Frågor från läsekretsen

Bör vi av Job 1:8 dra slutsatsen att Job under den period då han levde var den enda människa som var trogen mot Jehova?

Nej. Den slutsatsen är det inte berättigat att dra av det som sägs i Job 1:8 (NW), där vi läser:

”Jehova sade vidare till Satan: ’Har du riktat ditt hjärta mot min tjänare Job, att det inte finns någon som han på jorden, en klanderfri och rättrådig man, som fruktar Gud och viker av från det onda?’” Gud gjorde samma bedömning i Job 2:3 (NW), när han frågade Satan: ”Har du riktat ditt hjärta mot min tjänare Job, att det inte finns någon som han på jorden, en klanderfri och rättrådig man, som fruktar Gud och viker av från det onda?”

Jobs egen bok visar att Job inte var den enda då levande människa som Gud erkände som trogen. Med början i kapitel 32 läser vi om Elihu. Trots att Elihu var en yngre man, rättade han till Jobs felaktiga inställning och förhärligade den sanne Guden. — Job 32:6—33:6, 31—33; 35:1—36:2.

Det Gud sade om att det inte fanns någon som Job på jorden måste följaktligen innebära att Job var särskilt framträdande i fråga om rättrådighet. Job levde antagligen under tiden mellan Josefs död i Egypten och början av Mose tjänst som Guds profet. Under den tiden bodde ett stort antal israeliter i Egypten. Det finns ingen anledning att tro att de alla var otrogna mot Gud och inte godkända av honom; det fanns antagligen många som förtröstade på Jehova. (2 Moseboken 2:1—10; Hebréerna 11:23) Men ingen av dessa tillbedjare spelade någon framträdande roll, så som Josef hade gjort, och inte heller var de framträdande, när det gällde sann tillbedjan, så som Mose skulle komma att bli i fråga om att leda Israels nation ut ur Egypten.

Men en man som levde på annat håll var värd att lägga märke till på grund av sin ostrafflighet. ”Det hände sig att det var en man i Us’ land vars namn var Job; och denne man visade sig vara klanderfri och rättrådig, och han fruktade Gud och vek av från det onda.” — Job 1:1, NW.

Jehova kunde således nämna Job som ett tydligt och framträdande exempel på tro och hängivenhet. Likaså pekade de båda bibelskribenterna Hesekiel och Jakob i efterhand ut Job som en man som var ett föredöme i fråga om rättfärdighet och uthållighet. — Hesekiel 14:14; Jakob 5:11.

Meditation som Bibeln uppmuntrar till

Meditation innebär djupt koncentrerat tänkande, varvid man reflekterar över erfarenheter i det flydda, begrundar nuvarande förhållanden eller sysselsätter sina tankar med eventuella framtida händelser.

För att verkligen kunna meditera behöver man vara ostörd, ensam med sina tankar. Om Isak heter det i 1 Moseboken 24:63 enligt Nya Världens översättning att han under de tidiga kvällstimmarna var ute och gick på fältet ”för att meditera” — kanske över sitt förestående äktenskap med Rebecka. Det var under de ensamma nattväkterna som psalmisten mediterade över sin Skapares storhet. (Psalm 63:7, NW) Hjärtats mediterande bör inriktas på sådant som är nyttigt och uppbyggande, på Jehovas prakt och gärningar, på sådant som behagar honom (Psalm 19:15; 49:4; 77:13; 143:5; NW; Filipperna 4:8), och inte på ondskefulla människors planer. — Ordspråksboken 24:1, 2, NW.

När Josua sattes till att leda Israels nation, fick han uppdraget att göra en avskrift av Jehovas lag, och han uppmanades att ”meditera över” (King James Version; The Jerusalem Bible) eller ”tänka på” (Åkeson; 1917) Guds lag dag och natt. (Josua 1:8) Det hebreiska ord som här har översatts med ”meditera över” eller ”tänka på” är ha·gháh. Det betyder egentligen ”ge ifrån sig oartikulerade ljud” och har översatts med ”jämra sig”, ”morra”, ”kuttra” och ”mumla”. (Jesaja 16:7; 31:4; 38:14; 59:3; NW) Ordet ha·gháh har också innebörden ”tala med låg röst”, ”meditera”. (Psalm 35:28; Ordspråksboken 15:28; NW) I Josua 1:8 återger Nya Världens översättning det hebreiska ordet ha·gháh med ”läsa ... med låg röst”. (Se också Psalm 1:2, NW.) Om man under läsningen uttalar orden med låg eller dämpad röst, kommer det man mediterar över att inpräntas djupare i ens sinne. I Wilhelm Gesenius’ Hebräisches und chaldäisches Handwörterbuch über das Alte Testament (del 1, 5:e upplagan, Leipzig 1857, sidan 222) heter det om ha·gháh: ”Egentligen mumla för sig själv, tala lågmält, samtidigt som man funderar över något.” Och i den statliga bibelkommissionens provöversättning Nio bibelböcker (1984) sägs det om ordet ha·gháh i en not till Psalm 1:2: ”Grundtextens ord avser ett halvhögt läsande för sig själv.” I Illustrerat bibellexikon (1967, spalt 5833) definieras ha·gháh så här: ”grundbet. mumla, surra; sucka; meditera, begrunda, tänka”. — Jämför Psalm 35:28; 37:30; 71:24; Jesaja 8:19; 33:18; NW.

Vi finner också att aposteln Paulus uppmanade Timoteus att begrunda eller meditera över sitt uppförande, sin tjänsteutövning och sin undervisning. Som tillsyningsman måste Timoteus ytterst noga ge akt på att han lärde ut den sunda läran och att hans levnadssätt var föredömligt. — 1 Timoteus 4:15.