SOAN

[Sọan]

En forntida egyptisk stad som byggdes sju år efter Hebron och som alltså fanns redan då Abraham kom till Kanaan (1943 f.v.t.). (4Mo 13:22; 1Mo 12:5; 13:18) Det bibliska namnet Soan motsvarar det egyptiska namnet (d‛nt) på en stad som låg i den nordöstra delen av Nildeltat, 56 km sydväst om Port Said. Staden är mer känd under sitt grekiska namn, Tanis (nära dagens San al-Hajar), och den låg vid den så kallade tanitiska grenen av Nilen.

I Psalm 78:12, 43 används uttrycket ”Soans område” parallellt med ”Egyptens land” i skildringen av de underverk som Jehova gjorde för israeliterna och som ledde fram till att de kunde lämna landet. Detta har fått en del forskare att anta att Moses möten med farao ägde rum i Soan. Det har också lett till att man har försökt förknippa Soan (Tanis) med staden Rameses och även med staden Avaris, som Manetho omtalar i sin berättelse om de så kallade hyksoskungarna. I många uppslagsverk sägs det därför att Soans namn ändrades till Avaris under ”hyksosperioden” och därefter till Rameses under den ramessidiska tiden, men att staden till sist återfick namnet Soan (i den grekiska formen Tanis). Det är dock värt att lägga märke till att i Bibeln används namnet Soan konsekvent när det gäller tiden före uttåget ur Egypten (tillbaka till Abrahams tid), den tid då israeliterna gick ut ur Egypten och ända fram till 700-, 600- och 500-talen f.v.t. (på profeterna Jesajas och Hesekiels tid).

Om det var i Soan som Mose trädde fram inför farao, skulle detta definitivt ge en fingervisning om var israeliternas uttåg började. Men det finns flera faktorer som gör att den här uppfattningen inte är särskilt trovärdig. Om Soan var utgångspunkten, kan uttrycket ”Soans område” inte betraktas som en parallell till ”Egyptens land”, utan som ett mycket mer specifikt uttryck som anger exakt var underverken inträffade. En sådan begränsad innebörd av uttrycket stämmer dock inte med de faktiska omständigheterna, eftersom de tio plågorna inte drabbade bara en del av Egypten (t.ex. en del av Nildeltat) utan hela landet. Detta tycks stödja uppfattningen att ”Soans område” används som en parallell till ”Egyptens land”.

De forskare som försöker påvisa att farao bodde i Soan (eller Avaris eller Rameses, enligt det samband som de menar fanns mellan de tre namnen) då israeliternas uttåg ägde rum ställs även inför det faktum att deras uppfattning i flera avseenden strider mot det som står i Bibeln. Bibeln visar att Moses första möte med farao var vid Nilens strandbryn. (2Mo 7:14, 15) Men Soan (Tanis) ligger inte vid själva Nilen, utan vid utloppet av en av huvudflodens forntida förgreningar. När de försöker identifiera Rameses med Soan (Tanis) bortser de också från att Soan fanns redan på Abrahams tid medan Bibelns Raamses (”Rameses”, NE) började byggas av israeliterna i Egypten först omkring 400 år senare (såvida inte uttrycket ”byggde” här betyder ”utvidgade” eller ”befäste”). (2Mo 1:11)

Dessa forskare menar att Soan (som de identifierar med Avaris/Rameses) var Egyptens huvudstad vid tiden för israeliternas uttåg, men Rameses var enligt Bibeln bara en förrådsplats. Och när de påstår att Ramses II måste vara den farao som härskade vid tiden för uttåget, eftersom han hävdar att han byggde staden Rameses (eller, mer exakt, en plats kallad Pi-Ramses), bortser de från att Bibelns Rameses började byggas minst 80 år före uttåget (nämligen innan Mose föddes [2Mo 1:11–2:10]). Ramses II härskade dock bara i omkring 66 år enligt historiker. (Se RAAMSES, RAMESES.)

Då kvarstår frågan varför ”Soans område” uppenbarligen användes som en parallell till ”Egyptens land” i samband med de underverk Jehova utförde. Man kan inte helt utesluta att staden hade anknytning till faraos hov, men det är också fullt möjligt att psalmisten använde detta uttryck därför att staden var mycket gammal och tydligen en av de första städerna i Egypten. En annan anledning kan vara att Soan var en betydelsefull stad och att den låg vid ingången till Egypten för dem som kom från Palestina; den var kanske den första större stad som Jakobs familj kom till när de drog ner till Egypten. (Jfr Jes 30:2–4; se HANES.) Eftersom Soan ligger i den nordligaste delen av Egypten, är det också möjligt att uttrycket ”Soans område” i bildlig bemärkelse kunde avse hela Nildalen från Soan och söderut ända till Egyptens södra gräns.

Det är inget tvivel om att Soan (Tanis) var en betydelsefull stad, särskilt när det gällde handel och religion. Det finns vittnesbörd om ett flertal kungliga byggnader i staden ända från tiden för de första ”dynastierna” av egyptiska kungar. Här byggde man också ett stort tempel som var 305 m långt. Farao Ramses II reste en enorm staty över sig själv i Tanis. Den är uthuggen i ett enda block, är 28 m hög och väger över 800 ton. De assyriska kungarna Esarhaddon och Assurbanipal omtalar Soan (som kallas Sa’nu eller Si’nu i kilskriftstexterna) som en kungastad som styrdes av en furste. Före dem hade profeten Jesaja, i ett budskap från Gud riktat mot Egypten, omnämnt ”Soans furstar” och jämställt dem med furstarna från Nof (Memfis), och därmed framhöll han Soans politiska betydelse. (Jes 19:1, 11–13) Tirhaka, Egyptens etiopiske kung som var samtida med Jesaja, lär ha använt Soan (Tanis) som administrativt centrum för norra Egypten.

När assyrierna under Esarhaddon och Assurbanipal erövrade Egypten, blev det tydligt att Soans rådgivare hade ”handlat dåraktigt”. (Jes 19:13) Omkring 591 f.v.t. varnade profeten Hesekiel för att den babyloniske kungen Nebukadnessar skulle ”tända en eld i Soan” och erövra staden. (Hes 29:17; 30:1, 10, 14) Men Soan (Tanis) återhämtade sig tydligen och fortsatte att vara en viktig stad i Nildeltat ända fram till Alexander den stores tid. Då övertog den nya staden Alexandria ställningen som den viktigaste handelsstaden, och Soans betydelse minskade stadigt.