Många detaljer skulle inte säga oss någonting, om vi inte hade den bakgrund som de hebreiska skrifterna ger. Jesus och de första kristna, såväl som de judar som de talade till, var väl insatta i dem. Varför inte ta dig tid till att själv bli lika insatt i dem? På så sätt kommer du att få den största nyttan av ”hela Skriften”, som är ”inspirerad av Gud och nyttig till undervisning”. — 2 Timoteus 3:16.

Frågor från läsekretsen

◼ Eftersom det var tvåstammarsriket Juda som fördes bort i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t., hur kommer det sig då att det var medlemmar av alla Israels 12 stammar som återvände från Babylon 70 år senare?

Det tycks finnas två huvudsakliga orsaker till detta. För det första var det så att vid den tid när Israels rike splittrades och 10 stammar sedan drog sig ifrån, förblev tydligtvis representanter för alla 12 stammarna inom Juda område. Och för det andra är det sannolikt att före år 740 f.v.t. en del från alla de tio stammarna flydde till Juda område för att undkomma Israels avgudadyrkan.

Delningen av Israels förenade rike ägde rum när Jehova blev vred på Salomo ”därför att hans hjärta hade avfallit från Herren [Jehova]”. Gud underrättade honom: ”Jag [skall] rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. ... Ur din sons hand skall jag rycka det. ... En stam skall jag ge åt din son.” (1 Kungaboken 11:9—13) Salomos son, Rehabeam, som tillhörde Juda stam, fick Benjamins stam, varigenom tvåstammarsriket i söder bildades.

Fastän Rehabeam härskade över bara två stammar, förblev han kung ”över de israeliter [det vill säga medlemmar av tiostammarsriket i norr] som bodde i Judas städer”. (1 Kungaboken 12:17; se även 2 Krönikeboken 10:17.) Dessutom var det så att när kung Jerobeam i det norra riket införde kalvdyrkan och anställde egna präster, tog de Jehovas präster och leviter som bodde inom det rikets område ståndpunkt för Rehabeam. Vi läser: ”Leviterna övergav sina utmarker och sina andra besittningar och begav sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med sina söner drev bort dem från deras tjänst som Herrens [Jehovas] präster.” Vid den tiden förenade sig representanter för ”alla Israels stammar” med prästerna och leviterna och begav sig till Jerusalem. (2 Krönikeboken 11:13—17) Under kung Asas regering omtalas det att ytterligare medlemmar från olika av de tio stammarna hade gått över till honom. — 2 Krönikeboken 15:9, 10.

År 740 f.v.t., när assyrierna intog den norra huvudstaden, Samaria, tillämpade de sitt tillvägagångssätt att flytta på befolkningarna i besegrade områden för att nedbringa möjligheten till uppror. (1 Krönikeboken 5:6, 26) Det norra riket, Israel, upphörde sålunda att finnas till. Men detta påverkade inte de medlemmar av de tio stammarna som då bodde i det södra riket, Juda. Dessa individer hörde med till dem som fördes som fångar till Babylon, när Juda föll år 607 f.v.t. Och en del av deras avkomlingar kan ha återvänt vid tiden för återupprättandet år 537 f.v.t. Kanske även en del avkomlingar av dem som landsförvisades av assyrierna år 740 f.v.t. återvände vid den tiden.

Intressant nog nämner Hesekiel, i den bok som bär hans namn, ”Israels hus” mycket oftare än han syftar på ”Judas hus”, trots att han var profet till Juda, medan dess folk befann sig i fångenskap i Babylon. Dessutom antyder hans profetia att de två ”husen” skulle bli förenade till ett. (Hesekiel 37:19—28; se även Jeremia 3:18; Hosea 1:11.) På goda grunder görs det därför inte någon skillnad mellan de två efter den babyloniska fångenskapen.

Att de tio stammarna rycktes bort år 740 f.v.t. resulterade följaktligen inte i att de förlorade sin identitet. De finns omtalade vid återkomsten från fångenskapen år 537 f.v.t. Och beträffande invigningen av det återuppbyggda templet i Jerusalem förklarade prästen Esra: ”Och Israels barn, prästerna och leviterna och de övriga som hade återkommit från fångenskapen, firade invigningen av detta Guds hus med glädje. Och ... som syndoffer för hela Israel [offrade de] 12 bockar, efter antalet av Israels stammar.” (Esra 6:16, 17) Att den återvändande kvarlevan inbegrep representanter för alla Israels stammar, inte bara Juda och Benjamin, anges även av vad Jesaja skrev: ”Ty om än ditt folk, Israel, var som sanden i havet, så skall dock endast en kvarleva där omvända sig.” (Jesaja 10:22) Bland de återvändande befann sig följaktligen representanter för alla Israels stammar.