”Kvalitetstid” utportionerad i små kvantiteter

NU FÖR tiden är det få föräldrar som tar sig tillräcklig tid att vara tillsammans med barnen. Många är ensamstående och kämpar för att försörja sin familj utan hjälp från en make eller maka. Och som en följd av den försvagade ekonomiska situationen finner alltfler gifta föräldrar att båda måste arbeta borta för att klara familjen ekonomiskt. Det är då inte underligt att föreställningen om ”kvalitetstid” har stor spridning.

Man menar i allmänhet att kvalitetstid innebär att en viss tid regelbundet avsätts för umgänge med ett barn och att man då har någon särskild sysselsättning inplanerad — till exempel en utflykt till en djurpark. Det är mycket som talar för en sådan uppfattning. Barnen behöver särskild samvaro och uppmärksamhet. Emellertid har denna allmänt spridda uppfattning om kvalitetstid vissa negativa sidor som uppmärksammats av experter på barnomsorg.

Det förefaller som om många upptagna, karriärinriktade föräldrar har lagt sig till med den förrädiska uppfattningen att det räcker om man tillbringar en viss välplanerad tid tillsammans med barnen för att barnens alla behov av föräldraomsorg skall bli tillfredsställda. Tidningen Daily News i New York citerar dr Lee Salk, som är professor vid Cornell University Medical School: ”Begreppet kvalitetstid är rent nonsens.” Han förklarar: ”Termen har vuxit fram ur föräldrars skuldkänslor. Föräldrar har tillåtit sig tillbringa allt mindre tid tillsammans med sina barn.”

Men kan inte kvaliteten hos den tid som en förälder odelat ägnar åt sitt barn kompensera brister i kvantiteten? Nej, och det av ett enkelt skäl, föräldrar lär sina barn effektivt genom sitt eget exempel. Den mörka sidan av denna sanning belystes på ett hotfullt sätt av en undersökning av storstadsungdomar. De som under uppväxttiden hade nära anhöriga i fängelse löpte dubbelt så stor risk att själva komma i fängelse. På liknande sätt visade sig de som vuxit upp i hem med alkoholism och drogmissbruk löpa dubbelt så stor risk som andra att själva hamna i motsvarande missbruk.

Föräldrars goda exempel kan vara en lika stark påverkan. Problemet är att det tar tid att föregå med gott exempel — mycket lång tid, inte bara några prydliga stunder av kvalitetstid. New York-tidningen Daily News uttrycker det så här: ”Begreppet kvalitetstid har en allvarlig brist när det gäller genomförandet — de viktiga kontakterna mellan föräldrar och barn sker spontant, och det är sådana samtal och beslut som inger trygghet, förmedlar värderingar och självförtroende.” Man kan inte schemalägga spontana kontakter. Föräldern avsätter kanske 15 minuters ”kvalitetstid” för att vara tillsammans med barnet, men vad är det som säger att de två når en god kontakt just då? Och hur skall barnet kunna lära sig av föräldrarnas exempel, om det är den enda tid på dagen som de får vara tillsammans?

Eftersom föräldrarna har så lite tid att ge, vad är då lösningen på problemet? Det finns inga enkla svar. Ingenting kan ändra det faktum att världen har gjort barnuppfostran till en mycket svår uppgift. Det finns föräldrar som har möjlighet att minska sin satsning på förvärvsarbete. Författaren till en nyutkommen bok om barnomsorg uppmanar var och en som kan göra så att stanna hemma hos barnen. Men för många föräldrar finns inte ett sådant alternativ. Även de som har flexibel arbetstid och de som inte har något förvärvsarbete känner att de inte alls tillbringar tillräckligt med tid tillsammans med sina barn.

Det finns rådgivare som uppmanar föräldrar att se om de kan utföra arbetsuppgifter i hemmet, t.ex. städning, matlagning, reparationsarbete, bilvård, tvätt och att handla mat, tillsammans med barnen. Att samarbeta när det gäller vardagssysslorna eller att koppla av tillsammans kan ge föräldrarna den tid de skulle behöva för att ha öppna förbindelser med barnen och vara positiva föredömen. För kristna föräldrar finns det ytterligare uppgifter att sköta tillsammans med barnen. De kristna mötena, tjänsten, familjens bibelstudium, umgänge med medtroende är alltsammans sysselsättning som ger föräldrarna en viktig gemenskap med barnen.

Det är intressant att se att den lag som gavs åt Israels nation underströk vikten av detta redan för omkring 3.000 år sedan. I 5 Moseboken 6:6, 7 läser vi: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” Livet var nog inte lättare i forna tider. Tänk på all den tid som måste ägnas åt att kunna överleva — så mycket arbete husfadern måste lägga ner på att försörja sin familj, eller så mycket tid som krävdes för matlagning och tvätt! Men föräldrar som älskade Jehova utförde så mycket de förmådde tillsammans med barnen och fick därigenom rikligt med tillfällen varje dag att inpränta Guds lag i deras unga hjärtan.

I dag behöver kristna föräldrar göra samma sak. Vad beträffar att tillbringa tid tillsammans med barnen, är det nödvändigt att undvika de ”lätta” lösningarna. Det gamla talesättet ”det är inte kvantiteten som betyder något, utan kvaliteten”, går inte att tillämpa på barnuppfostran. Särskilt under de år som är avgörande för barnens utveckling behöver de inte bara ”särskild” tid, utan också tid för ren samvaro.

[Bild på sidan 17]

Familjen är sysselsatt tillsammans i hemmet

[Bild på sidan 17]

Tillsammans i Jehovas tjänst