Jehovas barmhärtighet räddar oss från förtvivlan
”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar.” — PSALM 51:1.
1, 2. Hur kan allvarlig synd påverka en Jehovas tjänare?
DET går inte att ostraffat överträda Jehovas lag. Hur uppenbart blir inte detta, om vi begår en allvarlig synd mot Gud! Trots att vi kan ha tjänat Jehova troget i många år, kan det vålla oss stor ängslan eller djup depression om vi överträder hans lag. Vi kan komma att känna det som att Jehova har lämnat oss och att vi inte längre är värda att få tjäna honom. Och vår synd kan förefalla som ett tjockt moln, som utestänger Guds ynnests ljus.
2 I den situationen befann sig en gång kung David i det forntida Israel. Hur hade den situationen uppstått?
Felsteg kan leda till grov synd
3, 4. Vad hände med kung David under en tid av välstånd?
3 David älskade Gud men begick felsteg som ledde till allvarliga synder. (Jämför Galaterna 6:1.) Detta kan hända varje ofullkomlig människa, i synnerhet om hon har myndighet över andra. Som framgångsrik kung ägde David ryktbarhet och makt. Vem vågade ifrågasätta hans ord? Dugliga män lydde hans minsta vink, och människor utförde ivrigt hans befallningar. Men David handlade fel genom att skaffa sig många hustrur och genom att räkna folket. — 5 Moseboken 17:14—20; 1 Krönikeboken 21:1.
4 Under den här perioden av materiellt välstånd begick David allvarliga synder mot Gud och människor. Ja, den ena synden ledde till den andra likt sammanvävda trådar i en vävnad som Satan ritat mönstret till! Medan Davids medisraeliter stred mot ammoniterna, betraktade David från sitt tak hur Urias vackra hustru Batseba badade sig. Uria var ute i krig, och kungen lät hämta kvinnan till sitt palats och begick äktenskapsbrott med henne. Föreställ dig vilken chock David fick, när han sedan fick reda på att hon var havande! Han skickade bud efter Uria i hopp om att denne skulle tillbringa natten tillsammans med Batseba och så komma att betrakta barnet som sitt eget. Men trots att David gjorde Uria drucken, vägrade Uria att ligga med henne. David, som nu var desperat, skickade i hemlighet befälhavaren Joab order om att ställa Uria i främsta linjen, där han säkert skulle komma att bli dödad i striden, vilket han också blev. Urias änka iakttog den sedvanliga sorgetiden, och David gifte sig sedan med henne innan människor blev medvetna om att hon var havande. — 2 Samuelsboken 11:1—27.
5. Vad hände när David hade syndat med Batseba, och vilken verkan fick hans synder på honom?
5 Genom profeten Natan avslöjade Gud Davids synder och sade: ”Jag uppväcker olycka mot dig från ditt eget hus.” I enlighet därmed dog det barn som Batseba hade fött. (2 Samuelsboken 12:1—23) Davids förstfödde son, Amnon, våldtog sin halvsyster Tamar och mördades sedan av hennes bror. (2 Samuelsboken 13:1—33) Kungens son Absalom försökte tillskansa sig tronen och behandlade sin far David skymfligt genom att ha sexuellt umgänge med hans bihustrur. (2 Samuelsboken 15:1—16:22) Ett inbördeskrig slutade med Absaloms död och med mer sorg för David. (2 Samuelsboken 18:1—33) Men Davids synder ödmjukade honom och gjorde honom medveten om behovet av att hålla sig tätt till sin barmhärtige Gud. Må vi, om vi skulle synda, ångra oss och närma oss Jehova. — Jämför Jakob 4:8.
6. Varför var kung David särskilt skyldig?
6 David var speciellt skyldig, eftersom han, som israelitisk härskare, var väl insatt i Jehovas lag. (5 Moseboken 17:18—20) Han var inte någon egyptisk farao eller babylonisk kung, som saknade sådan kunskap och som kanske rent rutinmässigt gjorde sådant som inte var godkänt av Gud. (Jämför Efesierna 2:12; 4:18.) Som medlem av en nation överlämnad åt Jehova visste David att äktenskapsbrott och mord var grova synder. (2 Moseboken 20:13, 14) De kristna känner också Guds lag. Men likt David bryter somliga av dem mot den på grund av medfödd syndfullhet eller mänsklig svaghet eller för att de inte har stått emot en frestelse. Om detta skulle hända med någon av oss, behöver vi inte förbli i ett förmörkat tillstånd, som skymmer vår andliga syn och höljer oss i djup förtvivlan.
Bekännelse skänker lättnad
7, 8. a) Vad hände med David, när han försökte dölja sina synder? b) Varför bör man bekänna och upphöra med sina synder?
7 Om vi har gjort oss skyldiga till allvarliga överträdelser av Guds lag, kan vi finna det svårt att bekänna våra synder ens för Jehova. Vad kan hända under sådana förhållanden? I Psalm 32 medgav David: ”När jag teg [i stället för att bekänna] nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. Ty dag och natt var din [Jehovas] hand tung över mig. Min livssaft har förvandlats som i sommarens torra hetta.” (Verserna 3, 4) Den egensinnige David blev utmattad av att försöka dölja sin synd och förtränga sitt dåliga samvete. Ångest försvagade hans kraft så mycket att han var lik ett torkdrabbat träd utan livgivande väta. Detta kan faktiskt ha påverkat honom menligt både mentalt och fysiskt. Han förlorade i alla fall sin glädje. Om någon av oss befinner sig i en liknande situation, vad bör han då göra?
8 Att man bekänner för Gud kan ge förlåtelse och skänka lättnad. ”Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte”, sjöng David. ”Jag sade: ’Jag kommer att bekänna mina överträdelser för Jehova.’ Och du själv förlät mina synders missgärning.” (Psalm 32:5) Är du bekymrad över någon dold synd? Skulle det då inte vara bäst att bekänna den och upphöra med den för att få Guds barmhärtighet? Varför inte kalla till dig församlingens äldste och söka andlig läkedom? (Ordspråken 28:13; Jakob 5:13—20) Din ångerfulla ande kommer att erkännas, och med tiden kan du återfå din kristna glädje. ”Lycklig är den vars uppror är förlåtet, vars synd är övertäckt”, sade David. ”Lycklig är den människa som Jehova inte tillräknar missgärning och i vars ande inte är något svek.” — Psalm 32:1, 2.
9. När skrevs Psalm 51, och varför?
9 David och Batseba var ansvariga inför Jehova Gud för sitt orätta handlingssätt. De skulle ha kunnat bli dödade för sina synder, men Gud visade dem barmhärtighet. Och det var i synnerhet på grund av förbundet om kungadömet som Gud visade David barmhärtighet. (2 Samuelsboken 7:11—16) Att David ångrade sina synder i samband med Batseba framgår av Psalm 51. Denna gripande psalm skrevs av den ångerfulle kungen efter det att profeten Natan hade väckt hans samvete till insikt om vilka oerhört stora överträdelser han hade begått mot Guds lag. Det krävdes mod av Natan att rikta Davids uppmärksamhet på hans synder, precis som det krävs mod av förordnade kristna äldste att göra sådant i våra dagar. Men i stället för att förneka anklagelsen och befalla att Natan skulle avrättas bekände kungen ödmjukt. (2 Samuelsboken 12:1—14) I Psalm 51 ser vi vad David sade till Gud i bön angående sitt skamliga uppförande, och den psalmen är väl lämpad att begrundas under bön, i all synnerhet om vi har syndat och längtar efter Jehovas barmhärtighet.
Vi är ansvariga inför Gud
10. Hur skulle David kunna få uppleva ett andligt tillfrisknande?
10 David sökte inte rättfärdiga sin synd, utan bad: ”Visa mig ynnest, o Gud, enligt din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser enligt överflödet av dina barmhärtighetsgärningar.” (Psalm 51:1) Genom att synda hade David överskridit Guds lags gränser. Men om Gud visade honom ynnest enligt sin kärleksfulla omtanke eller lojala kärlek, fanns det hopp om att han skulle tillfriskna andligen. Och alla de barmhärtighetsgärningar som Gud tidigare hade utfört gav den ångerfulle kungen orsak att tro att hans Skapare skulle utplåna hans överträdelser.
11. Vad antyddes genom offren på försoningsdagen, och vad krävs det för att få räddning i våra dagar?
11 Genom försoningsdagens profetiska förebilder lät Jehova förstå att han hade ett sätt att rena ångerfulla personer från deras synd. Nu vet vi att Gud visar oss barmhärtighet och förlåter oss på grund av att vi har tro på Jesu Kristi lösenoffer. Om David med endast förebilder och skuggor av detta offer i tankarna kunde förtrösta på Jehovas kärleksfulla omtanke och barmhärtighetsgärningar, hur mycket mer bör då inte Guds nutida tjänare utöva tro på den lösen som har getts för att de skall bli räddade! — Romarna 5:8; Hebréerna 10:1.
12. Vad innebär det att synda, och hur kände David det med tanke på sin synd?
12 I sin vädjan till Gud tillade David: ”Tvätta mig grundligt ren från min missgärning, och rena mig, ja från min synd. Ty mina överträdelser känner jag själv, och min synd är ständigt inför mig.” (Psalm 51:2, 3) Att synda är att missa målet när det gäller Jehovas normer. David hade helt visst gjort detta. Men han var inte lik en mördare eller äktenskapsbrytare som är oberörd av sitt brott och som bara är bekymrad över sitt straff eller över risken att ådra sig en sjukdom. Som en som älskade Jehova hatade David det som var ont. (Psalm 97:10) Han kände vämjelse över sin synd och ville att Gud skulle rena honom fullständigt från den. David var fullt medveten om sina överträdelser och var djupt bedrövad över att han hade låtit sig övermannas av sitt syndiga begär. Eftersom en gudfruktig person inte får någon lindring från sitt dåliga samvete förrän han ångrar sig, bekänner sin synd och får Jehovas förlåtelse, var hans synd ständigt inför honom.
13. Varför kunde David säga att det var mot Gud, och endast mot honom, som han hade syndat?
13 David erkände att han var ansvarig inför Jehova och sade därför: ”Mot dig, endast dig, har jag syndat, och det som är ont i dina ögon har jag gjort, för att du må visa dig vara rättfärdig när du talar, att du må stå ren när du dömer.” (Psalm 51:4) David hade brutit mot Guds lagar, vanärat kungaämbetet och ”otvivelaktigt ... handlat respektlöst mot Jehova” genom att utsätta honom för smälek. (2 Samuelsboken 12:14; 2 Moseboken 20:13, 14, 17) Davids syndiga handlingar var också ett brott mot det israelitiska samhället och mot medlemmarna av hans egen familj, precis som en döpt syndare i våra dagar vållar den kristna församlingen och sina nära och kära sorg eller bedrövelse. Den ångerfulle kungen visste att han hade syndat mot sina medmänniskor, till exempel mot Uria, men han insåg att han hade ett högre ansvar mot Jehova. (Jämför 1 Moseboken 39:7—9.) David erkände att Jehovas dom skulle bli rättfärdig. (Romarna 3:4) Kristna som har syndat måste ha samma inställning.
Förmildrande omständigheter
14. Vilka förmildrande omständigheter nämnde David?
14 David försökte inte urskulda sig, men han sade dock: ”Se! Med missgärning blev jag frambringad under födslosmärtor, och i synd blev min mor havande med mig.” (Psalm 51:5) David blev frambringad med missgärning, och hans mor upplevde födslosmärtor på grund av nedärvd syndfullhet. (1 Moseboken 3:16; Romarna 5:12) Hans ord innebär inte att tillbörliga äktenskapliga förbindelser, befruktning och födelse är syndiga, eftersom äktenskap och barnafödande är något som kommer från Gud; och David åsyftade inte heller någon speciell synd som hans mor begått. Han blev avlad i synd på grund av att hans föräldrar, likt alla andra ofullkomliga människor, var syndiga. — Job 14:4.
15. Vad bör vi inte göra, även om Gud kan ta hänsyn till förmildrande omständigheter?
15 Om vi har syndat, kan vi i bön till Gud nämna varje förmildrande omständighet som kan ha bidragit till vår synd. Men låt oss inte vända Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet eller använda nedärvd syndfullhet som en rökridå bakom vilken vi gömmer oss för ansvaret för vår synd. (Judas, vers 3, 4) David tog på sig ansvaret för att ha umgåtts med orena tankar och för att ha dukat under för en frestelse. Må vi be om att inte överlämnas åt frestelsen, och må vi därefter handla i överensstämmelse med en sådan bön. — Matteus 6:13.
Vädjan om rening
16. Vilken egenskap finner Gud behag i, och hur bör detta påverka vårt uppförande?
16 Människor kan förefalla vara fina personer som är hängivna Gud, men Gud ser inunder ytan och ser hur de är inombords. David sade: ”Se! Sannfärdighet i det inre, det har du [Jehova] funnit behag i; och i min fördolda människa må du låta mig lära känna verklig vishet.” (Psalm 51:6) När David försökte dölja fakta i samband med Batsebas havandeskap och manövrerade förhållandena så att Uria blev dödad, gjorde han sig skyldig till falskhet och till att gå krokiga vägar. Men ändå visste han att Gud finner behag i sannfärdighet och helighet. Detta bör påverka vårt uppförande i god riktning, eftersom Jehova skulle fördöma oss om vi gick krokiga vägar. (Ordspråken 3:32) David insåg också att han som ångerfull kung skulle kunna rätta sig efter Guds normer under resten av sitt liv, om Gud skulle låta honom ”lära känna verklig vishet”.
17. Vad var innebörden i att be om att bli renad med isop?
17 Eftersom psalmisten insåg sitt behov av Guds hjälp, när det gällde att övervinna syndiga böjelser, bad han vidare: ”Må du rena mig från synd med isop, för att jag må vara ren; må du tvätta mig, för att jag må bli vitare än till och med snö.” (Psalm 51:7) Förr i tiden användes isopväxten (kanske mejram eller Origanum majorana) bland annat i reningsceremonin för människor som var smittade av spetälska. (3 Moseboken 14:2—7) Det var därför på sin plats att David bad om att bli renad från sin synd med isop. Tanken på renhet är också förknippad med hans vädjan att Jehova skulle tvätta honom, så att han skulle kunna bli fullständigt ren, vitare än till och med den snö som inte har samlat sot eller annat skräp. (Jesaja 1:18) Om några av oss nu lider samvetskval över någon synd, må vi då ha tro på att Gud kan rena oss, om vi på grundval av Jesu lösenoffer ångerfullt söker hans förlåtelse.
Vädjan om tillfrisknande
18. Hur var Davids tillstånd innan han ångrade sig och bekände sin synd, och hur kan kännedom om detta vara till hjälp för oss i våra dagar?
18 Alla kristna som någon gång har plågats av dåligt samvete kan förstå Davids ord: ”Må du [Jehova] låta mig höra jubel och glädje, för att de ben som du har krossat må fröjda sig.” (Psalm 51:8) Innan David ångrade och bekände sina synder, gjorde hans plågade samvete honom förtvivlad. Han fann inte ens glädje i de jublande och glada sånger som de fina sångarna och skickliga musikerna framförde. Den syndige David kände så stor vånda över Guds ogillande att han var lik en man vars ben på ett smärtsamt sätt hade krossats. Han längtade efter att få förlåtelse och att tillfriskna andligen och att återfå den glädje som han tidigare hade känt. En ångerfull syndare i våra dagar behöver också få Jehovas förlåtelse för att återvinna den glädje han kände innan han gjorde något som äventyrade hans förhållande till Gud. Att en ångerfull person återfår ”helig andes glädje” visar att Jehova har förlåtit honom och älskar honom. (1 Thessalonikerna 1:6) Vilken tröst skänker inte detta!
19. Hur skulle David känna sig, om Gud utplånade alla hans missgärningar?
19 David bad vidare: ”Dölj ditt ansikte för mina synder, och alla mina missgärningar — utplåna dem.” (Psalm 51:9) Jehova kunde inte förväntas betrakta synd med godkännande. Därför bad kung David Jehova att dölja sitt ansikte för Davids synder. Han bad också att Gud skulle utplåna alla hans missgärningar och all hans orättfärdighet. Om Jehova bara ville göra det! Det skulle lätta Davids humör, avlägsna bördan av ett plågat samvete och låta den nu ångerfulle kungen veta att hans kärleksfulle Gud hade förlåtit honom.
Hur är det då om man har syndat?
20. Vad rekommenderas en kristen som har syndat allvarligt att göra?
20 Psalm 51 visar att alla Jehovas överlämnade tjänare som har syndat allvarligt, men som är ångerfulla, med förtröstan kan be honom visa dem ynnest och rena dem från deras synd. Om du är en kristen som har syndat på ett sådant sätt, varför då inte i ödmjuk bön söka få vår himmelske Faders förlåtelse? Erkänn ditt behov av Guds hjälp för att kunna stå godkänd inför honom och be honom om att han åter låter dig få den glädje du tidigare kände. En ångerfull kristen kan med förtröstan nalkas Jehova i bön med en sådan begäran, ”ty han kommer att förlåta i rikt mått”. (Jesaja 55:7; Psalm 103:10—14) Den ångerfulle kristne bör naturligtvis också vända sig till de äldste i församlingen, så att de kan ge den andliga hjälp som behövs. — Jakob 5:13—15.
21. Vad skall vi undersöka härnäst?
21 Jehovas barmhärtighet räddar verkligen hans folk från förtvivlan. Men låt oss granska resten av den ångerfulle Davids innerliga vädjanden i Psalm 51. Vårt studium kommer att visa att Jehova inte föraktar ett nedbrutet hjärta.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vilken inverkan kan allvarlig synd ha på en Jehovas tjänare?
◻ Hur påverkades David, när han försökte dölja sin synd?
◻ Varför sade David att han hade syndat mot Gud, och endast mot honom?
◻ Vad bör vi inte göra, om vi har syndat, även om Gud kan ta hänsyn till förmildrande omständigheter?
◻ Vad bör en kristen göra, om han har begått en allvarlig synd?