SPIRA

En stav som en kung hade som symbol för sin makt. Ibland används ordet ”spira” i bildlig bemärkelse om kungar (Hes 19:10, 11, 14) eller makt (Sak 10:11), i synnerhet kungamakt.

Den som objuden gick in till kungen i forntidens Persien blev dödad, såvida kungen inte räckte ut sin gyllene spira. (Est 4:11; 5:2; 8:4)

Jakobs profetiska uttalande om att spiran inte skulle ”vika från Juda ... tills Silo kommer” antyder att kungavärdigheten skulle tillhöra Judas stam och att det skulle förbli så tills Silo kom. (1Mo 49:10; se BEFÄLHAVARSTAV.) Flera hundra år senare fungerade babylonierna som Jehovas ”svärd” när de verkställde hans dom och tillintetgjorde Judas rike och tillfångatog dess kung. Jehova anspelar på detta när han säger genom Hesekiel: ”Ett svärd, ett svärd! Det har blivit vässat, och det är också polerat. ... Förkastar det min sons spira, som det förkastar varje träd? ... Ty en prövning har gjorts, och vad händer om det också förkastar spiran?” (Hes 21:9, 10, 13) Detta ”svärd” behandlade alltså den judeiska ”spiran”, Davids kungaätt, som ett vilket som helst träd (som skulle fällas) eller som andra kungar eller riken som det hade störtat i fördärvet.

Profetian i Psalm 2, som Petrus tillämpade på Jesus Kristus (Apg 4:25–27), visade att Jehovas smorde skulle slå sönder nationerna med en järnspira. (Ps 2:2, 6, 9; jfr Upp 12:5; 19:15.) Eftersom Jesus Kristus alltid använder sin kungamakt på rätt sätt, kan det sägas att hans spira är en rättrådighetens spira. (Ps 45:6, 7; Heb 1:8, 9)

I Psalm 125:3 sägs det: ”Ondskans spira får inte fortsätta att vila över de rättfärdigas lott.” Dessa ord utgör en garanti för att de rättfärdiga inte för alltid kommer att förtryckas av sådana som utövar myndighet på ett ogudaktigt sätt.