De fick veta att deras föräldrar hade skapats fullkomliga och att Jehovas ursprungliga uppsåt var att människan skulle leva för evigt. Förmodligen beskrev Adam och Eva den vackra Edens trädgård, och på något vis måste de försöka förklara varför de hade blivit utdrivna från detta paradisiska hem. Kain och Abel kan också ha känt till den profetia som finns nedtecknad i 1 Moseboken 3:15. I den profetian tillkännagav Jehova sitt uppsåt att ställa allt till rätta i sin bestämda tid, till nytta för dem som älskar honom och är lojala mot honom.

Genom att lära känna Jehova och hans egenskaper måste Kain och Abel ha fått en önskan att åtnjuta Guds ynnest. De försökte därför närma sig Gud genom att frambära offer till honom. Vi läser i Bibeln: ”Det hände sig efter någon tids förlopp att Kain började bära fram några av markens frukter som offergåva åt Jehova. Men vad Abel beträffar, bar också han fram några av sin småboskaps förstlingar, ja deras fettstycken.” — 1 Moseboken 4:3, 4.

Varför godtog inte Jehova Kains offer? Var det något fel på hans offergåva? Blev Jehova förtörnad därför att Kain bar fram ”några av markens frukter” i stället för ett djuroffer? Det behöver inte ha varit så. Längre fram godtog Gud med glädje offergåvor bestående av säd och andra av markens frukter från många av sina tillbedjare. (3 Moseboken 2:1—16)