Att vandra med ett enat hjärta

”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” — PSALM 86:11.

1. Hur belönar Jehova sina lojala?

”O JEHOVA, ... du är Gud, du ensam.” (Psalm 86:8, 10) Ur ett hjärta, som var till brädden fyllt av uppskattning, lovprisade David Jehova Gud, som redan innan David blev kung över hela Israel hade befriat honom från Saul och från filistéerna. Han kunde därför sjunga: ”Jehova är min branta klippa och mitt fäste och den som för mig i säkerhet. Mot den lojale kommer du att handla lojalt.” (2 Samuelsboken 22:2, 26) Jehova hade bevarat sin lojale tjänare genom många prövningar. David kunde sätta sin förtröstan och tillit till sin lojale Gud, men han behövde få fortsatt vägledning, och därför bönföll han nu Gud: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg.” — Psalm 86:11.

2. Hur har Jehova sörjt för att vi skall kunna bli lärda av honom?

² David ville inte ha något med världsliga idéer eller filosofier att göra. Han ville bli ”lärd av Jehova”, som en av Guds profeter senare uttryckte det. (Jesaja 54:13) David kunde antagligen inte meditera över mer än de nio böcker av Bibeln som fanns tillgängliga på hans tid. Men denna undervisning från Jehova var dyrbar för honom! När vi i våra dagar blir lärda av Jehova, kan vi njuta av Bibelns alla 66 böcker och av det överflöd av Rikets litteratur som vi får genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45) Må vi likt David anropa Jehova om att hans ande skall hjälpa oss att utforska det som ”Gud [har] berett åt dem som älskar honom ... till och med Guds djupheter”. — 1 Korinthierna 2:9, 10.

3. Hur kan vi ha gagn av biblisk undervisning?

³ Bibeln har svaret på varje fråga och problem som kan uppstå i vårt liv. ”Ty alla de ting som är skrivna förr, de är skrivna till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna må ha hopp.” (Romarna 15:4) Att vi tar till oss av undervisningen från Jehova kommer att stärka oss att uthärda lidanden, trösta oss i tider av nedstämdhet och hålla hoppet om Riket levande i vårt hjärta. Må vi finna nöje i att läsa Guds ord och i att meditera över det ”dag och natt”, eftersom på Bibeln grundad vishet blir ”ett livets träd för dem som griper tag i den, och de som håller ett fast grepp om den skall kallas lyckliga”. — Psalm 1:1—3; Ordspråken 3:13—18; se också Johannes 17:3.

4. Hur var Jesus ett föredöme för oss, när det gäller vårt handlande?

⁴ Guds Son, Jesus, som också kallades ”Davids Son”, vände sig alltid till Jehova för att få undervisning. (Matteus 9:27)a Han sade: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra. Vilka ting denne än gör, dessa ting gör nämligen också Sonen på samma sätt.” ”Jag [gör] ingenting ... av eget initiativ, utan alldeles som Fadern har lärt mig talar jag dessa ting.” (Johannes 5:19; 8:28) Jesus efterlämnade en förebild åt oss för att vi ”skulle tätt följa i hans fotspår”. (1 Petrus 2:21) Tänk bara! Om vi studerar så som Jesus måste ha gjort, kommer vi att i varje situation kunna handla så som Jehova vill att vi skall handla. Jehovas sätt är alltid det rätta sättet!

5. Vad är ”sanning”?

⁵ David förklarar därefter: ”Jag kommer att vandra i din sanning.” (Psalm 86:11) Tusen år senare riktade sig Pilatus till Davids Son, Jesus, och frågade: ”Vad är sanning?” Men Jesus hade just besvarat den frågan, när han sade till Pilatus: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen” och hade tillagt: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” (Johannes 18:33—38) Jesus gjorde det således känt att det messianska kungariket är i fokus för sanningen. Ja, hela temat i Bibeln är helgandet av Jehovas namn genom detta kungarike. — Hesekiel 38:23; Matteus 6:9, 10; Uppenbarelseboken 11:15.

6. Vad bör vi akta oss för, när vi vandrar i sanningen?

⁶ Vad innebär det att vandra i sanningen? Det innebär att vi gör hoppet om Guds kungarike till huvudintresset i vårt liv. Vi måste leva Rikets sanning. Vi måste odelat sätta Rikets intressen främst och efter våra möjligheter vara nitiska med att vittna om Rikets sanning enligt Jesu exempel. (Matteus 6:33; Johannes 18:37) Vi kan inte vandra i sanningen en del av tiden och bara utföra en symbolisk tjänst och sedan behaga oss själva genom att göra avstickare för att hänge oss åt överdriven rekreation eller slå in på en tidskrävande yrkeskarriär eller vara slavar ”åt Rikedomen”. (Matteus 6:24) Vi skulle kunna gå förlorade på en av dessa sidovägar och aldrig hitta tillbaka till den smala väg ”som leder till liv”. Låt oss aldrig vika av från den vägen! (Matteus 7:13, 14) Vår store Undervisare, Jehova, lyser genom sitt ord och sin organisation upp den vägen och säger: ”’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.” — Jesaja 30:21.

Tillbörlig fruktan

7. Hur kan vi ”ena” vårt hjärta?

⁷ Davids bön fortsätter i vers 11: ”Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” Likt David bör vi önska ha ett hjärta som är odelat, fullständigt i fråga om att göra Guds vilja. Detta är helt i linje med Moses råd: ”Och nu, o Israel, vad begär Jehova, din Gud, av dig annat än att du fruktar Jehova, din Gud, så att du vandrar på alla hans vägar och älskar honom och tjänar Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ, att du håller Jehovas bud och hans stadgar som jag ger dig befallning om i dag, till ditt bästa?” (5 Moseboken 10:12, 13) Det är i sanning till vårt bästa att vi med liv och lust går in för att tjäna Jehova. Därigenom visar vi tillbörlig respekt för Jehovas ryktbara namn. Den ordagranna innebörden i Jehovas namn är: ”Han förorsakar (eller: föranleder) att bli”, i synnerhet när det gäller att han för sina storslagna uppsåt till fullbordan. Namnet representerar också hans suveräna myndighet över hela universum. Om vi tjänar med djup respekt för Guds majestät, kommer inte fruktan för dödliga människor att leda in oss på ett sidospår. Vårt hjärta kommer inte att vara delat. Vi kommer i stället att frukta för att göra något som skulle misshaga Jehova, den högste Domaren och den suveräne Herren, som håller själva vårt liv i sin hand. — Jesaja 12:2; 33:22.

8, 9. a) Vad innebär det att inte vara ”någon del av världen”? b) Hur bör vi handla, då vi ju är ”ett skådespel för världen”?

⁸ Också när vi utsätts för förebråelser och förföljelse kommer vi att följa Jesu exempel och oförskräckt se till att inte bli någon del av den onda världen runt omkring oss. (Johannes 15:17—21) Detta innebär inte att Jesu lärjungar skall leva som eremiter eller gömma sig i något kloster. Så här sade Jesus i bön till sin Fader: ”Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen. Helga dem med hjälp av sanningen; ditt ord är sanning. Alldeles som du har sänt ut mig i världen, har också jag sänt ut dem i världen.” (Johannes 17:15—18) Precis som Jesus sänds vi ut för att förkunna Rikets sanning. Jesus var tillgänglig. Människor blev vederkvickta av hans sätt att undervisa. (Jämför Matteus 7:28, 29; 11:28, 29; Johannes 7:46.) Det bör vara på samma sätt med oss.

⁹ Vår utåtriktade vänlighet, vårt välvårdade och smakfulla yttre och våra vänliga och rena samtal bör göra oss och vårt budskap till något behagligt för människor med en rätt hjärteinställning. Vi måste undvika slapphet, oanständig klädsel, ett umgänge som kan leda till ett världsligt engagemang och det slappa och principlösa levnadssätt som vi ser i världen omkring oss. Eftersom vi har ”blivit ett skådespel för världen och för änglar och för människor”, har vi jour 24 timmar om dygnet i vår tjänst och vårt liv som föredömliga kristna. (1 Korinthierna 4:9; Efesierna 5:1—4; Filipperna 4:8, 9; Kolosserna 4:5, 6) Vårt hjärta måste därför vara enat.

10. Hur kommer Jehova ihåg dem som enar sitt hjärta i helig tjänst?

¹⁰ Som de som enar sitt hjärta i fruktan för Jehovas namn genom att meditera över hans storslagna uppsåt och fylla sitt liv med helig tjänst kommer vi att bli ihågkomna av Jehova. ”Vad Jehova angår, sveper hans ögon runt över hela jorden, för att han skall visa sin styrka till förmån för dem vars hjärta är odelat gentemot honom.” (2 Krönikeboken 16:9) Och Malaki 3:16 säger profetiskt om vår tid: ”Vid den tiden talade de som fruktar Jehova med varandra, var och en med sin kamrat, och Jehova fortsatte att ge akt och lyssna. Och en minnesbok började skrivas inför honom för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn.” Må vårt hjärta vara enat i denna hälsosamma fruktan för Jehova!

Jehovas kärleksfulla omtanke

11. Hur kommer Jehovas kärleksfulla omtanke till uttryck mot de lojala?

¹¹ Hur innerlig är inte Davids bön! Han fortsätter: ”Jag prisar dig, o Jehova, min Gud, av allt mitt hjärta, och jag skall förhärliga ditt namn till obestämd tid, ty din kärleksfulla omtanke är stor mot mig, och du har befriat min själ från Sheol, dess djupaste plats.” (Psalm 86:12, 13) För andra gången i den här psalmen lovprisar David Jehova för hans kärleksfulla omtanke — hans lojala kärlek. Denna kärlek är så stor att den kan rädda i till synes hopplösa situationer. När David jagades av Saul i vildmarken, kan han ha känt det som om han kröp in i ett hörn för att dö. Det var som att komma ansikte mot ansikte med den djupaste platsen i Sheol — gravens djup. Men Jehova befriade honom! På liknande sätt har Jehova ofta på ett underbart sätt skänkt lättnad åt sina nutida tjänare, och han har också uppehållit dem som troget har hållit ut och bevarat sin ostrafflighet ända in i döden. Alla lojala personer kommer att få sin belöning — om så är nödvändigt genom en uppståndelse. — Jämför Job 1:6—12; 2:1—6, 9, 10; 27:5; 42:10; Ordspråken 27:11; Matteus 24:9, 13; Uppenbarelseboken 2:10.b

12. Hur har prästerskapet varit förmätet och tyranniskt, och vad kommer att bli deras lön?

¹² Så här utropar David angående sina förföljare: ”O Gud, de förmätna för sin del har rest sig mot mig; och tyrannernas egen menighet har traktat efter min själ, och de har inte ställt dig inför sig.” (Psalm 86:14) I våra dagar har kristenhetens präster varit bland förföljarna. De menar sig tillbe Gud, men de ersätter hans heliga namn med titeln ”Herren” och framställer honom som en mystisk treenighet, någonting som faktiskt inte finns omnämnt någonstans i Bibeln. Så förmätet! Därtill försöker de övertala de politiska makterna att förbjuda och fängsla Jehovas vittnen, vilket fortfarande sker i ett förvånansvärt stort antal länder runt om på jorden. Dessa i ämbetsdräkt klädda hädare av Guds namn kommer, tillsammans med alla skökolika delar av det stora Babylon, att få skörda sin lön. — Uppenbarelseboken 17:1, 2, 15—18; 19:1—3.

13. Vilka egenskaper visar Jehova, när han gör sin godhet känd?

¹³ I lycklig kontrast fortsätter Davids bön: ”Men du, o Jehova, är en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sannfärdighet.” (Psalm 86:15) Dessa egenskaper hos vår Gud är verkligen enastående. Dessa ord för oss tillbaka till berget Sinai, då Mose bad att få se Jehovas härlighet och Jehova svarade: ”Jag själv kommer att låta all min godhet gå förbi inför ditt ansikte, och jag skall förkunna Jehovas namn inför dig.” Men han varnade också Mose med orden: ”Du är inte i stånd att se mitt ansikte, eftersom ingen människa kan se mig och ändå leva.” Därefter kom Jehova ner i molnet och förkunnade: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning.” (2 Moseboken 33:18—20; 34:5, 6) David citerade dessa ord i sin bön. Sådana egenskaper hos Jehova betyder långt mer för oss än något fysiskt framträdande! Uppskattar vi inte av egen erfarenhet Jehovas godhet så som den kommer till uttryck i dessa fina egenskaper?

”Ett tecken som visar godhet”

14, 15. Hur gör Jehova med sina tjänare ett tecken som visar hans godhet?

¹⁴ David bönfaller återigen om Jehovas välsignelse, när han säger: ”Vänd dig till mig och visa mig ynnest. Så ge då din styrka åt din tjänare, och rädda verkligen din slavinnas son. Gör med mig ett tecken som visar din godhet, för att de som hatar mig må se det och skämmas. Ty du själv, o Jehova, har hjälpt mig och tröstat mig.” (Psalm 86:16, 17) David inser att han, som Jehovas ”slavinnas son”, också måste tillhöra Jehova, och det är likadant med alla oss i våra dagar som har överlämnat vårt liv åt Jehova och som är slavar i hans tjänst. Vi behöver Jehovas räddande styrka genom hans heliga ande. Därför ber vi vår Gud att med oss göra ”ett tecken” som visar hans ”godhet”. Jehovas godhet omfattar de fina egenskaper som vi just har dryftat. Vilket tecken eller bevis kan vi då med utgångspunkt i detta förvänta att Jehova skall ge oss?

¹⁵ Jehova är den som ger ”varje god gåva och varje fullkomlig skänk” och, som Jesus försäkrade, frikostigt ger ”helig ande åt dem som ber honom”. (Jakob 1:17; Lukas 11:13) Helig ande — vilken ovärderlig gåva från Jehova! Genom helig ande ger Jehova glädje i hjärtat, också i tider av förföljelse. När Jesu apostlar stod inför rätta och deras liv stod på spel, kunde de därför med glädje förklara att Gud ger helig ande åt dem som lyder honom såsom härskare. (Apostlagärningarna 5:27—32) Helig andes glädje gjorde hela tiden med dem ett tecken som visade Guds godhet. — Romarna 14:17, 18.

16, 17. a) Vilket tecken, som visade Jehovas godhet, gav Jehova Paulus och Barnabas? b) Vilket tecken fick de förföljda i Thessalonike?

¹⁶ Under sin missionsresa genom Mindre Asien råkade Paulus och Barnabas ut för svårigheter och även svår förföljelse. När de predikade i Antiokia i Pisidien, ville judarna där inte lyssna till deras budskap, och därför vände de sig till folk av nationerna. Vad blev resultatet? ”När de som var av nationerna hörde detta, började de glädja sig och förhärliga Jehovas ord, och alla som var inordnade rätt för evigt liv blev troende.” Men judarna satte i gång ett uppror, så att dessa missionärer blev utkörda ur landet. Blev de och de nya troende modfällda på grund av detta? Inte alls! Lärjungarna fortsatte i stället ”att uppfyllas av glädje och helig ande”. (Apostlagärningarna 13:48, 52) Jehova gav dem det tecknet på sin godhet.

¹⁷ Senare blev den nya församlingen i Thessalonike utsatt för förföljelse. Detta fick aposteln Paulus att skriva ett tröstande brev och berömma dem för att de höll ut under vedermöda. De hade tagit emot ”ordet under stor vedermöda med helig andes glädje”. (1 Thessalonikerna 1:6) ”Helig andes glädje” fortsatte att styrka dem som ett tydligt tecken från den Gud som är barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sannfärdighet.

18. Hur har våra bröder i Östeuropa visat uppskattning av Jehovas godhet?

¹⁸ På senare tid har Jehova visat sin godhet mot våra trogna bröder i Östeuropa och fått de människor att skämmas som har hatat dem — deras tidigare förföljare. Dessa kära bröder har nyligen blivit befriade från årtionden av förtryck, men de måste fortfarande visa uthärdande, eftersom många får utstå svåra ekonomiska umbäranden. Men de känner ”helig andes glädje”, och den tröstar dem. Vilken större glädje skulle de kunna ha än att använda sin nyfunna frihet till att öka sitt vittnande? Många människor lyssnar till dem, som rapporter om sammankomster och dop visar. — Jämför Apostlagärningarna 9:31.

19. Hur kan vi göra orden i Psalm 86:11 till våra egna?

¹⁹ Allt det som vi har dryftat i denna och föregående artikel är ett eko av Davids innerliga bön till Jehova: ”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” (Psalm 86:11) Låt oss göra de orden i vår årstext för 1993 till våra egna, när vi helhjärtat arbetar till stöd för Rikets intressen och i uppskattning av den outtömliga godhet som vår ende Gud, den suveräne Herren Jehova, visar.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

◻ Vad visar vi genom att be: ”Undervisa mig, o Jehova”?

◻ Vad innebär det att vårt hjärta blir enat till att frukta Jehovas namn?

◻ Hur kommer Jehova att visa sin kärleksfulla omtanke mot alla dem som är lojala?

◻ Hur gör Jehova med oss ett tecken som visar hans godhet?

[Ruta på sidan 16]

Årstexten för år 1993: ”Undervisa mig, o Jehova. ... Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.”— Psalm 86:11.

[Bild på sidan 15]

Jehova är en brant klippa och ett fäste för dem som vandrar sin väg rätt fram i sanningen

[Bild på sidan 18]

Vid Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Ljusbärare” i S:t Petersburg i Ryssland i juni i år var 46.214 personer närvarande, och 3.256 blev döpta. Hur underbart drar inte dessa nytta av Jehovas godhet, med ”helig andes glädje”!