KOPPARHAVET, DET GJUTNA HAVET

När templet byggdes under Salomos regering ersattes det flyttbara kopparkaret, som användes i tältboningen, med ”det gjutna havet”. (2Mo 30:17–21; 1Ku 7:23, 40, 44) Det tillverkades av Hiram, en man som var av hebreisk-fenicisk härkomst, och det kallades troligen ”hav” på grund av den stora mängd vatten som kunde rymmas i det. Detta kar, som också var av koppar, var ”tio alnar [4,5 m] från den ena kanten till den andra, helt cirkelrunt; och det var fem alnar [2,2 m] högt, och det fordrades ett snöre på 30 alnar [13,4 m] för att omspänna det runt om”. (1Ku 7:23)

Omkrets. Den omkrets som uppges, 30 alnar, är tydligen en avrundad siffra, för exakt uträknad borde den ha varit 31,4 alnar. När det gäller detta citerar bibelkommentatorn Christopher Wordsworth en viss Rennie som gjort följande intressanta iakttagelse: ”Fram till Arkimedes tid [200-talet f.v.t.] mättes en cirkels omkrets alltid i räta linjer med hjälp av radien; så för Hiram var det helt naturligt att säga att havet var trettio alnar i omkrets, för han mätte omkretsen precis som man brukade göra på den tiden, nämligen med hjälp av radien – dvs. halva diametern – som var fem alnar och kunde mätas av sex gånger runt ’kanten’, vilket skulle ge de angivna trettio alnarna. Avsikten med detta uttryckssätt var tydligen ingen annan än att uppge storleken på havet med allmänna uttryck som alla kunde förstå, och det betydde att man mätte omkretsen på det sätt som alla skickliga arbetare på den tiden, sådana som Hiram, mätte en cirkels omkrets. Han visste utan tvivel att den exakta omkretsen var något större än omkretsen på trettio alnar på den sexhörning som bildades med hjälp av radien.” (The Holy Bible with Notes and Introductions, London 1887, bd III, sid. 26, 27) Det verkar alltså ha varit vanligt att använda sig av förhållandet tre till ett (dvs. att uppge omkretsen som tre gånger diametern), och tydligtvis skulle sådana uträkningar bara uppfattas som ungefärliga.

Av koppar. Kopparhavet var prytt med ”kurbitsformiga ornament” och stod på 12 tjurar som i grupper på tre var vända mot norr, söder, öster och väster. Kanten var formad som en liljeblomma. Detta stora kar var ”en handsbredd [7,4 cm] tjockt”. (1Ku 7:24–26) Denna stora mängd koppar kom från de förråd som kung David hade byggt upp genom sina erövringar i Aram. (1Kr 18:6–8) Karet göts i en lerform i närheten av floden Jordan, och gjutningen var verkligen en imponerande bedrift. (1Ku 7:44–46)

Volym. Enligt skildringen i 1 Kungaboken 7:26 innehöll havet ”2 000 bat”, men i parallellskildringen i 2 Krönikeboken 4:5 står det ”3 000 bat”. Några menar att skillnaden beror på ett avskrivningsfel i Andra Krönikeboken. I båda fallen används visserligen samma hebreiska verb, som betyder ”innehålla”, ”rymma”, men det finns ändå rum för att det kan återges på lite olika sätt. I några översättningar står det därför i 1 Kungaboken 7:26 att karet ”brukade innehålla” eller ”rymde” 2 000 bat, medan det i 2 Krönikeboken 4:5 står att det ”kunde ... innehålla” eller ”kunde rymma” 3 000 bat. (NV, 2000; se också AT, JB.) Det är alltså möjligt att det i Första Kungaboken anges hur mycket vatten som vanligtvis fanns i karet, medan det i Andra Krönikeboken anges hur mycket det kunde rymma om det fylldes upp till kanten.

Ett batmått motsvarade antagligen 22 l, så om ”havet” fylldes till två tredjedelar innehöll det ungefär 44 000 l vatten. För att rymma den volymen kan det inte ha haft raka sidor. Nedanför kanten måste karet ha buktat ut, så att det var lökformigt. Ett kar med en sådan form och med de tidigare angivna måtten skulle ha kunnat rymma 66 000 l. Den judiske historikern Josephus, som levde under det första århundradet v.t., uppger att kopparhavet ”till formen liknade ett halfklot”. Han antyder också att det stod mellan brännoffersaltaret och själva templet, lite mot söder. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], VIII, 79 [iii, 5]; VIII, 86 [iii, 6]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 678)

Förutom kopparhavet fanns det tio mindre kar av koppar som stod på vagnar, och de fylldes tydligen med vatten från kopparhavet. (1Ku 7:38, 39) Enligt rabbinsk tradition hade havet tappkranar. De tio karen användes till att skölja vissa offer i och antagligen också till att rengöra andra saker i, men ”havet var för prästerna, för att de skulle tvätta sig i det”. (2Kr 4:6) Några rabbiner har hävdat att prästerna steg ner i vattnet i kopparhavet, men Josephus säger följande: ”I hafvet tvättade presterna sina händer och fötter.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], VIII, 87 [iii, 6]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 680) Hur det än var med den saken råder det inget tvivel om att kopparhavet användes i samband med att prästerna tvättade sig.

I profetian. Detta kan möjligen bidra till att förklara det som sägs i Uppenbarelseboken om det ”glashav” som aposteln Johannes i sin syn såg framför Guds tron. (Upp 4:6; 15:2) Det var ”likt kristall”, kanske genom att det hade genomskinliga sidor (jfr Upp 21:18, 21) så att innehållet kunde ses. De som stod vid detta ”glashav” – människor som hade segrat över ”vilddjuret” och dess ”bild” – motsvarar ”de kallade och utvalda och trogna” som beskrivs i Uppenbarelseboken 17:14 och 20:4–6. De tjänar som ”Guds och Kristi präster” och härskar som kungar tillsammans med Kristus under hans tusenåriga styre. (Jfr 1Pe 2:9.) Att denna prästklass står vid ”glashavet” framför Guds tron för tankarna till aposteln Paulus ord om den kristna församlingen, nämligen att Jesus ”renade den med vattenbadet med hjälp av ordet”. (Ef 5:25–27) Jesus talade också om att Guds ord som han förkunnade hade kraft att rena. (Joh 15:3) Att vattnet i glashavet var ”blandat med eld” (Upp 15:2) syftar utan tvivel på Guds domar, för eld nämns ofta i samband med verkställandet av Guds domar, och det sägs om Gud själv att han är som ”en förtärande eld” gentemot dem som gör motstånd mot hans vilja (Heb 12:25, 29).

Det bildliga ”glashavet” i Johannes syn bekräftar alltså Paulus inspirerade förklaring som visar att den jordiska tältboningen och det jordiska templet med deras utrustning och prästerliga funktioner tjänade som en bild av himmelska ting. (Jfr Heb 8:4, 5; 9:9, 11, 23, 24; 10:1.) Angående innebörden av tjurarna som kopparhavet i Salomos tempel vilade på, se TJUR.