Större välsignelser genom det nya förbundet

”Jesus ... är [också] medlaren för ett i motsvarande grad bättre förbund.” — HEBRÉERNA 8:6.

1. Vem visade sig bli kvinnans säd som utlovades i profetian i Eden, och hur blev han krossad i hälen?

NÄR Adam och Eva hade syndat, uttalade Jehova en dom över Satan, den som bedrog Eva, och sade: ”Jag kommer att sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han kommer att krossa huvudet på dig, och du kommer att krossa hälen på honom.” (1 Moseboken 3:15) År 29 v.t., då Jesus blev döpt i floden Jordan, framträdde slutligen den säd som utlovats i denna profetia i Eden. Och vid Jesu död på en tortyrpåle år 33 v.t. uppfylldes den del av profetian som sade att Satan skulle ”krossa” Sädens ”häl”.

2. Hur är Jesu död, enligt hans egna ord, till nytta för mänskligheten?

² Lyckligtvis var den skadan, även om den var ytterst plågsam, inte bestående, för Jesus blev uppväckt från de döda som en odödlig ande och for upp till sin Fader i himlen, där han frambar värdet av sitt utgjutna blod som ”en lösen i utbyte mot många”. Därigenom uppfylldes hans egna ord: ”Människosonen [måste] höjas upp, för att var och en som tror på honom må ha evigt liv. Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” (Matteus 20:28; Johannes 3:14–16; Hebréerna 9:12–14) Det nya förbundet spelar en nyckelroll i uppfyllelsen av Jesu profetia.

Det nya förbundet

3. När sågs det nya förbundet först i verksamhet?

³ Kort före sin död sade Jesus till sina lärjungar att hans utgjutna blod var det nya ”förbundets blod”. (Matteus 26:28; Lukas 22:20) När den heliga anden tio dagar efter det att Jesus hade farit upp till himlen utgöts över de omkring 120 lärjungar som hade församlats i en övre sal i Jerusalem, sågs det nya förbundet i verksamhet. (Apostlagärningarna 1:15; 2:1–4) Att dessa 120 lärjungar fördes in i det nya förbundet visade att det ”förra” förbundet, lagförbundet, nu var föråldrat. — Hebréerna 8:13.

4. Var det gamla förbundet misslyckat? Förklara.

⁴ Var det gamla förbundet misslyckat? Inte alls. Det är sant att det köttsliga Israel, nu när det gamla förbundet hade ersatts, inte längre var Guds särskilda folk. (Matteus 23:38) Men det var på grund av israeliternas olydnad och på grund av att de hade förkastat Jehovas smorde. (2 Moseboken 19:5; Apostlagärningarna 2:22, 23) Innan Lagen blev ersatt hade den emellertid uträttat mycket gott. Den hade i århundraden tjänat som ett sätt att nalkas Gud och som ett skydd mot falsk religion. Den innehöll också sådant som förebildade det nya förbundet, och genom de upprepade offer som den föreskrev visade den människans trängande behov av att friköpas från synd och död. Lagen var i sanning en ”uppfostrare” som ledde till Kristus. (Galaterna 3:19, 24; Romarna 3:20; 4:15; 5:12; Hebréerna 10:1, 2) Men det var genom det nya förbundet som den välsignelse som utlovats åt Abraham helt och fullt skulle bli verklighet.

Nationerna välsignade genom Abrahams säd

5, 6. Vem är Abrahams säd i den grundläggande andliga uppfyllelsen av löftet till Abraham, och vilken nation var det som först fick välsignelse genom honom?

⁵ Jehova hade lovat Abraham: ”Genom din säd kommer sannerligen alla nationer på jorden att välsigna sig.” (1 Moseboken 22:18) Många saktmodiga utlänningar blev välsignade genom att de under det gamla förbundet var förenade med Israel, Abrahams nationella säd. Men det var genom en fullkomlig människa som löftet till Abraham skulle få sin grundläggande andliga uppfyllelse. Detta förklarade Paulus när han skrev: ”Löftena [uttalades] till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, såsom när det är många sådana, utan såsom när det är en enda: ’Och åt din säd’, som är Kristus.” — Galaterna 3:16.

⁶ Ja, Jesus är Abrahams säd, och genom honom får nationerna en långt större välsignelse än något som det köttsliga Israel kunde få. Den första nationen som på så sätt blev välsignad var faktiskt Israel. Strax efter pingsten år 33 v.t. sade aposteln Petrus till en grupp judar: ”Ni är söner av profeterna och av det förbund som Gud ingick med era förfäder, i det han sade till Abraham: ’Och i din säd skall alla jordens familjer bli välsignade.’ Till er först och främst har Gud, sedan han hade uppväckt sin Tjänare, sänt ut honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från era ondskefulla gärningar.” — Apostlagärningarna 3:25, 26.

7. Vilka nationer blev välsignade genom Jesus, Abrahams säd?

⁷ Snart utsträcktes möjligheten att bli välsignad till samarier och därefter till icke-judar. (Apostlagärningarna 8:14–17; 10:34–48) Någon gång mellan år 50 och år 52 v.t. skrev Paulus till de kristna i Galatien i Mindre Asien: ”Då nu Skriften i förväg såg att Gud skulle förklara folk av nationerna rättfärdiga på grund av tro, förkunnade den på förhand de goda nyheterna för Abraham, nämligen: ’Genom dig skall alla nationerna välsignas.’ Alltså blir de som håller sig till tro välsignade tillsammans med den trofaste Abraham.” (Galaterna 3:8, 9; 1 Moseboken 12:3) Många kristna i Galatien, som var ”folk av nationerna”, blev också välsignade genom Jesus på grund av sin tro. Hur då?

8. Vad innebar det för de kristna på Paulus’ tid att de blev välsignade genom Abrahams säd, och hur många får till sist den välsignelsen?

⁸ Så här skrev Paulus till de kristna i Galatien, oavsett deras nationella bakgrund: ”Om ni hör Kristus till, då är ni verkligen Abrahams säd, arvingar enligt ett löfte.” (Galaterna 3:29) För dessa galater innebar välsignelsen genom Abrahams säd att de blev en del av det nya förbundet och att de kunde bli medarvingar med Jesus och tillsammans med honom få utgöra Abrahams säd. Vi vet inte hur stor folkmängden var i det forntida Israel, annat än att Israel kom att bli ”som sandkornen som är vid havet i mängd”. (1 Kungaboken 4:20) Däremot känner vi till antalet av dem som tillsammans med Jesus till slut skall utgöra den andliga säden, nämligen 144.000. (Uppenbarelseboken 7:4; 14:1) Dessa 144.000 kommer ur ”varje stam och tungomål och folk och nation” av mänskligheten, och de tar del i att se till att ännu fler får del av välsignelserna av det abrahamitiska förbundet. — Uppenbarelseboken 5:9.

En profetia uppfylls

9. Hur har de som är i det nya förbundet Jehovas lag inom sig?

⁹ Jeremia skrev, när han förutsade det nya förbundet: ”’Detta är det förbund som jag kommer att sluta med Israels hus efter de dagarna’, är Jehovas uttalande. ’Jag skall lägga min lag i deras inre, och i deras hjärta kommer jag att skriva den.’” (Jeremia 31:33) Ett kännetecknande drag hos dem som är i det nya förbundet är att de tjänar Jehova av kärlek. (Johannes 13:35; Hebréerna 1:9) Jehovas lag är skriven i deras hjärta, och de önskar ivrigt göra hans vilja. Det fanns trogna personer i det forntida Israel som älskade Jehovas lag intensivt, men det fanns också många som inte gjorde det, och dessa var trots det en del av den nationen. (Psalm 119:97) Ingen kan däremot förbli i det nya förbundet om inte Guds lag är skriven i hans hjärta.

10, 11. Hur blir Jehova ”deras Gud” som är i det nya förbundet, och hur skall de alla känna honom?

¹⁰ Jehova sade vidare om dem som är i det nya förbundet: ”Jag skall bli deras Gud, och de själva kommer att bli mitt folk.” (Jeremia 31:33) I det forntida Israels nation var det många som tillbad nationernas gudar, men de förblev ändå en del av nationen. Med det nya förbundet som grund skapade Jehova en andlig nation, ”Guds Israel”, som skulle ersätta det köttsliga Israel. (Galaterna 6:16; Matteus 21:43; Romarna 9:6–8) Men ingen som upphör att tillbe Jehova och endast honom kan fortsätta att tillhöra denna nya andliga nation.

¹¹ Jehova sade också: ”De kommer allesammans att känna mig, från den minste av dem ända till den störste av dem.” (Jeremia 31:34) Det var många i Israel som helt enkelt ignorerade Jehova och som i själva verket sade: ”Jehova kommer inte att göra något gott, och han kommer inte att göra något ont.” (Sefanja 1:12) Ingen kan dock tillhöra Guds Israel, om han ignorerar Jehova eller befläckar den rena tillbedjan. (Matteus 6:24; Kolosserna 3:5) De andliga israeliterna är ”folket som känner sin Gud”. (Daniel 11:32) De finner glädje i att ”inhämta kunskap om ... den ende sanne Guden ... och om ... Jesus Kristus”. (Johannes 17:3) Genom att de känner Jesus fördjupas deras kunskap om Gud, eftersom Jesus är den som på ett enastående sätt har ”beskrivit” Gud. — Johannes 1:18; 14:9–11.

12, 13. a) På grundval av vad förlåter Jehova deras synder som är i det nya förbundet? b) Hur är det nya förbundet överlägset det gamla förbundet när det gäller att förlåta synder?

¹² Slutligen lovade Jehova: ”Jag kommer att förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.” (Jeremia 31:34b) Moses lag innehöll hundratals skrivna förordningar, som israeliterna uppmanades att lyda. (5 Moseboken 28:1, 2, 15) Judarna frambar offer för att skyla de synder som de hade begått genom att bryta mot Lagen. (3 Moseboken 4:1–7; 16:1–31) Och många judar kom att tro att de kunde bli rättfärdiga genom sina egna gärningar enligt Lagen. Men de kristna inser att de aldrig kan göra sig förtjänta av rättfärdighet genom sina egna gärningar. Synden är något oundvikligt för dem. (Romarna 5:12) Under det nya förbundet är en rättfärdig ställning inför Gud möjlig endast på grundval av Jesu offer. Men en sådan ställning är en gåva, oförtjänt omtanke från Gud. (Romarna 3:20, 23, 24) Jehova kräver fortfarande lydnad av sina tjänare. Paulus säger att de som är i det nya förbundet är ”under lag gentemot Kristus”. — 1 Korinthierna 9:21.

¹³ För de kristna finns det följaktligen också ett offer för synd, men ett offer av långt större värde än offren under lagförbundet. Paulus skrev: ”Varje präst [under lagförbundet] intar sin plats dag efter dag för att utföra offentlig tjänst och för att ofta frambära samma slaktoffer, eftersom dessa inte någonsin kan ta bort synder helt och hållet. Men denne [Jesus] har framburit ett enda slaktoffer för synder för beständigt och har satt sig på Guds högra sida.” (Hebréerna 10:11, 12) På grund av att de kristna i det nya förbundet visar tro på Jesu offer förklarar Jehova dem för rättfärdiga och utan synd och således i stånd att bli smorda som hans andliga söner. (Romarna 5:1; 8:33, 34; Hebréerna 10:14–18) Jehova kan, med Jesu offer som grund, förlåta dem, när de på grund av mänsklig ofullkomlighet syndar och ber honom om förlåtelse. (1 Johannes 2:1, 2) Men om de väljer att följa en kurs där de avsiktligt syndar, förlorar de sin rättfärdiga ställning och sitt privilegium att vara en del i det nya förbundet. — Hebréerna 2:2, 3; 6:4–8; 10:26–31.

Det gamla och det nya förbundet

14. Vilken omskärelse krävdes under lagförbundet, och vilken krävdes under det nya förbundet?

¹⁴ I det gamla förbundet omskars männen som ett tecken på att de var under Lagen. (3 Moseboken 12:2, 3; Galaterna 5:3) Efter det att den kristna församlingen hade bildats menade somliga att icke-judiska kristna också borde omskäras. Men genom Guds ords och den heliga andens vägledning insåg apostlarna och de äldste i Jerusalem att detta inte var nödvändigt. (Apostlagärningarna 15:1, 5, 28, 29) Några år senare skrev Paulus: ”Den är inte jude, som är det utvärtes, inte heller är omskärelse det som sker utvärtes på köttet; utan den är jude, som är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande och inte genom en skriven lagsamling.” (Romarna 2:28, 29) Bokstavlig omskärelse hade inte längre något andligt värde i Jehovas ögon, inte ens för köttsliga judar. För dem som är i det nya förbundet är det hjärtat och inte köttet som måste omskäras. Allt i deras tänkesätt, deras önskningar och motiv som är misshagligt eller orent i Jehovas ögon måste skäras bort.a Det finns många levande bevis i våra dagar på den heliga andens förmåga att på det här sättet förändra en persons tankemönster. — 1 Korinthierna 6:9–11; Galaterna 5:22–24; Efesierna 4:22–24.

15. Vad är skillnaden mellan det köttsliga Israel och Guds Israel, när det gäller kungligt styre?

¹⁵ Under lagförbundet var Jehova Israels suveräne kung, och med tiden kom han att representeras av mänskliga kungar i Jerusalem. (Jesaja 33:22) Jehova är också kung i Guds Israel, det andliga Israel, och sedan år 33 v.t. har han härskat genom Jesus Kristus, som har fått ”all myndighet i himlen och på jorden”. (Matteus 28:18; Efesierna 1:19–23; Kolosserna 1:13, 14) Guds Israel erkänner nu Jesus som kung i Guds himmelska kungarike, vilket upprättades år 1914. Jesus är en långt bättre kung än till och med sådana trogna kungar i det forntida Israel som Hiskia och Josia. — Hebréerna 1:8, 9; Uppenbarelseboken 11:15.

16. Vad slags prästerskap är Guds Israel?

¹⁶ Israel var inte bara ett kungarike, utan det hade också ett smort prästerskap. År 33 v.t. ersattes det köttsliga Israel av Guds Israel, som blev Jehovas ”tjänare” eller hans ”vittnen”. (Jesaja 43:10) Därefter gällde de ord som Jehova riktade till Israel, och som finns nedtecknade i Jesaja 43:21 och 2 Moseboken 19:5, 6, Guds andliga Israel. Guds nya andliga nation var nu ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”, som hade ansvaret att ”vitt och brett ... förkunna” Jehovas ”dygder”. (1 Petrus 2:9) Alla i Guds Israel, både män och kvinnor, utgör ett kollektivt prästerskap. (Galaterna 3:28, 29) Som en underordnad del av Abrahams säd säger de nu: ”Gläd er, ni nationer, med hans folk.” (5 Moseboken 32:43) De av det andliga Israel som fortfarande finns kvar här på jorden utgör ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Det är endast i förening med dem som man kan ägna Gud en godtagbar helig tjänst.

 Guds kungarike — den slutliga uppfyllelsen

17. Vad slags födelse får de som är i det nya förbundet uppleva?

¹⁷ Efter år 1513 f.v.t. kom israeliterna i och med sin födelse in i lagförbundet. De som Jehova för in i det nya förbundet upplever också en födelse, men i deras fall är det en andlig födelse. Det var detta Jesus åsyftade när han sade till fariséen Nikodemos: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om någon inte föds på nytt, kan han inte se Guds kungarike.” (Johannes 3:3) De första ofullkomliga människor som fick uppleva denna nya födelse var de 120 lärjungarna vid pingsten år 33 v.t. Som förklarade rättfärdiga under det nya förbundet fick de helig ande som ett ”förskott” på sitt kungliga arv. (Efesierna 1:14) De ”föddes av ande” till att bli Guds adoptivsöner, vilket gjorde dem till Jesu bröder och på så sätt också till ”Kristi medarvingar”. (Johannes 3:6; Romarna 8:16, 17) Att de ”föddes på nytt” öppnade vägen till underbara möjligheter.

18. Vilka underbara framtidsutsikter öppnas för dem som är i det nya förbundet genom att de är födda på nytt?

¹⁸ Jesus slöt ytterligare ett förbund med sina efterföljare i samband med att han var medlare för det nya förbundet, när han sade: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Lukas 22:29) Detta förbund om ”kungariket” bereder vägen för uppfyllelsen av den imponerande syn som finns nedtecknad i Daniel 7:13, 14, 22, 27. Daniel fick där se ”någon lik en människoson” som fick kunglig myndighet av ”den Gamle av dagar”, Jehova Gud. Därefter fick Daniel se ”de heliga” ta ”själva kungariket i besittning”. Jesus är den som är ”lik en människoson” och som år 1914 fick det himmelska kungariket av Jehova Gud. Hans med anden smorda lärjungar är ”de heliga” som har del med honom i detta kungarike. (1 Thessalonikerna 2:12) Hur då?

19, 20. a) Vilken slutlig och underbar uppfyllelse kommer Jehovas löfte till Abraham att få för dem som är i det nya förbundet? b) Vilka ytterligare frågor behöver besvaras?

¹⁹ Dessa smorda uppväcks efter sin död i likhet med Jesus som odödliga andeskapelser för att tjäna tillsammans med honom som kungar och präster i himlen. (1 Korinthierna 15:50–53; Uppenbarelseboken 20:4, 6) Vilket underbart hopp! De skall ”härska som kungar” över hela ”jorden”, inte bara över Kanaans land. (Uppenbarelseboken 5:10) Kommer dessa smorda kristna att ta sina fienders portar ”i besittning”? (1 Moseboken 22:17) Ja, och det på ett avgörande sätt, när de får bevittna tillintetgörelsen av den fientligt sinnade religiösa skökan, det stora Babylon, och när dessa uppväckta smorda tillsammans med Jesus är herdar över nationerna ”med järnstav” och får krossa Satans huvud. De kommer således att få vara med om att uppfylla den sista delen av profetian i 1 Moseboken 3:15. — Uppenbarelseboken 2:26, 27; 17:14; 18:20, 21; Romarna 16:20.

²⁰ Men vi kan dock fråga: Gäller det abrahamitiska förbundet och det nya förbundet endast dessa 144.000 trogna själar? Nej, utan andra som inte direkt är med i dessa förbund kommer också att bli välsignade genom dem, vilket vi skall se i följande artikel.

[Fotnoter]

Minns du?

◻ När sågs det nya förbundet först vara i verksamhet?

◻ Vad åstadkoms genom det gamla förbundet?

◻ Vem är i första hand Abrahams säd, och i vilken ordning blev nationer välsignade genom den Säden?

◻ Vad blir den slutliga uppfyllelsen av det abrahamitiska förbundet och det nya förbundet för de 144.000?

[Bild på sidan 15]

Förlåtelsen för synder har en djupare innebörd för dem som står under det nya förbundet än för dem som stod under det gamla förbundet