Vad säger Bibeln?
Vad betyder det att vända andra kinden till?
I SIN berömda bergspredikan sade Jesus: ”Stå inte emot den som är ond; utan vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom.” (Matteus 5:39)
Vad menade han? Uppmanade han de kristna att bli passiva offer? Ska de kristna lida i tysthet och inte söka rättsligt skydd?
Vad Jesus menade
För att förstå vad Jesus menade måste vi tänka på i vilket sammanhang det här uttalandet står och vilka hans åhörare var. Jesus inledde sin uppmaning med något som hans åhörare redan kände till från Skriften. Han sade: ”Ni har hört att det sades: ’Öga för öga och tand för tand.’” (Matteus 5:38)
Det Jesus hänvisade till står i 2 Moseboken 21:24 och 3 Moseboken 24:20. Det är värt att lägga märke till att enligt Guds lag skulle straffet ”öga för öga”, som nämns i de här verserna, utmätas först sedan en förövare fått sin sak prövad av prästerna och domarna. Dessa granskade omständigheterna och tog hänsyn till om överträdelsen var avsiktlig. (5 Moseboken 19:15–21)
Med tiden började judarna tillämpa den här lagen felaktigt. Bibelkommentatorn Adam Clarke skrev på 1800-talet: ”Det verkar som om judarna använde denna lag [öga för öga, tand för tand] som grund för att rättfärdiga att man hyste agg och utkrävde hämnd. Man gick ofta till ytterlighet när man hämnades och återgäldade med mer ont än man själv hade utsatts för.” Men Skriften godkände inte personliga hämndaktioner.
Jesu ord i bergspredikan om att vända andra kinden till återspeglar andan i Guds lag till Israel. Jesus menade inte att en av hans efterföljare som fick ett slag på ena kinden skulle låta den andra kinden bli måltavla för nästa slag. Ett slag med flata handen var på Bibelns tid, precis som det ofta är i vår tid, inte avsett att vålla fysisk skada, utan var en förolämpning avsedd att framkalla en reaktion, en konfrontation.
Jesus menade tydligen att om någon försöker provocera en annan med ett slag med flata handen – eller med bitande sarkasmer – bör den som fått slaget inte ge igen. Han bör i stället försöka förhindra att man hamnar i en ond cirkel och fortsätter att återgälda ont med ont. (Romarna 12:17)
Jesu ord påminde mycket om det kung Salomo sade: ”Säg inte: ’Som han har gjort mot mig, så skall jag göra mot honom. Jag skall vedergälla var och en efter hans gärningar.’” (Ordspråksboken 24:29) En Jesu efterföljare skulle vända andra kinden till i den bemärkelsen att han inte skulle låta andra tvinga honom till en ”kraftmätning”. (Galaterna 5:26, fotnoten)
Hur är det då med självförsvar?
Att en kristen ska vända andra kinden till betyder inte att han inte får försvara sig om han blir angripen. Jesus sade inte att vi aldrig skulle försvara oss. Han sade att vi aldrig skulle slå tillbaka aggressivt, att vi inte skulle låta oss provoceras till att ta hämnd. Det är förståndigt att dra sig tillbaka när så är möjligt för att undvika strid, men det är inte fel att vidta åtgärder för att skydda sig själv och att söka hjälp av polisen om man blir utsatt för brott.
Jesu första lärjungar tillämpade mycket passande samma princip när de försvarade sina lagliga rättigheter. Aposteln Paulus till exempel utnyttjade rättsväsendet på sin tid för att skydda sin rätt att utföra det uppdrag att predika som Jesus hade gett sina lärjungar. (Matteus 28:19, 20) Under en predikotur greps Paulus och hans missionärskamrat, Silas, av myndigheterna i staden Filippi och anklagades för att bryta mot lagen.
Båda två blev offentligt pryglade och sedan kastade i fängelse utan rättegång. När Paulus fick tillfälle utnyttjade han sina rättigheter som romersk medborgare. När magistratens ledamöter fick veta att Paulus var romersk medborgare blev de rädda för följderna och bad Paulus och Silas att de skulle ge sig av utan att ställa till problem. Genom ”att försvara och lagligt stadfästa de goda nyheterna” gav Paulus de kristna ett mönster att följa. (Apostlagärningarna 16:19–24, 35–40; Filipperna 1:7)
Jehovas vittnen har i likhet med Paulus gång på gång tvingats utkämpa rättsliga strider vid domstolar för att försvara sin rätt att tjäna Gud. Det har varit så också i länder som påstår sig ha religionsfrihet. Inte heller när Jehovas vittnen utsätts för brott eller när deras personliga säkerhet hotas förväntas de vända andra kinden till – finna sig i att bli illa behandlade – utan att försvara sig. De vidtar rättsliga åtgärder för att försvara sig.
Som kristna vidtar Jehovas vittnen med rätta åtgärder för att stadfästa vissa lagliga rättigheter, även om de vet att sådana åtgärder sällan ger några större resultat. I likhet med Jesus lämnar de därför till sist saken i Guds händer. De är övertygade om att han som känner till alla fakta kommer att skipa fullständig rättvisa. (Matteus 26:51–53; Judas, vers 9) Sanna kristna kommer ihåg att hämnden tillhör Jehova. (Romarna 12:17–19)
HAR DU UNDRAT?
● Vad bör de kristna undvika? (Romarna 12:17)
● Förbjuder Bibeln att man tillgriper rättsliga åtgärder för att försvara sig? (Filipperna 1:7)
● Vad var Jesus övertygad om när det gällde sin Fader? (Matteus 26:51–53)