ETANIM

[ẹtanim] Betyder troligen ”bestående [strömmar]”, ”ständigt rinnande [strömmar]”.

Det här var den 7:e månmånaden i israeliternas religiösa kalender, den 1:a i deras borgerliga kalender. (1Ku 8:2) Etanim motsvarar senare hälften av september och första hälften av oktober. Efter landsflykten i Babylon kallades den här månaden tishri, ett namn som inte förekommer i Bibeln men som finns i skrifter från tiden efter landsflykten.

Angående den högtid som började den 15:e dagen i den här månaden (eller omkring början av oktober) skriver historikern Josephus: ”Lagen bjuder oss vidare, att vi på den 15 dagen af samma månad, då vintern inträder, skola uppresa hyddor till boningar åt hvar och en af oss alla, på det att vi må skydda oss mot kölden under den årstiden.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 244 [x, 4]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 253)

Jordbruksårets början. Abib (eller nisan) blev den första månaden i judarnas religiösa kalender efter uttåget ur Egypten, men man fortsatte att betrakta etanim som den första månaden i den borgerliga kalendern, som var baserad på jordbruksåret. Under den månaden blev man färdig med nästan hela skörden, och jordbruksåret avslutades. Det tidiga regnet som sedan föll mjukade upp jorden inför den efterföljande plöjningen, som markerade början på ett nytt jordbruksår. Jehova talade om etanim som tidpunkten för årsskiftet, då han sade att insamlingshögtiden skulle firas ”vid årets utgång” och ”vid årsskiftet”. (2Mo 23:16; 34:22) Det var också i etanim, inte i abib, som jubelåret började. (3Mo 25:8–12)

Namnet tishri, månadens senare benämning, betyder ”årets början”, och judarna firar fortfarande den 1 tishri som nyårsdag eller rosh ha-shana (”årets huvud”).

Högtidsmånad. Etanim var också en månad med högtider. Den första dagen i månaden var trumpetblåsningens dag. (3Mo 23:24; 4Mo 29:1) Eftersom varje månad normalt inleddes med att man blåste i trumpet, var det troligt att man den här dagen blåste i fler trumpeter, vid fler tillfällen eller under längre tid. (4Mo 10:10) Den 10 etanim inföll den årliga försoningsdagen. (3Mo 16:29, 30; 23:27; 4Mo 29:7) Från den 15 till den 21 firades lövhyddohögtiden, eller insamlingshögtiden, och den 22 följde en högtidssammankomst. (3Mo 23:34–36) En stor del av månaden etanim upptogs alltså av dessa högtider.

Händelser som inträffade i etanim. Eftersom Bibeln ända från första boken innehåller tidsangivelser och eftersom Adams levnadsår är de första som uppges, kan det förhållandet att man från äldre tid har räknat etanim som årets första månad tyda på att det var i den månaden som Adams liv började. (1Mo 5:1–5) Det var på första dagen i första månaden (senare kallad etanim) som Noa, efter mer än tio månader i arken, tog av arkens taktäckning och såg att vattenmassorna hade torkat bort från jorden. (1Mo 8:13) Över 1 300 år senare invigde Salomo det fullbordade templet i Jerusalem i månaden etanim. (1Ku 8:2; 2Kr 5:3) Efter Jerusalems ödeläggelse 607 f.v.t. markerade mordet på ståthållaren Gedalja och de kvarvarande israeliternas flykt till Egypten i månaden etanim att Juda nu låg fullständigt öde. (2Ku 25:25, 26; Jer 41:1, 2) Det var bland annat på grund av dessa händelser som man höll ”fastan i sjunde månaden”, som nämns i Sakarja 8:19. I samma månad 70 år senare hade de befriade israeliterna kommit tillbaka från landsflykten i Babylon för att börja återuppbygga templet i Jerusalem. (Esr 3:1, 6)

Det finns dessutom vittnesbörd som tyder på att Jesus föddes och även blev döpt och smord i den här månaden. (Se JESUS KRISTUS.)