Längtar du efter att kunna utöka din tjänst?

”JAG var förbittrad på Jehova”, säger Laura. ”Jag bad och bad att han skulle lösa våra ekonomiska problem, så att jag skulle kunna fortsätta som pionjär — men förgäves. Jag var till sist tvungen att sluta som pionjär. Jag måste också erkänna att jag var svartsjuk på dem som hade möjlighet att fortsätta.”

Tänk också på fallet med Michael, en biträdande tjänare i en av Jehovas vittnens församlingar. Han hade traktat efter en tjänst som tillsyningsman. (1 Timoteus 3:1) När hans längtan inte uppfylldes på flera år, blev han så förbittrad att han inte längre ville tas under övervägande för ett sådant privilegium. ”Jag klarar helt enkelt inte av att fler gånger uthärda den smärta som blir följden av att man känner besvikelse”, säger han.

Har du varit med om något liknande? Har du varit tvungen att avsäga dig ett kärt teokratiskt privilegium? Har du till exempel varit tvungen att sluta som pionjär, dvs. heltidsförkunnare av Guds kungarike? Eller längtar du efter någon viss ansvarsuppgift i församlingen, en ansvarsuppgift som har anförtrotts någon annan? Du kanske till och med har en innerlig önskan att tjäna vid Betel eller att verka som missionär, men dina omständigheter tillåter dig inte att göra det.

”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt”, konstateras det i Ordspråksboken. (Ordspråken 13:12) Det kan vara så, särskilt när andra får de privilegier som man själv hade hoppats att få. Skänker Guds ord, Bibeln, förståelse, tröst och hopp åt någon som får uppleva sådana besvikelser? Ja, verkligen. Psalm 84 uttrycker känslorna hos en Jehovas tjänare som hade liknande önskningar i förbindelse med Jehovas tjänst, önskningar som inte gick i uppfyllelse.

En levits uppskattning

Kompositörerna av Psalm 84 var Koras söner, leviter som tjänade vid Jehovas tempel och som uppskattade sina tjänsteprivilegier mycket. ”Hur älskansvärd är inte din storslagna tältboning, o härars Jehova!” utropar en av dem. ”Min själ har ivrigt längtat, ja också försmäktat av längtan efter Jehovas förgårdar. Mitt eget hjärta och själva mitt kött ropar högt av fröjd till den levande Guden.” — Psalm 84:1, 2.

Denne levit längtade så efter att få tjäna i Jehovas tempel att till och med de bekanta omgivningarna på vägen till Jerusalem var tilldragande för honom. ”När de drar fram genom bakabuskarnas lågslätt”, säger han, ”förvandlar de den rentav till en källa.” (Psalm 84:6) Ja, ett i normala fall torrt område var för honom som ett välbevattnat landområde.

Eftersom psalmisten var en icke-prästerlig levit, kunde han inte tjäna vid templet mer än en vecka var sjätte månad. (1 Krönikeboken 24:1–19; 2 Krönikeboken 23:8; Lukas 1:5, 8, 9) Övrig tid tillbringade han hemma i en av levitstäderna. Han sjöng därför: ”Också fågeln har funnit ett hus och svalan ett näste åt sig, där hon har lagt sina ungar — ditt storslagna altare, o härars Jehova, min Kung och min Gud!” (Psalm 84:3) Leviten skulle verkligen ha varit lycklig om han hade varit som fåglarna som hade en mer permanent boplats vid templet.

Det skulle ha varit lätt för leviten att bli förbittrad, eftersom han inte kunde tjäna i templet oftare. Men han var tacksam för de gånger som han fick tjäna, och han insåg säkert att helhjärtad hängivenhet för Jehova är värd ansträngningen. Vad hjälpte denne trogne levit att förbli nöjd med sina tjänsteprivilegier?

Lär dig att vara nöjd

”En dag i dina förgårdar är bättre än tusen på annat håll”, säger leviten. ”Jag har valt att stå vid tröskeln i min Guds hus hellre än att gå omkring i ondskans tält.” (Psalm 84:10) Leviten insåg att en enda dag i Jehovas hus är ett oskattbart privilegium. Och själv tjänade han i templet betydligt mer än en dag. Hans förnöjsamhet med de privilegier han hade fick honom att sjunga av glädje.

Hur är det då med oss? Räknar vi våra välsignelser, eller har vi en benägenhet att glömma de privilegier som vi redan har i Jehovas tjänst? Jehova har anförtrott sina tjänare en mängd privilegier och uppgifter, eftersom de är hängivna honom. Bland dessa privilegier och uppgifter finner vi sådana tyngre ansvarsuppgifter som tillsyn, herdeskap, undervisning och olika grenar av heltidstjänst. Men det finns också andra värdefulla ting som har samband med tillbedjan av Jehova.

Tänk till exempel på den kristna förkunnartjänsten. Aposteln Paulus liknar vårt privilegium att predika de goda nyheterna vid en ”skatt” som vi har ”i lerkärl”. (2 Korinthierna 4:7) Betraktar du denna tjänst som en ovärderlig skatt? Jesus Kristus, som tog ledningen i att predika om Guds kungarike, betraktade denna tjänst på det sättet, och han är vår förebild. (Matteus 4:17) ”När vi nu har denna tjänst ... , ger vi inte upp”, sade Paulus. — 2 Korinthierna 4:1.

Kristna möten är också en helig anordning som vi inte får ta lätt på. Vid mötena får vi livsviktig undervisning, och vi kan glädja oss åt sådant kamratskap som vi behöver ha. Vid mötena kan vi dessutom offentligen ge uttryck åt vår tro och vårt hopp genom att regelbundet ge kommentarer och på andra sätt ta del i programmet. (Hebréerna 10:23–25) Våra möten är verkligen en anordning som vi bör sätta stort värde på!

Michael, som nämndes tidigare, satte stort värde på dessa välsignelser, och han uppskattade dem mycket. Men besvikelsen över att han inte kunde tjäna som äldste fick hans uppskattning av dessa välsignelser att tillfälligt tonas ner. Genom att återigen koncentrera sig på välsignelserna kunde han återfå sin jämvikt och tålmodigt vänta på Jehova.

I stället för att vi känner oss missnöjda därför att vi inte har något visst privilegium, gör vi väl i att på nytt undersöka hur Jehova välsignar oss, precis som psalmisten gjorde.a Om vi inte lyckas upptäcka så många välsignelser, måste vi se efter en gång till och be Jehova öppna våra ögon, så att vi kan se våra privilegier och hur han välsignar oss och använder oss till lovprisning av honom. — Ordspråken 10:22.

Det är också viktigt att tänka på att speciella privilegier, till exempel tjänsten som tillsyningsman, kräver att man har särskilda kvalifikationer. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9) Vi behöver därför rannsaka oss själva och se vilka områden vi behöver förbättra oss på och sedan uppriktigt anstränga oss att göra de nödvändiga förbättringarna. — 1 Timoteus 4:12–15.

Bli inte missmodig

Om vi inte får ett visst tjänsteprivilegium, bör vi inte dra den slutsatsen att Jehova har större kärlek till dem som har sådana tjänsteprivilegier eller att han undanhåller oss något gott. Vi bör sannerligen inte avundsjukt ta för givet att de andra oförtjänt har fått sina privilegier på grund av favorisering av människor i stället för att ha blivit teokratiskt förordnade. Att man grubblar över sådant kan leda till svartsjuka och stridslystnad eller rentav till att man ger upp helt och hållet. — 1 Korinthierna 3:3; Jakob 3:14–16.

Laura, som nämndes i inledningen, gav inte upp. Hon gav sig slutligen i kast med sina känslor av förbittring och svartsjuka. Laura bad upprepade gånger till Gud om hjälp att komma över sin negativa reaktion, då hon inte kunde vara pionjär längre. Hon sökte också hjälp av kvalificerade män i församlingen, och hon kände sig på nytt försäkrad om Guds kärlek. ”Jehova gav mig sinnesfrid”, säger hon. ”Min man och jag kan för närvarande inte vara pionjärer, men vi gläds åt den tid då vi var det och hämtar styrka från de erfarenheter som vi hade. Vi hjälper också vår vuxne son i hans pionjärtjänst.” Eftersom Laura känner sig nöjd, kan hon nu glädja sig ”med dem som gläder sig” åt pionjärtjänsten. — Romarna 12:15.

Sätt upp rimliga mål

Att vi är nöjda med de tjänsteprivilegier som vi för närvarande har betyder inte att vi slutar att sätta upp ytterligare teokratiska mål. När Paulus behandlade den himmelska uppståndelsen, talade han om att han sträckte sig mot de ting som han hade framför sig. Han sade också: ”Låt oss ... , i den mån som vi har gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt i denna samma rutin.” (Filipperna 3:13–16) Teokratiska mål kan hjälpa oss att sträcka oss framåt. Utmaningen ligger dock i att se till att målen förblir realistiska.

Realistiska mål är resonliga och rimliga. (Filipperna 4:5) Ett mål är inte orealistiskt bara därför att det tar flera år av hårt arbete att uppnå det. Sådana långsiktiga mål kan man nå genom att efter hand sätta upp en rad delmål. De kan tjäna som milstolpar i den andliga tillväxten. Att man lyckas uppnå varje delmål får en att känna tillfredsställelse på vägen mot slutmålet — inte besvikelse.

God balans

Det är emellertid viktigt att komma ihåg att vi på grund av våra omständigheter och begränsningar inte kan ta emot alla privilegier. Att vi sätter upp ouppnåeliga privilegier som mål leder bara till besvikelse och frustration. Vi bör sätta sådana mål åt sidan, åtminstone för en tid. Detta är inte svårt om vi ber om gudaktig förnöjsamhet och gör det till vårt främsta intresse att göra Jehovas vilja. När vi traktar efter vissa privilegier, är det som är betydelsefullt att Jehova blir ärad, inte att vi får ett erkännande för våra prestationer. (Psalm 16:5, 6; Matteus 6:33) I Bibeln sägs det mycket passande: ”Vältra dina verk på Jehova, och dina planer kommer att bli befästa.” — Ordspråken 16:3.

När vi begrundar Psalm 84, kan vi se att psalmisten hade en sådan inställning till sina tjänsteprivilegier, och Jehova välsignade honom rikligen. Psalmen har dessutom fortsatt att vara till nytta för Jehovas folk ända fram i våra dagar.

Att du ber till Jehova och förtröstar på honom kan hjälpa dig att hålla balansen mellan din längtan efter ytterligare privilegier och din förnöjsamhet i fråga om de privilegier som du redan har. Låt aldrig din önskan att göra mer rubba din uppskattning av vad du har och glädjen att få tjäna Jehova för evigt. Förtrösta på Jehova, för det leder till lycka, vilket framgår av levitens ord: ”O härars Jehova, lycklig är den människa som förtröstar på dig.” — Psalm 84:12.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 11]

Mål som vi kan sätta upp

Läsa Bibeln varje dag. — Josua 1:8; Matteus 4:4

Förbättra våra uppfattningsförmågor genom biblisk undervisning. — Hebréerna 5:14

Utveckla ett närmare förhållande till Gud. — Psalm 73:28

Odla var och en av andens frukter. — Galaterna 5:22, 23

Förbättra kvaliteten på våra böner. — Filipperna 4:6, 7

Bli effektivare i att predika och undervisa. — 1 Timoteus 4:15, 16

Läsa varje nummer av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! och meditera över innehållet. — Psalm 49:3

[Bilder på sidan 9]

När du sätter upp personliga mål, låt då Guds vilja komma först