FÖR en ung jordbrukare som hette Elisa blev en dag som började som en vanlig dag för plöjning den mest betydelsefulla dagen i hans liv. När Elisa arbetade på fältet, fick han oväntat besök av Elia, Israels främste profet. ”Vad kan han vilja mig?” kan Elisa ha undrat. Han behövde inte vänta länge på svaret. Elia kastade sin ämbetsklädnad över Elisa för att visa att Elisa en dag skulle bli hans efterträdare. Elisa tog inte lätt på den här kallelsen. Han lämnade omedelbart sitt fält och blev Elias medhjälpare. — 1 Kungaboken 19:19–21.

När Elisa fick inbjudan att tillsammans med Elia ta del i speciell tjänst, lämnade han omedelbart sitt fält för att betjäna Israels främste profet. Tydligtvis var några av hans uppgifter enkla, för han blev känd som den som ”hällde vatten över Elias händer”.c (2 Kungaboken 3:11) Elisa betraktade ändå sitt arbete som ett privilegium, och han stod lojalt vid Elias sida.

Många av Guds tjänare i vår tid visar en liknande självuppoffrande ande. Några har lämnat sina ”fält”, sina arbeten, för att predika de goda nyheterna på avlägsna platser eller för att tjäna som medlemmar av en Betelfamilj. En del har begett sig till andra länder för att arbeta vid Sällskapets byggnadsprojekt. Många har varit villiga att utföra vad som skulle kunna betraktas som enkla arbetsuppgifter. Men ingen som arbetar för Jehova utför någon meningslös tjänst. Jehova uppskattar alla som tjänar honom villigt, och han kommer att välsigna deras självuppoffrande ande. — Markus 10:29, 30.