”Vad jag älskar din lag!”

”Vad jag älskar din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (PSALM 119:97)

1, 2. a) I vilken situation befann sig den som under inspiration skrivit Psalm 119? b) Hur reagerade han, och varför det?

DEN som skrivit Psalm 119 ställdes inför en svår provsättning. Förmätna fiender som ringaktade Guds lag hånade honom och förtalade honom. Furstar höll rådslag mot honom och förföljde honom. De onda omgav honom, och själva hans liv var i fara. Allt det här hade gjort honom ”sömnlös av bedrövelse”. (Psalm 119:9, 23, 28, 51, 61, 69, 85, 87, 161) Trots denna prövning sjöng psalmisten: ”Vad jag älskar din lag! Hela dagen begrundar jag den.” (Psalm 119:97)

² Vi gör väl i att fråga oss: ”Hur kunde Guds lag vara en källa till tröst och uppmuntran för psalmisten?” Det som uppehöll honom var hans övertygelse att Jehova brydde sig om honom. Han kände till nyttan av att följa denna lag, som Gud i sin kärlek hade gett israeliterna, och det gjorde honom lycklig trots de problem och svårigheter som hans motståndare orsakade honom. Han insåg att Jehova hade varit omtänksam mot honom. Att psalmisten rättade sig efter vägledningen från Guds lag gjorde honom visare än hans fiender och hade till och med bevarat honom vid liv. Hans lydnad för lagen gav honom frid och ett gott samvete. (Psalm 119:1, 9, 65, 93, 98, 165)

3. Varför är det en utmaning för de kristna att leva enligt Guds normer?

³ Somliga av Guds tjänare i våra dagar får också gå igenom svåra trosprov. Vi kanske inte hotas till livet som psalmisten, men vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. Många människor i vår omgivning saknar kärlek till andliga värderingar – de är självupptagna och materialistiska, och de har en arrogant och respektlös inställning. (2 Timoteus 3:1–5) Kristna ungdomar måste hela tiden kämpa mot sådant som kan bryta ner deras höga moral. I en sådan omgivning kan det vara svårt att bevara kärleken till Jehova och till det som är rätt. Hur kan vi skydda oss?

4. Hur visade psalmisten att han satte värde på Guds lag, och bör de kristna följa hans exempel?

⁴ Det som hjälpte psalmisten att stå emot påtryckningarna var att han tog sig tid till att med uppskattning fördjupa sig i Guds lag. På så sätt kom han att älska den. Ja, i nästan samtliga verser i Psalm 119 nämns någon sida av Jehovas lag.a De kristna i våra dagar står inte under den mosaiska lagen, som Jehova gav den forntida nationen Israel. (Kolosserna 2:14) Men principerna i denna lag har bestående värde. Dessa principer tröstade psalmisten, alldeles som de kan trösta Guds tjänare som kämpar med svårigheterna i dagens värld.

5. Vilka sidor av den mosaiska lagen skall vi nu undersöka?

⁵ Vi skall nu se vilken uppmuntran vi kan få av tre sidor av den mosaiska lagen: anordningen med sabbaten, bestämmelsen om efterskörd och budet som gällde girighet. I vart och ett av fallen kommer vi att inse vikten av att vi förstår principerna bakom de här lagarna, om vi skall kunna ta itu med de utmaningar som kännetecknar våra dagar.

Vi tillfredsställer vårt andliga behov

6. Vilka grundläggande behov har alla människor?

⁶ Människan skapades med många behov. För att en människa skall förbli vid god fysisk hälsa måste hon äta, dricka och ha någonstans att bo. Men hon måste också tillfredsställa sitt ”andliga behov”. Hon kommer inte att vara verkligt lycklig om hon inte gör det. (Matteus 5:3) Jehova ansåg att det var så viktigt att fylla detta medfödda behov att han befallde sitt folk att göra ett avbrott i sin vanliga verksamhet en hel dag varje vecka för att tänka på andliga frågor.

7, 8. a) Hur gjorde Gud åtskillnad mellan sabbatsdagen och andra dagar? b) Vilket syfte tjänade sabbaten?

⁷ Anordningen med sabbaten visade hur viktiga de andliga intressena är. Första gången ordet ”sabbat” förekommer i Bibeln är i samband med att israeliterna fick manna i vildmarken. De fick veta att de skulle samla upp detta mirakulösa bröd under sex dagar. Den sjätte dagen skulle de samla upp ”bröd för två dagar”, för på den sjunde dagen skulle de inte få någonting. Den sjunde dagen skulle vara ”en helig sabbat åt Jehova”, då var och en skulle hålla sig hemma. (2 Moseboken 16:13–30) I ett av de tio budorden gavs befallningen att man inte fick utföra något som helst arbete under sabbatsdagen. Denna dag var helig. Den som inte lydde detta skulle dödas. (2 Moseboken 20:8–11; 4 Moseboken 15:32–36)

⁸ Sabbatslagen visade att Jehova tänkte på sitt folks fysiska och andliga bästa. ”Sabbaten kom till för människans skull”, sade Jesus. (Markus 2:27) Den gav inte bara israeliterna tillfälle att vila, utan också möjlighet att närma sig sin Skapare och visa att de älskade honom. (5 Moseboken 5:12) Det var en dag som uteslutande skulle användas till andliga intressen. Detta innefattade tillbedjan tillsammans med familjen, bön och meditation över Guds lag. Anordningen tjänade till att skydda israeliterna, så att de inte använde all sin tid och energi till materiella strävanden. Sabbaten påminde dem om att deras förhållande till Jehova var det viktigaste i livet. Jesus upprepade denna oföränderliga princip när han sade: ”Det står skrivet: ’Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” (Matteus 4:4)

9. Vad kan de kristna lära sig av anordningen med sabbaten?

⁹ Guds folk behöver inte längre hålla en bokstavlig sabbatsvila på 24 timmar, men anordningen med sabbaten är inte bara av historiskt intresse. (Kolosserna 2:16) Är den inte en påminnelse om att också vi måste prioritera den andliga verksamheten? De andliga intressena får inte överskuggas av materiella strävanden eller avkoppling. (Hebréerna 4:9, 10) Vi kan därför fråga oss: ”Vad kommer på första plats i mitt liv? Ger jag företräde åt studium, bön, mötesbesök och arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike? Eller får andra intressen tränga undan sådan verksamhet?” Om vi sätter de andliga intressena främst i livet, försäkrar Jehova oss om att vi inte kommer att sakna det vi behöver. (Matteus 6:24–33)

10. Hur kan vi få nytta av att avsätta tid till andliga intressen?

¹⁰ Den tid vi använder till att studera Bibeln och bibelförklarande litteratur och till att begrunda det vi lär oss kan hjälpa oss att komma närmare Jehova. (Jakob 4:8) Susan, som för omkring 40 år sedan började avsätta tid till att studera Bibeln regelbundet, erkänner att hon till att börja med tyckte att det var ganska tråkigt. Det kändes tungt. Men ju mer hon läste, desto mer tyckte hon om det. Nu saknar hon det personliga studiet om hon av någon anledning måste hoppa över det. ”Mitt studium har hjälpt mig att lära känna Jehova och se honom som en far”, säger hon. ”Jag kan lita på honom, och jag vet att jag kan vända mig till honom i bön. Det känns överväldigande att se hur mycket Jehova älskar sina tjänare, hur han bryr sig om mig personligen och hur han har hjälpt mig.” Ja, vi får också stor glädje av att vi regelbundet tillgodoser vårt andliga behov!

Guds lag om efterskörd

11. Hur fungerade anordningen med efterskörd?

¹¹ En annan sida av den mosaiska lagen som återspeglade Guds omsorg om sitt folk gällde rätten att samla upp av efterskörden. Jehova hade befallt att när en israelitisk jordbrukare skördade sitt fält, skulle den nödställde få samla in av det som skördearbetarna hade lämnat kvar. Jordbrukarna skulle inte skörda ända till kanten av sina åkrar, och de skulle inte heller samla in de druvor och oliver som blivit kvar. Om sädeskärvar oavsiktligt hade lämnats kvar på åkern, skulle man inte hämta dem. Det här var en kärleksfull anordning för de fattiga, de bofasta främlingarna, de faderlösa och änkorna. Det var ett hårt arbete att ta hand om efterskörden, men tack vare den skulle de inte behöva tigga. (3 Moseboken 19:9, 10; 5 Moseboken 24:19–22; Psalm 37:25)

12. Vilken möjlighet fick jordbrukarna genom anordningen med efterskörd?

¹² I lagen om efterskörd nämndes ingenting om hur mycket jordbrukarna skulle lämna kvar åt de behövande. De fick själva avgöra om kanten med oskördad säd runt deras åkrar skulle vara bred eller smal. På så sätt gav den här anordningen en lektion i frikostighet. Den gav jordbrukarna möjlighet att visa sin uppskattning av Skaparen, som hade gett dem skörden, eftersom ”den som visar den fattige ynnest ärar [den som har gjort honom]”. (Ordspråksboken 14:31) Boas var en av dem som gjorde det. Han såg omtänksamt till att Rut, en änka, kunde plocka en betydande mängd ax av efterskörden på hans åker. Jehova belönade Boas för hans frikostighet. (Rut 2:15, 16; 4:21, 22; Ordspråksboken 19:17)

13. Vad kan vi lära oss av den forntida lagen om efterskörd?

¹³ Principen bakom lagen om efterskörd har inte ändrats. Jehova förväntar att hans tjänare skall vara frikostiga, särskilt mot de behövande. Ju frikostigare vi är, desto större kommer välsignelsen att bli. ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er”, sade Jesus. ”Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Lukas 6:38)

14, 15. Hur kan vi visa frikostighet, och hur kan det vara till nytta både för oss själva och för dem vi hjälper?

¹⁴ Aposteln Paulus uppmanar oss att ”göra gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Därför bör vi vara angelägna om att se till att våra medkristna får den andliga hjälp de behöver när deras tro prövas. Men behöver de kanske också praktisk hjälp, till exempel hjälp med att komma till Rikets sal eller handla mat? Finns det äldre, sjuka eller några som är bundna till hemmet i din församling som skulle uppskatta ett uppmuntrande besök eller lite praktisk hjälp? Om vi anstränger oss för att uppmärksamma sådana behov, då skulle Jehova kunna använda oss till att besvara de böner som behövande vänner ber. Det är en kristen plikt att ta hand om medtroende, men när vi hjälper andra blir det också till nytta för oss själva. Att vi visar verklig kärlek till våra medtillbedjare är en källa till stor glädje och djup tillfredsställelse och gör att Jehova kan se på oss med godkännande. (Ordspråksboken 15:29)

¹⁵ Ett annat viktigt sätt på vilket vi som kristna kan visa en osjälvisk inställning är att vi använder vår tid och våra krafter till att tala om Guds avsikter. (Matteus 28:19, 20) Alla som har haft glädjen att hjälpa någon att göra framsteg mot att överlämna sitt liv åt Jehova har erfarit sanningen i Jesu ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35)

Skydd mot girighet

16, 17. Vad förbjöds i det tionde budet, och varför det?

¹⁶ Den tredje sidan av Guds lag till Israel som vi skall undersöka gäller det tionde budet, som förbjöd girighet. I lagen sades det: ”Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller hans slavinna eller hans tjur eller hans åsna eller något som helst som tillhör din nästa.” (2 Moseboken 20:17) Ingen människa kunde övervaka att ett sådant bud följdes, eftersom ingen kan se vad som finns i hjärtat. Men det här budet gjorde lagen överlägsen mänskliga lagar. Det gjorde varje israelit medveten om att han var direkt ansvarig inför Jehova, som kan läsa hjärtats tankar. (1 Samuelsboken 16:7) Det här budet visade också vad som är grundorsaken till många orätta handlingar. (Jakob 1:14)

¹⁷ Lagen som gällde girighet uppmuntrade Guds folk att undvika materialism, vinningslystnad och knotande över sin lott i livet. Den skyddade dem också mot frestelsen att stjäla eller begå omoraliska handlingar. Det kommer alltid att finnas de som har materiella ägodelar som vi gärna skulle vilja ha eller som på ett eller annat sätt tycks mer framgångsrika än vi. Om vi inte kan styra våra tankar i sådana situationer, kan vi bli olyckliga och avundas andra. Enligt Bibeln är girighet ett uttryck för ”ett sinnestillstånd som misshagar” Gud. Vi mår mycket bättre om vi slipper sådant. (Romarna 1:28–30)

18. Vilken anda råder i världen i våra dagar, och vilka negativa verkningar kan den få?

¹⁸ Den anda som råder i världen i våra dagar uppmuntrar till materialism och konkurrens. Genom marknadsföring väcker handeln ett begär efter nya produkter och kommer ofta med tanken att vi inte blir lyckliga om vi inte skaffar oss dem. Detta är exakt den anda som Jehovas lag fördömde. Något som är förknippat med detta är önskan att nå framgång i livet till vilket pris som helst och att bli rik. Aposteln Paulus skrev varnande: ”De som är beslutna att bli rika faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i undergång och fördärv. Kärleken till pengar är nämligen en rot till allt slags ont, och genom att sträva efter denna kärlek har några villats bort från tron och har genomborrat sig själva överallt med många kval.” (1 Timoteus 6:9, 10)

19, 20. a) Vad är särskilt värdefullt för den som älskar Jehovas lag? b) Vad kommer att behandlas i nästa artikel?

¹⁹ De som älskar Guds lag inser farorna med en materialistisk anda och skyddas mot den. Psalmisten bad till exempel till Jehova: ”Böj mitt hjärta till dina påminnelser och inte till vinning. Din muns lag är god för mig, bättre än tusentals stycken guld och silver.” (Psalm 119:36, 72) Om vi är övertygade om att de här orden är sanna, hjälper det oss att bevara en balanserad inställning så att vi kan undvika snarorna med materialism och girighet och med att vara missnöjd med sin lott i livet. ”Gudhängivenhet”, inte att man samlar på sig ägodelar, är nyckeln till störst vinning. (1 Timoteus 6:6)

²⁰ Principerna bakom lagen som Jehova gav den forntida nationen Israel är lika värdefulla i dessa besvärliga tider som de var när han gav denna lag till Mose. Ju mer vi tillämpar dessa principer i vårt liv, desto bättre kommer vi att förstå dem, desto mer kommer vi att älska dem och desto lyckligare kommer vi att bli. I lagen finns många värdefulla lärdomar bevarade åt oss, och i Bibelns livfulla berättelser om människors liv och erfarenheter får vi påminnelser om deras värde. Några av dessa kommer att behandlas i nästa artikel.

[Fotnot]

Hur skulle du svara?

• Varför älskade den som skrivit Psalm 119 Jehovas lag?

• Vad kan de kristna lära sig av anordningen med sabbaten?

• Vilket bestående värde har Guds lag om efterskörd?

• Hur skyddas vi av budet som gällde girighet?

[Bild på sidan 21]

Vad betonades genom sabbatslagen?

[Bild på sidan 23]

Vad lär vi oss av lagen om efterskörd?