Jehovas svar på en innerlig bön

”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” (PS. 83:18)

1, 2. Vad har många varit med om, och vilka frågor kan vi ställa oss?

FÖR några år sedan blev en kvinna mycket nedstämd på grund av en tragedi som inträffade i området där hon bodde. Hon hade vuxit upp i en romersk-katolsk familj och vände sig till prästen på platsen, men han ville inte ens tala med henne. Hon bad därför till Gud: ”Jag vet inte vem du är ..., men jag vet att du finns. Låt mig få lära känna dig!” En kort tid efteråt fick hon besök av Jehovas vittnen, som gav henne den tröst och kunskap som hon hade sökt. De lärde henne bland annat att Gud har ett egennamn, Jehova. Hon blev djupt berörd av att få veta det. Hon sade: ”Tänk, det här var den Gud som jag hade längtat efter att lära känna ända sedan jag var liten!”

² Många har varit med om något liknande. Första gången de såg Jehovas namn var kanske när de läste Psalm 83:18 i Bibeln. Enligt Nya världens översättning lyder den versen så här: ”Så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden.” Men har du någon gång undrat över varför Psalm 83 skrevs? Vilka händelser skulle tvinga alla att inse att Jehova är den ende sanne Guden? Vad kan vi i våra dagar lära oss av den här psalmen? Vi skall nu se närmare på de här frågorna.a

En sammansvärjning mot Jehovas folk

3, 4. Vem skrev Psalm 83, och vilket hot beskriver han?

³ Enligt överskriften till Psalm 83 är den här psalmen ”en sång ... av Asaf”. Den som skrev psalmen var förmodligen en avkomling av leviten Asaf, en framstående musiker under kung Davids regering. I psalmen ber han Jehova ingripa för att hävda sin suveränitet och göra sitt namn känt. Den måste ha komponerats en tid efter Salomos död. Varför kan vi säga det? Därför att Tyros kung var vänskapligt sinnad mot Israel under Davids och Salomos regeringstid. Men när Psalm 83 skrevs hade invånarna i Tyros vänt sig mot Israel och ställt sig på dess fienders sida.

⁴ Psalmisten nämner tio nationer som hade sammansvurit sig för att tillintetgöra Guds folk. De här fiendenationerna var belägna runt omkring Israel och utgjordes av följande folk: ”Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagriterna, Gebal och Ammon och Amalek, Filisteen tillsammans med dem som bor i Tyros. Också Assyrien har slutit sig till dem.” (Ps. 83:6–8) Vilken historisk händelse syftar den här psalmen på? Somliga menar att psalmen syftar på det angrepp på Israel som Ammon, Moab och folket från Seirs bergstrakt gjorde på Jehosafats tid. (2 Krön. 20:1–26) Andra tror att psalmen rent allmänt syftar på den fientlighet som Israel ständigt var föremål för från sina grannar.

 5. Vilken nytta har de kristna i våra dagar av Psalm 83?

⁵ Hur det än förhåller sig med den saken är det tydligt att Jehova Gud inspirerade skrivandet av den här psalmen vid en tid då hans nation var i fara. Psalmen ger också uppmuntran åt Guds nutida tjänare, som har utsatts för det ena angreppet efter det andra av fiender som varit beslutna att tillintetgöra dem. Och den kommer helt visst att styrka oss i en nära framtid när Gog i Magog samlar sina styrkor i ett sista försök att tillintetgöra alla som tillber Gud i ande och sanning. (Läs Hesekiel 38:2, 8, 9, 16.)

Det som var viktigast för psalmisten

6, 7. a) Vad ber psalmisten om i de inledande orden i Psalm 83? b) Vad var det som var viktigast för psalmisten?

⁶ Lägg märke till de känslor psalmisten ger uttryck åt i bön: ”Gud, förhåll dig inte tyst, var inte stum, och var inte stilla, du Gudomlige. Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet. Med list håller de förtroliga samråd mot ditt folk. ... Ty med enigt hjärta rådslår de med varandra, mot dig sluter de ett förbund.” (Ps. 83:1–3, 5)

⁷ Vad var det som var viktigast för psalmisten? Han måste naturligtvis ha varit mycket orolig för sin och sin familjs personliga säkerhet. Men i sin bön inriktade han sig på den vanära som dragits över Jehovas namn och på hoten mot den nation som bar detta namn. Låt oss alla ha samma balanserade syn som psalmisten medan vi uthärdar den här gamla världens svåra sista dagar. (Läs Matteus 6:9, 10.)

 8. Vad var syftet med att nationerna gick samman mot Israel?

⁸ Psalmisten återger vad Israels fiender säger: ”Kom, låt oss utplåna dem som nation, så att Israels namn inte mer blir ihågkommet.” (Ps. 83:4) Vilket starkt hat de här nationerna kände mot Guds utvalda folk! Men det fanns ett annat motiv till att de gick samman mot Israel. De ville komma åt Israels land och skröt: ”Låt oss göra Guds boningsplatser till vår besittning.” (Ps. 83:12) Har något liknande inträffat i vår tid? Ja!

”Din heliga boning”

9, 10. a) Vad var Guds heliga boning i forna tider? b) Vilka välsignelser får den smorda kvarlevan och de ”andra fåren” i våra dagar?

⁹ I forna tider kallades det utlovade landet Guds heliga boning. Vi kan påminna oss den segersång som israeliterna sjöng efter befrielsen ur Egypten: ”Du har i din kärleksfulla omtanke lett det folk som du har återvunnit; du skall i din styrka föra dem till din heliga boning.” (2 Mos. 15:13) I denna ”boning” fanns längre fram ett tempel med ett prästerskap. Där fanns också en huvudstad, Jerusalem, med en rad kungar som utgick från David och satt på Jehovas tron. (1 Krön. 29:23) Det var inte utan anledning som Jesus kallade Jerusalem ”den store Kungens stad”. (Matt. 5:35)

¹⁰ Hur är det då i våra dagar? År 33 v.t. föddes en ny nation, ”Guds Israel”. (Gal. 6:16) Den här nationen, som bestod av Jesu Kristi smorda bröder, fullgjorde den uppgift som det köttsliga Israel slutligen misslyckades med, nämligen att vara vittnen för Guds namn. (Jes. 43:10; 1 Petr. 2:9) Jehova gav dem samma löfte som han hade gett det forntida Israel: ”Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.” (2 Kor. 6:16; 3 Mos. 26:12) År 1919 förde Jehova de återstående av ”Guds Israel” in i ett gynnat förhållande till honom, och de tog då ett ”land” i besittning, ett andligt verksamhetsområde där de har levt i ett andligt paradis. (Jes. 66:8) Sedan 1930-talet har miljontals ”andra får” slutit sig till dem. (Joh. 10:16) Den lycka och det andliga välstånd som dessa nutida kristna åtnjuter visar det rättmätiga i Jehovas suveränitet. (Läs Psalm 91:1, 2.) Samtidigt gör det Satan ursinnig!

11. Vad är alltjämt Guds fienders huvudsakliga mål?

¹¹ Under ändens tid har Satan fått dem som gör hans vilja på jorden att motarbeta den smorda kvarlevan och deras följeslagare bland de andra fåren. Detta hände i Västeuropa under nazisterna och i Östeuropa under den kommunistiska regimen i Sovjetunionen. Det har också hänt i många andra länder, och det kommer att hända igen, särskilt under det slutliga angreppet från Gog i Magog. I detta angrepp kan motståndarna girigt komma att lägga beslag på Jehovas folks tillgångar, alldeles som fienden gjorde i det flydda. Men Satans huvudsakliga mål har alltid varit att splittra oss som ett folk betraktade, så att det namn vi fått av Gud glöms bort för alltid. Hur reagerar Jehova på en sådan utmaning av hans suveränitet? Vi skall återigen se vad psalmisten säger.

Förtröstan på Jehovas seger

12–14. Vilka två historiska segrar nära staden Megiddo nämner psalmisten?

¹² Lägg märke till psalmistens starka tro på Jehovas förmåga att omintetgöra de fientliga nationernas planer. Han nämner två avgörande segrar som Israel vann över sina fiender nära den forntida staden Megiddo, som var strategiskt belägen vid en dalslätt med samma namn. Under sommarperioden kan man se floden Kisons torrlagda flodbädd ringla sig genom dalslätten. Efter kraftiga regn under vintern översvämmas slätten av floden. Det kan vara av den anledningen som floden också kallas ”Megiddos vatten”. (Dom. 4:13; 5:19)

¹³ Omkring 15 kilometer tvärs över dalen från Megiddo räknat ligger Morekullen, där midjaniternas, amalekiternas och österlänningarnas förenade styrkor samlades för att strida i domaren Gideons dagar. (Dom. 7:1, 12) Gideons lilla styrka uppgick slutligen till endast 300 man, men med Jehovas hjälp besegrade de den stora fiendehären. Hur då? I enlighet med Guds anvisningar omringade de fiendelägret på natten och bar krukor som de hade gömt brinnande facklor i. På en given signal från Gideon krossade hans män krukorna så att de gömda facklorna plötsligt syntes. Samtidigt blåste de i sina horn och ropade: ”Svärd för Jehova och för Gideon!” Deras fiender greps av förvirring och började döda varandra. De som överlevde flydde till andra sidan Jordanfloden. Under tiden anslöt sig fler israeliter till förföljandet av fienden. Sammanlagt dödades 120 000 fiendesoldater. (Dom. 7:19–25; 8:10)

¹⁴ Omkring sex kilometer bortom Morekullen, tvärs över dalen från Megiddo räknat, ligger berget Tabor. Där hade domaren Barak vid ett tidigare tillfälle dragit samman 10 000 israelitiska soldater för att strida mot Jabin, den kanaaneiske kungen i Hasor. Den kanaaneiska hären leddes av härföraren Sisera och hade 900 stridsvagnar med långa dödsbringande järnliar på hjulen. När Israels dåligt utrustade styrkor drogs samman på berget Tabor, förleddes Siseras här att dra ner i dalgången. Då ”spred Jehova förvirring hos Sisera, bland alla hans stridsvagnar och i hela lägret”. Förmodligen fick ett kraftigt regn floden Kison att svämma över, så att vagnarna sjönk ner i leran. Hela hären tillintetgjordes av israeliterna. (Dom. 4:13–16; 5:19–21)

15. a) Vad ber psalmisten att Jehova skall göra? b) Vad påminner oss namnet på Guds sista strid om?

¹⁵ Psalmisten ber Jehova göra något liknande med de nationer som hotade Israels existens på hans tid. Han ber: ”Gör med dem som med Midjan, som med Sisera, som med Jabin vid Kisons regnflodsdal. De förintades vid En-Dor, de blev till gödsel åt marken.” (Ps. 83:9, 10) Det är lämpligt att Guds sista krig mot Satans värld kallas Har-Magedon (som betyder ”Megiddos berg”), eller Harmageddon. Det här namnet påminner oss om de avgörande strider som ägde rum nära Megiddo. Jehovas segrar i dessa forntida krig försäkrar oss om att han med absolut säkerhet kommer att segra i striden vid Harmageddon. (Upp. 16:13–16)

Be om att Jehovas suveränitet skall hävdas

16. Hur har motståndarnas ansikten fyllts med vanära i våra dagar?

¹⁶ Under dessa ”sista dagar” har Jehova omintetgjort alla försök att utplåna hans folk. (2 Tim. 3:1) Som en följd av det har motståndarna fått skämmas. I Psalm 83:16 förutsades detta med orden: ”Fyll deras ansikten med vanära, så att man söker ditt namn, Jehova.” I land efter land har motståndarna ömkligen misslyckats i sina ansträngningar att tysta Jehovas vittnen. I de här länderna har orubbligheten och uthålligheten hos dem som tillber den ende sanne Guden tjänat som ett vittnesbörd för uppriktiga människor, och många har sökt Jehovas namn. I flera länder där Jehovas vittnen en gång blev våldsamt förföljda finns det nu tiotusentals, till och med hundratusentals, lyckliga lovprisare av Jehova. Vilken triumf för Jehova! Och vilken förödmjukelse för hans fiender! (Läs Jeremia 1:19.)

17. Vilken kritisk situation står våra motståndare inför, och vilka ord kommer vi snart att påminna oss?

¹⁷ Vi vet naturligtvis att kampen inte är över än. Och vi fortsätter att predika de goda nyheterna – även för våra motståndare. (Matt. 24:14, 21) Men möjligheten för dessa motståndare att ändra sinne och vinna räddning är snart förbi. Helgandet av Jehovas namn är mycket viktigare än människors räddning. (Läs Hesekiel 38:23.) När nationerna går samman i det förutsagda världsomfattande försöket att tillintetgöra Guds folk, kommer vi att påminna oss följande ord i psalmistens bön: ”Låt dem skämmas och vara bestörta till evig tid, låt dem blygas och förgås.” (Ps. 83:17)

18, 19. a) Vad väntar dem som är beslutna att motarbeta Jehovas suveränitet? b) Hur påverkas du av att det slutliga hävdandet av Jehovas suveränitet närmar sig?

¹⁸ Ett förödmjukande slut väntar dem som är beslutna att motarbeta Jehovas suveränitet. Guds ord visar att de som ”inte lyder de goda nyheterna” – och som av den orsaken tillintetgörs vid Harmageddon – kommer att drabbas av ”evig undergång”. (2 Thess. 1:7–9) Att de blir tillintetgjorda och att de som tillber Jehova får överleva är ett kraftfullt bevis för att Jehova är den ende sanne Guden. I den nya världen kommer denna stora seger inte att glömmas bort. De som kommer tillbaka i uppståndelsen för ”de rättfärdiga och de orättfärdiga” kommer att få höra talas om Jehovas stora gärning. (Apg. 24:15) I den nya världen kommer de att få övertygande bevis för att det är vist och förståndigt att underordna sig Jehovas suveränitet. Och de som är ödmjuka kommer snabbt att övertygas om att Jehova är den ende sanne Guden.

¹⁹ Vilken underbar framtid vår kärleksfulle himmelske Fader har i beredskap åt sina trogna tillbedjare! Känner du dig inte motiverad att be att Jehova snart skall ge det slutliga svaret på psalmistens bön: ”Låt ... [dina fiender] blygas och förgås, så att man inser att du, vars namn är Jehova, du ensam är den Högste över hela jorden”? (Ps. 83:17, 18)

[Fotnot]

Kan du förklara?

• Vilken situation stod Israel inför när Psalm 83 skrevs?

• Vad var det viktigaste för den som skrev Psalm 83?

• Vilka har varit föremål för Satans fiendskap i våra dagar?

• Hur kommer Jehova till sist att besvara den bön som finns i Psalm 83:18?

[Karta på sidan 15]

(För formaterad text, se publikationen)

Vilket samband finns det mellan de strider som utkämpades nära det forntida Megiddo och vår framtid?

Kison

Haroset

Karmel

Jisreels dal

Megiddo

Taanak

Gilboa

Harodsbrunnen

More

En-Dor

Tabor

Galileiska sjön

Jordan

[Bild på sidan 12]

Vad fick en av psalmisterna att frambära en innerlig bön?