Kommer Jehovas välsignelse att hinna upp dig?

”Alla dessa välsignelser skall komma över dig och hinna upp dig, därför att du fortsätter att lyssna till Jehovas, din Guds, röst.” (5 MOSEBOKEN 28:2)

1. Vad var det som skulle avgöra om israeliterna skulle få välsignelser eller förbannelser?

NÄR israeliterna vid slutet av sin 40-åriga vandring i vildmarken låg lägrade på Moabs slätter med det utlovade landet framför sig, skrev Mose Femte Moseboken, som innehåller en rad välsignelser och förbannelser. Välsignelser skulle ”hinna upp” israeliterna, om de fortsatte ”att lyssna till Jehovas ... röst” genom att lyda honom. Jehova älskade dem som sin ”särskilda egendom” och ville visa sin styrka till förmån för dem. Men om de inte fortsatte att lyssna till honom, skulle lika säkert förbannelser hinna upp dem. (5 Moseboken 8:10–14; 26:18; 28:2, 15)

2. Vilken innebörd ligger det i de hebreiska verb som i 5 Moseboken 28:2 återges med ”fortsätta att lyssna” och ”hinna upp”?

² Det hebreiska verb som i 5 Moseboken 28:2 återges med ”fortsätta att lyssna” betecknar en fortgående handling. Jehovas folk kan inte bara lyssna till honom ibland; de måste alltid fortsätta att lyssna till honom. Det är endast då som Guds välsignelser kommer att hinna upp dem. Det hebreiska verb som har återgetts med ”hinna upp” har definierats som ett jaktuttryck som oftast betyder ”hinna ifatt” eller ”nå”.

3. Hur kan vi bli lika Josua, och varför är detta viktigt?

³ Eftersom israeliternas ledare, Josua, hade valt att lyssna till Jehova, blev han välsignad. Josua sade: ”Välj åt er i dag vem ni vill tjäna. ... Jag och mitt hushåll, vi kommer att tjäna Jehova.” Då svarade folket: ”Det är otänkbart för oss att överge Jehova för att tjäna andra gudar.” (Josua 24:15, 16) På grund av sin fina inställning var Josua en av de få i sin generation som fick förmånen att gå in i det utlovade landet. Vi står nu på tröskeln till ett långt bättre utlovat land, en paradisisk jord, där långt större välsignelser än de som väntade israeliterna på Josuas tid väntar alla som får Guds godkännande. Kommer sådana välsignelser att hinna upp dig? Det kommer de att göra, om du fortsätter att lyssna till Jehova. För att stärka ditt beslut att göra detta skall vi begrunda det forntida Israels historia samt några personer som är lärorika exempel. (Romarna 15:4)

Välsignelse eller förbannelse?

4. Vad gav Gud Salomo som svar på hans bön, och hur bör vi känna det för sådana välsignelser?

⁴ Israeliterna blev rikt välsignade av Jehova under större delen av kung Salomos regering. De levde i trygghet och hade ett överflöd av goda ting. (1 Kungaboken 4:25) Salomo hade, när han var ung och oerfaren, insett värdet av andliga rikedomar och bett Jehova om ett lydigt hjärta. Och Jehova hade besvarat hans bön genom att ge honom vishet och förstånd. Detta satte Salomo i stånd att på rätt sätt döma folket och skilja mellan gott och ont. Gud gav också Salomo rikedom och härlighet, och hans rikedom blev legendarisk. (1 Kungaboken 3:9–13) Om vi har Jehovas välsignelse och är andligen rika, kan vi vara tacksamma, antingen vi har mycket eller lite i materiellt avseende!

5. Vad hände när människorna i Israel och Juda inte fortsatte att lyssna till Jehova?

⁵ Då israeliterna inte visade uppskattning av Jehovas välsignelse och inte fortsatte att lyssna till honom, hann de förutsagda förbannelserna upp dem. Detta ledde till att både Israels och Judas rike blev besegrade av sina fiender och folket fördes i landsflykt. (5 Moseboken 28:36; 2 Kungaboken 17:22, 23; 2 Krönikeboken 36:17–20) Lärde sig Guds folk av detta lidande att Guds välsignelse hinner upp endast dem som fortsätter att lyssna till honom? Den judiska kvarleva som återvände till sitt hemland år 537 f.v.t. fick tillfälle att visa om de hade fått ”ett vishetens hjärta” och nu insåg behovet av att fortsätta att lyssna till Gud. (Psalm 90:12)

6. a) Varför sände Jehova Haggaj och Sakarja för att profetera för folket? b) Vilken princip blev belyst genom Guds budskap genom Haggaj?

⁶ De hemsända judarna uppförde ett altare och började bygga på templet i Jerusalem. Men deras nit slocknade när de mötte häftigt motstånd, och byggandet upphörde. (Esra 3:1–3, 10; 4:1–4, 23, 24) De började också att i första hand intressera sig för att själva kunna leva ett bekvämt liv. Därför sände Gud profeterna Haggaj och Sakarja till att återuppväcka folkets nit för sann tillbedjan. Genom Haggaj sade Jehova: ”Är det tid för er själva att bo i era panelade hus, medan detta hus [för tillbedjan] ligger öde? ... Rikta ert hjärta mot era vägar. Ni har sått mycket, men man för in litet. Man äter, men inte nog för att bli mätt. ... Och den som låter leja sig, han låter leja sig för en pung som har hål.” (Haggaj 1:4–6) Strävan efter materiella fördelar på bekostnad av andliga intressen skänker inte Jehovas välsignelse. (Lukas 12:15–21)

7. Varför sade Jehova till judarna: ”Rikta ert hjärta mot era vägar”?

⁷ Judarna var så uppslukade av det dagliga livet att de hade glömt att Guds välsignelse i form av regn och fruktbara tider skulle hinna upp dem bara om de fortsatte att vara lydiga mot Gud, och det även under motstånd. (Haggaj 1:9–11) Därför var verkligen följande uppmaning passande: ”Rikta ert hjärta mot era vägar.” (Haggaj 1:7) Jehova sade i själva verket till dem: ”Tänk efter! Ser ni inte sambandet mellan att ert arbete på fälten är fåfängt och att mitt hus för tillbedjan ligger öde?” De ord som Jehova talade genom sina profeter nådde till slut folkets hjärta, för de återupptog arbetet på templet och fullbordade det år 515 f.v.t.

8. Vad uppmanade Jehova judarna att göra på Malakis tid, och varför?

⁸ Längre fram, på profeten Malakis tid, började judarna återigen att vackla andligen, och de frambar till och med undermåliga offer åt Gud. (Malaki 1:6–8) Därför uppmanade Jehova dem att föra tiondelarna av sin avkastning till hans förrådshus och pröva honom för att se om han inte skulle öppna himlarnas dammluckor och verkligen tömma ut över dem en välsignelse, tills det inte mer var någon brist. (Malaki 3:10) Så dåraktigt av judarna att möda sig för sådant som Gud skulle ge dem i överflöd, om de bara fortsatte att lyssna till hans röst! (2 Krönikeboken 31:10)

9. Vilka tre personers liv skall vi se på?

⁹ Förutom att Bibeln skildrar Israels nations historia berättar den också om enskilda människors liv, både sådana som fick välsignelse och sådana som drabbades av förbannelse, beroende på om de hade fortsatt att lyssna till Jehova eller inte. Låt oss se vad vi kan lära av tre av dessa: Boas, Nabal och Hanna. Du kanske därför vill läsa Ruts bok och 1 Samuelsboken 1:1–2:21 och 1 Samuelsboken 25:2–42.

Boas lyssnade till Gud

10. Vilka likheter fanns mellan Boas och Nabal?

¹⁰ Boas och Nabal var inte samtida, men det fanns ändå vissa likheter mellan dem. Båda levde i Juda. Båda var rika markägare, och båda fick tillfälle att visa kärleksfull omtanke mot någon som var i behov av hjälp. Men där upphör också likheterna.

11. Hur visade Boas att han fortsatte att lyssna till Jehova?

¹¹ Boas levde under domartiden i Israel. Han behandlade andra med respekt, och hans skördearbetare hyste stor aktning för honom. (Rut 2:4) I lydnad för den mosaiska lagen såg Boas till att det på hans fält alltid fanns ax kvar att plocka för den betryckte och fattige. (3 Moseboken 19:9, 10) Vad gjorde Boas när han fick reda på Ruts och Noomis belägenhet och fick se hur flitigt Rut arbetade för att sörja för sin gamla svärmor? Han visade Rut särskild omtanke och befallde sina män att låta henne plocka ax på sitt fält. Genom det Boas sade och gjorde visade han att han var en andligt inriktad man som lyssnade till Jehova. Han fick därför Guds ynnest och välsignelse. (3 Moseboken 19:18; Rut 2:5–16)

12, 13. a) Hur visade Boas stor respekt för Jehovas lag om återköp? b) Hur blev Boas välsignad av Gud?

¹² Det bästa beviset på att Boas fortsatte att lyssna till Jehova Gud var att han osjälviskt lydde Guds lag om återköp. Boas gjorde allt han kunde för att se till att den arvedel som hade tillhört hans döde släkting Elimelek, Noomis man, skulle förbli i Elimeleks släkt. En änka skulle genom ”svågeräktenskap” gifta sig med sin döde mans närmaste släkting för att den döde mannens arvedel på så sätt skulle gå i arv till en son som föddes åt dem. (5 Moseboken 25:5–10; 3 Moseboken 25:47–49) Eftersom Noomi inte längre var i fruktsam ålder, erbjöd sig Rut att gifta sig i hennes ställe. Då en annan man, som var närmare släkt med Elimelek än vad Boas var, vägrade att hjälpa Noomi, tog Boas Rut till hustru. Deras son Obed betraktades som Noomis avkomling och Elimeleks laglige arvinge. (Rut 2:19, 20; 4:1, 6, 9, 13–16)

¹³ Boas blev rikt välsignad för att han så osjälviskt rättade sig efter Guds lag. Genom deras son Obed fick han och Rut privilegiet att vara bland förfäderna till Jesus Kristus. (Rut 2:12; 4:13, 21, 22; Matteus 1:1, 5, 6) Boas osjälviska handlande lär oss att välsignelser hinner upp dem som visar kärlek mot andra och handlar i enlighet med Guds krav.

Nabal lyssnade inte

14. Vad slags man var Nabal?

¹⁴ Till skillnad från Boas lyssnade Nabal inte till Jehova. Han överträdde Guds lag: ”Du skall älska din medmänniska som dig själv.” (3 Moseboken 19:18) Nabal var inte inriktad på andliga ting, utan var ”hård och usel i sina gärningar”. Till och med hans egna män betraktade honom som en ”odugling”. Hans namn, Nabal, betyder passande ”oförståndig” eller ”dum”. (1 Samuelsboken 25:3, 17, 25) Hur skulle Nabal reagera, då han fick tillfälle att visa omtanke mot någon som hade behov av hjälp, nämligen David – Jehovas smorde? (1 Samuelsboken 16:13)

15. Hur behandlade Nabal David, och hur handlade Abigajil annorlunda än sin man?

¹⁵ När David och hans män hade varit lägrade i närheten av Nabals hjordar, hade de utan ersättning skyddat dessa mot rövarskaror. ”En mur visade de sig vara omkring oss både om natten och om dagen”, sade en av Nabals herdar. Men när Davids budbärare bad Nabal om lite mat, skrek denne ”förebråelser åt dem” och skickade i väg dem tomhänta. (1 Samuelsboken 25:2–16) Abigajil, Nabals hustru, förde skyndsamt proviant till David, som i sin vrede hade tänkt tillintetgöra Nabal och dennes män. Abigajils initiativ räddade på så sätt mångas liv och hindrade David från att komma att bära på blodskuld. Men eftersom Nabal hade gått alltför långt i sin girighet och hårdhet, slog Jehova honom omkring tio dagar senare ”så att han dog”. (1 Samuelsboken 25:18–38)

16. Hur kan vi efterlikna Boas handlingssätt och inte Nabals?

¹⁶ Det var verkligen stor skillnad mellan Boas och Nabal! Vi vill inte efterlikna Nabals hårdhet och själviskhet, utan i stället Boas omtänksamhet och osjälviskhet. (Hebréerna 13:16) Det kan vi göra genom att tillämpa aposteln Paulus råd: ”Låt oss ..., så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) Jesu ”andra får”, kristna med hoppet att få leva på jorden, har nu förmånen att göra gott mot Jehovas smorda, kvarlevan av de 144 000, som skall få odödlighet i himlen. (Johannes 10:16; 1 Korinthierna 15:50–53; Uppenbarelseboken 14:1, 4) Jesus betraktar sådana omtänksamma gärningar som om de vore gjorda mot honom själv, och de medför Jehovas rika välsignelse. (Matteus 25:34–40; 1 Johannes 3:18)

Hannas prövningar och välsignelser

17. Vilka prövningar mötte Hanna, och vilken inställning visade hon?

¹⁷ Jehovas välsignelse hann också upp den gudfruktiga kvinnan Hanna. Hon och hennes man, leviten Elkana, bodde i Efraims bergstrakt. Enligt vad som var tillåtet och reglerat i Lagen hade Elkana också en annan hustru, Peninna. Denna fick flera barn, medan Hanna förblev barnlös, vilket var en vanära för en israelitisk kvinna på den tiden. (1 Samuelsboken 1:1–3; 1 Krönikeboken 6:16, 33, 34) Men i stället för att trösta Hanna retade Peninna henne, så att Hanna började gråta och tappade matlusten. Och detta hände ”år efter år”, varje gång familjen begav sig till Jehovas hus i Silo. (1 Samuelsboken 1:4–8) Så hjärtlöst av Peninna, och vilken prövning för Hanna! Men Hanna lade aldrig skulden på Jehova, och inte heller stannade hon hemma när hennes man begav sig till Silo. Hon skulle därför till slut komma att bli rikt välsignad.

18. Hur handlade Hanna föredömligt?

¹⁸ Hanna är ett fint föredöme för Jehovas nutida folk, i synnerhet för dem som kan ha känt sig sårade av andras ovänliga kommentarer. Att isolera sig är inte lösningen i sådana situationer. (Ordspråken 18:1) Hannas prövningar minskade inte hennes önskan att vilja vara där man undervisade om Guds ord och hans folk församlades för tillbedjan, och därför förblev hon andligt stark. Hennes djupa uppskattning av andliga ting kommer till uttryck i hennes vackra bön, som vi kan läsa i 1 Samuelsboken 2:1–10.a

19. Hur kan vi visa vår uppskattning av andliga ting?

¹⁹ Vi tillber inte Jehova i en tältboning, men vi kan precis som Hanna visa vår uppskattning av andliga ting. Vi kan till exempel visa djup uppskattning av andliga rikedomar genom att regelbundet vara närvarande vid kristna möten och sammankomster. Må vi utnyttja dessa tillfällen att uppmuntra varandra i den sanna tillbedjan av Jehova, honom som har förunnat oss ”privilegiet att oförskräckt ägna honom helig tjänst med lojalitet och rättfärdighet”. (Lukas 1:74, 75; Hebréerna 10:24, 25)

20, 21. Hur blev Hanna belönad för sin gudhängivenhet?

²⁰ Jehova lade märke till Hannas gudhängivenhet och belönade henne rikligen. Vid en av familjens årliga färder till Silo frambar Hanna gråtande en innerlig bön till Gud och lovade: ”O härars Jehova, om du verkligen ser på din slavinnas betryck och faktiskt kommer ihåg mig och inte glömmer din slavinna utan faktiskt ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar.” (1 Samuelsboken 1:9–11) Gud hörde Hannas begäran och välsignade henne med en son, som hon gav namnet Samuel. När han var avvand, tog hon honom med till tältboningen i Silo, så att han skulle kunna tjäna där. (1 Samuelsboken 1:20, 24–28)

²¹ Hanna visade kärlek till Gud och uppfyllde sitt löfte angående Samuel. Och tänk så rikt välsignade hon och Elkana blev på grund av att deras son tjänade Jehova vid tältboningen! Många kristna föräldrar får liknande glädjeämnen och välsignelser på grund av att deras söner och döttrar tjänar som heltidsförkunnare eller som medlemmar av en Betelfamilj eller på andra sätt som ärar Jehova.

Fortsätt att lyssna till Jehova!

22, 23. a) Vad kan vi vara övertygade om, ifall vi fortsätter att lyssna till Jehovas röst? b) Vad skall vi behandla i följande artikel?

²² Om vi fortsätter att lyssna till Jehova Gud och i vårt liv visar uppriktig kärlek till och hängivenhet för honom, kommer vi att bli andligen rika. Också när vi måste uthärda svåra prövningar för att vi följer en sådan kurs, kommer Jehovas välsignelse helt visst att hinna upp oss, ofta på ett mer storslaget sätt än vad vi hade kunnat drömma om. (Psalm 37:4; Hebréerna 6:10)

²³ Guds folk kommer att få uppleva många välsignelser i framtiden. ”En stor skara” kommer, på grund av att de lydigt har lyssnat till Jehova, att bevaras genom ”den stora vedermödan” och få glädja sig åt livet i Guds nya värld. (Uppenbarelseboken 7:9–14; 2 Petrus 3:13) Där kommer Jehova att till fullo mätta sitt folks rättmätiga önskan. (Psalm 145:16) Men som följande artikel skall visa blir de som fortsätter att lyssna till Jehovas röst redan nu välsignade med goda gåvor och fullkomliga skänker ”från ovan”. (Jakob 1:17)

[Fotnoter]

Minns du?

• Vad kan Israels historia lära oss om Guds välsignelse?

• Vad var skillnaden mellan Boas och Nabal?

• Hur kan vi efterlikna Hanna?

• Varför bör vi fortsätta att lyssna till Jehovas röst?

[Bild på sidan 10]

Kung Salomo bad om att få ett lydigt hjärta, och Jehova välsignade honom med vishet

[Bild på sidan 12]

Boas behandlade andra med respekt och omtänksamhet

[Bild på sidan 15]

Hanna blev rikt välsignad för att hon förtröstade på Jehova