Nyttan av ”brödsäden från himlen”
ISRAELITERNA visade kort efter sin mirakulösa befrielse ur Egypten en allvarlig brist på tro på sin Befriare, Jehova. Följden blev att Jehova lät dem vandra omkring i Sinais vildmark i 40 år. Under denna långa tid åt och drack israeliterna och den ”stora blandade hop” av främlingar som hade förenat sig med dem ”till mättnad”. (2 Moseboken 12:37, 38) Psalm 78:23–25 visar hur det var möjligt: ”Han [Jehova] började ge befallning åt molnhimlarna där ovan, och himlens dörrar öppnade han. Och han fortsatte att låta manna regna över dem till att äta, och brödsäden från himlen gav han dem. Starkas bröd var det människor åt; proviant sände han dem till mättnad.”
Mose som åt av mannat beskrev denna speciella föda. Han skrev att på morgonen ”avdunstade lagret av dagg, och se, över vildmarkens yta var det något fint och flingliknande, fint som rimfrost på jorden. När Israels söner fick se det, började de säga till varandra: ’Vad är det?’” eller ordagrant på hebreiska: ”man huʼ?” Det här uttrycket var troligen ursprunget till ordet ”manna”, det namn som israeliterna gav detta födoämne. Mose skrev: ”Det var vitt som korianderfrö, och dess smak var som den hos flata kakor med honung.” — 2 Moseboken 16:13–15, 31, fotnot i NW, studieutgåvan.
Mannat var inte, som en del påstår, något som naturen frambringade. Nej, det kom till genom en övernaturlig kraft. Det berodde till exempel inte på plats och årstid om det var tillgängligt. Om man sparade det till nästa dag blev det fullt av maskar och började stinka. Men den dubbla mängd som varje familj samlade dagen före sabbaten blev inte förstörd under natten, och därför kunde den ätas på sabbaten — den dag då det inte frambringades något manna. Ja, vi kan vara övertygade om att mannat frambringades på ett mirakulöst sätt. — 2 Moseboken 16:19–30.
Att det talas om ”starka” eller ”änglar” i Psalm 78 antyder att Jehova kan ha låtit änglar ansvara för mannat. (Psalm 78:25, fotnot i NW, studieutgåvan) Hur det än var hade folket alla skäl att tacka Gud för hans godhet. Men de allra flesta visade en otacksam inställning mot Honom som befriade dem från slaveriet i Egypten. Vi kan också komma att ta Jehovas anordningar som något självklart eller till och med bli otacksamma om vi inte mediterar över hans kärleksfulla omtanke. Vi kan därför vara tacksamma för att Jehova har inbegripit redogörelsen för Israels befrielse och det som sedan hände i ”vår undervisning”. — Romarna 15:4.
Den lärdom Israel fick är till nytta för de kristna
När Jehova gav mannat, var hans avsikt inte bara att tillfredsställa de fysiska behoven hos omkring tre miljoner israeliter. Han ville ödmjuka dem och sätta dem på prov, så att de skulle bli renade och fostrade till nytta för sig själva. (5 Moseboken 8:16; Jesaja 48:17) Om de reagerade positivt på detta, skulle Jehova med glädje göra dem gott i kommande dagar genom att ge dem fred, välstånd och lycka i det utlovade landet.
Något som var viktigt för dem att lära sig var att ”människan inte lever bara av bröd, utan av varje yttrande från Jehovas mun lever människan”. (5 Moseboken 8:3) Hade Gud inte gett befallning om mannat, hade folket fått svälta — något de villigt erkände. (2 Moseboken 16:3, 4) De israeliter som var mottagliga blev varje dag påminda om att de helt och hållet var beroende av Jehova, och det gjorde dem ödmjuka. När de sedan kom in i det utlovade landet med dess materiella överflöd, var det mindre troligt att de skulle glömma Jehova och sitt beroende av honom.
De kristna måste, precis som israeliterna, fortsätta att vara medvetna om sitt beroende av Gud för det som är nödvändigt för livet — både i fysiskt och i andligt avseende. (Matteus 5:3; 6:31–33) Som svar på en av Djävulens frestelser citerade Jesus Kristus de ord av Mose som vi finner i 5 Moseboken 8:3: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.’” (Matteus 4:4) Ja, Guds sanna tillbedjare får näring genom att läsa Jehovas uttalanden i Bibeln. Dessutom blir deras tro stärkt av att se dessa uttalanden medföra positiva resultat i deras liv när de vandrar med Gud och sätter hans kungarikes intressen främst.
Ofullkomliga människor kan förlora sin uppskattning av det som blir en rutin i livet — även om det gäller sådant som återspeglar Jehovas kärleksfulla omtanke. Vi kan till exempel ta mannat som israeliterna fick på övernaturligt sätt och som till att börja med gjorde dem förundrade och glada, men som många sedan klagade på. ”Vår själ har kommit att finna det föraktliga brödet motbjudande”, klagade de respektlöst. Det visade att de höll på att ”dra sig bort från den levande Guden”. (4 Moseboken 11:6; 21:5; Hebréerna 3:12) De utgör därför en ”varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. — 1 Korinthierna 10:11.
Hur kan vi ta det här varnande exemplet till hjärtat? Ett sätt är att aldrig låta Bibelns läror eller det vi får genom den trogne och omdömesgille slaven bli alldagligt för oss. (Matteus 24:45) Så snart vi börjar ta Jehovas gåvor som något självklart eller vi känner oss likgiltiga för dem, börjar vårt förhållande till Gud att svalna.
Av goda skäl överöser Jehova oss inte ständigt med spännande nya ting. I stället sprider han undan för undan ökat ljus över sitt ord. (Ordspråken 4:18) Det gör att hans folk kan ta till sig och tillämpa det de får lära sig. Jesus följde sin Faders exempel, när han undervisade sina första lärjungar. Han förklarade Guds ord för dem ”så långt som de förmådde höra på” eller ”kunde fatta”, som några andra översättningar säger. — Markus 4:33; jämför Johannes 16:12.
Stärk din uppskattning av Guds anordningar
Jesus använde sig också av repetition. Sinnet kan naturligtvis snabbt förstå en viss sak — en biblisk princip till exempel — men att ta den till hjärtat och göra den till en del av den kristna ”nya personligheten” kan ta lite längre tid, speciellt om den gamla världens vanor och attityder är djupt rotade. (Efesierna 4:22–24) Så var det säkert för Jesu lärjungar, när det gällde att övervinna stolthet och i stället visa ödmjukhet. Jesus var tvungen att vid flera tillfällen undervisa dem om ödmjukhet. Varje gång utgick han från samma grundläggande tanke men från en annan synvinkel, så att den kunde sjunka in, vilket den till slut gjorde. — Matteus 18:1–4; 23:11, 12; Lukas 14:7–11; Johannes 13:5, 12–17.
Jesu exempel i fråga om att använda repetition på ett väl genomtänkt sätt följs nu i vår tid vid kristna möten och i Vakttornets publikationer. Vi bör därför uppfatta detta som ett uttryck för Guds kärleksfulla omtanke om oss och aldrig bli trötta på det vi får ta emot och på så sätt likna israeliterna som tröttnade på mannat. Om vi tålmodigt inriktar oss på att ta till oss av Jehovas regelbundna påminnelser, kommer vi verkligen att få se fin frukt i vårt liv. (2 Petrus 3:1) När vi har den här uppskattande inställningen, visar vi att vi har ”fattat innebörden” i Guds ord med både hjärta och sinne. (Matteus 13:15, 19, 23) Psalmisten David är ett fint föredöme för oss. Trots att han inte hade den stora variation av andlig föda som vi har nu, beskrev han Jehovas lag som ”sötare än honung och vaxkakornas flytande honung”. — Psalm 19:10.
”Manna” som ger evigt liv
”Jag är livets bröd”, sade Jesus till judarna. ”Era förfäder åt mannat i vildmarken, och ändå dog de. ... Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen; om någon äter av det brödet, skall han leva för evigt. ... Det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” (Johannes 6:48–51) Bokstavligt bröd eller manna gav inte evigt liv och kan inte göra det. Men de som utövar tro på Jesu lösenoffer kommer så småningom att få evigt liv. — Matteus 20:28.
De allra flesta som drar nytta av Jesu lösenoffer kommer att få evigt liv på en paradisisk jord. Bland dem kommer ”en stor skara” — förebildad av den ”stora blandade hop” av utlänningar som följde med israeliterna ut ur Egypten — att överleva den kommande ”stora vedermödan” som kommer att rena jorden från all ondska. (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14; 2 Moseboken 12:38) De som förebildades av israeliterna kommer att få en ännu större belöning. Aposteln Paulus beskrev denna grupp på 144.000 som Guds andliga Israel. De blir vid sin död belönade med en uppståndelse till himmelskt liv. (Galaterna 6:16; Hebréerna 3:1; Uppenbarelseboken 14:1) Där kommer Jesus att ge dem ett speciellt slags manna.
Vad ”det dolda mannat” är
”Den som segrar, honom skall jag ge något av det dolda mannat”, sade den uppståndne Jesus till det andliga Israel. (Uppenbarelseboken 2:17) Det här symboliska dolda mannat påminner oss om det manna som Gud befallde Mose att förvara i en gyllene kruka inuti den heliga förbundsarken. Arken var placerad i tältboningens allraheligaste avdelning. Där kunde mannat inte ses, det förblev dolt. Eftersom mannat förvarades som minne, förstördes det inte så länge det var kvar i arken. Det är därför en passande symbol för ett oförgängligt matförråd. (2 Moseboken 16:32; Hebréerna 9:3, 4, 23, 24) När Jesus ger de 144.000 det dolda mannat, utgör det en garanti för att de skall få odödlighet, oförgänglighet, som andliga söner till Gud. — Johannes 6:51; 1 Korinthierna 15:54.
”Hos dig [Jehova] är livets källa”, sade psalmisten. (Psalm 36:9) Anordningen med mannat — både det bokstavliga och det symboliska — bekräftar verkligen denna grundläggande sanning! Det manna Gud gav det forntida Israel, det bildliga mannat han gav till nytta för oss i form av Jesu kött och det symboliska dolda mannat han ger genom Jesus till de 144.000 påminner oss alla om hur fullständigt beroende vi är av Gud för att leva. (Psalm 39:5, 7) Låt oss regelbundet i ödmjukhet och blygsamhet erkänna att det är så. Jehova i sin tur kommer att göra oss gott i kommande dagar. — 5 Moseboken 8:16.
[Bilder på sidan 26]
För att få evigt liv är alla människor beroende av ”det levande brödet som har kommit ner från himlen”
[Bild på sidan 28]
Att vi är närvarande vid alla kristna möten visar vår uppskattning av Jehovas påminnelser