JAEL

[Jạel] Betyder ”stenbock”.

En kvinna som var gift med keniten Heber (hon var alltså icke-israelit). Hon dödade den kanaaneiske härföraren Sisera.

Jael bodde i tält tillsammans med sin man i närheten av Kedes, och det rådde fred mellan Heber och de kanaaneiska förtryckarna. (Dom 4:10, 11, 17, 21; se KEDES nr 3.) Efter det att Sisera hade blivit besegrad av israeliterna flydde han till Hebers läger, som var neutral mark, och Jael bjöd in honom i sitt tält. Hon lade sedan ett täcke över honom. När han bad om vatten gav hon honom tjockmjölk i en gästabudsskål. När hon på nytt hade täckt över honom bad han henne att stå vakt vid ingången till tältet. Sisera, som var uttröttad och trodde att han kunde känna sig trygg som gäst i Jaels tält, föll snart i sömn. Jael, som säkert var van att slå tältpluggar i jorden, gick sedan oförmärkt fram till honom med en hammare i handen och en tältplugg som hon drev in genom huvudet på honom och ner i jorden. När Barak som förföljde honom kom dit visade hon honom härföraren, död för ”en kvinnas hand”, som Debora hade förutsagt. (Dom 4:9, 17–22) Jaels modiga handling mot Jehovas fiende lovprisas i Deboras och Baraks segersång, i vilken Jael också kallas ”den mest välsignade bland kvinnor”. (Dom 5:6, 24–27)