning av den större Josef, Jesus Kristus, har vi nu det stora privilegiet att församlas in i stadslika församlingar. Där kan vi njuta av ett överflöd av rik andlig mat och också så ut utsäde av sanning och sprida de goda nyheterna om att andlig mat finns att få. Detta gör vi till gagn för alla som accepterar de villkor och anordningar som den suveräne härskaren, Jehova, kärleksfullt har bestämt. Hur tacksamma kan vi inte vara mot vår Gud för att han gett sin Son, den större Josef, som nu tjänar som den vise förvaltaren av andlig mat! Det är honom som Jehova har gett i uppdrag att handla som bevararen av liv i denna tid av andlig hungersnöd. Må vi alla visa flit i fråga om att ägna oss åt helig tjänst enligt hans föredöme och under hans ledarskap!
Ser du parallellen?
◻ Hur liknade Josef Jesus som livsmedelsförvaltare?
◻ Vad i Josefdramat kan jämföras med att bli slavar åt Gud genom överlämnande?
◻ Vilken egenskap visades av Josef och av Jesus som ett exempel för oss i våra dagar?
◻ Vilken omfattande anordning för matdistribution finns det i våra dagar, precis som det gjorde på Josefs tid?
◻ Vad bör vårt begrundande av detta drama driva oss till att göra?
[Bilder på sidorna 16, 17]
I en värld överväldigad av andlig hunger sörjer den större Josef rikligen för alla som kommer till honom i tro
Precis som de tio halvbröderna visade underdånighet mot Josef erkänner nu en stor skara Kristus
Likt de 70 själarna i Jakobs hushåll anländer det fullständiga antalet av Jehovas ”får” till ett gott ”land” — det andliga paradis vi nu gläder oss åt
[Bild på sidan 18]
Den nutida Benjaminklassen har på ett speciellt sätt gynnats av Kristus och fått ett överflöd av ”mat i rätt tid”