Frågor från läsekretsen

Bör en kristen, om han på grund av att han är sjuk eller på resa inte kan komma till firandet av Åminnelsen, då fira den en månad senare?

I det forntida Israel firades påsken årligen den 14:e dagen i den första månaden, kallad nisan (eller: abib). Men i 4 Moseboken 9:10, 11 kan vi läsa om en särskild anordning: ”Tala till Israels söner och säg: ’Även om någon man bland er eller bland era generationer skulle råka vara oren genom en själ eller vara borta på en resa i fjärran, skall också han göra i ordning påskoffret åt Jehova. I andra månaden [kallad ijjar eller siv], på fjortonde dagen mellan de två kvällarna, skall de göra det i ordning. Tillsammans med ojästa kakor och bittra örter skall de äta det.’”

Lägg märke till att detta inte fastställde två alternativa datum för påsken (den 14 nisan eller den 14 siv), som en israelit eller ett israelitiskt hushåll kunde välja mellan beroende på vilket som passade dem bäst. Anordningen med en påskmåltid i den andra månaden var begränsad. Det var ett undantag för en israelit som var ceremoniellt oren den 14 nisan eller var långt borta från det ställe där den brukade firas.

Det enda tillfälle som vi kan läsa om, då detta tillämpades i större omfattning, var vid den tid då den trogne kung Hiskia återinförde firandet av de ojästa kakornas högtid. Man hann inte bli färdig till den första månaden (prästerna var inte redo, och folket var inte församlat), och därför firades den på den 14:e dagen i den andra månaden. — 2 Krönikeboken 29:17; 30:1—5.

Förutom i sådana undantagsfall firade judarna påsken på det datum som Gud hade bestämt. (2 Moseboken 12:17—20, 41, 42; 3 Moseboken 23:5) Jesus och hans lärjungar firade så som lagen föreskrev, och de behandlade inte detta datum lättvindigt. Lukas rapporterar: ”Så kom de ojästa kakornas dag, på vilken påskoffret måste slaktas; och han [Jesus] sände i väg Petrus och Johannes och sade: ’Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss, så att vi kan äta den.’” — Lukas 22:7, 8.

Det var vid det tillfället som Jesus instiftade det årliga firande som de kristna känner som Herrens kvällsmåltid. Man kan inte överbetona värdet av att de kristna är med vid firandet av Herrens kvällsmåltid. Det är den allra viktigaste händelsen under året för Jehovas vittnen. Följande ord av Jesus visar varför: ”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19) Därför bör alla Jehovas vittnen månader i förväg planera så att de inte avtalar om något annat det datum då Åminnelsen skall firas. I år, 1993, kommer Herrens kvällsmåltid att firas tisdagen den 6 april efter solnedgången.

I sällsynta fall skulle något oförutsett, till exempel sjukdom eller komplikationer i samband med att man är på resa, kunna hindra en kristen från att vara med vid firandet av Herrens kvällsmåltid så som han eller hon har planerat. Vad bör man göra i en sådan situation?

Under firandet skickas osyrat bröd och rött vin omkring, och de som har blivit smorda med Guds heliga ande och utvalda till himmelskt liv tar del av detta. (Matteus 26:26—29; Lukas 22:28—30) Om någon som varje år har tagit del av emblemen i år på grund av sjukdom måste ligga till sängs antingen hemma eller på sjukhus, bör de äldste i församlingen se till att en av dem tar med sig något av brödet och vinet till den sjuke, dryftar några lämpliga skriftställen om ämnet och serverar honom emblemen. Om en smord kristen det datumet är borta från sin hemförsamling, bör han se till att vara med i en församling i den trakt där han kommer att befinna sig då.

Det skulle med tanke på detta endast vara under exceptionella förhållanden som en smord kristen, i överensstämmelse med den befallning som vi finner i 4 Moseboken 9:10, 11 och det exempel som vi finner i 2 Krönikeboken 30:1—3, 15, skulle behöva fira Herrens kvällsmåltid 30 dagar (en månmånad) senare.

Befallningen att ta del av brödet och vinet gäller inte dem som tillhör Jesu ”andra får” och som har hoppet om evigt liv på en paradisisk jord. (Johannes 10:16) Det är viktigt att de är med vid det årliga firandet, men de tar inte del av emblemen. Om någon av dem är sjuk eller på resa och därför inte kan vara tillsammans med någon församling den kvällen, bör han eller hon själv läsa igenom lämpliga skriftställen (inbegripet berättelsen om hur Jesus instiftade firandet) och be om Jehovas välsignelse över detta firande jorden runt. Men i detta fall behöver man inte anordna ytterligare ett möte eller speciellt bibliskt dryftande en månad senare.