BADNING, TVÄTTNING

Det hebreiska ordet rachạts återges antingen med ”bada” eller med ”tvätta”, och det används i samband med att människokroppen eller annat rengörs genom att sänkas ner i eller sköljas med vatten. (3Mo 16:24; 1Mo 24:32) För att beskriva tvättning av kläder, som innebar att vatten pressades eller bankades genom kläderna, använde bibelskribenterna emellertid det hebreiska ordet kavạs, som är besläktat med det arabiska kabasa (knåda, stampa) och det akkadiska kabasu (nertrampa). Det sägs därför i 3 Moseboken 14:8: ”Och den som håller på att rena sig skall tvätta [en form av kavạs] sina kläder och raka av allt sitt hår och bada [werachạts] i vatten, och han skall vara ren.” (Se också 3Mo 15:5–27; 4Mo 19:19.)

Det grekiska ordet för ”bad” är loutrọn. (Tit 3:5)

Det förväntas att de som tillber Jehova i helighet och renhet är fysiskt rena. Detta framhävdes i samband med tjänsten vid tältboningen och senare i samband med tempeltjänsten. Översteprästen Aron och hans söner badade innan de blev iförda sina ämbetskläder vid sin installation. (2Mo 29:4–9; 40:12–15; 3Mo 8:6, 7) När prästerna skulle tvätta sina händer och fötter använde de vatten från kopparkaret på tältboningens förgård och senare från det stora gjutna havet i Salomos tempel. (2Mo 30:18–21; 40:30–32; 2Kr 4:2–6) På försoningsdagen badade översteprästen två gånger. (3Mo 16:4, 23, 24) De som förde ut bocken för Asasel, resterna av djuroffren och den röda offerkon utanför lägret skulle bada sin kropp och tvätta sina kläder innan de fick komma in i lägret igen. (3Mo 16:26–28; 4Mo 19:2–10)

Under vissa omständigheter skulle den vanlige israeliten bada ceremoniellt. Den som blev botad från spetälska, den som kom i beröring med något som vidrörts av en person som hade ”en flytning”, den man som hade haft sädesuttömning, den kvinna som hade haft menstruation eller blödningar och den som hade haft sexuellt umgänge var ”oren” och måste bada. (3Mo 14:8, 9; 15:4–27) Den som uppehöll sig i ett tält där det fanns en död människa eller som rörde vid en död var ”oren” och skulle renas med reningsvatten. Om han vägrade att rätta sig efter denna förordning, skulle han ”utrotas ur församlingen”, eftersom han hade orenat Jehovas helgedom. (4Mo 19:20) Det är därför mycket passande att tvättning används bildligt för att beteckna att man har en ren ställning inför Jehova. (Ps 26:6; 73:13; Jes 1:16; Hes 16:9) Jehovas sanningsord, som bildligt omtalas som vatten som man kan bada i, har en renande verkan. (Ef 5:26)

Bibeln nämner helt kort om olika tillfällen då människor badade eller tvättade sig: faraos dotter badade i Nilen (2Mo 2:5), Rut tvättade sig innan hon gick till Boas (Rut 3:3), Batseba badade, omedveten om att David iakttog henne (2Sa 11:2, 3), David tvättade sig innan han gick in i Jehovas hus och kastade sig ner (2Sa 12:20), och de prostituerade badade i en damm i Samaria (1Ku 22:38). Den spetälske Naaman lydde Elisas befallning och badade sig sju gånger i floden Jordan. (2Ku 5:9–14) Det var brukligt att bada nyfödda och likaså att tvätta de döda innan de blev begravda. (Hes 16:4; Apg 9:37)

I det varma klimatet i Mellanöstern, där folk gick i öppna sandaler på dammiga vägar, var det ett uttryck för gästfrihet och omtanke att tvätta gästernas fötter. Abraham visade änglar sådan omtanke (1Mo 18:1–4); andra exempel är Lot, Laban och Abigajil. (1Mo 19:1, 2; 24:29–32; 1Sa 25:41; Lu 7:38, 44; 1Ti 5:10) Jesus tvättade sina lärjungars fötter. (Joh 13:5–17; se TVÄTTNING AV FÖTTER.)

Fariséerna tvättade ”händerna upp till armbågen”, men inte av hygieniska skäl utan på grund av rabbinska traditioner. (Mk 7:1–5; Mt 15:1, 2)