”Jehovas förordning” kan inte misslyckas

”Låt mig kungöra Jehovas förordning; han har sagt till mig: ’Du är min son. ... Begär av mig, så skall jag ge dig nationer som arvedel.’” (PSALM 2:7, 8)

1. Vilken kontrast är det mellan Guds avsikt och nationernas avsikt?

JEHOVA GUD har en avsikt med människorna och jorden. Nationerna har också en avsikt. Men dessa båda avsikter skiljer sig verkligen från varandra! Det är bara vad vi bör förvänta, för Gud säger: ”Liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.” Guds avsikt kommer med säkerhet att förverkligas, för han säger vidare: ”Alldeles som hällregnet och snön faller från himlen och inte vänder tillbaka dit utan att ha genomdränkt jorden och gjort den fruktbar och fått den att spira, så att den ger säd åt den som sår och bröd åt den som äter, så skall det visa sig vara med mitt ord, som går ut från min mun. Det skall inte vända tillbaka till mig med oförrättat ärende, utan det skall utföra det som jag har funnit behag i och ha säker framgång i det som jag har sänt ut det till.” (Jesaja 55:9–11)

2, 3. Vad görs klart i den andra psalmen, men vilka frågor uppstår?

² Av den andra psalmen framgår det tydligt att Guds avsikt med det messianska kungariket kommer att förverkligas. Den som skrivit psalmen, kung David i det forntida Israel, förutsade under gudomlig inspiration att det skulle komma en speciell tidsperiod när nationerna skulle råka i uppror. Deras styresmän skulle ta ståndpunkt mot Jehova Gud och hans smorde. Men psalmisten sjöng också: ”Låt mig kungöra Jehovas förordning; han har sagt till mig: ’Du är min son. ... Begär av mig, så skall jag ge dig nationer som arvedel och jordens ändar som besittning.’” (Psalm 2:7, 8)

³ Vad kommer ”Jehovas förordning” att innebära för nationerna? Hur påverkar den mänskligheten i allmänhet? Och vilka verkningar får den för alla gudfruktiga läsare av den andra psalmen?

Nationerna i uppror

4. Hur skulle du sammanfatta huvudtankarna i Psalm 2:1, 2?

⁴ Med tanke på hur nationerna och deras styresmän handlar inleder psalmisten sin sång med orden: ”Varför är nationerna i uppror, och varför mumlar folkgrupperna tomhet? Jordens kungar ställer upp sig, och höga ämbetsmän har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde.” (Psalm 2:1, 2)a

5, 6. Vilken ”tomhet” har folkgrupperna ”mumlat”?

⁵ Vilken ”tomhet” är det som våra dagars folkgrupper ”mumlar”? I stället för att godta Guds smorde – Messias, Kristus – har nationerna ”mumlat”, dvs. funderat på hur de skall kunna bevara sin egen myndighet. Dessa ord i den andra psalmen hade också en tillämpning under det första århundradet v.t., när judiska och romerska myndigheter samarbetade för att döda Guds utvalde kung, Jesus Kristus. Men den slutliga uppfyllelsen började 1914 när Jesus insattes som himmelsk kung. Inte en enda politisk stat på jorden har sedan dess erkänt Guds på tronen insatte kung.

⁶ Vad avsåg psalmisten med sin fråga: ”Varför mumlar folkgrupperna tomhet?” Det är deras avsikt som är tom, den är fåfäng och dömd att misslyckas. De kan inte införa fred och harmoni på jorden. Ändå går de så långt som till att motstå Guds styre. De har i själva verket förenat sig i att inta en krigisk ståndpunkt och gått samman mot den Högste och hans smorde. Vilken dårskap!

Jehovas triumferande kung

7. Hur tillämpade Jesu första efterföljare Psalm 2:1, 2 i en bön?

⁷ Jesu efterföljare tillämpade orden i Psalm 2:1, 2 på Jesus. När de blev förföljda för sin tro bad de: ”Suveräne Herre [Jehova], du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allt som är i dem och som genom helig ande har sagt genom vår förfader Davids, din tjänares, mun: ’Varför råkade nationerna i tumult och tänkte folken ut meningslösa planer? Jordens kungar ställde upp sig och styresmännen gick samman som en man mot Jehova och mot hans smorde.’ Ja, både Herodes [Antipas] och Pontius Pilatus tillsammans med män från nationerna och Israels folkgrupper var verkligen samlade i denna stad emot din helige tjänare Jesus, som du har smort.” (Apostlagärningarna 4:24–27; Lukas 23:1–12)b Ja, man sammansvor sig mot Guds smorde tjänare Jesus under det första århundradet. Men den här psalmen skulle få ytterligare en uppfyllelse flera hundra år längre fram.

8. Hur är orden i Psalm 2:3 tillämpliga på nationerna i våra dagar?

⁸ När det forntida Israel hade en mänsklig kung, till exempel David, gick de hedniska nationerna och deras styresmän samman mot Gud och hans på tronen insatte smorde kung. Men hur är det i vår tid? Nationerna i våra dagar vill inte rätta sig efter de krav som Jehova och Messias ställt upp. Därför läser vi att de säger: ”Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss deras rep!” (Psalm 2:3) Oavsett vilka inskränkningar som Gud eller hans smorde gjorde, skulle de motarbetas av styresmännen och nationerna. Alla ansträngningar att slita sönder sådana band och kasta av sig sådana rep är naturligtvis förgäves.

Jehova gör narr av dem

9, 10. Varför gör Jehova narr av nationerna?

⁹ Jehova påverkas inte av något som nationernas styresmän kan göra för att försöka befästa sin egen suveränitet. I den andra psalmen sägs det vidare: ”Han som sitter i himlen ler, Jehova gör narr av dem.” (Psalm 2:4) Gud fullgör sina avsikter som om dessa styresmän inte fanns. Han ler åt deras fräckhet och gör narr av dem. Låt dem skryta med vad de tänker göra. För Jehova är de något att le åt. Han ler åt deras meningslösa motstånd.

¹⁰ På andra ställen i sina psalmer nämner David fientliga människor och nationer och sjunger: ”Du, Jehova, härarnas Gud, är Israels Gud. Vakna upp för att vända din uppmärksamhet till alla nationerna. Visa inte ynnest mot någon förrädare som gör det som är ont. De vänder åter vid kvällstiden, de skäller som hundar och går runt omkring staden. Se! De låter ord välla fram ur sin mun, svärd är på deras läppar, ty vem lyssnar? Men du, Jehova, ler åt dem, du gör narr av alla nationerna.” (Psalm 59:5–8) Jehova ler åt nationernas skryt och förvirring när de dåraktigt motstår honom.

11. Vad händer när nationerna försöker motarbeta Guds avsikt?

¹¹ Orden i Psalm 2 stärker vår tro på att Gud kan klara av vilken utmaning som helst. Vi kan vara övertygade om att han alltid ser till att hans vilja sker och att han aldrig överger sina lojala tjänare. (Psalm 94:14) Vad händer då när nationerna försöker motarbeta Jehovas avsikt? Enligt den här psalmen ”talar han [Gud] till dem i sin vrede”, som med ett fruktansvärt åskdunder. Vidare läser vi: ”I sitt brinnande missnöje”, som med en väldig blixt, ”gör han dem bestörta.” (Psalm 2:5)

Guds kung insätts på tronen

12. På vems tronbestigning är orden i Psalm 2:6 tillämpliga?

¹² Det Jehova sedan säger genom psalmisten gör utan tvivel nationerna upprörda. Gud förklarar: ”Det är jag som har insatt min kung på Sion, mitt heliga berg.” (Psalm 2:6) Berget Sion var en höjd i Jerusalem, där David installerades som kung. Men den messianske kungen kommer inte att sitta på en tron i den staden eller någon annanstans på jorden. Jehova har i själva verket redan insatt Jesus Kristus som sin utvalde messianske kung på det himmelska berget Sion. (Uppenbarelseboken 14:1)

13. Vilket förbund ingick Jehova med sin Son?

¹³ Nu talar den messianske kungen. Han säger: ”Låt mig kungöra Jehovas förordning [Jehova har ingått ett förbund om Riket med sin Son]; han [Jehova Gud] har sagt till mig: ’Du är min son, jag har i dag blivit din fader.’” (Psalm 2:7) Kristus syftade på förbundet om Riket när han sade till sina apostlar: ”Ni är ... de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar; och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike.” (Lukas 22:28, 29)

14. Varför kan det sägas att Jesus har den obestridliga rätten till kungavärdigheten?

¹⁴ Som det förutsagts i Psalm 2:7 erkände Jehova Jesus som sin Son vid hans dop och genom att uppväcka honom till liv som en andevarelse. (Markus 1:9–11; Romarna 1:4; Hebréerna 1:5; 5:5) Ja, kungen i det himmelska riket är Guds enfödde Son. (Johannes 3:16) Som den kunglige avkomlingen av kung David har Jesus den obestridliga rätten till kungavärdigheten. (2 Samuelsboken 7:4–17; Matteus 1:6, 16) Enligt den här psalmen säger Gud till sin Son: ”Begär av mig, så skall jag ge dig nationer som arvedel och jordens ändar som besittning.” (Psalm 2:8)

15. Varför begär Jesus nationerna som arvedel?

¹⁵ Kungen – Guds egen Son – har den högsta ställningen näst efter Jehova. Jesus har av Jehova prövats och befunnits lojal och pålitlig. Dessutom får Jesus ett arv i egenskap av Guds förstfödde. Ja, Jesus Kristus ”är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse”. (Kolosserna 1:15) Allt han behöver göra är att be om att Gud skall ge honom ”nationer som arvedel och jordens ändar som besittning”. Jesus framställer sin begäran som en som har sin ”glädje ... hos människosönerna” och därför att han har en stark önskan att fullgöra sin himmelske Faders vilja med avseende på jorden och människorna. (Ordspråksboken 8:30, 31)

Jehovas förordning mot nationerna

16, 17. Vad väntar nationerna, enligt Psalm 2:9?

¹⁶ Eftersom den andra psalmen får sin uppfyllelse nu, under Jesu Kristi osynliga närvaro, vad är det då som väntar nationerna? Kungen kommer snart att utföra det som Gud tillkännager: ”Du skall slå sönder dem [nationerna] med järnspira, som ett lerkärl skall du krossa dem.” (Psalm 2:9)

¹⁷ De spiror som forna tiders kungar hade var en symbol för kunglig myndighet. Somliga spiror var av järn, lik en sådan som nämns i den här psalmen. Bildspråket som används här visar hur lätt det är för kungen, Kristus, att tillintetgöra nationerna. Ett kraftigt slag med en järnspira skulle krossa ett lerkärl som en krukmakare tillverkat, fullständigt smula sönder det så att det inte gick att laga.

18, 19. Vad skulle jordens kungar behöva göra för att få Guds godkännande?

¹⁸ Kan nationernas styresmän undgå att drabbas av detta förödande krossande? Ja, för psalmisten vädjar till dem med följande ord: ”Nu, ni kungar, handla med insikt; låt er föras till rätta, ni jordens domare.” (Psalm 2:10) Kungarna uppmanas att ägna uppmärksamhet åt någonting, att handla med insikt. De borde inse hur tomma deras planer är, i motsats till det som Guds kungarike kommer att göra till mänsklighetens bästa.

¹⁹ För att få Guds godkännande måste jordens kungar ändra kurs. De får uppmaningen: ”Tjäna Jehova med fruktan och fröjda er med bävan.” (Psalm 2:11) Hur skulle det bli om de gjorde det? I stället för att vara i uppror, i tumult, kunde de glädja sig åt de framtidsutsikter som den messianske kungen skulle erbjuda dem. Jordens styresmän skulle behöva lägga bort den stolthet och det högmod som de ger uttryck åt genom sitt styre. Vidare skulle de behöva ändra sig utan dröjsmål och visa att de inser den ojämförbara överlägsenheten hos Jehovas suveränitet och den oemotståndliga kraften hos Gud och hans messianske kung.

”Kyss sonen”

20, 21. Vad innebär det att ”kyssa sonen”?

²⁰ I Psalm 2 ges nu en barmhärtig inbjudan till nationernas styresmän. I stället för att gå samman i sitt motstånd borde de lyssna till rådet: ”Kyss sonen, så att Han [Jehova Gud] inte blir förtörnad och ni förgås på er väg, ty hans vrede blossar lätt upp.” (Psalm 2:12a) Den suveräne Herren Jehova bör åtlydas när han påbjuder något. När Gud insatte sin Son på tronen borde jordens styresmän ha upphört med att ”mumla ... tomhet”. De borde omedelbart ha erkänt kungen och gett honom sin fulla lydnad.

²¹ Varför skall de ”kyssa sonen”? När den här psalmen skrevs var en kyss ett uttryck för vänskap. Gäster välkomnades med en kyss när de kom till någons hem, där de blev föremål för gästfrihet. En kyss var också ett tecken på lojalitet eller trofasthet. (1 Samuelsboken 10:1) I den här versen i den andra psalmen bjuder Gud nationerna att kyssa, eller välkomna, hans Son som smord kung.

22. Vilken varning borde nationernas styresmän lyssna till?

²² De som vägrar att erkänna den myndighet som Guds utvalde kung har förolämpar Jehova. De förnekar Jehova Guds universella suveränitet och hans myndighet och förmåga att välja den kung som är den bäste styresmannen för mänskligheten. Nationernas styresmän kommer att få uppleva att Guds vrede plötsligt kommer över dem, när de försöker förverkliga sina egna planer. ”Hans vrede blossar lätt upp”, eller flammar snabbt och oemotståndligt. Nationernas styresmän borde med tacksamhet lyssna till hans varning och handla i enlighet med den. Att göra det betyder liv.

23. Vad finns det fortfarande tid för enskilda individer att göra?

²³ Så här slutar denna dramatiska psalm: ”Lyckliga är alla som tar sin tillflykt till honom [Jehova].” (Psalm 2:12b) Det finns fortfarande tid för enskilda individer att finna trygghet. Detta gäller till och med enskilda styresmän, som har understött nationernas planer. De kan ta sin tillflykt till Jehova, som ger skydd under sitt kungarikes styre. Men de måste handla innan det messianska kungariket krossar de upproriska nationerna.

24. Hur kan vi leva ett mer tillfredsställande liv till och med i den här bekymmersamma världen?

²⁴ Om vi studerar Bibeln flitigt och tillämpar dess råd i vårt liv, kan vi leva ett mer tillfredsställande liv till och med nu i den här bekymmersamma världen. Genom att vi tillämpar Bibelns råd, får vi bättre familjerelationer och slipper mycket av det som bekymrar och oroar människorna i den här världen. När vi följer Bibelns riktlinjer kan vi vara övertygade om att vi behagar Skaparen. Det finns ingen annan än universums Suverän som kan garantera ”livet nu och det som skall komma” efter det att han renat jorden från dem som motstår det som är rätt genom att vägra erkänna Guds kungarikes styre. (1 Timoteus 4:8)

25. Vad kan vi förvänta skall hända i vår tid, eftersom ”Jehovas förordning” inte kan misslyckas?

²⁵ ”Jehovas förordning” kan inte misslyckas. Som vår Skapare vet Gud vad som är bäst för mänskligheten, och han kommer att genomföra sin avsikt att välsigna lydiga människor med frid, tillfredsställelse och varaktig säkerhet under hans älskade Sons styre. Profeten Daniel skrev angående vår tid: ”I dessa kungars dagar skall himlens Gud upprätta ett kungarike som aldrig skall fördärvas. ... Det skall krossa och göra slut på alla dessa kungariken, men självt skall det bestå för oöverskådliga tider.” (Daniel 2:44) Det är därför hög tid att ”kyssa sonen” och tjäna den suveräne Herren, Jehova.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Vilken ”tomhet” har folkgrupperna ”mumlat”?

• Varför gör Jehova narr av nationerna?

• Vad är Guds förordning mot nationerna?

• Vad innebär det att ”kyssa sonen”?

[Bild på sidan 16]

David sjöng om den triumferande messianske kungen

[Bild på sidan 17]

Styresmännen och folket i Israel konspirerade mot Jesus Kristus

[Bild på sidan 18]

Kristus har insatts som kung på det himmelska berget Sion