När han hotades av nederlag, vädjade han om undsättning och var övertygad om att Gud skulle ”trampa ner” ”motståndarna” (NW). (Psalm 60) Jehova hade redan varit en tillflykt för David; han skulle därför vänta tyst på räddning. (Psalm 61, 62)

Lärdom för oss: David var nöjd med att ”vänta i stillhet” på att Gud skulle handla till gagn för honom. (Psalm 62:2—8) Eftersom han hade underordnat sig Jehovas vilja, kände han sig trygg och hade lugn förtröstan på Gud. Om vi har en sådan förtröstan på Jehova, kommer ”Guds frid” att skydda våra hjärtan och tankeförmågor, medan vi väntar på gudomlig befrielse från fiender och prövningar. — Filipperna 4:6, 7; Psalm 33:20.