Jerusalem på Bibelns tid — Vad uppenbarar arkeologin?
SÄRSKILT sedan år 1967 har det bedrivits omfattande arkeologiska arbeten i Jerusalem, och det är av stort intresse. Många av de platser som har grävts fram är nu öppna för allmänheten. Låt oss besöka några av dem och se hur arkeologin är i harmoni med Bibelns historia.
Jerusalem när kung David levde
Det område som Bibeln omtalar som berget Sion, på vilket Davids stad (Davidsstaden) byggdes, ser ganska obetydligt ut i den moderna storstaden Jerusalem. Vid utgrävningar av Davidsstaden, vilka leddes av den nu avlidne professorn Yigal Shiloh mellan åren 1978 och 1985, fann man en väldig trappformad stödmur på östra sidan av kullen.
Professor Shiloh hävdade att det måste vara rester av en väldig grund av terrassmurar, på vilken jebuséerna (som bodde i staden innan David erövrade den) byggde ett citadell. Han förklarade att den trappformade stödmuren, som hade byggts i sten och som han fann längst upp på dessa terrassmurar, tillhörde det nya fäste som David lät bygga på den plats där jebuséernas citadell hade legat. I 2 Samuelsboken 5:9 kan vi läsa: ”David bosatte sig i fästet, och det kom att kallas Davidsstaden; och David började bygga runt omkring, från Vallen och inåt.”
I närheten av denna stödmur finner man ingångarna till stadens forntida vattensystem, som till vissa delar tycks vara från Davids tid. Vissa uttalanden i Bibeln om Jerusalems vattentunnelsystem har väckt en del frågor. Så till exempel sade David till sina män att ”vemhelst som slår jebuséerna, må han genom vattentunneln få kontakt” med fienden. (2 Samuelsboken 5:8) Davids befälhavare Joab gjorde det. Men exakt vad avses med uttrycket ”vattentunneln”?
Andra frågor har väckts angående den berömda Siloamtunneln, som antagligen grävdes ut av kung Hiskias ingenjörer på 700-talet f.v.t. Den finns omnämnd i 2 Kungaboken 20:20 och 2 Krönikeboken 32:30. Hur kunde de båda arbetslagen av tunnelgrävare klara av att mötas på mitten, när de grävde från motsatta håll? Varför valde de en serpentinväg, vilket gjorde att den blev betydligt längre än om man hade gjort den rak? Hur fick de tillräckligt med syre så att de kunde andas, särskilt med tanke på att de troligen använde oljelampor?
I tidskriften Biblical Archaeology Review har det getts möjliga svar på de här frågorna. Dan Gill, som var geologisk rådgivare vid de här utgrävningarna, säger: ”Under Davids stad finns ett välutvecklat naturligt karstsystem. Karst är en geologisk term som används för att beskriva ett område med slukhål, grottor och kanaler, vilka har bildats när grundvattnet har sipprat in i och runnit genom berggrunden. ... Våra geologiska undersökningar av de underjordiska vattenledningarna under Davids stad visar att de i själva verket formades av skickliga människor som utvidgade naturligt (i ett karstområde) eroderade kanaler och schakt, vilka förenades till ett fungerande vattenförsörjningssystem.”
Detta kan hjälpa oss att förklara hur Siloamtunneln grävdes ut. Den kan ha följt den slingrande vägen hos en naturlig kanal under kullen. Arbetslag från vardera änden kan ha grävt en provisorisk tunnel genom att ändra befintliga grottor. Sedan grävde man ut en sluttande kanal så att vattnet kunde flyta från Gihonkällan till Siloamdammen, vilken antagligen låg innanför stadsmurarna. Detta var verkligen en prestation på ingenjörskonstens område, eftersom höjdskillnaden mellan de båda punkterna är endast 32 centimeter, trots att tunneln är 533 meter lång.
Forskare har länge insett att den forntida stadens främsta vattenkälla var Gihonkällan. Den låg utanför stadsmurarna men tillräckligt nära för att tillåta att man grävde en tunnel och ett 11 meter djupt schakt, vilket skulle göra det möjligt för invånarna att hämta vatten utan att behöva gå utanför de skyddande murarna. Schaktet är känt som Warrens schakt, uppkallat efter Charles Warren, som upptäckte tunnelsystemet år 1867. Men när grävde man ut tunneln och schaktet? Existerade de på Davids tid? Var det denna vattentunnel som Joab använde? Dan Gill ger svaret: ”För att se om Warrens schakt i själva verket var ett naturligt slukhål undersökte vi ett fragment av kalkskorpan på schaktets oregelbundna väggar med kol-14-metoden. Kalkskorpan innehöll inget kol-14, vilket visar att den är mer än 40.000 år: Detta ger otvetydiga bevis för att schaktet inte har grävts ut av människor.”
Lämningar från Hiskias tid
Kung Hiskia levde när den assyriska nationen erövrade allt som låg i dess väg. I Hiskias sjätte regeringsår erövrade assyrierna Samaria, huvudstaden i tiostammarsriket. Åtta år senare (år 732 f.v.t.) var assyrierna tillbaka igen, och den här gången hotade de Juda och Jerusalem. I 2 Krönikeboken 32:1–8 beskrivs Hiskias försvarsstrategi. Finns det några påtagliga bevis från den här tiden?
Ja, år 1969 upptäckte professor Nahman Avigad lämningar från den här perioden. Vid utgrävningar fann man en sektion av en väldig mur, av vilken den första delen var 40 meter lång, 7 meter bred och, enligt beräkningar, 8 meter hög. Muren stod delvis på berggrund och delvis på nybyggda hus. Av vem byggdes muren, och när? ”Två avsnitt i Bibeln hjälpte Avigad att precisera tidpunkten för byggandet av muren och syftet med den”, sägs det i en arkeologisk tidskrift. Bibelavsnitten lyder: ”Vidare fattade han mod och byggde upp hela den nerbrutna muren och reste torn på den, och utanför byggde han en annan mur.” (2 Krönikeboken 32:5) ”Ni kommer också att bryta ner husen för att göra muren otillgänglig.” (Jesaja 22:10) I våra dagar kan besökare se delar av denna mur, den så kallade Breda muren, i det judiska kvarteret i Gamla staden.
Olika utgrävningar visar också att Jerusalem vid den här tiden var mycket större än vad man tidigare trodde, antagligen på grund av tillströmningen av flyktingar från norra riket sedan det hade blivit besegrat av assyrierna. Professor Shiloh beräknade att jebuséernas stad täckte en yta av omkring 6 hektar. På Salomos tid täckte staden nästan 16 hektar. När kung Hiskia levde, 300 år senare, hade den befästa delen av staden vuxit till omkring 60 hektar.
Begravningsplatser från tiden för det första templet
Begravningsplatser från tiden för det första templet, vilket avser tiden innan babylonierna ödelade Jerusalem år 607 f.v.t., har varit ytterligare en källa till upplysningar. Åren 1979 och 1980 gjorde man ett imponerande fynd då man grävde ut några gravkammare på sluttningarna i Hinnoms dal. ”Under hela den tid då det har bedrivits arkeologiska efterforskningar i Jerusalem är detta en av mycket få begravningsplatser från det första templets tid i vilken man har funnit hela innehållet. Den innehöll mer än ett tusen föremål”, säger arkeologen Gabriel Barkay. Han fortsätter: ”Den största drömmen som varje arkeolog som arbetar i Israel, och särskilt i Jerusalem, har är att hitta skriven text.” Man fann två små skriftrullar i silver, men vad innehöll de?
Barkay förklarar: ”När jag såg den utrullade silverremsan och lade den under förstoringsglaset, kunde jag se att ytan var täckt med sirliga bokstäver, inristade med ett vasst verktyg i en mycket tunn och skör silverplåt. ... Guds namn, som tydligt framträder i inskriften, består av de fyra hebreiska bokstäverna skrivna med gammalhebreiska tecken: johdh-he-waw-he.” I en senare utgiven bok tillägger Barkay: ”Till vår förvåning hade de båda silverplåtarna välsignelseformler inristade, vilka är nästan identiska med den prästerliga välsignelsen i Bibeln.” (4 Moseboken 6:24–26) Detta var första fyndet med Jehovas namn i en inskription i Jerusalem.
Hur daterade forskare de här silverrullarna? I huvudsak genom det arkeologiska sammanhang som man fann dem i. Man fann mer än 300 föremål av daterbart lergods i graven, vilka pekar på 600-talet och 500-talet f.v.t. När man jämför texten med tidsbestämda inskriptioner, pekar det på samma period. Rullarna finns att beskåda i Israels museum i Jerusalem.
Jerusalems ödeläggelse år 607 f.v.t.
I Bibeln berättas det om Jerusalems ödeläggelse år 607 f.v.t. i 2 Kungaboken, kapitel 25, 2 Krönikeboken, kapitel 36, och Jeremia, kapitel 39, och där sägs det att Nebukadnessars militärstyrka satte staden i brand. Har nyligen gjorda utgrävningar bekräftat denna historiska redogörelse? Enligt professor Yigal Shiloh får ”bevisen i Bibeln [för babyloniernas ödeläggande] ... stöd i de entydiga arkeologiska bevisen; den fullständiga förstöringen av olika byggnader och en storbrand som slukade de olika trädetaljerna i husen”. Han säger ytterligare: ”Man har funnit spår av den här ödeläggelsen vid varje utgrävning som har bedrivits i Jerusalem.”
Besökare kan se lämningar efter den här ödeläggelsen som inträffade för mer än 2.500 år sedan. Israelite Tower (Israelitiska tornet), Burnt Room (Brända rummet) och Bullae House (Sigillhuset) är namnen på populära arkeologiska platser som är bevarade och öppna för allmänheten. Arkeologerna Jane M. Cahill och David Tarler sammanfattar det hela i boken Ancient Jerusalem Revealed: ”Babyloniernas omfattande ödeläggelse av Jerusalem är inte bara uppenbar i de tjocka lagren av förkolnade lämningar som har bringats i dagen vid sådana byggnader som Brända rummet och Sigillhuset, utan också i de djupa lager av stenskärvor från raserade byggnader som man har funnit, vilka täcker den östra sluttningen. Den bibliska redogörelsen av stadens ödeläggelse ... kompletterar de arkeologiska bevisen.”
Den bild som Bibeln målar upp av Jerusalem från Davids tid fram till ödeläggelsen år 607 f.v.t. har således på flera sätt blivit bestyrkt av arkeologiska utgrävningar som har gjorts de senaste 25 åren. Men hur var det med Jerusalem under det första århundradet v.t.?
Jerusalem på Jesu tid
Utgrävningar, Bibeln, den judiske historieskrivaren Josephus, som levde under det första århundradet v.t., och andra källor hjälper forskare att måla upp en bild av Jerusalem på Jesu tid, innan romarna ödelade staden år 70 v.t. En modell, som finns att beskåda bakom ett stort hotell i Jerusalem, blir regelbundet uppdaterad i enlighet med vad nya utgrävningar uppenbarar. Stadens främsta kännetecken var tempelberget, vilket Herodes hade gjort dubbelt så stort i jämförelse med det på Salomos tid. Det var den största platå i den forntida världen som människor hade gjort — omkring 480 gånger 280 meter. Några byggstenar vägde 50 ton, och en vägde närmare 400 ton och ”var därmed den största man påträffat någonstans i den forntida världen”, enligt en forskare.
Inte undra på att somliga blev upprörda när de hörde Jesus säga: ”Bryt ner det här templet, så skall jag på tre dagar resa upp det.” De trodde att han menade den väldiga tempelbyggnaden, fastän han menade ”sin kropps tempel”. De sade därför: ”Det här templet byggde man på fyrtiosex år, och du skall resa upp det på tre dagar?” (Johannes 2:19–21) Tack vare utgrävningar kring tempelberget kan besökare nu se delar av murarna och andra arkitektoniska inslag från Jesu tid, och de kan rentav gå uppför de trappsteg som han antagligen gick på för att komma till de södra tempelportarna.
Inte långt från tempelbergets västra mur, i det judiska kvarteret i Gamla staden, finns två väl iordningställda utgrävningsplatser från det första århundradet v.t., vilka är kända som Burnt House (Brända huset) och Herodian Quarter (Herodes’ kvarter). Sedan man hade upptäckt Brända huset, skrev arkeologen Nahman Avigad: ”Det stod nu ganska klart att den här byggnaden brändes ner av romarna år 70 e.Kr., under Jerusalems ödeläggelse. För första gången i utgrävningarnas historia i den här staden hade klara och tydliga arkeologiska bevis för att staden har brunnit kommit fram i ljuset.” — Se fotografierna på sidan 12.
En del av de här upptäckterna kastar ljus över några av händelserna i Jesu liv. Byggnaderna låg i Övre staden, där Jerusalems välbärgade invånare bodde, däribland översteprästen. I husen fann man ett stort antal badinrättningar för rituell rening. En forskare konstaterar: ”Det stora antalet bad bekräftar att invånarna i Övre staden under det andra templets tid strikt höll sig till lagarna om rituell renhet. (De här lagarna fanns nerskrivna i Mishna, som ägnar tio kapitel åt detaljer om mikveh.)” De här upplysningarna hjälper oss att förstå Jesu kommentarer om de här ritualerna, vilka han riktade till fariséerna och de skriftlärda. — Matteus 15:1–20; Markus 7:1–15.
Man har också funnit ett förvånansvärt stort antal stenkärl i Jerusalem. Nahman Avigad berättar: ”Varför dyker de upp så plötsligt och i ett sådant antal i hushållen i Jerusalem? Svaret ligger i halakhah, den judiska lagen när det gäller rituell renhet. Mishna berättar för oss att stenkärlen tillhör de föremål som inte är känsliga för orenheter. ... Sten var helt enkelt inte känsligt för rituell nersmutsning.” Man har fört fram tanken att detta förklarar varför det vatten som Jesus förvandlade till vin förvarades i stenkärl och inte i lerkärl. — 3 Moseboken 11:33; Johannes 2:6.
Vid ett besök på Israels museum kan man få se två ovanliga ossuarier. I tidskriften Biblical Archaeology Review förklaras det: ”Ossuarier användes huvudsakligen i omkring hundra år innan romarna ödelade Jerusalem år 70 v.t. ... Den döde lades på en hylla som hade huggits ut i väggen i en gravkammare. Sedan köttet hade multnat bort samlade man ihop benen och lade dem i ett ossuarium — en låda som vanligen var tillverkad av dekorerad kalksten.” De två som visas upp hittade man i november 1990 i en gravkammare. Arkeologen Zvi Greenhut berättar: ”Ordet ... ’Kaifa’, som står skrivet på två av ossuarierna i graven, förekommer här för första gången i ett arkeologiskt sammanhang. Det är antagligen namnet på översteprästen Kaifas’ familj, den Kaifas som omnämns ... i Nya testamentet. ... Det var från hans hus i Jerusalem som Jesus blev skickad till den romerske prokuratorn Pontius Pilatus.” Ett av ossuarierna innehöll benen av en man som var omkring 60 år gammal. Forskare spekulerar i att detta faktiskt kan vara Kaifas’ ben. En forskare förlägger fynden till Jesu tid: ”Ett mynt som man fann i ett av de andra ossuarierna präglades av Herodes Agrippa (37–44 v.t.). Kaifas’ båda ossuarier kan vara från en så tidig tidpunkt som början av århundradet.”
William G. Dever, professor i Främre Orientens arkeologi vid University of Arizona i USA, sade angående Jerusalem: ”Det är ingen överdrift att säga att vi har lärt oss mer om den arkeologiska historien av denna nyckelplats under de senaste 15 åren än under de föregående 150 åren sammantaget.” Mycket av den omfattande arkeologiska verksamhet som bedrivits i Jerusalem under de senaste årtiondena har verkligen uppdagat fyndigheter som har kastat ljus över Bibelns historia.
[Bildkälla på sidan 9]
Modell av Jerusalem vid tiden för det andra templet. Modellen finns vid Holyland Hotel i Jerusalem
[Bilder på sidan 10]
Ovan: Sydvästra hörnet av tempelberget i Jerusalem
Till höger: Ingången till Warrens schakt