OLJA

Det flytande fett som hebréerna bäst kände till var den olja som utvanns ur oliver. Fullmogna, svarta oliver gav den största mängden olja, men oliver som fortfarande var gröna och precis hade börjat skifta färg gav den högsta kvaliteten. Efter det att oliverna hade skördats från träden och rensats från kvistar och blad fördes de till oljepressen.

Nästan hälften av fruktköttet i mogna oliver består av olja, vars kvalitet beror på framställningsprocessen. Den bästa oljan, som kallas ”ren olja av stötta oliver”, framställdes genom en enkel process innan oliverna lades i pressen. (3Mo 24:2) Först stöttes oliverna i en mortel, eller också kunde de i några fall trampas med fötterna. (Mik 6:15) Därefter flyttades den krossade frukten över i korgar för att oljan skulle silas av. Denna rena, första olja, ”jungfruolja”, tappades upp i lerkrukor, och fruktmassan flyttades till oljepressen.

Olja av lägre kvalitet framställdes genom att man krossade oliverna grundligt i en mortel eller en handkvarn. När oljan hade runnit av fruktköttet fick den stå och klarna i lerkrukor eller kar.

Den olja som hade lägst kvalitet pressades ur fruktresterna i en oljepress efter krossningsprocessen. Den krossade fruktmassan fylldes i korgar som staplades mellan oljepressens två lodräta stolpar. Korgstapeln försågs med en tyngdbelastad hävstång varmed man pressade ut oljan som sedan rann ner i stora behållare för att klarna. Under klarningen steg oljan till ytan och separerades från vattnet och rester av fruktmassan. Oljan tappades därefter upp i stora lerkrukor eller särskilda cisterner, där den lagrades. (Jfr 2Kr 32:27, 28; se PRESS.)

En symbol för välstånd. När det sades att ”presskaren” skulle ”flöda över av nytt vin och olja” betydde det att det skulle råda stort välstånd. (Joel 2:24) Under sitt lidande längtade Job tillbaka till de dagar då han hade överflöd, då ”klippan tömde ut strömmar av olja” åt honom. (Job 29:1, 2, 6) Jehova lät ”Jakob”, dvs. israeliterna, bildligt talat dia ”olja ur en flinthård klippa”, tydligtvis i den betydelsen att de fick olja från olivträd som växte i klippig terräng. (5Mo 32:9, 13) Mose sade att Aser skulle ”doppa sin fot i olja”, vilket visade att Asers stam skulle bli materiellt välsignad. (5Mo 33:24)

Handelsvara och livsmedel. Olivoljan blev en viktig handelsvara i Palestina på grund av den rika förekomsten. Varje år gav Salomo ”20 kormått [4 400 l] olja av stötta oliver” till Hiram, kungen i Tyros, som en del av betalningen för material till tempelbygget. (1Ku 5:10, 11) Juda och Israel drev en tid handel med Tyros och sålde bland annat olja. (Hes 27:2, 17) Bland de varor som det stora Babylon köper av ”jordens resande köpmän” nämns välluktande olja och olivolja. (Upp 18:11–13)

Olivoljan, ett energirikt födoämne och ett mycket lättsmält fett, var ett av israeliternas viktigaste livsmedel och troligen det mest använda fettet både till bordsbruk och till matlagning. (5Mo 7:13; Jer 41:8; Hes 16:13) Den användes ofta som lampolja. (Mt 25:1–9) I lamporna på det gyllene lampstället i mötestältet brändes ”ren olja av stötta oliver”. (2Mo 27:20, 21; 25:31, 37) Olja användes i samband med att man frambar sädesoffer åt Jehova. (3Mo 2:1–7) När man hade tvättat sig gned man in kroppen med olja som skönhetsmedel. (Rut 3:3; 2Sa 12:20) Att smörja in en gästs huvud med olja ansågs vara ett uttryck för gästfrihet. (Lu 7:44–46) Man lindrade även smärta och mjukade upp ”sår och märken” med olja (Jes 1:6), ibland tillsammans med vin (Lu 10:33, 34).

Religiös användning och innebörd. Jehova befallde Mose att göra ”en helig smörjelseolja” av olivolja och andra ingredienser. Med denna olja smorde Mose tältboningen, Vittnesbördets ark och helgedomens redskap samt övriga utrustning. Han använde den också när han smorde Aron och hans söner för att helga dem som präster åt Jehova. (2Mo 30:22–33; 3Mo 8:10–12) Kungarna smordes med olja; när Samuel smorde Saul tog han ”flaskan med olja och hällde ut den över hans huvud”. (1Sa 10:1) När Salomo smordes användes ett oljehorn. (1Ku 1:39)

I en profetia om den glädje som Jesu Kristi jordiska tjänst skulle medföra sades det att han skulle ge dem som sörjde över Sion ”jublets olja i stället för sorg”. (Jes 61:1–3; Lu 4:16–21) Det förutsades också att Jesus skulle bli smord av Jehova Gud själv med ”jublets olja” mer än sina ämbetsbröder; han skulle alltså uppleva större glädje än sina föregångare i den davidiska dynastin. (Ps 45:7; Heb 1:8, 9; se SMORD, SMÖRJANDE.)

Precis som det kan ha en lindrande och välgörande verkan att få huvudet insmort med bokstavlig olja verkar Guds ord lindrande, vägledande, tröstande och läkande på den som är andligt sjuk. De äldste i den kristna församlingen uppmanas därför att be över en sådan person och bildligt talat ”smörja in honom med olja i Jehovas namn”, en viktig åtgärd för att återställa den andliga hälsan. (Jak 5:13–15; jfr Ps 141:5.)