”Utan en liknelse talade han inte alls till dem”

”Jesus [talade] till folkskarorna i liknelser. Ja, utan en liknelse talade han inte alls till dem.” (MATTEUS 13:34)

1, 2. a) Varför blir effektiva illustrationer inte så lätt bortglömda? b) Vilka slag av illustrationer eller liknelser använde Jesus, och vilka frågor uppstår om hans användning av illustrationer? (Se också fotnoten.)

KAN du påminna dig en viss liknelse eller illustration som du hörde, kanske i ett offentligt föredrag, för många år sedan? Effektiva och talande illustrationer glömmer man inte i första taget. En författare framhöll att illustrationer ”förvandlar öron till ögon och gör åhörarna fria att tänka med bilder för sin inre syn”. Eftersom vi ofta tänker bäst i bilder, kan illustrationer göra begreppen lättare att förstå. Illustrationer kan ge liv åt orden och ge lärdomar som blir fast befästa i vårt minne.

² Ingen lärare på jorden har varit skickligare på att använda illustrationer eller liknelser än Jesus Kristus. Jesu många liknelser kan vi lätt påminna oss nu, nästan två tusen år efter det att de framställdes.a Varför använde Jesus sig i så hög grad av denna undervisningsmetod? Och vad gjorde hans illustrationer så effektiva?

Varför Jesus undervisade med hjälp av illustrationer

3. a) Vad är, enligt Matteus 13:34, 35, en orsak till att Jesus använde liknelser eller illustrationer? b) Vad visar att Jehova måste sätta värde på denna undervisningsmetod?

³ Bibeln ger oss två framträdande orsaker till att Jesus använde illustrationer eller liknelser. För det första gjorde han det som en uppfyllelse av en profetia. Aposteln Matteus skrev: ”Jesus [talade] till folkskarorna i liknelser. Ja, utan en liknelse talade han inte alls till dem, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade: ’Jag vill öppna min mun till liknelser.’” (Matteus 13:34, 35) Den ”profet” som citerades av Matteus var den som skrev Psalm 78:2. Denne psalmist skrev under inspiration av Guds ande många hundra år före Jesu födelse. Är det inte anmärkningsvärt att Jehova hundratals år i förväg bestämde att hans Son skulle undervisa med hjälp av liknelser eller illustrationer? Jehova måste helt visst sätta värde på denna undervisningsmetod.

4. Hur förklarade Jesus orsaken till att han använde liknelser?

⁴ För det andra förklarade Jesus själv att han använde liknelser för att sålla bort dem som hade oemottagliga hjärtan. Sedan han för ”stora folkskaror” framställt liknelsen om såningsmannen, frågade hans lärjungar: ”Varför talar du till dem i liknelser?” Jesus svarade: ”Er är det förunnat att förstå himlarnas kungarikes heliga hemligheter, men dessa är det inte förunnat. Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de ser utan att verkligen se och hör utan att verkligen höra eller fatta innebörden av det; och på dem uppfylls Jesajas profetia, som lyder: ’Med hörseln skall ni höra men alls inte fatta innebörden av det; och seende skall ni se men alls inget märka. Detta folks hjärta har nämligen blivit oemottagligt.’” (Matteus 13:2, 10, 11, 13–15; Jesaja 6:9, 10)

5. Hur avskilde Jesu liknelser de ödmjuka åhörarna från dem med stolta hjärtan?

⁵ Vad var det i Jesu liknelser som sållade bort människor? I somliga fall måste hans åhörare söka noggrant för att få fram den fulla innebörden av hans ord. Ödmjuka människor drevs till att ställa frågor för att få ytterligare upplysningar. (Matteus 13:36; Markus 4:34) Jesu liknelser uppenbarade alltså sanningen för dem vars hjärtan hungrade efter den; samtidigt dolde hans liknelser sanningen för dem som hade stolta hjärtan. Vilken enastående lärare Jesus var! Låt oss nu undersöka några faktorer som gjorde hans liknelser så effektiva.

Selektivt bruk av detaljer

6–8. a) Vilken fördel hade Jesu åhörare under det första århundradet ännu inte fått? b) Vilka exempel visar att Jesus var selektiv i sitt bruk av detaljer?

⁶ Har du någon gång undrat hur det kan ha känts för dessa lärjungar under det första århundradet, som med egna öron fick höra Jesus undervisa? De hade privilegiet att få höra Jesu röst, men de hade ännu inte fördelen av att kunna vända sig till en skriven redogörelse för att påminna sig vad han hade sagt. I stället måste de själva bevara Jesu ord i sinne och hjärta. Genom sitt skickliga bruk av liknelser gjorde Jesus det lättare för dem att komma ihåg det han hade lärt dem. Hur då?

⁷ Jesus var selektiv i sitt bruk av detaljer. När detaljer var viktiga för en berättelse eller nödvändiga för att ge eftertryck, var han mycket noga med att ta med dem. Därför talade han om exakt hur många får som lämnades kvar medan ägaren sökte det vilsegångna, hur många timmar arbetarna arbetade i vingården och hur många talenter som anförtroddes åt slavarna. (Matteus 18:12–14; 20:1–16; 25:14–30)

⁸ Samtidigt utelämnade Jesus oväsentliga detaljer som kunde ha hindrat oss att förstå innebörden i liknelserna. I liknelsen om den obarmhärtige slaven, till exempel, förklaras det inte hur den här slaven hade lyckats dra på sig en skuld på 60 000 000 denarer. Det Jesus betonade var behovet av att vara förlåtande. Det viktiga var inte hur slaven kom i skuld, utan hur hans skuld blev efterskänkt och hur han i sin tur behandlade en medslav som var skyldig honom relativt lite pengar. (Matteus 18:23–35) Det är på liknande sätt med liknelsen om den förlorade sonen: Jesus förklarade inte varför den yngre sonen plötsligt krävde att få ut sitt arv och varför han slösade bort det. Men Jesus berättade detaljerat hur fadern kände det och reagerade när hans son hade ändrat hjärteinställning och återvände hem. Sådana detaljer beträffande faderns reaktion var viktiga för den huvudtanke Jesus ville ha fram, nämligen att Jehova förlåter ”i rikt mått”. (Jesaja 55:7; Lukas 15:11–32)

9, 10. a) Vad inriktade Jesus sig på när han beskrev personerna i sina liknelser? b) Hur gjorde Jesus det lättare för sina åhörare och andra att komma ihåg hans liknelser?

⁹ Jesus visade gott omdöme också i sitt sätt att beskriva personerna i sina liknelser. I stället för att ge utförliga beskrivningar av deras utseende inriktade Jesus sig ofta på vad de gjorde eller på hur de reagerade på de händelser han berättade om. I stället för att beskriva hur den barmhärtige samariern såg ut berättade Jesus således om något mycket viktigare – hur samariern visade medlidande och hjälpte en skadad jude som låg på vägen. Jesus tog med de detaljer som behövdes för att lära ut att kärleken till nästan bör gälla också människor som inte tillhör vår egen ras eller nation. (Lukas 10:29, 33–37)

¹⁰ Jesu noggrannhet med detaljer gjorde att hans liknelser var koncisa och inte belamrade med ovidkommande saker. På så sätt gjorde han det lättare för sina åhörare under det första århundradet – och för otaliga andra som längre fram skulle läsa de inspirerade evangelierna – att komma ihåg dem och de värdefulla lärdomar de gav.

Hämtade från vardagslivet

11. Ge exempel på hur Jesu liknelser återspeglade sådant som han utan tvivel hade iakttagit medan han växte upp i Galileen.

¹¹ Jesus var en mästare på att använda liknelser och illustrationer som hade samband med människors liv. Många av hans liknelser återspeglar sådant som han utan tvivel iakttog medan han växte upp i Galileen. Tänk för ett ögonblick på hans tidiga liv. Hur ofta såg han sin mor göra i ordning syrat bröd genom att ta en klump syrad deg som hon hade sparat från förra gången hon bakade och använda den för att få den nya degen att jäsa? (Matteus 13:33) Hur många gånger hade han gett akt på fiskare som sänkte ner sina nät i det klara, blå vattnet i Galileens hav? (Matteus 13:47) Hur ofta hade han sett barn leka på torget? (Matteus 11:16) Jesus hade sannolikt lagt märke till andra vanliga företeelser som sedan fann sin väg in i hans liknelser – säd som såddes, glädjerika bröllopsfester och sädesfält som mognade i solen. (Matteus 13:3–8; 25:1–12; Markus 4:26–29)

12, 13. Hur visade Jesu liknelse om vetet och ogräset att han var förtrogen med förhållandena i området?

¹² Det är alltså inte förvånande att vi överallt i Jesu många liknelser finner omständigheter och situationer som rör vardagslivet. För att ännu bättre förstå hur skickligt han använde denna undervisningsmetod är det alltså till nytta att vi tänker på vad hans ord betydde för hans judiska åhörare. Låt oss se på två exempel.

¹³ Först kan vi tänka på hur Jesus i liknelsen om vetet och ogräset berättade om en man som sådde utmärkt vete i sin åker men att ”en fiende” gjorde intrång på åkern och översådde den med ogräs. Varför valde Jesus just denna speciella fientliga handling? Tänk nu på att han framställde den här liknelsen nära Galileens hav och att galiléernas huvudsysselsättning av allt att döma var jordbruk. Vad kunde vålla en jordbrukare större skada än att en fiende i hemlighet kom till hans åker och översådde den med skadligt ogräs? Världsliga lagar från den tiden visar att sådana angrepp förekom. Är det inte tydligt att Jesus använde en situation som hans åhörare kunde relatera till? (Matteus 13:1, 2, 24–30)

14. Varför är det i liknelsen om den barmhärtige samariern betecknande att Jesus använde den väg som gick ”från Jerusalem till Jeriko” för att framhäva sin tanke?

¹⁴ Tänk för det andra på liknelsen om den barmhärtige samariern. Jesus började genom att säga: ”En viss man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade in bland rövare, som slet av honom kläderna och dessutom gav honom flera slag, varpå de gav sig av och lät honom ligga halvdöd.” (Lukas 10:30) Det är betecknande att Jesus använde vägen som gick ”från Jerusalem till Jeriko” för att framhäva sin tanke. När han framställde den här liknelsen, befann han sig i Judeen, inte långt från Jerusalem; därför kände hans åhörare sannolikt till vägen i fråga. Just den här vägen var känd för att vara farlig, särskilt för den som färdades ensam. Den vindlade sig fram genom öde trakter, och det gjorde att det fanns många ställen där rånare kunde ligga på lur.

15. Varför kunde ingen med rätta ursäkta prästens och levitens likgiltighet i liknelsen om den barmhärtige samariern?

¹⁵ Det är något annat som är värt att lägga märke till beträffande det att Jesus talade om den väg som gick ”ner från Jerusalem till Jeriko”. Enligt liknelsen var det först en präst och sedan en levit som också färdades på den där vägen – men ingen stannade till för att hjälpa offret. (Lukas 10:31, 32) Prästerna tjänade i templet i Jerusalem, och leviterna bistod dem. Många präster och leviter bodde i Jeriko när de inte arbetade i templet, för Jeriko låg bara 23 kilometer från Jerusalem. De hade alltså utan tvivel haft tillfälle att färdas på den där vägen. Lägg också märke till att prästen och leviten gick längs vägen ”från Jerusalem” och följaktligen var på väg bort från templet.b Ingen kunde därför ursäkta dessa mäns likgiltighet genom att säga: ”De undvek den skadade mannen därför att han föreföll vara död, och om de rörde vid en död kropp skulle de för en tid ha varit olämpliga att tjäna i templet.” (3 Moseboken 21:1; 4 Moseboken 19:11, 16) Är det inte tydligt att Jesu liknelse återspeglade sådant som hans åhörare var förtrogna med?

Hämtade från skaparverket

16. Varför är det inte att undra på att Jesus var mycket förtrogen med skapelsen?

¹⁶ Ett antal av Jesu liknelser och illustrationer visar att han var förtrogen med växter, djur och väderförhållanden. (Matteus 6:26, 28–30; 16:2, 3) Varifrån fick han sådan kunskap? Medan han växte upp i Galileen, hade han utan tvivel utmärkta tillfällen att ge akt på Jehovas skaparverk. Dessutom är Jesus ”den förstfödde av all skapelse”, och Jehova använde honom som den ”mästerlige arbetaren” i skapandet av allting. (Kolosserna 1:15, 16; Ordspråken 8:30, 31) Är det att undra på att Jesus var mycket förtrogen med skapelsen? Låt oss se hur han skickligt använde denna kunskap i sin undervisning.

17, 18. a) Hur visar Jesu ord i Johannes, kapitel 10, att han var förtrogen med fårens egenskaper? b) Vad har besökare i Bibelns länder lagt märke till i fråga om banden mellan herdar och deras får?

¹⁷ Bland de mest ömsinta och kärleksfulla av Jesu liknelser är den som vi finner i Johannes, kapitel 10, där han liknar sitt nära förhållande till sina efterföljare vid förhållandet mellan en herde och hans får. Jesu ord visar att han var mycket förtrogen med tamfårets egenskaper. Han visade att fåren låter sig ledas och att de troget följer sin herde. (Johannes 10:2–4) Det unika bandet mellan herdar och får har uppmärksammats av besökare i Bibelns länder. På 1800-talet noterade naturforskaren H. B. Tristram: ”Jag såg en gång en herde leka med sin hjord. Han låtsades springa i väg; fåren följde efter och omringade honom. ... Till sist bildade hela hjorden en cirkel och skuttade lekfullt runt omkring honom.”

¹⁸ Varför följer fåren sin herde? ”Eftersom de känner hans röst”, sade Jesus. (Johannes 10:4) Känner fåren verkligen sin herdes röst? Efter egna iakttagelser skrev George A. Smith i sin bok The Historical Geography of the Holy Land: ”Ibland njöt vi vår middagsvila intill en av dessa judeiska källor, och dit kom tre eller fyra herdar ner med sina hjordar. Hjordarna blandade sig med varandra, och vi undrade hur varje herde skulle få ut sina egna får igen. Men sedan fåren druckit och lekt färdigt, gick herdarna en och en upp längs olika sidor av dalen, och var och en utstötte sitt lockrop; och vars och ens får kom fram ur hopen till sin egen herde, och hjordarna gav sig av lika ordnat som de kommit.” Jesus kunde knappast ha funnit ett bättre sätt att illustrera sin tanke. Om vi erkänner och lyder det han lärde och om vi följer hans ledning, då kan vi komma under ”den rätte herdens” ömma och kärleksfulla omvårdnad. (Johannes 10:11)

Hämtade från händelser som var kända för hans åhörare

19. Hur gjorde Jesus effektivt bruk av en tragedi som inträffat i trakten för att vederlägga en falsk uppfattning?

¹⁹ Effektiva liknelser och illustrationer kan innehålla erfarenheter eller exempel att hämta lärdomar av. Vid ett tillfälle använde Jesus en nyligen inträffad händelse för att tillbakavisa den falska föreställningen att de som drabbas av tragedier är förtjänta av det. Han sade: ”De där arton, som tornet i Siloam föll ner på och så dödade dem, föreställer ni er att de bevisades ha större skuld [vara större syndare] än alla andra människor som bor i Jerusalem?” (Lukas 13:4) Jesus argumenterade verkningsfullt mot ett fatalistiskt resonemang. Dessa 18 själar förgicks inte på grund av någon synd som väckt Guds misshag. Deras tragiska död var i stället en följd av tid och oförutsedd händelse. (Predikaren 9:11) Han vederlade på så vis en falsk lära genom att hänvisa till en händelse som var väl känd av hans åhörare.

20, 21. a) Varför fördömde fariséerna Jesu lärjungar? b) Vilken biblisk skildring använde Jesus för att belysa att Jehova aldrig ville ha en sträng tillämpning av sin sabbatslag? c) Vad kommer att tas upp i följande artikel?

²⁰ I sin undervisning använde Jesus också bibliska exempel. Tänk på det tillfälle då fariséerna fördömde hans lärjungar för att de ryckte av ax och åt dem på sabbaten. I verkligheten var det inte Guds lag som lärjungarna överträdde, utan fariséernas stränga tolkning av vad som var lagstridigt arbete på sabbaten. För att belysa att Gud aldrig hade velat ha en sådan överdrivet sträng tillämpning av sin sabbatslag påminde Jesus om en händelse som är beskriven i 1 Samuelsboken 21:3–6. När David och hans män var hungriga, stannade de till vid tältboningen och åt av framläggningsbröden, som hade blivit utbytta. De gamla bröden var i vanliga fall avsedda för prästerna. Men på grund av omständigheterna blev David och hans män inte domfällda för att de åt dem. Det är värt att lägga märke till att den här skildringen är den enda i Bibeln om hur personer som inte var präster använde de gamla bröden. Jesus visste exakt vilken skildring han skulle använda, och hans judiska åhörare var utan tvivel förtrogna med den. (Matteus 12:1–8)

²¹ Jesus var verkligen en stor lärare! Vi kan inte låta bli att förundras över hans makalösa förmåga att förmedla viktiga sanningar på ett sätt som kunde förstås av hans åhörare. Men hur kan vi efterlikna honom i vår undervisning? Detta kommer att tas upp i följande artikel.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg?

• Varför undervisade Jesus med illustrationer och liknelser?

• Vilket exempel visar att Jesus använde liknelser som hans åhörare under det första århundradet kunde relatera till?

• Hur gjorde Jesus i sina liknelser skickligt bruk av sin kunskap om skaparverket?

• På vilka sätt gjorde Jesus bruk av händelser som var kända för hans åhörare?

[Bilder på sidan 15]

Jesus berättade om en slav som vägrade att efterskänka en relativt liten skuld och om en far som förlät en son som hade slösat bort hela sitt arv

[Bild på sidan 16]

Vad var lärdomen i Jesu liknelse om den barmhärtige samariern?

[Bild på sidan 17]

Är det verkligen så att får känner sin herdes röst?