Kapitel 4

Hur trovärdigt är ”Gamla testamentet”?

I de närmast följande kapitlen skall vi ta upp några av de anklagelser som riktats mot bibeln av nutida kritiker. Några hävdar att bibeln motsäger sig själv och är ”ovetenskaplig”. Dessa anklagelser kommer att tas upp längre fram. Men först skall vi ta upp den ofta hörda anklagelsen att bibeln inte är något annat än en samling myter och legender. Har bibelns motståndare goda grunder till sådan kritik? Låt oss till att börja med se på de hebreiska skrifterna, det så kallade Gamla testamentet.

1, 2. Hur belägrades Jeriko, och vilka frågor väcks i samband med detta?

EN FORNTIDA stad är belägrad. Dess angripare har som en svärm gått över floden Jordan och ligger nu lägrade framför stadens höga murar. Men vilken underlig stridstaktik! Varje dag i sex dagars tid har den invaderande hären marscherat runt staden, tyst sånär som på en grupp präster som följer med och blåser i horn. Nu, på sjunde dagen, marscherar hären tyst runt staden sju gånger. Plötsligt blåser prästerna i hornen allt vad de kan. Hären bryter sin tysta marsch med ett våldsamt stridsrop, och stadens tornförsedda murar rasar samman i ett moln av damm och lämnar staden försvarslös. — Josua 6:1—21.

² Så beskriver Josua i sin bok, den sjätte boken i de hebreiska skrifterna, Jerikos fall som inträffade för nästan 3.500 år sedan. Men har detta verkligen hänt? Många inom den högre bibelkritiken svarar kategoriskt nej.a De påstår att Josuas bok, liksom också de fem föregående bibelböckerna, innehåller legender som skrivits ner många hundra år efter det att de påstådda händelserna ägt rum. Många arkeologer svarar också nej. Enligt dem var det kanske så att Jeriko inte ens existerade, då israeliterna kom in i Kanaans land.

3. Varför är det viktigt att ta upp frågan om bibeln innehåller sann historia eller inte?

³ Detta är allvarliga anklagelser. När du läser igenom bibeln, kommer du att finna att dess läror är nära förbundna med historia. Gud handlar med verkliga män, kvinnor, familjer och nationer, och hans bud och befallningar är givna åt ett historiskt folk. Nutida forskare som kastar tvivel över bibelns historiska sannfärdighet kastar också tvivel över vikten av och tillförlitligheten i bibelns budskap. Om bibeln verkligen är Guds ord, då måste dess historia vara pålitlig och inte innehålla legender och myter. Har dessa kritiker goda skäl att ifrågasätta bibelns historiska sannfärdighet?

Hur tillförlitlig är högre bibelkritik?

4—6. Vilka är några av Wellhausens teorier inom den högre bibelkritiken?

⁴ Den högre bibelkritiken började på allvar under 1700- och 1800-talen. Den tyske bibelkritikern Julius Wellhausen populariserade under senare hälften av 1800-talet teorin att de sex första böckerna i bibeln, Josua inräknad, skrevs på 400-talet f.v.t. — omkring tusen år efter de beskrivna händelserna. Men han sade att de innehåller stoff som nedtecknats tidigare.¹ Denna teori kom i tryck i den 11:e upplagan av The Encyclopædia Britannica, utgiven år 1911, i vilken det förklarades: ”Genesis (Första Moseboken) är ett postexilt verk författat av en postexil prästerlig källa (P) och icke-prästerliga tidigare källor som skiljer sig markant från P i språk, stil och religiös ståndpunkt.”

⁵ Wellhausen och hans efterföljare betraktade all historia nedtecknad i den tidigare delen av de hebreiska skrifterna som ”inte exakt historia, utan folkliga traditioner om det förgångna”.² De tidigare skildringarna betraktades som enbart en återspegling av Israels senare historia. Det uppgavs till exempel att fiendskapen mellan Jakob och Esau inte förekommit i verkligheten, utan att den var en återspegling av den fiendskap som rådde senare mellan Israels nationer och Edom.

⁶ I överensstämmelse med detta ansåg dessa kritiker att Mose aldrig tog emot någon befallning om att göra förbundsarken och att tabernaklet, centrum för israeliternas tillbedjan i vildmarken, aldrig existerat. De trodde också att det aronitiska prästerskapets myndighet blev helt införd först några få år före babyloniernas förstöring av Jerusalem, vilken kritikerna trodde inträffade i början av 500-talet f.v.t.³

7, 8. Vilka ”bevis” hade Wellhausen för sina teorier, och var de sunda?

⁷ Vilka ”bevis” hade de för dessa idéer? Den högre bibelkritiken menar sig kunna dela upp texten i de första böckerna i bibeln i ett antal olika dokument. En grundprincip som de följer är att de antar, allmänt talat, att alla bibelverser där det hebreiska ordet för Gud (’Elo·hím) står självständigt har skrivits av en skribent, medan alla verser som omnämner Gud vid hans namn, Jehova, måste ha skrivits av en annan skribent — som om en skribent inte kunde använda båda uttrycken.⁴

⁸ Och varje gång en händelse nedtecknats mer än en gång i en bok, tas det som bevis för att mer än en individ skrivit verket, trots att forntida semitisk litteratur innehåller andra liknande exempel på upprepning. Dessutom antar man att varje stiländring innebär en ny skribent. Men till och med nutida skribenter skriver ofta i olika stilar under olika perioder av sitt liv eller när de behandlar olika ämnen.b

9—11. Vilka är några av de mera framträdande svagheterna i den nutida högre bibelkritiken?

⁹ Finns det några verkliga bevis för dessa teorier? Inte alls. En kommentator sade: ”Kritik är, även när den är som bäst, spekulativ och trevande, något som alltid riskerar att modifieras eller visar sig vara oriktigt och måste ersättas med någonting annat. Den är en intellektuell övning, föremål för alla de tvivel och gissningar som oskiljaktigt hör samman med sådana övningar.”⁵ Högre bibelkritik, i synnerhet, är i högsta grad ”spekulativ och trevande”.

¹⁰ Gleason L. Archer j:r visar en annan brist i resonemanget hos den högre bibelkritiken. Problemet, säger han, är att ”Wellhausens skola började med det rena antagandet (som de knappast har brytt sig om att bevisa) att Israels religion var av enbart mänskligt ursprung, precis som alla andra religioner, och att den kunde förklaras som blott och bart en produkt av evolution”.⁶ Wellhausen och hans efterföljare började med andra ord med antagandet att bibeln var endast människors ord och resonerade sedan vidare från den utgångspunkten.

¹¹ I The Jewish Encyclopedia omtalades sedan, år 1909, två andra svagheter i Wellhausens teori: ”Argumenten med vilka Wellhausen nästan helt har fångat samtliga nutida bibelkritiker grundar sig på två antaganden: för det första att ritual är något som blir mer utstuderat under religionens utveckling; för det andra att äldre källor med nödvändighet hör samman med de tidigare stadierna av ritualernas utveckling. Det förra antagandet strider mot det faktum att det finns primitiva kulturer, och det senare finner inget stöd i förekomsten av sådana ritualkoder som de som finns i Indien.”

12. Hur ter sig den nutida högre bibelkritiken i ljuset av arkeologin?

¹² Finns det något sätt varpå man kan testa den högre bibelkritiken för att se om dess teorier är riktiga eller inte? I The Jewish Encyclopedia heter det vidare: ”Wellhausens uppfattningar grundar sig nästan uteslutande på analys av ord och behöver kompletteras av en undersökning ur institutionell arkeologis synvinkel.” Har arkeologin med åren bekräftat Wellhausens teorier? The New Encyclopædia Britannica svarar: ”Arkeologisk kritik har tenderat att bestyrka tillförlitligheten i de typiska historiska detaljerna från till och med de äldsta perioderna [i bibelns historia] och vara lite skeptisk till teorin att skildringarna i Pentateuken [de historiska skildringarna i de första böckerna i bibeln] bara är en återspegling av en mycket senare period.”

13, 14. Varför godtas Wellhausens högre bibelkritik fortfarande allmänt, trots att den skakar i sina grundvalar?

¹³ Men varför är högre bibelkritik så populär bland intellektuella i dag med tanke på dess svagheter? Därför att den säger det som de vill höra. En 1800-talsforskare förklarade: ”Personligen välkomnade jag denna bok av Wellhausen mer än nästan vilken annan bok som helst; det pressande problemet med Gamla testamentets historia tycktes nämligen för mig äntligen vara löst på ett sätt som överensstämde med principen om mänsklig evolution, vilken jag känner mig nödsakad att tillämpa på all religions historia.”⁷ Högre bibelkritik stämde tydligen överens med hans fördomar som evolutionist. Ja, de två teorierna tjänar samma syfte. Precis som evolutionsläran gör att man inte behöver tro på en Skapare, innebär Wellhausens högre bibelkritik att man inte behöver tro att bibeln inspirerats av Gud.

¹⁴ Antagandet att bibeln inte är Guds ord, utan människors, ser bestickande ut för intellektuella nu i detta rationalistiska tjugonde århundrade.c Det är betydligt enklare för dem att tro att profetiorna skrevs efter sin uppfyllelse än att godta dem som sanna. De bortförklarar hellre bibelns skildringar av underverken som myter, legender eller folksagor än de överväger möjligheten att de faktiskt har inträffat. Men en sådan uppfattning är fördomsfull och är inget fullgott skäl till att förneka att bibeln är sann. Högre bibelkritik har allvarliga brister, och dess angrepp på bibeln har misslyckats i fråga om att visa att bibeln inte är Guds ord.

Stöder arkeologin bibeln?

15, 16. Vilken forntida regent, som omnämns i bibeln, har genom arkeologin fått sin existens bekräftad?

¹⁵ Arkeologi är ett betydligt fastare grundat studieområde än högre bibelkritik. Arkeologer har genom att gräva bland resterna efter förgångna civilisationer på många sätt ökat vår kunskap om hur förhållandena var i forna tider. Det är därför inte förvånande att arkeologiska redogörelser gång efter annan stämmer överens med det vi läser i bibeln. Ibland har arkeologin rentav försvarat bibeln mot dess kritiker.

¹⁶ Enligt Daniels bok hette till exempel den siste regenten i Babylon innan det föll för perserna Belsassar. (Daniel 5:1—30) Eftersom Belsassar inte tycktes vara omnämnd någon annanstans än i bibeln, framfördes anklagelsen att bibeln hade fel och att denne man aldrig existerat. Men på 1800-talet fann man flera små cylindrar med kilskrift i några ruiner i södra Irak. På dem fanns bland annat en bön inristad om den babyloniske kungen Nabonids äldste sons hälsa. Vad hette denne son? Belsassar.

17. Hur kan vi förklara att Belsassar kallas kung i bibeln, medan han i de flesta inskriptioner kallas prins?

¹⁷ Så det fanns en Belsassar! Men var han kung när Babylon föll? De flesta dokument som man senare funnit talar om honom som kungens son, kronprinsen. Men ett kilskriftsdokument benämnt ”Nabonids poetiska skildring” spred mer ljus över Belsassars verkliga ställning. I det sades det: ”Han [Nabonid] anförtrodde ’lägret’ åt sin äldste (son), den förstfödde, trupperna överallt i landet beordrade han under hans (kommando). Han lät (allting) gå, han anförtrodde kungavärdigheten åt honom.”⁸ Belsassar anförtroddes alltså kungavärdigheten. Ja, i allt väsentligt blev han verkligen kung!d Detta förhållande mellan Belsassar och hans far, Nabonid, förklarar varför Belsassar, under det sista gästabudet i Babylon, erbjöd Daniel att bli den tredje ”herren” eller regenten i riket. (Daniel 5:16) Eftersom Nabonid var den förste regenten, var Belsassar bara den andre regenten i Babylon.

Andra bärande bevis

18. Vilka upplysningar ger arkeologin som bekräftar att det rådde frid och välgång som ett resultat av Davids regering?

¹⁸ Ja, många arkeologiska fynd har visat att bibeln är historiskt korrekt. I bibeln sägs det till exempel att välståndet var stort i Israel efter det att Salomo hade övertagit kungamakten efter sin far, David. Vi läser: ”Juda och Israel var många, som sandkornen som är vid havet i mängd; de åt och drack och gladde sig.” (1 Kungaboken 4:20, NW) Till stöd för detta uttalande läser vi: ”Arkeologiska fynd uppenbarar att det var en befolkningsexplosion i Juda under och efter det tionde århundradet f. Kr., då den frid och välgång David åstadkom gjorde det möjligt att bygga många nya städer.”¹⁰

19. Vilken ytterligare information ger arkeologin om striden mellan Israel och Moab?

¹⁹ Längre fram blev Israel och Juda två nationer, och Israel intog grannlandet Moab. Vid ett tillfälle gjorde Moab, under kung Mesa, uppror, och Israel ingick förbund med Juda och grannlandet Edom för att strida mot Moab. (2 Kungaboken 3:4—27) Märkligt nog fann man år 1868 en minnessten, en stele (en stenplatta med en inskription), i Jordanien med en inskription på moabitiska med Mesas egen skildring av denna strid.

20. Vad säger arkeologin om assyriernas krossande av Israel?

²⁰ Sedan, år 740 f.v.t., tillät Gud att det upproriska norra riket Israel krossades av assyrierna. (2 Kungaboken 17:6—18) Arkeologen Kathleen Kenyon talar om bibelns skildring av denna händelse och ger följande kommentar: ”Man kan ha misstanken att en del av denna är lite överdriven.” Men är den det? Hon tillägger: ”Arkeologins vittnesbörd om Israels rikes fall är nästan livfullare än den bibliska skildringens. ... Det fullständiga utplånandet av de israelitiska städerna Samaria och Hasor och den åtföljande förstöringen av Megiddo är det verkliga arkeologiska beviset för att [bibel]skribenten inte överdrev.”¹¹

21. Vilka detaljuppgifter har vi fått genom arkeologin om babyloniernas underkuvande av Juda?

²¹ Ännu längre fram talar bibeln om att Jerusalem under kung Jojakin belägrades av babylonierna och sedan besegrades. Denna händelse finns nedtecknad i den babyloniska krönikan, en tavla med kilskrift upptäckt av arkeologer. På den läser vi: ”Kungen i Akkad [Babylon] ... belägrade staden i Juda (iahudu), och kungen intog staden den andra dagen i månaden adduru.”¹² Jojakin fördes till Babylon och sattes i fängelse. Men längre fram blev han, enligt bibeln, frigiven ur fängelset och fick den mat han behövde. (2 Kungaboken 24:8—15; 25:27—30) Detta stöds av administrativa dokument som man funnit i Babylon och som innehåller en uppräkning av de ransoner man gav ”Yaukîn, Juda kung”.¹³

22, 23. Vilket förhållande råder i allmänhet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar?

²² Professor David Noel Freedman gav följande kommentar om förhållandet mellan arkeologin och bibelns historiska skildringar: ”Men i allmänhet har arkeologin medverkat till att stödja det historiska värdet i den bibliska berättelsen. De grovt angivna kronologiska uppgifterna från patriarkernas tid till NT:s [Nya testamentets] stämmer med arkeologiska data. ... Framtida fynd kommer troligen att stödja den nuvarande moderata hållningen att den bibliska traditionen är historiskt rotad, och troget vidarebefordrad, även om den inte är historia i kritisk eller vetenskaplig mening.”

²³ Sedan säger han angående den högre bibelkritikens försök att misskreditera bibeln: ”De försök till rekonstruktioner av biblisk historia som gjorts av nutida forskare — t. ex. Wellhausens uppfattning att den patriarkaliska tiden var en återspegling av den delade monarkin; eller förkastandet av Mose och judarnas uttåg ur Egypten som ohistoriska och som en följd därav Noths och hans efterföljares rekonstruktion av Israels historia — har inte överlevt de arkeologiska uppgifterna och inte heller den bibliska berättelsen.”¹⁴

Jerikos fall

24. Vilka upplysningar får vi i bibeln om Jerikos fall?

²⁴ Innebär detta att arkeologin stämmer med bibeln i alla stycken? Nej, det finns ett antal fall där meningarna går isär. Ett sådant fall är den dramatiska erövringen av Jeriko som beskrevs i början av detta kapitel. Enligt bibeln var Jeriko den första stad som intogs av Josua, då han ledde israeliterna in i Kanaans land. Bibelns kronologi visar att staden föll under första hälften av 1400-talet f.v.t. När Jeriko hade intagits, brändes staden ner fullständigt och lämnades sedan obebodd i hundratals år. — Josua 6:1—26; 1 Kungaboken 16:34.

25, 26. Vilka två olika slutsatser har arkeologer kommit fram till efter utgrävningar i Jeriko?

²⁵ Professor John Garstang gjorde före andra världskriget utgrävningar på den plats som ansågs vara Jeriko. Han upptäckte att staden var mycket gammal och hade förstörts och återuppbyggts många gånger. Garstang fann att murarna vid ett av dessa tillfällen hade fallit som genom en jordbävning och att staden brunnit ner fullständigt. Garstang trodde att detta hade hänt omkring år 1400 f.v.t., inte alltför långt från den tidpunkt bibeln angett för Jerikos förstöring genom Josua.¹⁵

²⁶ Efter kriget gjorde en annan arkeolog, Kathleen Kenyon, ytterligare utgrävningar i Jeriko. Hon kom fram till att ruinerna av de murar som Garstang hade identifierat var ett par hundra år äldre än han trodde. Hon förlade en stor förstöring av Jeriko till 1500-talet f.v.t., men sade att det inte fanns någon stad på den platsen på 1400-talet — då Josua enligt bibeln invaderade landet. Hon fortsätter och nämner sedan möjliga tecken på en annan förstöring som kunde ha ägt rum på den platsen år 1325 f.v.t. och påstår: ”Om Jerikos förstöring skall förbindas med en invasion under Josua, är detta [senare] datum det som arkeologin hävdar.”¹⁶

27. Varför bör vi inte bli onödigt oroade av att arkeologin och bibeln inte alltid stämmer överens?

²⁷ Innebär detta att bibeln har fel? Nej, inte alls. Vi måste komma ihåg att arkeologin visserligen ger oss ett fönster mot det förgångna, men att det inte alltid är ett rent och klart fönster. Ibland är det mycket dunkelt. Det är som en kommentator sade: ”Arkeologiska vittnesbörd är tyvärr fragmentariska och därför begränsade.”¹⁷ Detta gäller i synnerhet de tidigare perioderna i israeliternas historia, då det arkeologiska bevismaterialet inte är så klart. Ja, vittnesbörden är rentav ännu mindre klara i Jeriko, eftersom erosionen varit svår på den platsen.

Arkeologins begränsningar

28, 29. Vilka är några av de begränsningar arkeologin har, enligt vad forskare har medgett?

²⁸ Arkeologerna själva medger begränsningarna i sin vetenskap. Yohanan Aharoni förklarar till exempel: ”När det gäller historisk eller historisk-geografisk uttolkning lämnar arkeologen de exakta vetenskapernas värld och måste förlita sig på värderingar och hypoteser för att kunna nå fram till en uttömmande historisk bild.”¹⁸ När det gäller dateringen av olika fynd tillägger han: ”Vi måste därför alltid komma ihåg att inte alla dateringar är absoluta och att dateringarna i olika hög grad är tvivelaktiga”, även om han anser att dagens arkeologer kan vara säkrare på sin datering än vad som var fallet förr.¹⁹

²⁹ I The World of the Old Testament (Gamla testamentets värld) frågas det: ”Hur objektiv eller verkligt vetenskaplig är den arkeologiska metoden?” Boken svarar: ”Arkeologer är mer objektiva när de gräver fram saker än när de uttolkar dem. Men vad de tidigare sysslat med kommer också att påverka de metoder de använder vid utgrävningen. De kan inte undgå att förstöra sitt bevismaterial, när de gräver sig ner genom jordlagren, och kan därför aldrig pröva sina ’experiment’ genom att upprepa dem. Detta gör arkeologin unik inom vetenskapen. Det gör dessutom arkeologisk rapportering till en högst krävande uppgift fylld med fallgropar.”²⁰

30. Hur betraktar bibelforskare arkeologi?

³⁰ Arkeologin kan alltså vara till stor hjälp, men likt alla mänskliga strävanden är den inte helt tillförlitlig. Även om vi begrundar arkeologiska teorier med intresse, bör vi aldrig betrakta dem som obestridlig sanning. Om arkeologer tolkar sina fynd på ett sätt som strider mot bibeln, bör man inte automatiskt förutsätta att bibeln har fel och arkeologerna rätt. Det är känt att uttolkningar ändras.

31. Vilket nytt påstående har nyligen framförts i fråga om Jerikos fall?

³¹ Det är intressant att lägga märke till att professor John J. Bimson år 1981 tittade en gång till på Jerikos förstöring. Han studerade ingående den förstöring av Jeriko som ägde rum genom brand i mitten av 1500-talet f.v.t. — enligt Kathleen Kenyon. Enligt Bimson stämmer inte bara den förstöringen med bibelns skildring av Josuas förstöring av staden, utan den arkeologiska bilden av Kanaan som helhet betraktad stämmer också perfekt med bibelns beskrivning av Kanaan då israeliterna invaderade landet. Han påstår därför att den arkeologiska dateringen är oriktig och hävdar att denna förstöring verkligen inträffade i mitten av 1400-talet f.v.t., under Josuas livstid.²¹

Bibeln innehåller sann historia

32. Vilken tendens har observerats bland vissa forskare?

³² Detta illustrerar att arkeologer ofta har olika uppfattningar. Det är därför inte förvånande att vissa inte instämmer med bibeln, medan andra gör det. Några forskare har trots allt kommit därhän att de respekterar bibelns uppgifter som historiskt korrekta, allmänt sett, även om de inte gör det i alla detaljer. William Foxwell Albright representerade en viss meningsriktning då han skrev: ”Det har varit en allmän återgång till insikten att Israels religiösa historia är riktig, både i stora drag och i faktiska detaljer. ... Som en sammanfattning kan det sägas att vi på nytt kan betrakta bibeln från början till slut som en autentisk religionsurkund.”²²

33, 34. Hur vittnar de hebreiska skrifterna själva om att de är historiskt korrekta?

³³ I själva verket präglas bibeln av exakt historia. Händelser förbinds med bestämda tidsuppgifter, till skillnad från de flesta forntida myter och legender. Många händelser som omtalas i bibeln får sitt stöd i inskriptioner från den tiden. Om det finns några skillnader mellan bibeln och vissa forntida inskriptioner, kan dessa ofta hänföras till de forntida härskarnas ovilja att skriva om sina egna nederlag och till deras önskan att förstora sina framgångar.

³⁴ Ja, många av dessa forntida inskriptioner är inte så mycket historia som officiell propaganda. Bibelskribenterna däremot är sällsynt öppenhjärtiga. Sådana framträdande förfäder som Mose och Aron får alla sina svagheter och starka sidor uppenbarade. Även de felsteg som den store kung David begick avslöjas ärligt. De fel som nationen som helhet gjorde förs gång på gång fram i ljuset. Denna uppriktighet talar för att de hebreiska skrifterna är sanningsenliga och pålitliga och ger tyngd åt det Jesus sade i bön till Gud: ”Ditt ord är sanning.” — Johannes 17:17.

35. Vad har rationalistiska tänkare inte lyckats göra, och vad hänvisar bibelforskare till för att bevisa att bibeln är inspirerad?

³⁵ Albright säger vidare: ”I vilket fall som helst höjer sig bibeln över all tidigare religiös litteratur i fråga om innehåll; och den höjer sig lika imponerande över all senare litteratur i fråga om den direkta enkelheten i sitt budskap och den fördomsfrihet med vilken den riktar sig till människor i alla länder och tidsåldrar.”²³ Det är detta höga budskap, snarare än forskares vittnesbörd, som visar att bibeln är inspirerad, vilket vi skall se i några kapitel längre fram. Men låt oss här lägga märke till att vår tids rationalistiska tänkare inte har lyckats bevisa att de hebreiska skrifterna innehåller osann historia, medan dessa skrifter själva visar alla tecken på att de är historiskt korrekta. Kan detsamma sägas om de kristna grekiska skrifterna, ”Nya testamentet”? Det skall vi se i nästa kapitel.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 53]

Till skillnad från forntida världslig historia talar bibeln öppet om de fel och brister sådana respekterade män som Mose och David hade

[Ruta på sidan 44]

Arkeologins värde

”Arkeologin för fram en samling gamla verktyg och kärl, murar och byggnader, vapen och prydnadssaker. Det mesta av detta kan ordnas i kronologisk följd och fast och säkert förbindas med lämpliga uttryck och sammanhang i bibeln. I denna bemärkelse bevarar bibeln i skriven form exakt sin forntida kulturella miljö. Detaljerna i bibelns skildringar är inte fantasifulla produkter av en författare utan snarare autentiska återspeglingar av den värld i vilken de nedtecknade händelserna ägde rum — från de vanliga jordiska till de mirakulösa.” — The Archaeological Encyclopedia of the Holy Land.

[Ruta på sidan 50]

Vad arkeologi kan och inte kan göra

”Arkeologin varken bevisar eller vederlägger bibeln i slutgiltiga termer, utan den har andra funktioner av mycket stor betydelse. Den väcker i viss mån till liv den materiella värld som bibeln förutsätter. Vet man, låt säga, av vilket material ett hus var byggt eller hur ’offerhöjderna’ såg ut, ökar ens förståelse av texten. För det andra fyller den ut den historiska skildringen. Den moabitiska Mesastenen, till exempel, ger den andra sidan av berättelsen som behandlas i 2 Kungaboken 3:4 ff. ... För det tredje uppenbarar den hur det forntida Israels grannar levde och tänkte — vilket är av intresse i sig självt och vilket kastar ljus över den föreställningsvärld som det forntida Israels tankar utvecklades i.” — Ebla—A Revelation in Archaeology.

[Bild på sidan 41]

Milton skrev i olika stilar, inte bara i en. Tror den högre bibelkritiken att hans verk är en produkt av flera olika skribenter?

[Bild på sidan 45]

I ”Nabonids poetiska skildring” sägs det att Nabonid anförtrodde kungavärdigheten åt sin förstfödde

[Bild på sidan 46]

Den moabitiska Mesastenen ger kung Mesas version av striden mellan Moab och Israel

[Bild på sidan 47]

Officiella babyloniska redogörelser stöder bibelns skildring av Jerusalems fall