Ungdomar frågar:
Varför förstår inte de vuxna mig?
”FÅ VUXNA förstår verkligen ungdomars problem.” Riktigt eller oriktigt? En grupp unga tyskar i åldern 15 till 24 år ombads yttra sig om detta. Tjugotre procent sade ”absolut riktigt”, 25 procent ”möjligen riktigt” och 37 procent ”delvis riktigt”.
Oavsett hur du skulle ha svarat, är det tydligt att en hel del ungdomar anser att vuxna inte förstår dem. Utan tvivel finns det många orsaker till att unga människor känner det på detta sätt. Låt oss här behandla tre av dem.
Olika bakgrund och skilda erfarenheter
”Jag tycker att det är förskräckligt”, beklagar sig 18-åriga Heike, ”när vuxna säger: ’Vänta bara tills du kommer upp i min ålder och har gått igenom allt vad jag har varit med om — då kommer du att inse hur livet verkligen är.’” Låter detta bekant? Sextonåriga Frances framför ett liknande klagomål: ”Det värsta med föräldrar är att de säger: ’Vi har också varit unga’, men det finns inget sätt att jämföra hur det var när de var i vår ålder. Allt är så annorlunda. ... De hade delvis samma problem som vi, men vi har nya problem som de inte vet någonting om.”
Det ligger något i vad båda dessa flickor säger. En del vuxna tycker verkligen att det är svårt att förstå de problem som ungdomar har. Men kom ihåg att man också kan tala om det motsatta förhållandet. Vuxna har inte upplevt hur det är att växa upp i din värld, men du har inte heller upplevt hur det var att växa upp i deras. Du finner det svårt att föreställa dig de krigets fasor som äldre personer kanske har varit med om; de tycker att det är lika svårt att till fullo förstå de påfrestningar och de frestelser som förekommer i skolan, på arbetet och inom de områden där du söker rekreation.
Men det skulle vara oriktigt att tro att denna oförmåga att förstå varandra är begränsad till vuxna i förhållande till ungdomar. Inte ens ungdomar förstår alltid varandra. Bor du till exempel i något av västvärldens industriländer, kända för sina snabbt skiftande samhällsmönster, slit- och slängartiklar och njutningar för stunden? Då kanske du finner det ganska svårt att sätta dig in i de ungdomars situation som växer upp i länder i tredje världen. Beteendemönster som betraktas som normala i ett land kan förefalla egendomliga och svåra att förstå i ett annat.
En tvärkulturell undersökning, där man jämförde amerikansk ungdom med ungdomar i Indien, uppenbarade att ”familjesammanhållningen var större i Indien och att indiska tonåringar i större utsträckning var underställda familjemyndigheten”. I denna undersökning drog man den slutsatsen att varje bedömning av huruvida ungdomar behandlas med förståelse eller inte ”är beroende av vars och ens kulturella referensramar”. Brist på förståelse är därför ofta i mindre utsträckning en fråga om ålder än om kultur, erfarenheter och bakgrund.
Brister i fråga om kommunicerande
En ung kvinna vid namn Inge framhåller en annan anledning. Hon gör en återblick på tonåren i sitt eget liv och säger: ”Mina föräldrar var inte särskilt bra på att samtala. De var helt enkelt alltför uppslukade av sina egna angelägenheter.” Och Ludwigs föräldrar var också så upptagna av sina egna göromål att de hade mycket lite tid över för honom. ”När jag började inse”, säger han, ”att de inte tänkte besvara mina frågor, upphörde jag att ställa frågor till dem. Vårt förhållande blev lidande. När vi någon gång samtalade, övergick detta snart till gräl.”
Kathleen McCoy, som i nio år varit specialredaktör för tidskriften ’Teen, betonar detta ämne och vill upplysa föräldrar om att ”det som en tonåring måste få berätta för er inte alltid är det ni mest av allt vill höra, men när det gäller att bygga upp ett gott kommunicerande och växa ifrån vanor som leder till barriärer, har det en avgörande betydelse att ni lyssnar och att ni finns till hands för ert barn — oavsett vad det är fråga om”. Ja, ovillighet eller oförmåga att kommunicera skadar verkligen förhållandet föräldrar—barn.
Missförstådda motiv
Vidare kan det vara så att du tycker att vuxna — i synnerhet föräldrar eller lärare — är för stränga mot dig, kanske till och med barska. Vad kan deras motiv vara?
En möjlig orsak omnämns av Kathleen McCoy i de ord hon riktar till föräldrar: ”Ni ser hur er tonåring, som står på tröskeln till så många val och så många möjligheter, struntar i, blundar för eller inte inser sitt eget bästa — och ni känner er upprörda. Ni har kanske satt många av era förhoppningar, drömmar och känslor av egenvärde till ert barn och känner er uppbragta, när han eller hon inte når upp till era förväntningar.”
Uppriktigt sagt, tycker du att det i det här fallet låter som om det var fråga om föräldrar som inte bryr sig om dig? Föreställ dig en far vars son som enligt talesättet ”äpplet faller inte långt från trädet” inte enbart har ärvt en del av sin fars goda egenskaper, utan också några av hans svagheter och dåliga böjelser. Fadern, som hos sin son ser en återspegling av sin egen ofullkomlighet, tycker inte om det han ser. Han vill att hans son skall vara bättre. Kan du klandra honom för att han försöker åstadkomma detta, även om hans bemödanden ibland kanske råkar vittna om brist på förståelse, minst sagt?
Andrew har inte behövt utkämpa några duster med en far av detta slag. Han säger: ”Jag har aldrig haft någon som sagt ifrån. Jag har alltid gjort som jag velat.” Men han medger: ”Jag är inte säker på att det är bra.” Å andra sidan berättar Ramon, en annan tonåring: ”Mina föräldrar var fasta mot mig. Jag fick inte vara ute i tid och otid och göra vad jag själv önskade.” Har detta gjort honom förtrytsam? Nej, tvärtom. ”När man tänker efter”, tillstår han, ”leder det till att man blir en bättre person.” Vilken av dessa pojkar kommer det följaktligen att gå bäst för i det långa loppet?
Det råder inget tvivel om hur en forntida kung, vida känd för sin vishet, skulle ha besvarat denna fråga. Han skrev: ”Oförnuft häftar vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” (Ordspråksboken 22:15) Därför skulle det vara oförståndigt och orättvist att alltid betrakta stränghet som ett bevis för att en vuxen saknar förståelse. Även om du kanske tycker att det är svårt att ge honom ”högsta betyg” i vishet, bör du fråga dig om han inte åtminstone förtjänar ”högsta betyg” för att han bryr sig om dig.
Ingen anledning till misströstan
Känslan att människor vi älskar inte förstår oss kan vara smärtsam både för ungdomar och för vuxna. Om detta är ditt problem, så misströsta ändå inte, för detta är inte något problem som är omöjligt att lösa. Det kan helt enkelt vara så att kommunicerandet måste förbättras, eller också kan man mera ingående behöva begrunda det förhållandet att vi alla är en produkt av vår tid, vår miljö och vår utbildning såväl som av vår etniska, sociala, religiösa och politiska uppfostran. Vi måste kanske göra större ansträngningar att se goda motiv bakom valhänta försök.
Att helt lägga skulden på vuxnas brist på förståelse skulle naturligtvis vara självförgörande. Men du bör inte gå till den andra ytterligheten och bli missmodig och tycka att allt är ditt fel. Låt inte negativa erfarenheter i förbindelse med enstaka personer få dig att dra slutsatsen att ingen kan förstå dig. Du kan vara förvissad om att somliga vuxna kan det.
Känn dig styrkt av exemplet med David, som var en ung pojke, när han dödade Goljat. En kort tid därefter uppstod vänskap mellan honom och Jonatan, en vuxen som var omkring 30 år äldre och som var son till kung Saul. Fastän kungen inte visade förståelse för David — något som beredde David stor sorg — gjorde hans son Jonatan det. Det sägs faktiskt att då ”fäste sig Jonatans hjärta så vid Davids hjärta, att Jonatan hade honom lika kär som sitt eget liv”. (1 Samuelsboken 18:1) Föreställ dig att ha en sådan förstående vän — och en vuxen vän dessutom!
Framför allt fann David tröst i det förhållandet att det fanns en som alltid förstod, även om människor missförstod saker och ting och trots Davids egna ofullkomligheter och misstag. ”Hör min suckan”, vädjade han till Gud i bön. Han kände glädje — alldeles som du också kan göra — över vetskapen om att Gud ”vet vad för ett verk vi är”, eller som nutidens människor kanske säger: ”Han förstår verkligen hur vi är funtade.” — Psalm 5:2; 103:14.
Man behöver följaktligen inte mena att vuxna och ungdomar inte kan förstå varandra, att det finns en generationsklyfta som inte kan överbryggas. Om du är villig att göra din del, kan den överbryggas — i själva verket med utomordentlig framgång.
[Bild på sidan 19]
Även om en del vuxna inte förstår ungdomar, finns det andra som gör det