SKÅDEBRÖD

Tolv bröd som lades på ett bord i det heliga i tältboningen och i templet och som ersattes med nya varje sabbat. (2Mo 35:13; 39:36; 1Ku 7:48; 2Kr 13:11; Neh 10:32, 33) Den hebreiska benämningen för ”skådebröd” betyder ordagrant ”ansiktets bröd”. Eftersom ordet för ”ansikte” också avser att något befinner sig ”framför” eller ”i närvaro av” någon eller något (2Ku 13:23), kunde skådebrödet också kallas ”närvarons bröd”, eftersom det hela tiden låg inför Jehovas ansikte som ett offer (2Mo 25:30, not). Skådebrödet kallas också ”det staplade brödet” (2Kr 2:4), ”framläggningsbröden” (Mk 2:26) och ”de framlagda bröden” (Heb 9:2).

Kehatiterna hade ansvaret att baka skådebrödet ”sabbat efter sabbat” och att bära det när tältboningen flyttades. (4Mo 4:7; 1Kr 9:32) Vart och ett av de 12 bröden, varje ringformad kaka, bakades av två gomer (0,2 efa; 4,4 l) fint mjöl, och enligt Josephus användes ingen surdeg. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], III, 142 [vi, 6]) På sabbaten togs de gamla bröden bort från skådebrödsbordet, som stod på norra sidan i det heliga (2Mo 26:35), och ersattes med 12 färska bröd. Brödet lades i två staplar med sex bröd i varje. Ren virak lades på båda staplarna. Enligt judisk tradition lades viraken i guldkärl och inte direkt på bröden, och när skådebröden togs bort på sabbaten brändes viraken på altaret. (3Mo 24:5–8)

De gamla bröden var något högheligt, eftersom de hade legat inför Jehova i det heliga i en vecka, och de skulle ätas av de aronitiska prästerna på en helig plats, tydligen någonstans på helgedomens område. (3Mo 24:9) I Bibeln nämns bara ett tillfälle då andra än aronitiska präster åt av bröden. När David var på flykt undan Saul bad han översteprästen Ahimelek om bröd till sig själv och sina män. Eftersom Ahimelek inte hade något ”vanligt bröd”, gav han David av de skådebröd som hade bytts ut. Men översteprästen, som trodde att David var ute på ett uppdrag för kungens räkning, förvissade sig först om att David och hans män var ceremoniellt rena. (1Sa 21:1–6) Jesus Kristus hänvisade till denna händelse när fariséerna opponerade sig mot att hans lärjungar ryckte av ax på sabbaten. (Mt 12:3–7; Lu 6:1–4)