SIGILL

Ett sigill kan vara ett slags stämpel med vilken man gjorde avtryck (vanligtvis i lera eller vax) för att ange ägarskap, äkthet eller överenskommelse. Det kan också avse avtrycket av en sådan stämpel. De sigillstämplar som användes i forntiden bestod av ett stycke hårt material (sten, elfenben eller trä) med ingraverade spegelvända figurer eller bokstäver. Några var fyrkantiga, cylindriska eller kägelformade, medan andra var formade som skarabéer eller djurhuvuden. (Beträffande signet- eller sigillringar, se RING.) De cylindriska var i regel mellan 2 och 4 cm långa. När en sådan cylinder med ingraverade skrivtecken eller figurer på den böjda ytan rullades över fuktig lera, efterlämnade den ett fortlöpande avtryck i relief. Cylindrarna var ofta genomborrade på längden, så att de kunde bäras i en snodd.

På sigill från Egypten och Mesopotamien är ofta religiösa symboler ingraverade, och även växter, djur och enkla scener. Det babyloniska ”frestelsens sigill” (British Museum) föreställer en man och en kvinna sittande på var sin sida om ett träd, och bakom kvinnan ser man en orm som står upprätt. Ägarens namn och ställning nämns ofta på sigill. I Palestina har man till exempel funnit ett sigill där det står: ”Tillhör Shema, Jerobeams tjänare.” (The Biblical World, utgiven av C. Pfeiffer, 1966, sid. 515)

Sigillavtrycken kunde förhindra att dokument förfalskades eller att annat som var förseglat, till exempel påsar, dörrar och gravkamrar, öppnades av någon som inte hade myndighet att göra det. (Job 14:17; Dan 6:17; Mt 27:66) När profeten Jeremia köpte en åker, blev det exemplar av kontraktet som var undertecknat av vittnen förseglat, medan ett annat exemplar förblev öppet. Kanske förseglade man kontraktet genom att vika ihop det, knyta en snodd om det, fästa en klump av vax eller någon annan mjuk massa på snodden och göra ett avtryck i den mjuka massan med en sigillstämpel. Skulle det senare uppstå något som helst tvivel om det öppna exemplarets äkthet, kunde man lägga fram det förseglade och bevittnade exemplaret. (Jer 32:10–14, 44) En person som hade betrotts med kungens sigill kunde utfärda officiella dekret som blev giltiga med avtryck av kungens sigill. (1Ku 21:8; Est 3:10, 12; 8:2, 8, 10) När en person satte sitt sigill på ett skriftligt avtal, kunde det betyda att han godkände de villkor det innehöll. (Neh 9:38; 10:1) Man har funnit ett stort antal gamla krukhandtag med sigillavtryck. Några sådana avtryck visade vem ägaren till krukan var; andra gav uppgifter om innehållets mängd eller kvalitet.

Bildspråk. De sätt som sigillstämplar blev använda på utgör grundval för flera bildliga uttryck som man finner i Bibeln. Det hade förutsagts att Messias skulle ”sätta sigill på syn och profet”. Genom att uppfylla profetiorna skulle Messias, som med ett sigillavtryck, bekräfta att de var sanna och inspirerade av Gud. (Dan 9:24; jfr Joh 3:33.) Abraham fick omskärelsen som ett ”sigill”, det vill säga som ett ägarmärke, på den rättfärdighet han hade. (Rom 4:11) Eftersom aposteln Paulus hade hjälpt många av de kristna i Korinth att komma till tro, utgjorde de ett sigill som bekräftade att hans apostlaskap var äkta. (1Kor 9:1, 2) Om de första kristna heter det att de blev ”märkta med den utlovade heliga anden som med ett sigill”, och den är ett förskott på deras himmelska arv. (Ef 1:13, 14; 4:30) Sigillet vittnar om att de är Guds egendom (2Kor 1:21, 22) och bekräftar att de har utsikt att uppnå liv i himlen. Av Uppenbarelseboken framgår det att antalet av dem som slutgiltigt blir försedda med sigill är 144 000. (Upp 7:2–4; 9:4)

Om sådant som är tillslutet, gömt eller hemligt säger Bibeln att det är förseglat. Profetiska budskap var ”förseglade” under den tid då de inte kunde förstås. (Dan 12:4, 9; Upp 5:1; 22:10; jfr Jes 8:16; 29:11.) Och om Jehova heter det att ”kring stjärnorna sätter han ett sigill”, vilket av allt att döma betyder att han döljer dem bakom molnen. (Job 9:7)