ETIOPIEN

(grek.: Aithiopịa), etiopier

Etiopien betyder ”brända ansiktens område” och var det namn som de forntida grekerna gav området söder om Egypten. Det motsvarar alltså i stort sett det hebreiska namnet ”Kush”, som användes om ett område som huvudsakligen omfattade det nutida Sudan och den sydligaste delen av dagens Egypten. I egyptiska texter kallas det här området Keshi eller Kas. I Septuaginta återges det hebreiska namnet ”Kush” med det grekiska ”Etiopien” överallt utom i två avsnitt. (1Mo 10:6–8; 1Kr 1:8–10) King James Version följer Septuaginta, men har ”Kush” i stället för ”Etiopien” i Jesaja 11:11; 1917 års svenska översättning följer också Septuaginta, men har även ”Kush” (”Kus”) i 1 Moseboken 2:13 och Psalm 87:4. En del översättningar (JB, NV) föredrar namnet Kush även i andra verser där det inte tydligt framgår av sammanhanget att det handlar om det forntida Etiopien. Namnet Kush kan också beteckna folkslag i Arabien. (Se KUSH nr 2; KUSHITER.)

Det område som ursprungligen kallades Etiopien består nu av regnfattiga slätter i norr, savanner och högslätter i den centrala delen och tropisk regnskog i söder. Huvudstäder i det forntida Etiopien var Napata och Meroë. Meroë var centrum för ett rike där rätten till kungadömet gick i arv i den kvinnliga släktlinjen och inte i den manliga. Kungen ärvde alltså rätten till tronen av sin mor, och under vissa perioder var det kanske hon som egentligen styrde landet. Enligt grekiska och latinska författare använde flera sådana etiopiska drottningar namnet Kandake som titel, vilket uppenbarligen också gäller den drottning som nämns i Apostlagärningarna 8:27.

I vilken bemärkelse var den etiopier som Filippus förkunnade för eunuck?

Den etiopiske eunuck som var ”satt över allt dyrbart” drottning Kandake hade och som Filippus förkunnade för var uppenbarligen en omskuren judisk proselyt. (Apg 8:27–39) Han betraktades därför inte som hedning, och följaktligen var det inte han utan Cornelius som var den förste oomskurne icke-jude som omvände sig till kristendomen. (Apg 10) För att få lov att tillbe i templet i Jerusalem måste etiopiern ha blivit omvänd till den judiska tron och omskuren. (2Mo 12:48, 49; 3Mo 24:22) Eftersom ingen kastrerad fick komma in i Israels församling enligt den mosaiska lagen (5Mo 23:1), kan han inte ha varit eunuck i fysiskt avseende. Det hebreiska ordet för ”eunuck” (sarịs) betydde i vidare bemärkelse även hovfunktionär, exempelvis i 1 Moseboken 39:1 där en av faraos hovfunktionärer, Potifar, som var gift, kallas sarịs. Om den etiopiske hovfunktionären hade varit eunuck i egentlig betydelse, skulle han inte ha varit proselyt. Och om han inte hade varit proselyt, skulle Filippus inte ha döpt honom, eftersom de goda nyheterna ännu inte hade börjat förkunnas för oomskurna hedningar.

Etiopien (Kush) var ett av de länder där judar bodde efter babyloniernas erövring av Juda. (Jes 11:11) Den etiopiske hovfunktionären kan därför ha haft kontakt med judar i sitt hemland eller kanske i Egypten, där det fanns många judar. Den Jesajarulle han läste i var troligen en avskrift av den grekiska Septuaginta, som ursprungligen framställdes i Alexandria i Egypten. Eftersom Etiopien hade börjat helleniseras på Ptolemaios II:s tid (308–246 f.v.t.), var det inte så underligt att hovfunktionären kunde läsa grekiska. Att han blev judisk proselyt och därefter omvände sig till kristendomen var en uppfyllelse av Psalm 68:31.

Det etiopiska språket. Man vet inte med säkerhet vilket språk som ursprungligen talades i det forntida Etiopien. I slutet av 700-talet f.v.t. skrevs officiella etiopiska inskrifter med egyptiska hieroglyfer. Från det första århundradet f.v.t. och några hundra år framåt fanns ett lokalt tal- och skriftspråk som kallas meroitiska. Det språk som kallas etiopiska var landets språk fram till 1300-talet. Det var ett semitiskt språk i likhet med det nutida etiopiska språket amhariska.