UGGLA

(hebr.: tachmạs; kōs [liten uggla]; janshụf [hornuggla]; ’ọach [uv])

Ugglor är nattaktiva fåglar som lever av rov och som nämns på flera ställen i Bibeln. Tidigare trodde man att ugglorna var besläktade med familjen hökartade rovfåglar, men numera anser man att ugglornas närmaste släktingar i stället är en annan grupp nattaktiva fåglar, nattskärrorna.

Ugglan har en kort, starkt nedåtböjd näbb och kraftiga, skruvstädslika klor som liknar hökens. Den skiljer sig dock från höken genom att den har bredare huvud, stora ögon och öronöppningar samt att den på var fot har en vridbar yttertå som kan peka framåt eller bakåt. Detta gör det möjligt för ugglan att få ett fast grepp om många olika slags föremål. Tack vare de stora ögonen med de reglerbara pupillerna kan ugglan utnyttja det svaga nattljuset på bästa möjliga sätt. Till skillnad från de flesta andra fåglar har den dessutom framåtriktade ögon, vilket gör att den kan se ett föremål med båda ögonen samtidigt. Den mjuka fjäderdräkten är spräcklig i olika bruna, grå, svarta och vita nyanser med fina mönster och får som regel ugglan att verka större än den är. Enligt en artikel i tidskriften Scientific American (april 1962, sid. 78) är ugglans vingar ljudlösa till och med i ultraljudsområdet. De mjuka duniga fjädrarna på vingarnas ovansidor och de fransade vingpennorna har tydligtvis till uppgift att minska vingbruset. Ugglan kan därför flyga ljudlöst genom mörkret och tyst slå ner på sitt intet ont anande byte. Bytesdjur är i första hand gnagare, men några ugglor äter också småfåglar och insekter. Ugglans läte varierar från genomträngande skrik till djupa hoanden.

Det hebreiska ordet tachmạs betecknar en uggleart som nämns bland de orena fåglarna. (3Mo 11:13, 16; 5Mo 14:15) Detta hebreiska ord, som är besläktat med ett verb som betyder ”öva våld”, passar bra in på ugglan, eftersom den lever av smågnagare och fåglar. Denna uggleart identifieras med blek dvärguv (Otus brucei).

I förteckningen över de orena fåglarna förekommer också det hebreiska ordet kōs, som av några översätts med ”lilla ugglan” och anses syfta på minervaugglan (Athene noctua). (5Mo 14:16, NV, Åk; se också Lexicon in Veteris Testamenti Libros, L. Koehler och W. Baumgartner, Leiden 1958, sid. 428.) Minervaugglan är ca 25 cm lång och är en av de ugglor som har störst utbredning i Palestina, där man hittar den i buskage, olivlundar och ödsliga ruiner. Psalmisten kände sig i sin sorg och ensamhet som ”en liten uggla på ödelagda platser”. (Ps 102:6) Det arabiska namnet på den här ugglearten, ”ruinernas moder”, är mycket passande.

En annan fågel som betecknas som oren i den mosaiska lagen är janshụf, ett hebreiskt namn som av några antas beteckna ett ”fnysande” eller ”väsande” ljud (det hebreiska ordet för ”blåsa” är nashạf). Andra menar att det skall förbindas med det hebreiska ordet för ”skymning” (nẹshef) och helt enkelt syftar på en nattfågel. (3Mo 11:17; 5Mo 14:16) Lexicon in Veteris Testamenti Libros (sid. 386) identifierar den här fågeln med ”hornugglan” (Asio otus). Hornugglan är ca 38 cm lång och har fått sitt namn efter de hornliknande uppresbara örontofsarna. Den håller till i skogbevuxna och ödsliga områden, och den nämns som ett av de djur som skulle bo i Edoms ruiner. (Jes 34:11)

Det förutsades att de övergivna husen i Babylons ruiner skulle ”fyllas av uvar [’ochịm, pluralform av ’ọach]”. (Jes 13:21) Denna omständighet och det hebreiska namnet, som anses beteckna ett djur som ”tjuter” sorgmodigt, passar bra in på uven. Några har identifierat ’ọach med Bubo bubo aharonii, en underart av berguven som finns i Palestinas ökenområden. Det skulle emellertid passa bättre in på den plats där profetian i Jesaja 13 skulle uppfyllas om man identifierar den med Bubo bubo ascalaphus, en underart av berguven som finns i områden från Marocko till Irak. Berguven är den största och kraftigaste ugglan i dessa trakter. Lätet är ett djupt, utdraget och kraftfullt hoande. Liksom hos andra ugglor är ögonen på kvällen lysande rödgula när de återkastar ljuset, och tillsammans med det klagande lätet har detta utan tvivel medverkat till att den betraktats som ett olycksbådande varsel bland vidskepliga hedniska folkslag.

Vissa kännare anser att ordet lilịth, som används i Jesaja 34:14 om en av de varelser som skulle hålla till i Edoms ruiner, betecknar en uggleart. Det sägs att namnet i dag används om ”Strix, kattugglan”. (The Interpreter’s Dictionary of the Bible, utgiven av G. A. Buttrick, 1962, bd 2, sid. 252) Se emellertid artikeln NATTSKÄRRA.