RUTS BOK
Den här bibelboken är uppkallad efter en av huvudpersonerna i skildringen, moabitiskan Rut. Berättelsen visar hur Rut blev en av Davids stammödrar genom att hon på sin svärmor Noomis vägnar ingick svågeräktenskap med Boas. Den uppskattning, lojalitet och förtröstan på Jehova som Boas, Noomi och Rut visade är mycket framträdande genom hela skildringen. (Rut 1:8, 9, 16, 17; 2:4, 10–13, 19, 20; 3:9–13; 4:10)
Med undantag av släktregistret (Rut 4:18–22) omfattar Ruts bok en period på ca 11 år under domartiden, men det sägs inte exakt när under denna period händelserna ägde rum. (Rut 1:1, 4, 22; 2:23; 4:13)
Enligt judisk tradition är boken skriven av Samuel, och det finns inget i boken som strider mot det. Att boken avslutas med Davids släktregister tyder på att skribenten kände till Guds avsikt med David. Detta stämmer in på Samuel, eftersom det var han som smorde David till kung. Därför är det rimligt att han också skrev ner en redogörelse för Davids härstamning. (1Sa 16:1, 13)
Bokens äkthet och värde. Att Ruts bok är historisk bekräftas av Matteus, som tar med Boas, Rut och Obed när han återger Jesu Kristi släktregister. (Mt 1:5; jfr Rut 4:18–22; 1Kr 2:5, 9–15.) Dessutom är det helt otänkbart att en hebré skulle ha diktat ihop en historia om att David, den förste kungen i Judas kungliga släktlinje, hade en icke-israelitisk stammoder.
Berättelsen innehåller bakgrundsupplysningar som förklarar och belyser andra delar av Bibeln. Boken ger en levande skildring av hur man tillämpade lagarna om efterskörd (3Mo 19:9, 10; 5Mo 24:19–22; Rut 2:1, 3, 7, 15–17, 23) och svågeräktenskap (5Mo 25:5–10; Rut 3:7–13; 4:1–13). Den innehåller vittnesbörd om Jehovas ledning när det gällde att bevara den släktlinje som ledde fram till Messias och att välja ut enskilda personer som skulle ingå i den släktlinjen. Alla israelitiska kvinnor som var gifta med en man av Judas stam hade utsikten att få bli en av Messias stammödrar. (1Mo 49:10) Att Rut, en moabitiska, blev gynnad på det här sättet belyser den princip som aposteln Paulus nämnde: ”Alltså beror det då inte på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud, som är barmhärtig.” (Rom 9:16) Rut hade valt Jehova som sin Gud och israeliterna som sitt folk, och i sin stora barmhärtighet gav Jehova henne ”full lön” genom att låta henne ingå i den viktigaste släktlinjen av alla. (Rut 2:12; 4:13–17)
[Ruta på sidan 720]
HUVUDPUNKTER I RUTS BOK
En skildring som visar hur Jehova välsignade den gudfruktiga moabitiskan Rut genom att låta henne ingå i den obrutna messianska släktlinje som ledde fram till kung David
Händelserna ägde rum under domartiden; boken fullbordades troligen omkring 1090 f.v.t.
Rut beslutar sig för att hålla sig till Noomi och hennes Gud, Jehova (1:1–22)
De barnlösa änkorna Rut och Orpa följer med sin svärmor, Noomi, Elimeleks änka, när hon lämnar Moab för att återvända till Juda
Noomi avråder de båda kvinnorna från att följa med henne, eftersom utsikterna till omgifte är små; Orpa vänder då tillbaka
Rut låter sig inte avskräckas; hon säger att Noomis folk skall vara hennes folk och att Noomis Gud skall vara hennes Gud
Rut och Noomi kommer fram till Betlehem
Rut plockar ax på Boas åker (2:1–3:18)
Av en händelse börjar Rut plocka ax på en åker som tillhör Boas, en av Elimeleks anförvanter, och vinner hans ynnest
Rut fortsätter att plocka ax på Boas åker tills korn- och veteskörden är till ända
Rut följer Noomis anvisningar och ber Boas använda återköpsrätten; Boas är villig till det, men det finns en man som är närmare släkt med Noomi än vad han är
I egenskap av återköpare gifter sig Boas med Rut (4:1–22)
Inför tio äldste i Betlehem ger Boas den närmare släktingen möjlighet att återköpa Elimeleks åker och uppväcka avkomma åt den döde mannen genom att ingå svågeräktenskap med Rut
När släktingen avstår träder Boas in som återköpare
Äktenskapet mellan Boas och Rut välsignas med en son, Obed, som blir farfar till kung David