Att uppskatta kristna möten och sammankomster
”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas.” — HEBRÉERNA 10:24, 25.
1, 2. a) Varför är det ett privilegium att få vara med vid möten och sammankomster tillsammans med sanna kristna? b) I vilken bemärkelse är Jesus närvarande vid sina efterföljares möten och sammankomster?
DET är ett privilegium att få vara med vid kristna möten och sammankomster, vare sig färre än tio eller flera tusen tillbedjare av Jehova är församlade. Jesus sade ju: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”! (Matteus 18:20) Det är sant att Jesus gav detta löfte i samband med att han talade om hur rättsliga frågor skulle hanteras av dem som har ledningen i församlingen, men är principen i Jesu ord också tillämplig på alla kristna möten och sammankomster som inleds och avslutas med bön i hans namn? (Matteus 18:15–19) Ja, det är den, för kom ihåg vad Jesus lovade, när han sände ut sina efterföljare att göra lärjungar: ”Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:20.
2 Det kan inte råda något tvivel om att huvudet för den kristna församlingen, Herren Jesus Kristus, är livligt intresserad av alla sina trogna efterföljares möten och sammankomster. Vi kan också vara övertygade om att han är närvarande hos dem genom Guds heliga ande. (Apostlagärningarna 2:33; Uppenbarelseboken 5:6) Jehova Gud är också intresserad av att vi församlas. Huvudsyftet med sådana möten är att lovprisa Gud ”bland de församlade skarorna”. (Psalm 26:12) Att vi är med vid församlingsmöten är ett bevis på vår kärlek till honom.
3. Av vilka tungt vägande skäl uppskattar vi kristna möten och sammankomster?
3 Det finns andra tungt vägande skäl till att vi uppskattar kristna möten. Innan Jesus Kristus lämnade jorden satte han sina smorda lärjungar till att tjäna som en ”trogen och omdömesgill slav”, som skulle förse trons hushåll med andlig mat i rätt tid. (Matteus 24:45) Församlingsmöten och sammankomster har en framträdande roll i att ge denna andliga mat. Herren Jesus Kristus vägleder denne trogne slav till att vid sådana möten och sammankomster ge livsviktig information åt alla som önskar överleva denna onda ordnings slut och vinna liv i Guds rättfärdiga nya värld.
4. Vilken farlig ”sed” eller vana omnämns i Bibeln, och vad kommer att hjälpa oss att undvika den?
4 Därför kan ingen kristen tillåta sig att utveckla den farliga sed eller vana som aposteln Paulus hade lagt märke till hos somliga. Han skrev: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:24, 25) Att vi mediterar över vilket privilegium det är och vilken nytta vi har av att vara med vid kristna möten och sammankomster kommer att hjälpa oss att lojalt och helhjärtat stödja dessa.
Möten som bygger upp
5. a) Vilken verkan bör vårt tal ha vid mötena? b) Varför bör vi inte dröja med att inbjuda intresserade till våra möten?
5 Eftersom de kristna ber om att Jehovas ande skall vara verksam vid kristna möten, bör varje kristen göra sitt bästa för att samverka med och inte ”bedröva ... Guds heliga ande”, som aposteln Paulus skrev under inspiration, när han behandlade hur vårt tal bör vara. (Efesierna 4:30) Det vi säger bör alltid vara lämpat att ”bygga upp allt efter behov, för att det må förmedla vad som är gynnsamt för dem som hör på”. (Efesierna 4:29) Detta är särskilt viktigt vid kristna möten och sammankomster. I sitt brev till korinthierna betonade Paulus vikten av att kristna möten var uppbyggande, undervisande och uppmuntrande. (1 Korinthierna 14:5, 12, 19, 26, 31) Alla de närvarande får nytta av sådana möten, inbegripet nykomlingar som kan komma att dra slutsatsen: ”Gud är verkligen ibland er.” (1 Korinthierna 14:25) Vi bör därför inte dröja med att inbjuda nyintresserade att församlas med oss, eftersom detta kan påskynda deras andliga framåtskridande.
6. Bland annat vilka faktorer bidrar till att göra ett möte uppbyggande?
6 Alla som får i uppgift att hålla tal, göra intervjuer eller medverka i demonstrationer vid kristna möten bör se till att deras tal är både uppbyggande och i enlighet med Guds skrivna ord, Bibeln. Vårt tal bör, förutom att det är korrekt, också ge uttryck åt sådana känslor som är i enlighet med Guds och Kristi kärleksfulla personligheter. Om alla som medverkar i programmet vid ett möte medvetet försöker återspegla Guds andes frukt, exempelvis glädje, långmodighet och tro, då kommer helt visst alla de närvarande att känna sig uppbyggda. — Galaterna 5:22, 23.
7. Hur kan alla de närvarande medverka till att ett möte blir uppbyggande?
7 Även om endast några få kan ha programpunkter vid ett församlingsmöte, kan alla medverka till att mötet blir uppbyggande. Publiken får ofta tillfälle att besvara frågor, något som ger oss tillfälle att offentligt bekänna vår tro. (Romarna 10:9) Vi bör aldrig utnyttja sådana tillfällen till att föra fram egna uppfattningar, skryta över vad vi själva har uträttat eller kritisera någon medtroende. Skulle inte det bedröva Guds ande? Meningsskiljaktigheter med medtroende tar man bäst upp enskilt och i en anda av kärlek. Bibeln förklarar: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Efesierna 4:32) Vilket enastående tillfälle att tillämpa detta fina råd får vi inte vid kristna möten och sammankomster! Därför kommer många i god tid till mötena och dröjer kvar en stund efteråt, något som också är till hjälp för nyintresserade som har särskilt behov av att känna sig välkomnade. Genom att ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar” kan således alla överlämnade kristna medverka till att mötena blir uppbyggande.
Att förbereda sig väl
8. a) Vilka berömvärda ansträngningar gör några för att vara med vid mötena? b) Hur är Jehova en föredömlig herde?
8 Även om det för somliga kanske inte är så svårt att vara med vid kristna möten och sammankomster, kan det för andra kräva stora ansträngningar. Tänk till exempel på en kristen mor som kanske måste förvärvsarbeta för att bidra till familjens försörjning och som när hon kommer hem trött från sitt arbete måste laga mat och hjälpa barnen att bli färdiga för mötet. Och tänk på kristna som kanske har lång väg att färdas till mötena eller som kanske är begränsade på grund av ålder och ålderdomssvaghet. I likhet med en kärleksfull herde, som förstår vilka behov varje får i hans hjord har, förstår Jehova Gud helt visst den situation som varje trogen mötesdeltagare befinner sig i. Bibeln förklarar: ”Som en herde kommer han [Jehova] att valla sin egen hjord. Med sin arm kommer han att församla lammen; och i sin famn kommer han att bära dem. Dem som ger di kommer han att föra med varsamhet.” — Jesaja 40:11.
9, 10. Hur kan vi få största möjliga nytta av mötena?
9 De som måste göra stora ansträngningar för att regelbundet vara med vid mötena kanske inte har så mycket tid till att förbereda det stoff som skall behandlas. Genom att varje vecka läsa Bibeln enligt schemat för bibelläsning får man ut mer av skolan i teokratisk tjänst. Genom att förbereda sig får man också ut mer av sådana möten som Vakttornsstudiet och församlingsbokstudiet. Att läsa igenom studiestoffet i förväg och åtminstone begrunda några av de skriftställen som det hänvisas till kan göra det lättare för dem som på grund av sin familjesituation inte har så mycket tid till förfogande att meningsfullt kunna medverka vid genomgången av detta viktiga bibliska stoff i församlingen.
10 Andra, som har mer tid till sitt förfogande, kan ägna mer tid åt att förbereda mötena. De kan exempelvis slå upp och läsa de skriftställen som inte är citerade, utan bara hänvisade till, och ta reda på lite mer om dessa. På så sätt kan alla vara beredda att få ut mesta möjliga av mötena och medverka till att bygga upp församlingen genom sina tal och kommentarer. Genom att vara väl förberedda kan äldste och biträdande tjänare vara goda föredömen i att ge korta och koncisa svar. Av respekt för Jehovas anordningar undviker vi att göra sådant som distraherar under mötena. — 1 Petrus 5:3.
11. Varför krävs det självdisciplin för att förbereda sig för mötena?
11 Om nöjen och andra aktiviteter, som inte är nödvändiga för vår andliga hälsa, upptar för mycket av vår tid, kan vi behöva rannsaka oss själva och ”sluta ... upp med att vara oförnuftiga”, när det gäller vårt bruk av tiden. (Efesierna 5:17) Vårt mål bör vara att ”köpa upp ... tid” från sådant som är mindre viktigt till att studera Bibeln och förbereda oss för möten och till att ta del i tjänsten för Guds kungarike. (Efesierna 5:16) Det skall medges att detta inte alltid är så lätt och att det kräver självdisciplin. Genom att ägna uppmärksamhet åt detta lägger ungdomar en bra grund för fortsatt framåtskridande. Så här skrev Paulus till sin yngre följeslagare Timoteus: ”Begrunda dessa ting [Paulus’ råd till Timoteus]; gå upp i dem, för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla.” — 1 Timoteus 4:15.
Exempel från Guds ord
12. Hur var Samuels familj ett fint exempel?
12 Tänk på hur Samuels familj var ett fint exempel genom att regelbundet församlas tillsammans med medtillbedjare vid Guds tältboning i Silo, när det gjordes anordningar för detta. Trots att det endast var män som behövde besöka de årliga högtiderna, tog Samuels far, Elkana, med sig hela sin familj, när han ”gick upp från sin stad år efter år för att kasta sig ner inför och frambära slaktoffer åt härars Jehova i Silo”. (1 Samuelsboken 1:3–5) Samuels hemstad, Ramatajim-Sofim, låg kanske nära kusten vid en utlöpare av ”Efraims bergstrakt” och det nutida Rentis eller Rantis. (1 Samuelsboken 1:1) I så fall hade de omkring tre mil att gå till Silo, en tröttande vandring på den tiden, som Elkana och hans familj lojalt företog ”år efter år”, när de gick ”upp till Jehovas hus”. — 1 Samuelsboken 1:7.
13. Vad gjorde trogna judar på Jesu tid?
13 Jesus växte också upp i en stor familj, som varje år färdades från Nasaret för att vara med vid påskhögtiden i Jerusalem, som låg omkring 10 mil söder om Nasaret. Det fanns två möjliga vägar de kunde ta. Den rakaste vägen gick ner till Megiddodalen och sedan upp till omkring 600 meters höjd genom samariskt område och vidare till Jerusalem. Den andra populära vägen var den som Jesus tog vid sin sista färd till Jerusalem år 33 v.t. Att ta den innebar att gå ner genom Jordandalen till under havsytans nivå tills man nådde ”Judeens gränsområden” på ”andra sidan Jordan”. (Markus 10:1) Därifrån är ”vägen upp till Jerusalem” omkring tre mil med en stigning på över 1.100 meter. (Markus 10:32) Skaror av trogna högtidsdeltagare gjorde regelbundet den tröttsamma resan från Galileen till Jerusalem. (Lukas 2:44) De som gjorde denna tröttsamma resa är verkligen fina exempel för Jehovas tjänare i rika länder i våra dagar, vilka i många fall tack vare moderna transportmedel utan större svårighet kan vara med vid kristna möten och sammankomster.
14, 15. a) Hur var Hanna ett fint exempel? b) Vad kan vi lära av den fina inställning till mötena som några nya mötesdeltagare visar?
14 Ett annat exempel är den 84-åriga änkan Hanna. Bibeln förklarar att hon ”aldrig var borta från templet”. (Lukas 2:37) Hanna visade också kärleksfullt intresse för andra. Vad gjorde hon, när hon fick se spädbarnet Jesus och fick veta att han var den utlovade Messias? Jo, hon tackade Gud och började ”tala om barnet till alla som väntade på Jerusalems befrielse”. (Lukas 2:38) Vilket fint exempel för de kristna i våra dagar!
15 Ja, vi bör finna sådan glädje i att vara med vid och delta i våra möten att vi likt Hanna aldrig önskar utebli. Det är också så många nya känner det, sedan de har kommit ut ur mörkret och in i Guds underbara ljus. De önskar lära sig så mycket som möjligt och uttrycker stor uppskattning av mötena. De som har varit med länge i sanningen kan å andra sidan behöva vara på sin vakt, så att de inte överger ”den kärlek” de ”först hade”. (Uppenbarelseboken 2:4) Allvarliga hälsoproblem eller andra faktorer som vi inte råder över kan ibland hindra oss från att vara med vid möten. Men vi bör aldrig låta materialism, rekreation eller bristande intresse få oss att komma oförberedda eller slöa till mötena eller göra det oregelbundet. — Lukas 8:14.
Det bästa exemplet
16, 17. a) Vilken inställning hade Jesus till andliga möten och sammankomster? b) Vilken god vana bör alla kristna försöka ha?
16 Jesus var ett enastående exempel i fråga om att visa uppskattning av andliga möten och sammankomster. Redan vid 12 års ålder visade han sin kärlek till Guds hus i Jerusalem. Sedan han på hemvägen därifrån hade kommit bort från sina föräldrar, fann de honom slutligen i templet, där han resonerade med lärarna om Guds ord. Jesus bemötte sina föräldrars oro genom att respektfullt säga: ”Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” (Lukas 2:49) Den unge Jesus återvände undergivet till Nasaret tillsammans med sina föräldrar. Där fortsatte han att visa sin kärlek till möten för tillbedjan genom att regelbundet vara närvarande i synagogan. När han började sin tjänst, heter det därför i Bibeln: ”Han kom till Nasaret, där han hade fostrats upp; och enligt sin vana på sabbatsdagen gick han in i synagogan, och han reste sig för att läsa.” När Jesus hade läst och förklarat Jesaja 61:1, 2, började åhörarna ”förundra sig över de vinnande ord som utgick ur hans mun”. — Lukas 4:16, 22.
17 Kristna möten följer nu samma grundläggande mönster. Efter det att mötet har inletts med en sång av lovprisning och en bön, läses och förklaras verser ur Bibeln (eller verser citerade i det stoff som studeras). De sanna kristna är förpliktade att efterlikna den goda sed eller vana som Jesus Kristus hade. De finner glädje i att så långt deras omständigheter tillåter vara med vid kristna möten och sammankomster.
Nutida exempel
18, 19. Hur har bröder i länder där man lever under mycket knappa omständigheter handlat föredömligt i fråga om möten och sammankomster?
18 Många av våra bröder och systrar i delar av världen där man lever under mycket knappa omständigheter visar en föredömlig uppskattning av kristna möten och sammankomster. I Moçambique tog det en områdestillsyningsman vid namn Orlando och hans hustru, Amélia, 45 timmar att gå de omkring nio milen över ett högt berg till en sammankomst som de skulle betjäna. Sedan måste de göra samma färd tillbaka för att betjäna nästa sammankomst. Orlando rapporterade blygsamt: ”Men vi tyckte att det vi hade gjort inte var något i jämförelse med det som bröderna från Bawaförsamlingen hade gjort. För att vara med vid sammankomsten måste de gå omkring 40 mil fram och tillbaka, vilket tog dem sex dagar, och bland dessa bröder var en broder som var 60 år gammal!”
19 Hur är det då med uppskattningen av församlingsmötena varje vecka? Kashwashwa Njamba är en klen syster i 70-årsåldern som bor i Kaisososi, en liten by omkring fem kilometer från Rikets sal i Rundu i Namibia. För att vara med vid mötena måste hon gå en mil fram och tillbaka genom bushen. Trots att andra har blivit rånade utefter den här vägen, fortsätter Kashwashwa att komma. Flertalet möten hålls på språk som hon inte förstår. Hur får hon då nytta av att vara med? Hon säger: ”Genom att följa med i skriftställena försöker jag räkna ut vad talet handlar om.” Men hur kan hon följa med i skriftställena, då hon inte kan läsa? ”Jag lyssnar efter de skriftställen som jag kan utantill”, svarar hon. Och under årens lopp har hon lagrat en hel del skriftställen i minnet. För att förbättra sin förmåga att använda Bibeln är hon nu med vid den kurs i läsning och skrivning som anordnats av församlingen. ”Jag tycker om att vara med vid mötena”, säger hon. ”Det finns alltid något nytt att lära, och jag tycker om att vara tillsammans med bröderna och systrarna. De kommer alltid fram och hälsar på mig, även om vi på grund av språksvårigheter inte kan tala så mycket med varandra. Och det allra viktigaste är att jag vet att jag gläder Jehovas hjärta genom att vara med vid mötena.”
20. Varför får vi inte underlåta att församlas till kristna möten och sammankomster?
20 Miljoner av Jehovas tillbedjare i världen visar i likhet med Kashwashwa en berömvärd uppskattning av kristna möten och sammankomster. Vi kan inte tillåta oss att nu, när Satans värld går mot tillintetgörelse, underlåta att församlas. Må vi i stället förbli andligen vakna och visa djup uppskattning av möten och sammankomster. Därigenom kommer vi inte bara att glädja Jehovas hjärta, utan vi kommer också att bli rikligen välsignade av att få ta del av den undervisning från Gud som leder till evigt liv. — Ordspråken 27:11; Jesaja 48:17, 18; Markus 13:35–37.
Repetitionsfrågor
◻ Varför är det ett privilegium att få vara med vid kristna möten och sammankomster?
◻ Hur kan alla de närvarande medverka till att göra ett möte uppbyggande?
◻ Hur var Jesus Kristus ett enastående föredöme?
◻ Vilken lärdom kan vi hämta av våra bröder i länder där man lever under mycket knappa omständigheter?
[Ruta på sidan 17]
De uppskattar veckans möten
Miljontals människor bor i städer plågade av fattigdom och brottslighet, men de sanna kristna visar trots sådana förhållanden verklig uppskattning av kristna möten och sammankomster. Så här rapporterar en äldste som tjänar i en av församlingarna i Soweto i Sydafrika: ”I en församling med 60 vittnen och odöpta förkunnare är 70 eller 80 och ibland fler med vid våra möten. Våra bröder och systrar behöver inte åka långt för att vara med vid mötena, men det är mycket farligt i den här delen av Soweto. En broder fick en kniv i ryggen, när han var på väg till ett möte. Åtminstone två systrar har utsatts för rånförsök. Men detta hindrar dem inte från att komma. Efter det att söndagsmötet har avslutats med bön stannar åtminstone 95 procent av de närvarande kvar och övar de sånger som skall sjungas under följande veckas möten. Detta hjälper de nyintresserade att lära sig sångerna och att kunna sjunga med.”
På landsbygden kan sådant som långa avstånd göra det svårt att ta sig till mötena tre gånger i veckan. Ett intresserat par bor 15 kilometer från Rikets sal i Lobatse i Botswana. De har tillsammans med sina båda barn regelbundet varit med vid mötena under det gångna året. Mannen försörjer familjen genom att laga skor, och för att de skall kunna betala för transport till och från mötena bidrar hustrun till familjens inkomst genom lite försäljning.
Efter ett möte med kretstillsyningsmannen en sommarkväll nyligen blev familjen strandsatt vid en busshållplats klockan nio på kvällen. På grund av dåligt väder hade bussen kommit för tidigt. En polis stannade sin bil och frågade hur det var fatt. När han fick höra om deras situation, tyckte han synd om dem och skjutsade dem den 15 kilometer långa vägen hem. Hustrun, som är odöpt förkunnare, sade till sin man: ”Du ser hur Jehova alltid ser till oss, om vi sätter mötena främst.” Nu har mannen också uttryckt en önskan att få bli en förkunnare av de goda nyheterna.
[Bild på sidan 18]
Dessa vittnen i Rumänien är goda föredömen i fråga om att visa uppskattning av kristna möten och sammankomster