ABANA
[Abạna]
En av de två floder i Damaskus som den arameiske härföraren Naaman nämnde, när han föraktfullt förkastade Elisas anvisningar om att han skulle bada sig i Jordan för att bli botad från sin spetälska. (2Ku 5:12)
Abana identifieras i allmänhet med Nahr Barada, som har sin källa i bergmassivet Antilibanon nordväst om Damaskus och som efter att ha genomflutit bergen kommer fram ur en klyfta strax väster om Damaskus. Floden flyter sedan genom norra delen av staden och breder ut sig i solfjädersform över ett stort område innan den slutligen försvinner i sumpsjöar öster om staden. Flodens vatten, som används till konstbevattning av fält och fruktodlingar, förvandlar området till en vidsträckt grönskande oas. Man kan med rätta säga att Damaskus har Nahr Barada att tacka för sin existens. Floden har länge försett stadens cisterner, brunnar och bad med vatten. Klassiska författare kallade floden Chrysorrhoas, ”Guldströmmen”. Naaman hade alltså goda skäl att ha höga tankar om Abana.
I 2 Kungaboken 5:12 har somliga bibelöversättningar, däribland Bibel 2000 och H. M. Melins svenska översättning, ”Amana” i stället för ”Abana”. Läsarten ”Amana” finns också i en marginalanteckning till den masoretiska texten samt i den syriska Peshitta. I många översättningar förekommer namnet ”Amana” i Höga Visan 4:8. Där syftar det med all säkerhet på Antilibanon, där floden har sin källa. Floden kan således ha uppkallats efter denna bergssträckning.