Att ära hoppets Gud

”Jehovas uttalande [är]: ’... Dem som ärar mig kommer jag att ära, och de som föraktar mig kommer att vara av ringa värde.’” — 1 SAMUELSBOKEN 2:30, NW.

1. Vad har vi för skäl att önska ära Jehova? (1 Timoteus 1:17; Uppenbarelseboken 4:11)

MED tanke på de framtidsutsikter bibeln ger oss är det alltigenom passande och förnuftigt för oss att ära ”hoppets Gud”, ”den Gud som inger hopp”. (Romarna 15:13, 1981; Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna) Varför det? Hur kan vi, som inte är mer än små ofullkomliga människor, ära den store Skaparen av hela universum? Och kommer han att ära oss i gengäld?

2. Vad tyckte Jesus om att Gud blev ärad?

² Vi kan lära av det som hände med Jesus. Jesus ville alltid att hans Fader skulle bli ärad och förhärligad — ingen av oss vill förneka det. (Johannes 5:23; 12:28; 15:8) Jesus kritiserade faktiskt fariséer och skriftlärda, som ärade Gud ”med sina läppar” men som med sina hjärtan höll sig ”långt borta” från honom. Lägg märke till att detta att de inte ärade Gud inbegrep olämpliga motiv och handlingar. (Matteus 15:7—9) Men kan vi då säga att Kristi hopp var inbegripet i att han ärade Gud? Och hur reagerade Jehova för att bli ärad på det sättet?

3. Hur vet vi att Jesus förtröstade på Jehova?

³ Jesus tog Davids ord i Psalm 16:10 (NW) till hjärtat: ”Du skall inte lämna min själ i sheol. Du skall inte låta din lojale se gropen.” Eftersom Jesus Kristus hade detta hopp att få bli uppväckt, kunde han säga följande elektrifierande ord till en ogärningsman som var upphängd på en påle bredvid honom: ”I sanning säger jag dig i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Lukas 23:39—43) Men denne ogärningsman dog snart, och han kunde därför inte bevittna hur Jesu hopp om att få bli uppväckt förverkligades tre dagar senare. Men ett ögonvittne rapporterade: ”Denne Jesus har Gud uppväckt, vilket vi alla är vittnen om.” (Apostlagärningarna 2:31, 32) Detta var ett faktum.

4. Vilken ära förtjänade och fick Jesus? (Uppenbarelseboken 5:12)

⁴ Många av de vanliga människor som Jesus betjänade visste att han förtjänade aktning eller ära. (Lukas 4:15; 19:36—38; 2 Petrus 1:17, 18) Därefter dog han likt en brottsling. Förändrade detta saker och ting? Nej, för Jesus var godkänd av den Gud som han hade satt sitt hopp till. Därför förde Jehova honom tillbaka till livet. Det faktum att ”hoppets Gud” uppväckte sin Son till liv och beklädde honom med odödlighet i andevärlden bevisar att Fadern fortsatte att ära sin Son. Paulus säger: ”Vi [ser Jesus] krönt med härlighet och ära för den död han lidit, så att han genom Guds oförtjänta omtanke skulle smaka döden för varje människa.” — Hebréerna 2:7, 9; Filipperna 2:9—11.

5. På vilket särskilt sätt blev Jesus ärad, och till vilken ytterligare ära för Gud var det?

⁵ Jesus, som hade ärat Jehova, nämnde ett särskilt sätt på vilket Fadern hade ärat honom. Så här sade han, när han vid ett tillfälle visade sig för sina trogna apostlar: ”All myndighet i himmelen och på jorden har blivit mig given. Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn. ... Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:18—20) Fadern ärade alltså Sonen genom att också ge honom unik myndighet. Den skulle användas till gagn för de människor som skulle utföra ett arbete som skänker ära åt den Gud som Jesus vinnlägger sig om att ära. Innebär då detta att vi ofullkomliga människor på något sätt kan ära Fadern och äras av honom i gengäld?

Människor ärar Gud

6. Är det på sin plats att önska bli ärad, men vilken fara ligger det i detta? (Lukas 14:10)

⁶ De flesta människor tänker knappast på att först ära Gud, eftersom de är mer intresserade av att vinna ära för egen del. Somliga kanske rentav säger att det är normalt för oss att önska bli ärade, och det ligger en viss sanning i detta, eftersom det är normalt att önska ha ett gott anseende, med det mått av ära som följer med det. (1 Timoteus 3:2, 13; 5:17; Apostlagärningarna 28:10) Men längtan efter ära från människor kan så lätt bli alltför stark. Detta framgår tydligt av alla dem som till varje pris jagar efter berömmelse och dem som gör allt för att rädda ansiktet.

7. Varför är det av så begränsat värde att bli ärad av människor?

⁷ Och när man tänker på det, så är också den största ära från människor flyktig, eftersom alla snart dör. Ja, man kanske hedrar eller ärar minnet av några få hjältar under någon tid, men flertalet av de döda är bortglömda. Hur många människor vet namnet på sina far- och morföräldrars föräldrar eller vet vilka som var deras nations ledare för hundra år sedan? Om någon har levt eller inte ändrar faktiskt inte på förhållandena. Han är bara en obetydlig dammpartikel på tidens vågskål, en mycket liten droppe på livets ström. Och även om han hedras eller äras under en liten tid efter sin död, så är han dock inte medveten om detta. (Job 14:21; 2 Krönikeboken 32:33; Predikaren 9:5; Psalm 49:13, 21) Det enda som kan förändra bilden är att man har det hopp som Gud ger, ärar honom och blir ärad av honom i gengäld. Detta framgår av två personers liv som levde samtidigt i det forntida Israel.

8. Vilken fälla gick Eli i, när det gäller att ge ära?

⁸ Den ene var Eli. I 40 år tjänade han Gud i den unika ställningen som överstepräst, och han fick också privilegiet att döma Israel. (1 Samuelsboken 1:3, 9; 4:18) Men med tiden kom han att visa sig svag i förhållande till sina båda söner, Hofni och Pinehas. Trots att de var präster, missbrukade de sitt ämbete genom att stjäla delar av offren och genom att inlåta sig på sexuell omoraliskhet. När deras far inte gjorde mycket mer än att milt kritisera dem, förklarade Gud att Eli fortsatte att ”ära” sina söner mer än Gud. Jehova hade lovat att det aronitiska prästadömet skulle få fortsätta, men han skulle avskära Elis hus från ämbetet som överstepräst. Varför det? Gud förklarade: ”Dem som ärar mig kommer jag att ära, och de som föraktar mig kommer att vara av ringa värde.” — 1 Samuelsboken 2:12—17, 29—36, NW; 3:12—14.

9. Hur fick Samuel tillfälle att ära Jehova?

⁹ Men där var också Samuel. Du känner antagligen till att när han var liten förde hans föräldrar honom till tabernaklet i Silo för att han skulle tjäna där. En natt talade Jehova till pojken. Du kanske kan tycka om att läsa denna berättelse i 1 Samuelsboken 3:1—14 och föreställa dig hur den här pojken blir väckt, inte av ett åskdunder, utan av en låg röst som han tar för att vara den gamle Elis röst. Tänk sedan på hur skrämmande det måste ha varit för den unge Samuel att vara tvungen att berätta för den gamle översteprästen om Guds beslut att straffa Elis hus. Men ändå gjorde Samuel detta; han ärade Gud genom lydnad. — 1 Samuelsboken 3:18, 19.

10. Hur ärade Gud Samuel som svar på att Samuel hade ärat Gud?

¹⁰ Samuel ärade Jehova i många år som profet, och Gud ärade honom. Lägg märke till detta i 1 Samuelsboken 7:7—13. Jehova besvarade snabbt Samuels bön om hjälp att besegra filistéerna. Skulle du inte ha känt dig ärad, om du hade fått ett sådant erkännande från Gud? När Samuels söner inte följde hans ledning, förkastade Gud inte Samuel, så som han hade förkastat Eli. Orsaken till detta var tydligen att Samuel gjorde allt han kunde för att ära Gud, vilket också framgår av att han ogillade folkets begäran om en mänsklig kung. (1 Samuelsboken 8:6, 7) Gud använde Samuel till att smörja både Saul och David. Vid Samuels död hedrade eller ärade Israel honom genom att sörja. Men vad som var ännu viktigare: Gud ärade honom genom att nämna honom i bibeln bland trons män, vilka kommer att välsignas med en uppståndelse och de goda ting som Gud har i beredskap för dem. (Psalm 99:6; Jeremia 15:1; Hebréerna 11:6, 16, 32, 39, 40) Visar inte detta att det är av stort värde att man ärar ”hoppets Gud”?

Kommer du att ära ”hoppets Gud”?

11, 12. Vad måste vi tänka på när det gäller att ära Jehova, och vad är ett sätt som vi kan göra detta på?

¹¹ Jesu och Samuels exempel — för att endast nämna två exempel från bibeln — slår fast att människor kan sätta detta att ära ”hoppets Gud” främst i sitt liv. Dessa båda exempel visar också att vi genom att göra så på ett passande sätt kan söka och få ära av Gud. Men hur kan man göra detta med en rimlig försäkran om att man kommer att behaga Gud, bli ärad av honom och få uppleva förverkligandet av sitt på bibeln grundade hopp?

¹² Ett sätt är att ha en verklig, respektfull fruktan för att misshaga Gud. (Malaki 1:6) Vi instämmer antagligen villigt i det påståendet. Men kom ihåg Elis söner. Om man hade frågat dem om de önskade ära Gud genom att respektfullt frukta honom, skulle de antagligen ha svarat ja. Problemet uppstår när vi i handling i vårt dagliga liv skall omsätta vår önskan att ära Gud genom att frukta honom.

13. Belys hur en önskan att ära Gud genom att frukta honom kan hjälpa oss.

¹³ Om vi ställs inför en frestande situation, då vi skulle kunna stjäla eller inlåta oss på någon otillbörlig sexuell handling utan att detta kommer till allmän kännedom, skulle då vår önskan att ära Gud påverka vårt handlande? Vi måste uppodla följande känsla: Även om det orätta skulle kunna förbli dolt, så är just detta att jag ger efter för en sådan här synd till vanära för ”hoppets Gud”, vars namn jag bär. Och faktum är att det orätta inte kommer att förbli dolt för alltid — inte mer än det orätta som Elis söner begick förblev dolt. Detta bestyrks av Paulus’ ord om ”Guds rättvisa dom”: ”Han skall återgälda var och en i enlighet med hans gärningar: evigt liv åt dem som söker härlighet och ära och oförgänglighet genom uthållighet i ett verk som är gott; men för dem som är stridslystna och som inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdigheten, skall det vara vrede och förbittring.” — Romarna 2:5—8.

14. Vad är ett annat sätt på vilket vi kan ära Gud, och vad skulle vi kunna fråga oss själva?

¹⁴ Å andra sidan nämner Paulus att man tar del ”i ett verk som är gott”, vilket ärar Gud och leder till ”härlighet och ära” för honom. Ett grundläggande verk av detta slag i våra dagar är det som Jesus nämnde i Matteus 28:19, 20: ”Gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” Jorden runt är miljontals Jehovas vittnen verksamma i detta prediko- och undervisningsarbete till Guds ära. Många anstränger sig rentav för att vara heltidsförkunnare som pionjärer, antingen på en permanent basis eller under semester från sitt arbete eller under lov från skolan. Med detta i åtanke kan var och en av oss ha nytta av att begrunda hur man själv står i förhållande till detta arbete. Du kan till exempel fråga dig: Ärar jag ”hoppets Gud” genom att ha en hel och full andel i predikoarbetet?

15. Vad har hänt med vissa kristna, när det gäller att ära Jehova genom den offentliga tjänsten?

¹⁵ Somliga kristna, som under många år har varit verksamma förkunnare, har gradvis saktat farten. De har kommit in i ett mönster av att bara ha en liten andel i det viktiga arbetet med att göra lärjungar eller att bara ta del i det vid sällsynta tillfällen. Vi menar då inte personer som har fysiska begränsningar och som saktar farten på grund av ålderdomens verkningar. Helt bortsett från dessa kan man se att vissa vittnen i olika åldrar saktar farten. Det är intressant att lägga märke till att Paulus inte åsyftade en viss åldersgrupp, när han varnade de kristna för att ”tröttna”. Oavsett hur gammal en person är, så är den springande punkten i stället att det kräver ansträngning att regelbundet ta del i tjänsten. Somliga i våra dagar resonerar på samma sätt som vissa personer tydligen gjorde på Paulus’ tid: Jag har gjort min andel under årens lopp, så nu kan nyare kristna anstränga sig. — Galaterna 6:9; Hebréerna 12:3.

16. Varför kan vi ha nytta av självrannsakan i detta avseende?

¹⁶ De som har påverkats på det här sättet är verkligen i minoritet, men du kan fråga dig själv: Erkänner jag ärligt sådana eventuella tendenser hos mig själv, och hur är min andel i tjänsten nu i jämförelse med vad jag gjorde förr? Antingen det har skett ett saktande av farten eller inte, så bör vi alla komma ihåg att ”hoppets Gud” lovar att ge ”härlighet och ära och frid för var och en som gör vad gott är”. (Romarna 2:10) Paulus använde här ett grekiskt ord som betyder ”åstadkomma något, producera, uträtta”. Hur viktigt är det inte att vi undviker det som hände med fariséerna och de skriftlärda, vilka bara ärade Gud genom ett slags läpparnas tjänst! (Markus 7:6; Uppenbarelseboken 2:10) Och omvänt bekräftar vi för oss själva och för andra att vi har ett verkligt hopp, när vi av hjärtat aktivt tar del i den offentliga tjänsten. Vi ärar vår skapare och livgivare. Och vi kommer att stå på tur att bli ärade av honom, nu och för evigt. — Lukas 10:1, 2, 17—20.

Med våra värdefulla ting

17, 18. Vad är ett annat sätt varpå vi kan ära Gud, och varför bör man inte vara ovillig att göra detta?

¹⁷ Så här heter det i Ordspråksboken 3:9 (NW) om ett annat sätt varpå vi kan ära ”hoppets Gud”: ”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med de första frukterna av all din avkastning.” Spurrell återger den här versen på följande sätt: ”Förhärliga Jehova med din rikedom och med det bästa av hela din skörd.” — A Translation of the Old Testament Scriptures from the Original Hebrew.

¹⁸ Eftersom vissa präster har blivit beryktade för sin enorma girighet och välmående livsstil, tvekar många personer att bidra till kyrkor och religiösa organisationer, vars enda mål tycks vara att vinna rikedom. (Uppenbarelseboken 18:4—8) Men ett sådant missbruk gör inte att orden i Ordspråksboken 3:9 förlorar sin giltighet. Hur kan vi i enlighet med detta inspirerade råd använda våra ”värdefulla ting” till att ”ära Jehova”, ”hoppets Gud”?

19. Belys hur somliga har tillämpat Ordspråksboken 3:9.

¹⁹ På grund av att allt fler människor ger gensvar till Rikets budskap finner Jehovas vittnen att de måste utvidga sina Rikets salar eller bygga nya. Här har vi alltså ett sätt att ”förhärliga Jehova” med vår ”rikedom”. Unga och gamla har varit med om att göra detta, till exempel genom att besluta sig för att själva bidra med pengar till byggandet. Att hålla fast vid ett sådant hemligt beslut kan kräva självdisciplin eller rentav vissa uppoffringar, särskilt om planerandet och fullbordandet av ett byggnadsprojekt drar ut på tiden. (2 Korintierna 9:6, 7) Men att använda penningmedel på det här sättet ärar verkligen Jehova, eftersom Rikets salar är ställen där de kristna tillber honom och där de och andra som kommer på mötena får kunskap om Gud. Jesu ord i Matteus 6:3, 4 ger oss goda skäl till att lita på att Gud kommer att ära dem som på detta sätt har ärat honom.

20. a) Varför är det på sin plats att rannsaka sig själv när det gäller att tillämpa orden i Ordspråksboken 3:9? b) Vilka frågor kan vi ställa oss själva?

²⁰ Men ett varningens ord: Fariséerna och de skriftlärda, vilka Jesus sade inte satte ärandet av Gud främst, försäkrade sig om att de själva var de första som fick nytta av sin rikedom. Rådet i Matteus 15:4—8 rekommenderar därför att vi underkastar oss självrannsakan, när det gäller detta att ”ära Jehova” med våra ”värdefulla ting”. (Jeremia 17:9, 10) En kristen som har blivit ganska rik genom sin affärsverksamhet kan till exempel försöka bortförklara skälet till att han fortsätter att arbeta heltid för att tjäna ännu mer. Han kanske resonerar som så: Andra träder in i pionjärtjänsten eller flyttar för att tjäna på platser där det finns särskilt behov av förkunnare, men mitt speciella sätt att tjäna Gud är att tjäna mer pengar och sedan ha mycket att bidra med. Hans bidrag kan göra mycket nytta. Men han kan gott fråga sig själv: Återspeglar min egen livsstil att mitt förnämsta motiv till att vilja tjäna mer och mer pengar är att kunna använda pengarna till att ära Gud? (Lukas 12:16—19; jämför Markus 12:41—44.) Och: Skulle jag kunna ordna mina förhållanden så att jag själv kan få en större andel i det viktigaste arbetet i vår tid — att förkunna de goda nyheterna? Oavsett hur våra förhållanden i livet är, kan vi faktiskt rannsaka våra motiv och handlingar och fråga: Hur kan jag mera helt och fullt ära min livgivare och ”hoppets Gud”?

21. Vilken framtidsutsikt har vi, om vi nu ärar Jehova?

²¹ Jehova kommer inte att göra oss besvikna. Hur underbart är det inte att han nu och i framtiden kan säga samma sak om oss som han sade om det trogna Israel: ”Till följd av att du har varit dyrbar i mina ögon, har du ansetts hedervärd, och jag själv har älskat dig”! (Jesaja 43:4, NW) Samme Gud lovar ”evigt liv åt dem som söker härlighet och ära”. Detta löfte riktar han till dem som håller ut ”i ett verk som är gott”. Vilken ”hoppets Gud”!

Hur skulle du vilja svara?

◻ Vad kan vi lära av Jesu exempel, när det gäller människor som ärar Jehova?

◻ Hur skilde sig Eli och Samuel från varandra i fråga om att ära Gud?

◻ Vad är några sätt varpå man kan öka den ära man skänker Gud, och vilket gensvar kan man få?

◻ Vilken framtid väntar dem som sätter detta att ära ”hoppets Gud” främst?

[Ruta på sidan 20]

BREV OM BIDRAG

Här kommer några utdrag ur brev som har sänts till Sällskapet Vakttornets kontor i Brooklyn i New York.

”Jag heter Abijah. Jag är nio år. Jag vill ge er 4 dollar till de bröder som arbetar på Rikets salar. De kan använda det till virke eller till godis, jag bryr mig inte om vilket.” — Oregon.

”Jag bifogar min egen check. Jag är över 96 år och har mycket nedsatt hörsel, men jag tycker verkligen om att spara mina pengar till det här. Ja, jag vet att jag kör en begagnad bil och att jag inte tillbringar vintrarna i Florida eller Kalifornien. Jag kan göra så lite för att få de goda nyheterna om Riket predikade genom att knacka på människors dörrar. Men genom att spara mina pengar och sända en del av dem till er tycker jag att jag fortfarande har en andel i detta.” — Ohio.

”Tack för allt ni gjorde för Rikets sal. Skickar dessa pengar [5 dollar] för att hjälpa er att trycka de böcker och Vakttornet som vi får att läsa. Pengarna kommer från min spargris. Tack så mycket för Skolbroschyren som berättar för oss om narkotika.”

”Jag bifogar en check. Två hundra dollar av den är till Riketssalsfonden. Resten kan användas på det sätt ni anser lämpligt för att främja predikoarbetet.” — Missouri.