RÄV

(hebr.: shu‛ạl; grek.: alọ̄pēx)

Ett hunddjur som kännetecknas av sin spetsiga nos, sina stora, upprättstående och trekantiga öron och sin yviga svans. Räven är känd för sin list och slughet, och kanske var det med tanke på det som Jesus Kristus kallade kung Herodes ”den räven”. (Lu 13:32) Räven använder sig mer av list än av snabbhet för att komma undan sina fiender, även om det sägs att den kan komma upp i en hastighet av över 50 km/h på korta sträckor.

Folk i det nuvarande Syrien och Palestina gör inte alltid någon åtskillnad mellan schakalen och räven, och många forskare menar att den hebreiska beteckningen shu‛ạl kanske omfattar både räven (Vulpes vulpes) och schakalen (Canis aureus). Flera bibelöversättare har på några ställen återgett shu‛ạl med ”schakal”.

När Jesus ville få en man att förstå vad det innebar att följa honom, hänvisade han till att rävarna hade lyor, medan Människosonen inte hade någon plats där han kunde luta sitt huvud till vila. (Mt 8:20; Lu 9:58) Om räven inte kan använda någon klippskreva eller lägga beslag på en håla som ett annat djur har bott i, gräver den vanligtvis en lya i marken.

Enligt naturforskare är inte räven den stora hönstjuv som ryktet säger. I dieten ingår insekter, gnagare och andra smådjur, fåglar, as, gräs och frukt. (HV 2:15) Den svenske naturforskaren Fredrik Hasselquist, som levde på 1700-talet, berättade att man i närheten av Betlehem och på andra ställen måste vidta åtgärder för att skydda vingårdarna från rävarnas härjningar när druvorna var mogna. (Iter Palaestinum eller Resa til Heliga Landet, 1757, sid. 191) Många menar att det måste vara schakaler, och inte rävar, det talas om i Psalm 63:10, där det sägs att de slagna skall bli ”rävars andel”. Men med tanke på att också rävar äter as, behöver det inte vara fel med återgivningen ”räv”.

Bibeln nämner att rävar bor i öde områden och i ruiner, långt från människornas boningar. (Klag 5:18; Hes 13:4) Räven omtalas också i berättelsen om hur Simson använde 300 rävar till att sätta eld på filistéernas sädesfält, vingårdar och olivlundar (Dom 15:4, 5) och i berättelsen om hur ammoniten Tobia hånade de judar som hade återvänt till sitt hemland och höll på att återuppbygga Jerusalems murar. Han sade att ”en räv [skulle] riva ner” den. (Neh 4:3)