Att leva av tro på Guds löften

”Jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik; den som från början omtalar utgången och från svunnen tid de ting som inte har blivit gjorda.” — JESAJA 46:9, 10.

1, 2. Nämn olika uppfattningar om vilken del Gud har i det som sker på jorden.

I VILKEN utsträckning har Gud del i det som sker på jorden? Uppfattningarna om detta varierar. Några menar att han inte alls har någon del i det. De menar att även om Gud har skapat allt från början, så är han sedan ovillig eller ur stånd att ingripa för vår skull. Enligt den uppfattningen är han lik en far som sätter sin son på en ny cykel, håller den i ett stadigt grepp innan han ger den en knuff framåt, så att sonen skall kunna cykla i väg, men sedan går därifrån och låter pojken klara sig bäst han kan. Pojken kanske ramlar eller kanske inte gör det, men hur det än går så har fadern inte längre kontroll över det.

² Andra menar att Gud aktivt styr varje sida av vårt liv och direkt har del i allt som händer i skapelsen. Men i så fall skulle Gud inte bara orsaka det goda som händer, utan också de brott och tragedier som drabbar mänskligheten. Att vi känner till sanningen om Guds handlande kommer att hjälpa oss att förstå vad vi kan förvänta av honom. Det kommer också att stärka vår tro på att hans löften med visshet kommer att uppfyllas. — Hebréerna 11:1.

3. a) Hur vet vi att Jehova är en Gud med ett uppsåt? b) Varför sägs det om Jehova att han ”utformar” sitt uppsåt?

³ Jehova är en Gud med ett uppsåt, vilket är av central betydelse när det gäller i vilken utsträckning Gud har del i det som sker på jorden. Att han är en Gud med ett uppsåt framgår av själva hans namn, ”Jehova”, som betyder ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”. Jehova förorsakar hela tiden sig själv att handla så att han uppfyller alla sina löften. Därför sägs det om Jehova att han ”utformar” sitt uppsåt angående framtida händelser eller handlingar. (2 Kungaboken 19:25; Jesaja 46:11) Detta uttryck kommer från det hebreiska ordet jatsạr, besläktat med det ord som betyder ”krukmakare”. (Jeremia 18:4) Precis som en skicklig krukmakare kan forma en lerklump till en vacker vas, kan Jehova forma eller leda saker och ting så att hans vilja genomförs. — Efesierna 1:11.

4. Hur förberedde Gud jorden för människan?

⁴ Det var exempelvis Jehova Guds uppsåt att jorden skulle bli en underbart vacker plats befolkad med fullkomliga, lydiga människor. (Jesaja 45:18) Långt innan han skapade den förste mannen och den första kvinnan gjorde han kärleksfullt förberedelser för detta. De första kapitlen i Första Moseboken beskriver hur Jehova skapade dag och natt och land och hav. Därefter skapade han växtligheten och djurlivet. Det gick många tusen år innan jorden var färdig och beredd för mänskligt liv. När den förste mannen och den första kvinnan började sitt liv i det underbara paradiset, Eden, fanns där allt som de kunde önska sig för att finna glädje i livet. (1 Moseboken 1:31) Jehova medverkade således direkt i det som skedde på jorden och formade undan för undan sina verk för sitt upphöjda uppsåt. Ändrades hans engagemang i och med att den mänskliga familjen växte?

Jehova begränsar sitt handlande med människor

5, 6. Varför begränsar Gud sitt handlande med människor?

⁵ Även om Jehova har makt att in i minsta detalj styra eller kontrollera människors verksamhet, så gör han inte det, och det av olika skäl. Ett skäl är att människan skapades till Guds avbild och med fri vilja. Jehova tvingar oss inte att utföra hans befallningar, och vi är inte heller marionetter. (5 Moseboken 30:19, 20; Josua 24:15) Gud har gett oss stor frihet att välja hur vi vill leva vårt liv, men han håller oss ändå ansvariga för våra handlingar. — Romarna 14:12; Hebréerna 4:13.

⁶ Ett annat skäl till att Gud inte leder allt som händer har samband med den stridsfråga som Satan väckte i Eden, när han ifrågasatte Guds suveränitet. Satan erbjöd Eva vad som tycktes vara en möjlighet att bli oberoende, ett erbjudande som hon och senare också hennes man, Adam, accepterade. (1 Moseboken 3:1–6) Som svar på detta har Gud låtit människor under en viss tid få styra sig själva för att det skulle bevisas om Satans ifrågasättande var berättigat eller ej. Därför kan man inte skylla Gud för det orätta som människor nu begår. Så här skrev Mose om upproriska människor: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans [Guds] barn, defekten är deras egen.” — 5 Moseboken 32:5.

7. Vad är Jehovas uppsåt med jorden och mänskligheten?

⁷ Jehova har gett människor frihet att välja och att experimentera när det gäller ett styre oberoende av honom, men han har ändå inte valt att inte alls ingripa i jordens angelägenheter — i så fall skulle vi inte ha haft mycket hopp om att han skulle uppfylla sina löften. Jehova Gud ändrade inte sitt kärleksfulla uppsåt med jorden och mänskligheten därför att Adam och Eva gjorde uppror mot hans suveräna styre. Han kommer helt visst att förvandla jorden till ett paradis befolkat av fullkomliga, lydiga och lyckliga människor. (Lukas 23:42, 43) Den bibliska berättelsen från Första Moseboken till Uppenbarelseboken beskriver hur Jehova hela tiden har arbetat hän emot det målet.

Gud ingriper för att genomföra sin vilja

8. Vad innebar det att föra israeliterna in i det utlovade landet?

⁸ I sitt handlande med Israels nation visade Jehova Gud sin villighet att ingripa för att fullborda sitt uppsåt. Ett exempel är att han gav Mose den viktiga och uppmuntrande försäkran att han skulle befria israeliterna ur Egypten och föra dem in i det utlovade landet, ett land som flöt av mjölk och honung. (2 Moseboken 3:8) Detta skulle innebära att befria omkring tre miljoner människor, israeliterna och deras följeslagare, ur en mäktig nation som helt motsatte sig att de gav sig i väg. (2 Moseboken 3:19) Och det land som de skulle föras till var befolkat av mäktiga nationer som med kraft skulle motsätta sig deras ankomst. (5 Moseboken 7:1) På vägen till det utlovade landet skulle israeliterna också passera en vildmark, där de skulle behöva både mat och vatten. Den situationen fick Jehova att visa att han är en Gud med enastående kraft och förmåga. — 3 Moseboken 25:38.

9, 10. a) Varför kunde Josua intyga att Guds löften är pålitliga? b) Hur viktigt är det att vi litar på Guds förmåga att belöna sina trogna?

⁹ Gud förde israeliterna ut ur Egypten genom en rad mäktiga gärningar. Först lät han tio förödande plågor drabba Egyptens nation. Därefter delade han Röda havet, så att israeliterna kunde undkomma, medan den förföljande egyptiska hären förgicks. (Psalm 78:12, 13, 43–51) Sedan uppehöll han israeliterna under deras 40 år i vildmarken genom att ge dem manna att äta och vatten att dricka, och han såg även till att deras mantlar inte slets ut och att deras fötter inte svullnade. (5 Moseboken 8:3, 4) När israeliterna hade kommit in i det utlovade landet, förde Jehova dem till seger över deras fiender. Josua, som hade stark tro på Jehovas löften och som hade fått bevittna allt detta, kunde därför med övertygelse säga till de äldre männen på sin tid: ”Ni vet mycket väl av allt ert hjärta och av all er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har slagit fel. De har alla blivit verklighet för er.” — Josua 23:14.

¹⁰ Precis som Josua i forna tider är de kristna nu helt övertygade om att Gud är villig och i stånd att ingripa till förmån för dem som tjänar honom. Denna övertygelse är en väsentlig del av vår tro. Aposteln Paulus skrev: ”Utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som närmar sig Gud måste tro att han ... blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” — Hebréerna 11:6.

Gud förutser framtiden

11. Vad är det som gör att Gud kan uppfylla sina löften?

¹¹ Vi har hittills sett att samtidigt som Gud tillåter människor att välja hur de vill handla och att styra oberoende av honom, har han både förmågan och viljan att ingripa för att genomföra sitt uppsåt. Men det finns ännu en faktor som medverkar till den säkra uppfyllelsen av Guds löften, och det är Jehovas förmåga att förutse framtiden. (Jesaja 42:9) Genom sin profet sade Gud: ”Kom ihåg de första tingen från lång tid tillbaka, att jag är den Gudomlige, och det finns ingen annan Gud, inte heller någon som är mig lik; den som från början omtalar utgången och från svunnen tid de ting som inte har blivit gjorda; den som säger: ’Mitt eget rådslut kommer att bestå, och allt som behagar mig kommer jag att göra.’” (Jesaja 46:9, 10) En erfaren jordbrukare vet när och var han skall så säd, men han kan ändå aldrig vara säker på hur saker och ting skall utvecklas. ”Evighetens Kung” däremot har exakt kunskap, så att han vet precis när och var han skall ingripa för att genomföra sitt uppsåt. — 1 Timoteus 1:17.

12. Hur visade sig Jehova i förväg ha kännedom om vad som skulle ske på Noas tid?

¹² Låt oss se hur Gud på Noas tid visade sig ha kännedom om vad som skulle komma att ske. På grund av att jorden var uppfylld av ondska beslöt Gud att göra slut på de olydiga människorna. Jehova fastställde en tid då han skulle göra detta, 120 år längre fram i tiden. (1 Moseboken 6:3) När han fastställde den tiden, tog han hänsyn till mer än att han skulle tillintetgöra de onda, vilket han skulle ha kunnat göra när som helst. Jehovas tidtabell gav också utrymme för att bevara de rättfärdiga. (Jämför 1 Moseboken 5:29.) I sin vishet visste Gud när han skulle ge Noa i uppdrag att utföra det arbete som skulle leda fram till det slutet, och han gav Noa de upplysningar han behövde. Noa skulle bygga en ark ”till räddning för sitt hushåll”, och de onda skulle tillintetgöras i en världsomfattande översvämning. — Hebréerna 11:7; 1 Moseboken 6:13, 14, 18, 19.

Ett gigantiskt bygge

13, 14. Varför var byggandet av arken ett svårt uppdrag?

¹³ Betrakta nu det här uppdraget ur Noas synvinkel. Eftersom Noa var en gudsmänniska, visste han att Jehova kunde tillintetgöra de ogudaktiga. Men innan det skulle ske, måste ett arbete utföras, ett arbete som krävde tro. Byggandet av arken var ett gigantiskt arbete. Gud hade angett storleken på arken. Den skulle bli längre än en nutida fotbollsplan och lika hög som ett femvåningshus. (1 Moseboken 6:15) Byggnadsarbetarna skulle vara få och oerfarna. De skulle inte ha sådana avancerade verktyg och sådan avancerad utrustning som finns i vår tid. Och eftersom Noa inte hade Jehovas förmåga att i förväg veta vad som skulle ske, kunde han inte förutse vad som skulle komma att hända under årens lopp och som skulle vara antingen till hjälp eller till hinder för byggnadsarbetet. Det var troligen många frågor som Noa undrade över. Hur skulle han kunna samla ihop allt byggnadsmaterial? Hur skulle han församla djuren? Vad slags mat skulle behövas och hur mycket? Och exakt när skulle den förutsagda stora översvämningen komma?

¹⁴ Så var det de sociala förhållandena. Ondskan var stor. De mäktiga nefilim, en bastardavkomma av onda änglar och kvinnor, uppfyllde jorden med våld. (1 Moseboken 6:1–4, 13) Och byggandet av arken var inte något som kunde utföras i hemlighet. Människor skulle undra vad det var Noa höll på med, och han skulle berätta det för dem. (2 Petrus 2:5) Kunde man förvänta att de skulle tycka om detta? Knappast! Några år dessförinnan hade den trogne Enok förkunnat att de onda skulle tillintetgöras. Hans budskap var så impopulärt att Gud ”tog bort honom” eller förkortade hans liv, av allt att döma för att förhindra att han dödades av sina fiender. (1 Moseboken 5:24; Hebréerna 11:5; Judas, vers 14, 15) Noa skulle inte bara förkunna ett liknande impopulärt budskap, utan han skulle också bygga en ark. Medan byggandet av arken pågick, skulle den tjäna som en kraftfull påminnelse om Noas trohet i förhållande till sina onda samtida.

15. Varför var Noa övertygad om att han skulle kunna utföra sitt uppdrag?

¹⁵ Noa visste att detta byggnadsarbete hade den allsmäktige Gudens, Jehovas, stöd och välsignelse. Var det inte Jehova som hade gett honom uppdraget? Jehova hade försäkrat Noa att när arken var klar, så skulle han och hans familj få gå in i den och bli bevarade vid liv genom den världsomfattande stora översvämningen. Gud underströk även genom ett högtidligt avtal att detta var säkert och visst. (1 Moseboken 6:18, 19) Noa insåg antagligen att Jehova, innan han hade gett Noa det här uppdraget, hade både förutsett och bedömt allt som var inbegripet i det. Noa visste också att Jehova, om så skulle behövas, kunde ingripa och hjälpa honom. Noas tro fick honom därför att handla. Noa var i likhet med sin avkomling Abraham ”fullt övertygad om att vad han [Gud] hade lovat var han också i stånd att utföra”. — Romarna 4:21.

16. Hur stärktes Noas tro allteftersom byggandet av arken gick framåt?

¹⁶ Noas tro stärktes allteftersom åren gick och arken tog form. De problem som uppstod i samband med byggandet löstes, och prövningar övervanns. Inget motstånd kunde hindra arbetet. Noas familj upplevde Jehovas stöd och beskydd. ”Den prövade äktheten” hos Noas tro frambringade ”uthållighet”, allteftersom han energiskt arbetade på. (Jakob 1:2–4) Till slut var arken färdig, den stora översvämningen kom, och Noa och hans familj överlevde. Noa fick uppleva uppfyllelsen av Guds löften, precis som Josua senare också fick. Noas tro blev belönad.

Jehova stöder verksamheten

17. Hur är vår tid lik Noas dagar?

¹⁷ Jesus förutsade att vår tid skulle vara lik Noas dagar. Gud har återigen beslutat att tillintetgöra ondskan, och han har fastställt en tid då detta skall ske. (Matteus 24:36–39) Han har också gjort förberedelser för att bevara de rättfärdiga. Medan Noa skulle bygga en ark, skall Guds nutida tjänare förkunna om Jehovas uppsåt, undervisa i hans ord och göra lärjungar. — Matteus 28:19.

18, 19. Hur vet vi att predikandet av de goda nyheterna har Jehovas stöd?

¹⁸ Om Jehova inte hade stött och uppehållit Noa, skulle arken inte ha blivit byggd. (Jämför Psalm 127:1.) Och utan Jehovas stöd skulle inte den sanna kristendomen ha kunnat överleva och ännu mindre ha någon framgång. Detta insåg Gamaliel, en aktad farisé och laglärare under det första århundradet. När den judiska domstolen Sanhedrin ville göra av med apostlarna, varnade han den: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem).” — Apostlagärningarna 5:38, 39.

¹⁹ Predikoverkets framgång, både under det första århundradet och i vår tid, har bevisat att detta verk inte är ett verk av människor, utan av Gud. Följande artikel skall behandla några av de spännande saker som har bidragit till att detta verk har fått sådan framgång och omfattning.

Ge aldrig upp!

20. Vilka stöder oss när vi predikar de goda nyheterna?

²⁰ Vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”, men vi kan vara övertygade om att Jehova Gud helt och fullt behärskar situationen. Han stöder och uppehåller sina tjänare, medan de arbetar med att fullborda predikandet av de goda nyheterna innan hans fastställda tid för slutet på denna onda tingens ordning kommer. (2 Timoteus 3:1; Matteus 24:14) Jehova inbjuder oss att bli hans ”medarbetare”. (1 Korinthierna 3:9) Vi försäkras också om att Kristus Jesus är med oss i detta verk och att vi kan lita på att vi får stöd och vägledning av änglarna. — Matteus 28:20; Uppenbarelseboken 14:6.

21. I vilken övertygelse bör vi aldrig ge upp?

²¹ På grund av att Noa och hans familj visade tro på Jehovas löften, blev de räddade genom den stora översvämningen. De som nu visar en liknande tro kommer att bli räddade genom den kommande ”stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) Vi lever verkligen i spännande tider. Viktiga händelser ligger framför oss! Gud kommer snart att gå till aktion för att införa underbara nya himlar och en ny jord i vilka rättfärdighet skall bo. (2 Petrus 3:13) Ge aldrig upp i övertygelsen om att det Gud säger är han också i stånd att utföra. — Romarna 4:21.

Tankar att minnas

◻ Varför styr inte Jehova människors verksamhet in i minsta detalj?

◻ Hur blev Jehovas förmåga att genomföra sitt uppsåt uppenbar i samband med hans handlande med Israel?

◻ Hur blev Jehovas förmåga att förutse framtiden uppenbar på Noas tid?

◻ Vilken tillit kan vi ha till Guds löften?