Efterlikna deras tro

Hon visade gott omdöme

ABIGAJIL såg paniken i den unge mannens ögon. Han var skräckslagen – och inte utan anledning. Situationen var allvarlig. Just i det ögonblicket var omkring 400 krigare på väg för att döda alla män i Abigajils hushåll. Varför det?

Det var Nabal, hennes man, som hade utlöst det hela. Han hade varit hård och oförskämd, precis som vanligt. Men den här gången hade han förolämpat fel man – en befälhavare som var älskad av sina lojala och välutbildade krigare. Nu hade en av Nabals unga arbetare, kanske en herde, kommit till Abigajil, eftersom han litade på att hon skulle tänka ut ett sätt att rädda dem. Men vad skulle hon kunna göra för att stoppa en hel här?

Först ska vi ta reda på lite mer om den här intressanta kvinnan, Abigajil. Vem var hon? Hur hade den här krisen uppstått? Och vad kan vi lära oss av den tro hon visade?

”Gott omdöme och vacker gestalt”

Abigajil och Nabal passade inte särskilt bra ihop. Nabal hade fått bästa tänkbara hustru, men Abigajil hade fått sämsta tänkbara man. Nabal hade visserligen pengar. Därför såg han sig själv som betydelsefull, men hur betraktades han av andra? Det är svårt att hitta en biblisk person som får ett mer föraktfullt omnämnande än Nabal. Själva namnet Nabal betyder ”vettlös” eller ”dåraktig”. Fick han det namnet av sina föräldrar när han föddes, eller fick han det senare i livet? Det vet vi inte, men det står helt klart att han levde upp till sitt namn. Han var ”hård och ond i sina gärningar”. Han var allmänt fruktad och illa omtyckt på grund av sina översittarfasoner och sitt drickande. (1 Samuelsboken 25:2, 3, 17, 21, 25)

Abigajil var raka motsatsen till Nabal. Hennes namn betyder ”min far har fröjdat sig”. Många fäder gläder sig över att ha en vacker dotter, men en vis far blir ännu gladare när han ser att dottern har inre skönhet. Den som ser bra ut inser inte alltid hur viktigt det är att utveckla inre egenskaper som omdöme, vishet, mod och tro. Men så var det inte med Abigajil. Bibeln säger att hon ”hade gott omdöme och vacker gestalt”. (1 Samuelsboken 25:3)

I dag kanske man undrar hur en förnuftig kvinna som Abigajil kunde gifta sig med en sådan odugling till man. Men på Bibelns tid var det vanligt med arrangerade äktenskap. Och även om det inte var arrangerat, var det viktigt att föräldrarna gav sitt medgivande. Kan det ha varit så att Abigajils föräldrar ville att hon skulle gifta sig med Nabal därför att han var rik och framstående, och att de kanske rentav arrangerade äktenskapet? Kände de sig pressade till det på grund av fattigdom? I vilket fall som helst gjorde Nabals pengar honom inte till en god make.

Förståndiga föräldrar är noga med att ge sina barn en upphöjd syn på äktenskapet. De pressar dem inte till att gifta sig för pengar, och de pressar dem inte heller till att börja sällskapa när de är för unga för att ta på sig vuxenlivets ansvar. (1 Korinthierna 7:36) För Abigajils del var det för sent att tänka på sådant. Oavsett varför hon hade gift sig med Nabal, var hon nu besluten att göra det bästa av sin svåra situation.

”Han skrek förebråelser åt dem”

Nabal hade just gjort situationen ännu värre för Abigajil. Mannen han förolämpat var ingen mindre än David. David hade blivit smord av profeten Samuel som ett tecken på att han var utvald av Gud till att bli kung efter Saul. (1 Samuelsboken 16:1, 2, 11–13) David befann sig på flykt undan den svartsjuke och mordiske kung Saul och levde i vildmarken tillsammans med 600 lojala krigare.

Nabal bodde i Maon men arbetade i det närliggande Karmel och ägde antagligen mark där.a De här städerna låg vid ett grönskande högland som passade bra till fåruppfödning, och Nabal ägde 3 000 får. Men runt omkring var det vildmark. I söder låg Parans vildmark, och i öster gick vägen till Salthavet genom ödsliga trakter genomborrade av raviner och grottor. I de här regionerna kämpade David och hans män för att överleva. De jagade säkert för att få mat och fick utstå många svårigheter. De stötte ofta ihop med de unga män som var herdar åt den välbärgade Nabal.

Hur behandlade de hårt arbetande soldaterna Nabals herdar? Det hade varit lätt för dem att förse sig med ett och annat får, men det gjorde de inte. Tvärtom var de som en skyddande mur kring Nabals hjordar och hans tjänare. (1 Samuelsboken 25:15, 16) Det fanns många faror som hotade fåren och herdarna, bland annat rovdjur, som det fanns gott om på den tiden. Dessutom befann de sig nära Israels södra gräns, där utländska rövarskaror brukade göra infall i landet.b

Det kan inte ha varit lätt att skaffa mat åt alla de här männen ute i vildmarken. En dag sände David därför tio budbärare till Nabal för att be om hjälp. David hade valt en bra tidpunkt. Fårklippningen pågick, och då brukade man ha fest och visa generositet. David valde också sina ord med omsorg och uttryckte sig artigt. Han kallade sig rentav ”din son David”, kanske för att visa respekt för Nabals ålder. Hur reagerade Nabal? (1 Samuelsboken 25:5–8)

Han blev rasande! Den unge man som nämndes i inledningen berättade för Abigajil: ”Han skrek förebråelser åt dem.” Den snåle Nabal klagade högljutt över tanken på att behöva ge bort något av det dyrbara brödet, vattnet och slaktköttet. Han sade hånfullt att David var obetydlig och jämförde honom med en förrymd tjänare. Nabal kan ha betraktat David ungefär som Saul, som hatade David. Men varken Nabal eller Saul hade Jehovas synsätt. Jehova älskade David och såg honom inte som en upprorisk slav, utan som Israels blivande kung. (1 Samuelsboken 25:10, 11, 14)

När Davids budbärare kom tillbaka och berättade vad som hänt blev han ursinnig. ”Spänn på er, var och en sitt svärd!” befallde han. Han tog själv sina vapen och drog ut tillsammans med 400 av sina män. Han svor att döda varje man i Nabals hushåll. (1 Samuelsboken 25:12, 13, 21, 22) Davids vrede var förståelig, men han visade den på fel sätt. Bibeln säger: ”En mans vrede frambringar inte Guds rättfärdighet.” (Jakob 1:20) Hur skulle Abigajil kunna rädda sitt hushåll?

”Välsignat vare ditt förnuft”

Egentligen har vi redan sett hur Abigajil tog första steget mot att rätta till situationen. Tvärtemot sin man, Nabal, var hon villig att lyssna. Den unge tjänaren sade om Nabal: ”Han är en sådan odugling att man inte kan tala med honom.”c (1 Samuelsboken 25:17) Tragiskt nog gjorde Nabals uppfattning om sin egen betydelse att han inte ville lyssna på andra. Sådan arrogans är vanlig än i dag. Men den unge mannen visste att Abigajil var annorlunda, och det var säkert därför han vände sig till henne med det här problemet.

Abigajil tänkte och handlade snabbt. ”Genast skyndade sig Abigajil”, läser vi. Fyra gånger i den här skildringen används samma verbuttryck, ”att skynda sig”, om Abigajil. Hon gjorde i ordning en generös gåva till David och hans män. Hon packade bröd, vin, fårkött, rostad säd, kakor av russin och kakor av fikon. Det är tydligt att Abigajil hade kontroll över skötseln av hushållet och visste vad hon hade tillgång till, precis som den dugliga hustru som beskrivs i Ordspråksboken. (Ordspråksboken 31:10–31) Hon sände några tjänare i förväg med gåvan, och sedan följde hon själv efter. ”Men”, sägs det, ”för sin man Nabal berättade hon ingenting.” (1 Samuelsboken 25:18, 19)

Betyder det här att Abigajil gjorde uppror mot sin mans rättmätiga ledarskap? Inte alls. Nabal hade handlat ondskefullt mot en smord Jehovas tjänare, och det skulle troligen leda till att många oskyldiga dödades. Skulle Abigajil kunna bli medskyldig om hon inte gjorde något? I vilket fall som helst så valde hon att underordna sig Gud mer än sin man.

Snart mötte Abigajil David och hans män. Återigen skyndade hon sig, den här gången med att stiga ner från sin åsna och falla ner inför David. (1 Samuelsboken 25:20, 23) Sedan uttryckte hon sina innersta känslor och vädjade om att David skulle visa barmhärtighet mot hennes man och hennes hushåll. Vad var det som gjorde att hennes ord fick god verkan?

Hon tog på sig ansvaret för problemet och bad David förlåta henne personligen. Helt i överensstämmelse med verkligheten erkände hon att hennes man var precis så oförståndig som hans namn angav, och kanske antydde hon att det skulle vara under Davids värdighet att tukta en sådan man. Hon visade att hon litade på David som Jehovas representant och erkände att han utkämpade ”Jehovas krig”. Hon visade också att hon kände till Jehovas löfte om att David skulle bli kung, för hon sade: ”Jehova ... skall ... förordna dig till ledare för Israel.” Dessutom uppmanade hon David att inte göra något som skulle kunna dra blodskuld över honom och som senare skulle kunna bli ”en orsak att vackla”, vilket tydligen syftade på ett oroat samvete. (1 Samuelsboken 25:24–31) Det var verkligen omtänksamma och rörande ord!

Hur reagerade David? Han tog emot gåvan av Abigajil och sade: ”Välsignad vare Jehova, Israels Gud, som den här dagen har sänt dig för att möta mig! Och välsignat vare ditt förnuft, och välsignad vare du som den här dagen har hindrat mig från att ådra mig blodskuld.” David berömde henne för att hon så modigt hade skyndat i väg för att möta honom, och han erkände att hon hade hindrat honom från att dra på sig blodskuld. ”Gå upp till ditt hus i frid”, sade han, och sedan tillade han ödmjukt: ”Jag har lyssnat till din röst.” (1 Samuelsboken 25:32–35)

”Här är din slavinna”

Efteråt måste Abigajil ha tänkt på mötet med David. Och hon kan knappast ha undgått att se skillnaden mellan den trogne, vänlige David och den råbarkade man hon var gift med. Men hon dröjde inte kvar vid de tankarna. Vi läser: ”Senare kom Abigajil hem till Nabal.” Hon återvände alltså till sin man och var lika besluten som någonsin förr att göra sitt bästa i rollen som hans hustru. Hon skulle bli tvungen att berätta för honom om gåvan hon hade gett David och hans män. Han hade rätt att få veta det. Hon behövde också berätta om den fara hon hade avvärjt innan Nabal fick höra om det från annat håll, vilket skulle göra skammen större. Men det var inte läge att göra det just nu när hon kom hem, eftersom det var fest i huset. Nabal roade sig kungligt och var mycket berusad. (1 Samuelsboken 25:36)

Abigajil visade återigen mod och gott omdöme och väntade till dagen därpå, när Nabal hade börjat nyktra till. Då kunde han förstå vad hon sade, men med tanke på hans humör var det också farligare. Ändå berättade hon vad som hade hänt. Hon väntade sig säkert att han skulle få ett utbrott och kanske bli våldsam. Men i stället satt han bara stilla och orörlig. (1 Samuelsboken 25:37)

Vad var orsaken till Nabals beteende? Det sägs: ”Hans hjärta blev dött inom honom, och han blev som en sten.” Det är möjligt att han fick någon form av stroke. Tio dagar senare dog han, och inte bara av medicinska skäl. ”Jehova [slog] Nabal, så att han dog.” (1 Samuelsboken 25:38) I och med detta var Abigajils mardrömsäktenskap över. Även om Jehova inte ingriper genom att avrätta någon i dag, är den här berättelsen en bra påminnelse om att han ser allt förtryck och alla övergrepp som sker i en familj. När den rätta tiden är inne kommer han att skipa rättvisa.

Abigajil blev inte bara fri från sitt dåliga äktenskap. Hon fick också en annan välsignelse. När David hörde att Nabal hade dött sände han bud och friade till henne. ”Här är din slavinna”, svarade hon, ”som en tjänarinna till att tvätta min herres tjänares fötter.” Det är tydligt att hon inte förändrades av att hon fick möjlighet att gifta sig med David – hon erbjöd sig till och med att bli en tjänare åt hans tjänare! Sedan läser vi återigen att hon skyndade sig, den här gången för att bege sig till David. (1 Samuelsboken 25:39–42)

Det här låter kanske som ett lyckligt sagoslut, men Abigajils liv med David blev inte alltid så lätt. David var redan gift med Ahinoam, och det kan inte ha varit så enkelt för en trogen kvinna på den tiden att leva i ett polygamt äktenskap.d David hade inte heller blivit kung än. Många hinder och svårigheter skulle övervinnas innan han kunde tjäna Jehova på det sättet. Men Abigajil hjälpte och stöttade David längs livets väg, födde honom en son och fick verkligen se att hennes man uppskattade henne och skyddade henne. Vid ett tillfälle räddade han henne till och med från kidnappare. (1 Samuelsboken 30:1–19) David efterliknade därigenom Jehova Gud, som älskar och uppskattar modiga och trogna kvinnor som visar gott omdöme.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 19]

Till skillnad från sin man var Abigajil bra på att lyssna.

[Bild på sidan 20]

Abigajil visade ödmjukhet, mod och gott omdöme när hon talade med David.