Ett Jerusalem som motsvarar sitt namn
”Fröjda er för evigt över det som jag skapar. Ty se, jag skapar Jerusalem till att vara en orsak till fröjd.” — JESAJA 65:18.
1. Hur kände Esra det för Guds utvalda stad?
DEN judiske prästen Esra, som flitigt studerade Guds ord, insåg det samband Jerusalem hade haft med den rena tillbedjan av Jehova. (5 Moseboken 12:5; Esra 7:27) Hans kärlek till Guds stad kommer tydligt till uttryck i de bibelböcker som han blev inspirerad att skriva — Första och Andra Krönikeboken och Esras bok. I dessa historiska redogörelser nämner han namnet Jerusalem närmare 200 gånger, vilket är närmare en fjärdedel av de mer än 800 gånger som det förekommer i Bibeln.
2. Vilken profetisk betydelse kan vi se i innebörden av namnet Jerusalem?
2 På biblisk hebreiska kan ordet ”Jerusalem” stå i en form av det hebreiska språket som kallas dualis. Den används mest om föremål som förekommer parvis, till exempel ögon, öron, händer och fötter. I den formen kan namnet Jerusalem betraktas som profetiskt och gälla den dubbla frid som Guds folk skulle få uppleva, dvs. både andlig och bokstavlig frid. Bibeln uppenbarar inte om Esra till fullo insåg detta. Men som präst gjorde han sitt bästa för att hjälpa judarna att ha frid med Gud. Och han arbetade helt visst hårt för att Jerusalem skulle motsvara innebörden i sitt namn, dvs. ”besittning av [eller: grundval för] dubbel frid”. — Esra 7:6.
3. Hur många år går innan vi återigen får höra om Esras verksamhet, och under vilka omständigheter är det?
3 Bibeln säger inte var Esra befann sig under de 12 år som gick mellan hans besök i Jerusalem och Nehemjas ankomst till staden. Nationens svaga andliga tillstånd under den här tiden talar emellertid för att Esra inte var där. Men strax efter det att Jerusalems mur hade byggts upp finner vi att Esra åter tjänar som trogen präst i Jerusalem.
En underbar sammankomstdag
4. Vad var speciellt med den första dagen i Israels sjunde månad?
4 Jerusalems mur fullbordades precis i tid för de viktiga högtiderna under månaden tishri, den sjunde månaden i Israels religiösa kalender. På den första dagen i månaden tishri hölls en speciell nymånadshögtid som kallades trumpetstötens dag, eftersom prästerna då blåste i trumpet medan man frambar offer åt Jehova. (4 Moseboken 10:10; 29:1) Detta var en dag som förberedde israeliterna för den årliga försoningsdagen den 10 tishri och den glädjerika insamlingshögtiden från den 15 till den 21 i samma månad.
5. a) Hur gjorde Esra och Nehemja gott bruk av den ”första dagen i sjunde månaden”? b) Varför grät judarna?
5 Den här dagen, den ”första dagen i sjunde månaden”, hade ”allt folket” församlats — antagligen på uppmaning av Nehemja och Esra. Där var män och kvinnor och ”alla som hade tillräckligt förstånd till att lyssna”. Små barn var således också närvarande och lyssnade uppmärksamt, medan Esra stod på ett podium och läste Lagen ”från dagbräckningen till middagstiden”. (Nehemja 8:1–4) Med jämna mellanrum hjälpte leviterna folket att förstå det som lästes, och judarna rördes till tårar, när de insåg hur de och deras förfäder hade kommit till korta i fråga om att lyda Guds lag. — Nehemja 8:5–9.
6, 7. Vad kan de kristna lära sig av det som Nehemja gjorde för att få judarna att upphöra med att gråta?
6 Men detta var inte ett tillfälle då man skulle sörja och gråta. Det var en högtid, och folket hade just fullbordat arbetet med att bygga upp Jerusalems mur. Nehemja hjälpte dem därför att komma i rätt sinnesstämning när han sade: ”Gå, ät de feta rätterna och drick de söta dryckerna, och sänd portioner till den för vilken ingenting har blivit tillrett; ty denna dag är helig för vår Herre, och känn er inte bedrövade, ty Jehovas glädje är ert fäste.” Lydigt ”gick allt folket bort för att äta och dricka och för att sända ut portioner och för att hänge sig åt stor glädje, ty de hade förstått de ord som hade gjorts kända för dem”. — Nehemja 8:10–12.
7 Guds nutida folk kan lära mycket av den här berättelsen. De som har privilegiet att få medverka i programmet vid möten och sammankomster bör ha Nehemjas exempel i tankarna. Det kan vid sådana tillfällen ibland vara på sin plats med tillrättavisande råd, men det som bör betonas är nyttan och välsignelserna av att uppfylla Guds krav och att ge beröm för det goda arbete som utförs och uppmuntran att hålla ut. Guds folk bör gå hem från sådana möten och sammankomster med glädje i hjärtat på grund av den uppbyggande undervisning som de har fått från Guds ord. — Hebréerna 10:24, 25.
En annan glädjerik sammankomst
8, 9. Vilket speciellt möte ägde rum den andra dagen i den sjunde månaden, och vad medförde det för Guds folk?
8 Den andra dagen i den här speciella månaden ”församlade sig huvudmännen för hela folkets fäder, prästerna och leviterna till Esra, avskrivaren, ja för att få insikt i lagens ord”. (Nehemja 8:13) Esra, som ”hade gjort sitt hjärta berett att rådfråga Jehovas lag och att göra enligt den och att i Israel undervisa i förordning och rätt”, var väl kvalificerad att leda detta möte. (Esra 7:10) De närvarande fick säkert sin uppmärksamhet riktad på sådana områden där Guds folk behövde rätta sig bättre efter Lagen. Något som omedelbart behövde göras var att förbereda för den kommande lövhyddohögtiden, så att man kunde fira den på rätt sätt.
9 Den här veckolånga högtiden firades på rätt sätt, och allt folket bodde i tillfälliga husrum gjorda av grenar och löv av olika träd. Folket uppförde dessa lövhyddor på sina platta tak, på sina gårdar, på templets förgårdar och på Jerusalems torg. (Nehemja 8:15, 16) Detta var ett utmärkt tillfälle att församla Guds folk och läsa ur Guds lag för dem! (Jämför 5 Moseboken 31:10–13.) Och det gjorde man varje dag ”från den första dagen ända till den sista dagen” av högtiden, vilket medförde ”mycket stor glädje” hos folket. — Nehemja 8:17, 18.
Vi bör inte försumma Guds hus
10. Varför anordnades en speciell sammankomst den 24:e dagen i den sjunde månaden?
10 Allvarliga brister bland Guds folk skall rättas till vid rätt tillfälle och på rätt plats. Esra och Nehemja insåg av allt att döma att detta var ett sådant tillfälle, och därför ordnade de med en fastedag den 24:e dagen i månaden tishri. Guds lag lästes återigen, och folket bekände sina synder. Därefter gjorde leviterna en återblick på hur Jehova Gud hade handlat barmhärtigt mot sitt egensinniga folk, och de lovprisade Jehova i vackra ordalag och slöt ”ett fast avtal” som bekräftades med deras furstars, leviters och prästers sigill. — Nehemja 9:1–38.
11. Vilket ”fast avtal” förpliktade judarna sig att hålla?
11 Folket gick ed på att handla enligt det ”fasta avtalet” och ”vandra efter den sanne Gudens lag”. De samtyckte också till att inte ingå äktenskapsallianser med ”folken i landet”. (Nehemja 10:28–30) Dessutom förband de sig att hålla sabbaten, att årligen ge ekonomiskt stöd till den sanna tillbedjan, att leverera ved till offeraltaret, att ge de förstfödda av sina nötboskapshjordar och sina småboskapshjordar till offer och att föra de första mogna frukterna av sin mark och sina träd till templets matsalar. Det var uppenbart att de var beslutna att ”inte försumma” sin ”Guds hus”. — Nehemja 10:32–39.
12. Vad är inbegripet i att inte försumma Guds hus i våra dagar?
12 I vår tid måste vi som Jehovas folk se till att vi inte försummar det privilegium vi har att ägna Jehova ”helig tjänst” i hans stora andliga tempels förgårdar. (Uppenbarelseboken 7:15) Detta inbegriper att vi regelbundet ber innerligt om att tillbedjan av Jehova skall få framgång. Och för att leva i enlighet med sådana böner måste vi förbereda oss för och delta i kristna möten, predika de goda nyheterna och hjälpa intresserade personer genom att gå tillbaka till dem och om möjligt börja studera Bibeln med dem. Många, som inte vill försumma Guds hus, ger ekonomiska bidrag till predikoarbetet och underhållet av byggnader för sann tillbedjan. Vi kanske också kan stödja byggandet av sådana mötesplatser, som det råder ett så stort behov av, och sedan också hjälpa till med att hålla dem rena och snygga. Ett framträdande sätt varpå vi kan visa vår kärlek till Guds andliga hus är att vi verkar för friden bland våra medtroende och bistår dem som är i behov av materiell eller andlig hjälp. — Matteus 24:14; 28:19, 20; Hebréerna 13:15, 16.
En glädjerik invigning
13. Vilken viktig sak måste uppmärksammas innan Jerusalems mur kunde invigas, och hur handlade många föredömligt?
13 Det ”fasta avtalet”, bekräftat med sigill på Nehemjas tid, förberedde Guds forntida folk för den dag då Jerusalems höga mur med sina 12 portar skulle invigas. Men det var ännu en viktig sak som behövde uppmärksammas, och det var att den muromgärdade staden behövde en större befolkning, för den var ”vidsträckt och stor, och det var inte mycket folk i den”. (Nehemja 7:4) För att lösa det här problemet kastade folket ”lott för att låta en av tio komma in för att bo i Jerusalem, den heliga staden”. Detta fick ett gott resultat, och folket välsignade ”alla de män som frivilligt erbjöd sig att bo i Jerusalem”. (Nehemja 11:1, 2) Vilket fint exempel för sanna tillbedjare i våra dagar, vars förhållanden tillåter dem att flytta till platser där det råder större behov av hjälp av mogna kristna!
14. Vad hände på dagen för invigningen av Jerusalems mur?
14 Man började snart göra förberedelser för den stora dag då Jerusalems mur skulle invigas. Musiker och sångare församlades från Judas kringliggande städer. Dessa bildade två stora tacksägelsekörer, vilka skulle följas av var sitt processionståg. (Nehemja 12:27–31, 36, 38) Körerna och processionstågen startade på det ställe av muren som låg längst bort från templet, antagligen vid Dalporten, och tågade sedan åt var sitt håll, tills de möttes vid Guds hus. ”De grep sig an med att på den dagen offra stora slaktoffer och att glädja sig, för den sanne Guden själv fick dem att fröjda sig med stor glädje. Och även kvinnorna och barnen för sin del gladde sig, så att Jerusalems glädje kunde höras långt bort.” — Nehemja 12:43.
15. Varför var den glädje som invigningen av Jerusalems mur gav upphov åt inte bestående?
15 Bibeln anger inte tidpunkten för detta glädjerika firande. Det var utan tvivel en höjdpunkt, om inte själva kulmen, på Jerusalems återuppbyggnad. Det återstod naturligtvis mycket byggnadsarbete inne i staden, men med tiden förlorade Jerusalems invånare sin fina andliga inställning. Så när Nehemja besökte staden för andra gången, fann han till exempel att Guds hus återigen hade blivit försummat och att judar återigen hade gift sig med hedniska kvinnor. (Nehemja 13:6–11, 15, 23) Dessa usla förhållanden bekräftas i profeten Malakis bok. (Malaki 1:6–8; 2:11; 3:8) Den glädje som invigningen av Jerusalems mur gav upphov åt var således inte bestående.
En orsak till evig glädje
16. Vilka händelser som bildar en kulmen ser Guds folk fram emot?
16 Jehovas folk längtar nu efter den tid då Gud skall triumfera över alla sina fiender. Början till detta blir tillintetgörandet av ”det stora Babylon”, en symbolisk stad som omfattar allt slags falsk religion, och det markerar det första skedet av den kommande stora vedermödan. (Uppenbarelseboken 18:2, 8; Matteus 24:21, 22) Framför oss ligger också bröllopet i himlen mellan Herren Jesus Kristus och hans brud, det ”Nya Jerusalems” 144.000 invånare, en verkligt betydelsefull händelse. (Uppenbarelseboken 19:7; 21:2) Vi kan inte säga exakt när detta himmelska bröllop skall äga rum, men det kommer helt visst att bli en glädjerik händelse. — Se Vakttornet för 15 augusti 1990, sidorna 30 och 31.
17. Vad vet vi om fullbordandet av det nya Jerusalem?
17 Vi vet att fullbordandet av det nya Jerusalem är mycket nära. (Matteus 24:3, 7–14; Uppenbarelseboken 12:12) Till skillnad från den jordiska staden Jerusalem kommer detta Jerusalem aldrig att orsaka besvikelse, då ju alla dess invånare är med anden smorda, prövade och luttrade efterföljare till Jesus Kristus. Genom att de alla är trogna intill döden kommer de att ha bevisat att de kommer att vara för evigt lojala mot den universelle Suveränen, Jehova Gud. Detta har stor betydelse för de övriga av mänskligheten, både de levande och de döda!
18. Varför bör vi ”jubla och fröjda” oss för evigt?
18 Tänk på vad som skall hända när det nya Jerusalem vänder sin uppmärksamhet till de människor som visar tro på Jesu lösenoffer. Aposteln Johannes skrev: ”Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” (Uppenbarelseboken 21:2–4) Gud kommer också att använda denna stadsliknande anordning för att lyfta upp mänskligheten till fullkomlighet. (Uppenbarelseboken 22:1, 2) Detta är verkligen något underbart, som ger oss orsak att ”jubla och fröjda” oss ”för evigt över det som” Jehova nu ”skapar”! — Jesaja 65:18.
19. Vad är det andliga paradis som de kristna har församlats in i?
19 Men ångerfulla människor behöver inte vänta till dess för att få Guds hjälp. År 1919 började Jehova församla de sista medlemmarna av de 144.000 till ett andligt paradis, där sådana frukter av Guds ande som kärlek, glädje och frid överflödar. (Galaterna 5:22, 23) Ett framträdande drag i detta andliga paradis har varit den enastående tro som dess smorda invånare har visat när de har gått i spetsen för predikandet av de goda nyheterna om Guds kungarike på hela den bebodda jorden. (Matteus 21:43; 24:14) Detta predikande har fått till följd att närmare sex miljoner ”andra får”, vilka har hoppet att få leva på jorden, också har fått komma in i det andliga paradiset och ha del i detta produktiva verk. (Johannes 10:16) De har kvalificerat sig för detta genom att med tro på Jesu Kristi, Guds Sons, lösenoffer överlämna sig åt Jehova Gud. Att de på det här sättet har förenat sig med de blivande medlemmarna av det nya Jerusalem har verkligen visat sig bli en välsignelse. Jehova har genom sitt sätt att handla med de smorda kristna lagt en fast grund för ”en ny jord”, dvs. ett samhälle av gudfruktiga människor som skall ärva det himmelska kungarikets jordiska domän. — Jesaja 65:17; 2 Petrus 3:13.
20. Hur kommer det nya Jerusalem att motsvara innebörden i sitt namn?
20 När det nya Jerusalem inom kort kommer ner från himlen för att välsigna mänskligheten, kommer jorden att bli ett bokstavligt paradis. De smorda tillbedjarna av Jehova, som ännu inte har intagit sin plats i det himmelska nya Jerusalem, och de ”andra fåren” är nu förenade i ett andligt paradis, där de upplever gudagiven frid. Men när Guds ”vilja” sedan sker på jorden precis som den sker i himlen, kommer Guds folk att i både andlig och bokstavlig bemärkelse få åtnjuta de fridfulla förhållanden som utlovas i Jesaja 65:21–25. (Matteus 6:10) Ja, Guds underbara himmelska stad kommer att visa sig motsvara namnet Jerusalem och vara en fast ”grundval för dubbel frid”. Den kommer i alla evigheter att vara till ära och pris för sin store Skapare, Jehova Gud, och sin brudgum, kungen Jesus Kristus.
Minns du?
◻ Vad hände när Nehemja hade församlat folket i Jerusalem?
◻ Vad måste forntida judar göra för att inte försumma Guds hus, och vad uppmanas vi att göra?
◻ Hur är ”Jerusalem” inbegripet i att åstadkomma bestående glädje och frid?
[Karta/Bild på sidan 23]
(För formaterad text, se publikationen)
JERUSALEMS PORTAR
Siffrorna visar den nutida höjden över havet
FISKPORTEN
GAMLA STADENS PORT
EFRAIMSPORTEN
HÖRNPORTEN
Breda muren
Torg
DALPORTEN
ANDRA STADSDELEN
Den tidiga norra muren
DAVIDS STAD
ASKHÖGSPORTEN
Hinnoms dal
Borg
FÅRPORTEN
VAKTPORTEN
Tempelområdet
INSPEKTIONSPORTEN
HÄSTPORTEN
OFEL
Torg
VATTENPORTEN
Gihonkällan
KÄLLPORTEN
Kungsträdgården
En-Rogel
Tyropoiondalen
Kidrons strömdal
740
730
730
750
770
770
750
730
710
690
670
620
640
660
680
700
720
740
730
710
690
670
Så här sträckte sig antagligen Jerusalems mur när staden förstördes och när Nehemja tog ledningen i att återuppbygga den