KADES

[Kạdes], Kades-Barnea [Kạdes-Barnẹa] Kades betyder ”helig plats”, och Kades-Barnea betyder ”Barneas heliga plats”.

Namnen syftar på en av israeliternas lägerplatser i vildmarken. Platsen låg vid utkanten av edoméernas område, i närheten av ”vägen till Shur”, som möjligen motsvarar den nutida vägen Darb al-Shur mellan Hebron och Egypten. (1Mo 16:7, 14; 4Mo 20:14–16 [det hebr. ordet ‛ir (stad) i 4Mo 20:16 kan helt enkelt betyda läger; jfr 4Mo 13:19.]) Vägen mellan Kades-Barnea och Horeb via Seirs berg var uppenbarligen 11 dagsresor lång. (5Mo 1:2)

Kades omtalas som en plats som låg både i Parans vildmark och i Zins vildmark. Det är möjligt att dessa båda vildmarker låg intill varandra och möttes vid Kades, så att det kunde sägas att Kades låg antingen i den ena vildmarken eller i den andra. Det kan också hända att Zins vildmark var en del av Parans vildmark, som var större. (4Mo 13:26; 20:1) På Abrahams tid kallades platsen både En-Mispat och Kades. (1Mo 14:7; 20:1) Kades är möjligen identiskt med Kedes. (Jos 15:21, 23)

En del menar att Kades låg där Ayn Qedays nu ligger, 80 km sydsydväst om Beersheba. Källan vid Qedays ligger mitt i en öde vildmark (jfr 5Mo 1:19), och tack vare källans rena och friska vatten finns det här en oas med gräs, buskar och träd. Det finns också två andra källor i närheten, Ayn al-Qudayrat och Ayn al-Qesaymeh. Den största av de tre källorna är i vår tid Ayn al-Qudayrat, och en del menar därför att det var här Kades-Barnea låg. Men Ayn Qedays är den östligaste källan. Uppfattningen att Kades-Barnea låg där Ayn Qedays nu ligger tycks därför stämma bättre med beskrivningen av Kanaans södra gräns från öster till väster: Kades-Barnea (Ayn Qedays?), Hasar-Addar (Ayn al-Qudayrat?) och sedan Asmon (Ayn al-Qesaymeh?). (4Mo 34:3–5)

Om israeliterna, som ju var mycket talrika, slog läger i det här området, använde de utan tvivel alla tre källorna. Det är värt att lägga märke till att det läger de bodde i strax innan de gick över Jordan sträckte sig ”från Bet-Jesimot till Abel-Sittim” (4Mo 33:49), vilket var en sträcka på 8 km enligt dessa platsers förmodade läge. Avståndet från Kades-Barnea (Ayn Qedays) till Asmon (Ayn al-Qesaymeh) är 14 km, och till Hasar-Addar (Ayn al-Qudayrat) är det 9 km. Det är därför inte orimligt att tänka sig att israeliterna använde alla tre källorna. Det är också möjligt att hela området kallades Kades-Barnea och att det namnet sedan levde kvar som namn på den sydöstligaste källan. (Se ADDAR nr 2; ASMON.)

Under det andra året efter uttåget ur Egypten bröt israeliterna upp från Haserot och slog strax därefter läger i Kades-Barnea. (Jfr 4Mo 10:11, 12, 33, 34; 12:16; 13:26.) Mose sände då ut 12 män som skulle utspeja det utlovade landet. Tio av spejarna kom tillbaka med en negativ rapport som ledde till att israeliterna upproriskt började knota. Jehova dömde därför nationen till att vandra omkring i vildmarken. När israeliterna sedan försökte inta Kanaan utan Guds godkännande och ledning, led de ett förödmjukande nederlag. (4Mo 13:1–16, 25–29; 14:1–9, 26–34, 44, 45; 32:7–13; 5Mo 1:41–45) Därefter stannade israeliterna i Kades-Barnea en längre tid. (5Mo 1:46) Men det var inte Jehovas avsikt att de skulle bo kvar där. Han hade tidigare sagt till dem: ”Eftersom amalekiterna och kanaanéerna bor på lågslätten, skall ni i morgon [ett hebreiskt idiom som betyder ”längre fram”; se 2Mo 13:14] vända om och bryta upp och dra bort till vildmarken på vägen mot Röda havet.” (4Mo 14:25)

Israeliterna bröt därför upp från Kades-Barnea och vandrade omkring i vildmarken i 38 år. (5Mo 2:1, 14) Under de åren slog de antagligen läger på omkring 18 ställen. Det är i alla fall så många lägerplatser som nämns efter det att de bröt upp från Haserot. (Jfr 4Mo 12:16–13:3, 25, 26; 33:16–36.) Trots att israeliterna slog läger i Kades sedan de hade lämnat Haserot nämns inte Kades efter Haserot i 4 Moseboken 33:18. Kades kan medvetet ha utelämnats, eller också kan det vara samma plats som Ritma, vilket en del tidigare har föreslagit.

Till sist, uppenbarligen i första månaden i det 40:e året efter uttåget ur Egypten, återvände israeliterna till Kades. (4Mo 20:1; 33:36–39) Där dog Mirjam, Moses syster. Senare gick Mose och Aron miste om möjligheten att få komma in i det utlovade landet därför att de inte helgade Jehova i förbindelse med att israeliterna fick vatten genom ett underverk medan de låg lägrade i Kades. Det var också från Kades som Mose sedan sände bud till edoméerna och bad om tillåtelse att passera genom deras område. (4Mo 20:1–17) Hans begäran avslogs, och israeliterna tycks ha stannat kvar en tid i Kades (4Mo 20:18; Dom 11:16, 17) innan de drog till berget Hor och sedan vidare mot det utlovade landet. (4Mo 20:22; 33:37) När de kom till Moabs slätter öster om Jordan sade Jehova att det utlovade landets södra gräns skulle gå vid Kades-Barnea. (4Mo 33:50; 34:4) Senare erövrade israeliterna under Josuas ledning det område som sträckte sig från Kades-Barnea till Gaza (Jos 10:41), och Judas södra gräns kom att gå vid Kades-Barnea (Jos 15:1–4).

I Psalm 29:8 står det att Jehovas röst får Kades vildmark ”att vrida sig”. Det uttryckssättet kan anspela på en våldsam storm som blåser från bergen i norr till området kring Kades i söder och piskar upp sanden så att det ser ut som om vildmarken vrider sig.