KEHATITER

Betyder i hebr. ”från (tillhörande) Kehat”.

Avkomlingar av familjeöverhuvudet Kehat, som var en av Levis tre söner. (1Mo 46:11; 4Mo 26:57) ”Kehatiterna” eller ”Kehats söner” var uppdelade i fyra släkter som var avkomlingar av Kehats fyra söner: amramiter, jishariter, hebroniter och ussieliter. (4Mo 3:19, 27) Då Israel var lägrat vid berget Sinai (1513 f.v.t.) var Elisafan, Ussiels son, hövding för dessa släkter. (4Mo 3:30)

Mose och Aron var kehatiter av amramiternas släkt. (2Mo 6:18, 20) Upprorsmakaren Kora var kehatit av jishariternas släkt. (4Mo 16:1) Det var också den trogne profeten Samuel. (1Sa 1:1, 19, 20; 1Kr 6:33–38)

Den folkräkning som gjordes i Sinais vildmark visade att det av kehatiternas släkter fanns 8 600 av manligt kön från en månads ålder och uppåt. (4Mo 3:27, 28) Enligt några av handskrifterna till den grekiska Septuaginta var antalet 8 300. När den lägre siffran läggs till de 7 500 och de 6 200 som omtalas i 4 Moseboken 3:22, 34 blir det sammanlagda antalet 22 000 – precis den summa som nämns i 4 Moseboken 3:39. De manliga medlemmarna av kehatiternas släkter som var mellan 30 och 50 år, ”alla som trädde in i tjänstegruppen för tjänsten vid mötestältet”, utgjorde 2 750. (4Mo 4:34–37)

Under vandringen i vildmarken hade kehatiterna sin tilldelade lägerplats söder om tältboningen (4Mo 3:29), mellan tältboningen och den lägeravdelning som bestod av stammarna Ruben, Simeon och Gad. (4Mo 2:10, 12, 14) Kehatiterna hade uppgiften och privilegiet att transportera förbundsarken, skådebrödsbordet, lampstället, altarna, helgedomens redskap och förhänget till det allra heligaste. (4Mo 3:30, 31) Det gjorde de sedan Aron och hans söner, som också var kehatiter, hade packat ner och täckt över dessa föremål. Om andra kehatiter än Aron och hans söner såg de heliga föremålen om så bara för ett ögonblick eller rörde vid den heliga platsen betydde det döden för dem. (4Mo 4:4–15, 20) Även om leviterna fick nötkreatur och vagnar för att transportera tältboningens utrustning fick kehatiterna ingenting av detta. De bar sina bördor på axlarna, utan tvivel på grund av att det rörde sig om heliga ting. (4Mo 7:2–9) De var de sista av leviterna som skulle bryta upp från lägret. (4Mo 10:17–21)

Då leviterna efter erövringen av Kanaan blev tilldelade städer i landet fick kehatiterna 23 städer. Arons ”söner” (som alltså var kehatiter) fick 13 städer i Judas, Simeons och Benjamins områden, och de övriga av kehatiterna fick 10 städer i de områden som tillhörde Efraims, Dans och halva Manasses stam. (Jos 21:1–5, 9–26; 1Kr 6:54–61, 66–70)

Heman, en kehatit av Jishars släkt, blev av David insatt i en ställning som hade med sången vid Jehovas helgedom att göra. (1Kr 6:31–38) Bland de leviter som David tog ut för att föra Jehovas ark från Obed-Edoms hus till Jerusalem fanns det 120 kehatiter som stod under ledning av Uriel. Vid detta tillfälle hade Heman en framträdande roll i förbindelse med musiken och sången. (1Kr 15:4, 5, 11–17, 19, 25) När David hade delat in leviterna i avdelningar, tjänade en del kehatiter enligt Första Krönikeboken som sångare (25:1, 4–6) och en del som portvaktare (26:1–9). Andra sattes över förråden och över det som hade helgats (26:23–28), och några tjänade som förmän eller som domare eller var satta över förvaltningen (26:29–32). Vissa kehatiter hade ansvaret för ”det staplade brödet” som tillreddes till sabbaten. (1Kr 9:31, 32)

Kehatiterna lovprisade Jehova när de fick veta att han skulle ge Juda under Jehosafats ledning seger över de förenade styrkorna från Ammon, Moab och Seirs bergstrakt. (2Kr 20:14–19) Bland de leviter som var med om att rena Jehovas hus på kung Hiskias tid fanns det några kehatiter. (2Kr 29:12–17) Dessutom var kehatiterna Sakarja och Mesullam bland dem som tjänade som tillsyningsmän då kung Josia reparerade templet. (2Kr 34:8–13)