Att inse varför Messias måste komma

”Vi har funnit Messias.” — JOHANNES 1:41.

1. Vilket häpnadsväckande tillkännagivande finns nedtecknat i bibeln, och när gjordes det?

DETTA häpnadsväckande tillkännagivande gjorde en jude vid namn Andreas inför sin bror för mer än 1.950 år sedan. Kan du förnimma begeistringen i hans ord, som nedtecknats av den kristne aposteln Johannes? Detta oförglömliga år preciserades av den kristne historikern Lukas som ”kejsar Tiberius’ femtonde regeringsår”. Tiberius’ 15:e år, räknat från det år då han utropades till romersk kejsare, började i september år 28 v.t. och slutade i september år 29 v.t. — Lukas 3:1—3, 21, 22; Johannes 1:32—35, 41.

2. Hur riktade Daniels profetia uppmärksamheten på år 29 v.t.?

² Året för Messias’ framträdande hade blivit noggrant förutsagt. Exakt 483 år hade gått sedan den persiske kungen Artaxerxes hade gett befallning om att Jerusalem skulle återuppbyggas, vilket skedde i det 20:e året av hans regering, år 455 f.v.t.a (Nehemja 2:1—8) Profeten Daniel hade förutsagt att ”från det att ordet utgår om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem intill Messias, Ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” (Daniel 9:25, NW) Det skulle således vara en period på 7 + 62 = 69 profetiska veckor mellan dessa två viktiga händelser. Sextionio bokstavliga veckor är lika med 483 dagar. Enligt den profetiska regeln om ”en dag för ett år” skulle Messias framträda 483 år senare, dvs. år 29 v.t. — Hesekiel 4:6, NW.

3. a) Vad är innebörden i titeln ”Messias”? b) Vilka profetior måste Messias uppfylla?

³ År 29 v.t. var folket därför med rätta ”förväntansfullt” när det gäller Messias. (Lukas 3:1, 15) Titeln ”Messias” har samma innebörd som den grekiska titeln ”Kristus”; båda betyder ”[den] Smorde”. (Johannes 1:41) Den aktuella frågan bland många judar var: Vem skall Jehova Gud smörja som kung för att härska inte bara över Israel, utan över hela mänskligheten? Profetiorna hade begränsat valet till en avkomling av Abrahams sonsonsson Juda. Dessutom skulle Messias bli arvinge till den judeiske kung Davids tron, och han skulle också födas i Davids födelsestad Betlehem. — 1 Moseboken 17:5, 6; 49:10; Psalm 132:11; Daniel 7:13, 14; Mika 5:2; Johannes 7:42.

Omisskännlig identifiering

4, 5. a) Vad hände under nyckelåret, år 29 v.t.? b) På vilket omisskännligt sätt identifierades den som blivit utvald till Messias?

⁴ Det där nyckelåret, år 29 v.t. hände följande: ”Guds tillkännagivande [kom] till Johannes, Sakarias’ son, i öknen. Och han kom till hela landet omkring Jordan och predikade dop som symbol av sinnesändring till förlåtelse för synder.” (Lukas 3:2, 3) Genom Johannes’ tjänst blev ångrande judar beredda att acceptera Messias’ nära förestående ankomst. Dessutom gav Jehova Johannes ett tecken. Han skulle hålla utkik efter den som han såg ”anden komma ner över och bli kvar över”. — Johannes 1:33.

⁵ Efter att ha döpt Jesus från Nasaret fick Johannes se detta omisskännliga smörjande. Jesus blev inte smord med olja, som hans jordiske förfader David hade blivit, utan med Jehova Guds heliga ande. (1 Samuelsboken 16:13; Apostlagärningarna 10:38) Samtidigt sade Guds egen röst: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matteus 3:16, 17) Som Johannes senare intygade: ”Jag såg anden komma ner som en duva från himmelen, och den blev kvar över honom. Och jag har sett det, och jag har vittnat om att denne är Guds Son.” — Johannes 1:32, 34.

6. Hur var Andreas och Johannes goda föredömen för oss?

⁶ Med sådana ord presenterade Johannes döparen troget Jesus för sina lärjungar och kallade honom också för ”Guds lamm som tar bort världens synd”. (Johannes 1:29) Två lärjungar gav snabbt gensvar. Efter att ha tillbringat en dag i Jesu sällskap var de grundligt övertygade. Den ene hette Andreas, och det var han som ivrigt sökte upp sin bror, Simon Petrus. Den andre lärjungen anses vara Johannes, Sebedeus’ son, som blev den apostel Jesus älskade. Efter att ha vittnat om Messias i närmare 70 år drevs denne Johannes till att skriva ner de ovan nämnda upplysningarna till gagn för oss. Rör hans och Andreas’ föredöme ditt hjärta? Är du lika ivrig som de och de övriga av ”Lammets” apostlar var att förkunna de spännande sanningarna om Messias? — Uppenbarelseboken 1:9; 21:14; Johannes 1:35—41; Apostlagärningarna 5:40—42.

Smord som kung och överstepräst

7. Varför kunde inte Jesus tjäna som präst i Jerusalems tempel?

⁷ Eftersom Jesus var född i den judiska nationen, var han ”född under lag”. (Galaterna 4:4) Och eftersom han var av Juda stam, kunde han inte tjäna som präst i Jehovas förebildliga tempel, vars präster var Arons avkomlingar av Levi stam. ”Vår Herre härstammade från Juda, en stam om vilken Mose ingenting har sagt beträffande präster”, påminde aposteln Paulus sina medkristna. — Hebréerna 7:14.

8. Vad förebildade Jehovas jordiska tempel?

⁸ Så här skriver aposteln Johannes: ”Det sanna ljuset, som ger varje slags människa ljus, skulle just komma till världen.” (Johannes 1:6—9) I och med Jesu dop var det som om ett stort andligt tempel blev till, eftersom det nu fanns en andlig överstepräst, som skulle kunna rädda mänskligheten från slaveriet under Satans värld av andligt mörker. — Hebréerna 8:1—5; 9:24.

9, 10. a) Vad var innebörden i Jesu ord: ”Slaktoffer och offergåva önskade du inte”, och: ”En kropp beredde du åt mig”? b) Vad tyckte Jesus själv om detta?

⁹ Jesus bad vid tiden för sitt dop. Bibeln återger några av de betydelsefulla ord han yttrade i sin bön, så som de senare citerades av aposteln Paulus: ”’Slaktoffer och offergåva önskade du inte, men en kropp beredde du åt mig. Du godkände inte fullständiga brännoffer och syndoffer.’ Då sade jag: ’Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.’” — Hebréerna 10:5—7; Lukas 3:21.

¹⁰ Jesus tillämpade således profetian i Psalm 40:7—9 på sig själv, en profetia som förutsade att det var Jehovas uppsåt att göra slut på de aronitiska prästernas offrande av djuroffer i Jerusalems tempel. Jehova fann inte ”behag” i dessa offergåvor, eftersom de endast var förebildliga och ur stånd att fullständigt sona mänsklig synd. Därför beredde Jehova en fullkomlig mänsklig kropp åt Jesus att offra. Gud överförde sin himmelske Sons liv till en judisk jungfrus moderliv. Jesus föddes därigenom obesmittad av Adams synd. Han var en fullkomlig mänsklig Son till Gud, vars liv kunde bringa försoning för mänsklighetens synd. (Lukas 1:30—35) Som Psalm 40:9 hade förutsagt, var det Jesu innerliga önskan att göra sin Faders vilja. ”I kraft av nämnda ’vilja’ har vi blivit helgade genom offret av Jesu Kristi kropp en gång för alla.” — Hebréerna 10:10, 11.

11. Vilken profetia uppfyllde Messias’ död, och hur fick den ”slaktoffer ... att upphöra”?

¹¹ Offrandet av Jesu mänskliga liv gjorde en gång för alla slut på behovet av ytterligare offergåvor i det förebildliga templet i Jerusalem. Dessutom ägde hans död rum på påskdagen år 33 v.t. Detta var omkring tre och ett halvt år efter hans dop. Dessa tre och ett halvt år motsvarade en halv profetisk vecka. (4 Moseboken 14:34) Saker och ting avlöpte således precis så som Daniel hade förutsagt angående Messias’ avskärande: ”I halva veckan kommer han att få slaktoffer och offergåva att upphöra.” (Daniel 9:26, 27, NW) Även om det förebildliga prästadömet i Jerusalem fungerade tills templet förstördes år 70 v.t., hade de slaktoffer som prästerna offrade i templet nu inte längre något värde, eftersom de hade ersatts av Jesu överlägsna offer. — Matteus 23:37, 38.

12. På vad sätt är Jesu prästadöme överlägset Arons?

¹² Aron hade varit den förste i en lång rad av israelitiska överstepräster. Efter det att han hade blivit smord med helig olja måste han vänta i tabernaklet i sju dagar, innan han blev bemyndigad att tjäna som överstepräst. (3 Moseboken 8:12, 33) Jesus hade också en väntetid, innan han blev bemyndigad att medla för mänskligheten. Detta var från den tidpunkt då han blev smord som överstepräst fram till hans uppståndelse. Till skillnad från Aron behöver Guds odödlige Son inte några efterträdare, och han tjänar som både präst och kung ”efter Melkisedeks sätt”. — Psalm 110:1—4, NW; 1 Moseboken 14:18—20; Hebréerna 6:20; 7:1—3, 11—17, 23—25.

13. a) Vilket tungt ansvar vilade på Israels överstepräster? b) Hur har Jesus Kristus axlat ett ännu större ansvar?

¹³ I det forntida Israel hade översteprästen huvudansvaret för att ge korrekt religiös undervisning. (3 Moseboken 10:8—11; Malaki 2:7) Jesus har följaktligen gjort Jehovas rättfärdiga krav kända för alla som önskar ta Riket och evigt liv i arv. (Matteus 6:9, 10, 33; 7:28, 29; 11:12; 25:34, 46) När Jesus var i en synagoga i Nasaret, läste han följande profetia och tillämpade den på sig själv: ”Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter.” Efter att ha varit i Kapernaum sade han: ”Också för andra städer måste jag förkunna de goda nyheterna om Guds rike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Lukas 4:18, 19, 43; Jesaja 61:1, 2) Jesus utbildade också 70 av sina efterföljare till att utvidga detta verk med att predika om Riket, och han förutsade att de skulle göra större gärningar än han själv hade gjort. (Lukas 10:1—9; Johannes 14:12) Detta lade grunden till en världsomfattande biblisk undervisningskampanj som Jesus skulle leda genom den trogne ”slaven”, som består av hans smorda efterföljare. — Matteus 24:45—47; 28:19, 20.

Den förnämste försvararen av Jehovas suveränitet

14. a) Varför gick Israels överstepräst in i det allraheligaste på den årliga försoningsdagen? b) Vad förebildade den välluktande rökelsen?

¹⁴ Den viktigaste orsaken till att Guds Son kom till jorden var inte att frälsa mänskligheten. Det var i stället att avgöra de äreröriga stridsfrågor som Satan väckt med avseende på Jehovas suveränitet. Vi kan få insikt om detta genom att tänka på det som hände under den årliga försoningsdagen i Israel, när den förebildlige översteprästen måste träda in i det allraheligaste flera gånger. Första gången han gick in hade han med sig välluktande rökelse, som hälldes över ett fyrfat fullt med glöd. (3 Moseboken 16:12—16) Detta var en träffande bild av vad den motbildlige översteprästen skulle göra på jorden, innan han skulle fara upp till himmelen för att träda fram inför Jehova med värdet av sitt mänskliga offer.b (Hebréerna 9:24) Som bruket av rökelse visar kännetecknades Jesu trogna kurs av uppriktiga böner, en brinnande nitälskan för sann tillbedjan och en djup kärlek till Jehova. (Psalm 141:2, NW; Markus 1:35; Johannes 2:13—17; 12:27, 28; 14:30, 31; Hebréerna 5:7) Trots alla de utstuderade frestelser, allt det åtlöje och all den hätska förföljelse som Satan och hans redskap utsatte Jesus för, lyckades han bevara sig fullkomligt ostrafflig. — Ordspråksboken 27:11; Matteus 22:15—18; Markus 14:60—65; 15:16—32; Lukas 4:13, 29; Johannes 8:44, 59.

15. Hur kan vi visa vår tacksamhet mot Jehova för att han har tillhandahållit en sådan utmärkt överstepräst? (Hebréerna 10:21—26)

¹⁵ Jesus belönades med en uppståndelse till odödligt liv i himmelen för att han hävdade Jehovas suveränitet. Hur tacksamma bör vi inte vara mot Jehova för att han har gett oss en så utmärkt överstepräst! ”Då vi nu alltså har en stor överstepräst, som har färdats genom himlarna, Jesus, Guds Son, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse av honom.” (Hebréerna 4:14) Är det din innerliga önskan att, oavsett vad djävulen kan komma att göra, följa Jesu exempel i fråga om ostrafflighet? I så fall kan du räkna med hjälp, och du kan lyckas, eftersom den allra bästa hjälp finns att tillgå. ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd. Låt oss därför med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid.” — Hebréerna 4:15, 16; 5:7—10; Filipperna 4:13; 1 Johannes 2:1, 2.

Behovet av justeringar

16. Vilka förväntningar hade Messias’ första lärjungar angående hans rikes styre?

¹⁶ Trots att Andreas och Johannes var snabba att identifiera den sanne Messias, hade de och andra av de första lärjungarna ändå mycket att lära. (Johannes 16:12, 13) Precis som många religiösa judar på den tiden hoppades de att det messianska riket skulle börja härska då och att det skulle befria Israels nation och dess huvudstad, Jerusalem, från icke-judiskt herravälde. (Lukas 2:38; 3:15; 19:11; 23:51; 24:21) Men vilket bestående gagn skulle detta ha kunnat skänka den syndiga mänskligheten?

17, 18. Varför framställde Jesus liknelsen om ”en viss man av ädel börd”?

¹⁷ För att kunna avlägsna synd och död från sina framtida undersåtar i Riket måste Messias först bli avskuren likt ett offerlamm. (Johannes 1:29; Jesaja 53:7, 12) När Jesus förutsade hur detta skulle ske och hur han skulle uppväckas, invände Petrus: ”Var barmhärtig mot dig själv, Herre; du skall inte alls få detta slut.” (Matteus 16:21, 22) Men Jesus visste att hans lärjungar inte förstod ”det talet”. — Markus 9:31, 32; jämför Matteus 17:22, 23.

¹⁸ Under sin sista färd till Jerusalem uttryckte Jesus sig ännu tydligare. (Matteus 20:18, 19) Han visade också vilket stort gagn hans död skulle medföra genom att säga: ”Människosonen ... har kommit för att ... ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) Felaktiga förväntningar hindrade hans lärjungar från att fatta detta. Lukas skriver: ”Han befann sig nära Jerusalem och de antog att Guds rike skulle komma att visa sig ögonblickligen.” För att rätta till deras sätt att tänka framställde Jesus en liknelse, i vilken han liknade sig själv vid ”en viss man av ädel börd”, som först måste bege sig ”till ett avlägset land för att försäkra sig om kunglig makt”. (Lukas 19:11, 12) Det ”landet” åsyftade himmelen, dit Jesus for upp efter sin död och uppståndelse.

19. a) Vilka felaktiga förväntningar gav Jesu lärjungar uttryck åt efter hans uppståndelse? b) Vilken förändring i Guds förhållande till människor ägde rum vid pingsten år 33 v.t.? (Hebréerna 8:7—9, 13)

¹⁹ Men alldeles före Jesu himmelsfärd frågade hans lärjungar: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” (Apostlagärningarna 1:6) Avvisade Jesus dem för att de frågade detta? Nej, han förklarade i stället att tiden ännu inte var inne och att de skulle ägna sig åt det viktiga arbetet med att vittna om den sanne Messias. (Apostlagärningarna 1:7, 8) Guds förbundsförhållande till det naturliga Israel skulle upphöra inom kort. Därför skulle inte det framtida messianska Riket återupprättas för den otrogna jordiska nationen. Så här sade Jesus till sina judiska motståndare: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” (Matteus 21:43) Tio dagar efter det att Jesus for upp till himmelen föddes den nationen. Helig ande utgöts över 120 av Jesu lärjungar, och de blev således smorda till att vara Guds ”heliga” och ”Kristi medarvingar” i det kommande messianska riket. — Daniel 7:13, 14, 18; Romarna 1:7; 8:1, 16, 17; Apostlagärningarna 2:1—4; Galaterna 6:15, 16.

20. Vad gjorde trogna kristna under det första århundradet, trots att de hade vissa felaktiga förväntningar?

²⁰ Till och med efter det att de kristna under det första århundradet hade blivit smorda hade de felaktiga förväntningar. (2 Tessalonikerna 2:1, 2) Men i stället för att bli missnöjda och ge upp tog de ödmjukt emot tillrättavisning. Bemyndigade av Guds heliga ande tog de glatt emot uppdraget att vittna och göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. — Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8; Kolosserna 1:23.

21. Vilka frågor kommer vi att behandla i nästa artikel?

²¹ Hur är det då nu på 1900-talet? Var Jehovas nutida tjänare vakna för upprättandet av Jehovas messianska rike? Och behövde de likt sina medtroende under det första århundradet i något avseende få sina förväntningar justerade?

[Fotnoter]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Vad betyder titeln ”Messias”?

◻ Vilken viktig händelse ägde rum år 29 v.t.?

◻ Hur fick Messias ”slaktoffer” att ”upphöra” ”i halva veckan”?

◻ Vilket ansvar har Jesus axlat sedan han blivit smord?

◻ Vad var huvudsyftet med Messias’ första ankomst, och hur bör detta påverka oss?

[Bild på sidan 13]

Översteprästens första inträde i det allraheligaste förebildade något ännu viktigare än mänsklighetens frälsning